Jag hade en ganska så bra relation med min chef. Hon tyckte att jag var en frisk fläkt på jobbet tack vare min positiva framtoning och hon stannade ofta till vid min arbetsplats och pratade med mig.
När jag meddelade min chef om att min fru och jag skulle dela på föräldraledigheten för vår son trodde jag att hon skulle bli glad och lite stolt över mitt beslut. Mot min förmodan såg jag på henne att hon inte var nöjd med mitt val och hennes beteende gentemot mig förändrades från grunden den dagen. Hon började undvika mig och sa knappt hej när jag mötte henne på jobbet.
Under min föräldraledighet blev jag kallad till ett möte med företagets VD och min chef. På mötet blev jag informerad om att jag skulle varslas på grund av arbetsbrist när jag kom tillbaka från min föräldraledighet 1 augusti. Min vikarie hade redan blivit uppsagd. Det kändes lite märkligt att jag inte blev omplacerad till andra arbetsuppgifter med tanke på att jag hade blivit "headhuntad" ett drygt år tidigare. Ett av mina krav för att byta arbete var att jag skulle få en fast anställning. Annars hade jag valt att stanna kvar på mitt gamla arbete.
Samma dag som jag kom tillbaka från min föräldraledighet blev jag mycket riktigt uppsagd och fick en uppsägningstid på 6 månader. Min son var ofta sjuk under den tiden i och med att jag var uppsagd från mitt arbete på grund av arbetsbrist valde jag att vara hemma och vabba så att min hustru kunde arbeta. Efter ett tag började min chef att knorra och fråga om jag inte hade en fru som också kunde vara hemma och vabba… Trots en situation där jag inte kunde fylla upp mer än 15-20 timmar av min arbetsvecka och min hustru med lätthet kunde fylla mer än sin arbetsvecka, kände jag mig mer eller mindre tvingad att gå och arbeta…
Min son blev riktigt, riktigt sjuk i december 2009 och fick läggas in akut på sjukhus med tillsyn av läkare och sjuksköterska en gång i halvtimmen. Jag var med honom på sjukhuset och vakade över honom hela natten. På morgonen när den värsta pärsen hade lagt sig ringde jag till min chef, beskrev situationen för henne och sa att jag inte kunde komma till jobbet. Utan ett uns av medkänsla eller sympati sa hon kallt: - Då räknar jag med att du kommer till jobbet imorgon…
Sista dagen på arbetet fick jag ett oväntat löfte av chefen där hon lovade att hon skulle kontakta mig om det skulle dyka upp ett arbete. Jag blev mycket förvånad men ändå tacksam över erbjudandet och det gjorde att jag fick revidera min bild av chefen. 10 månader efter vårt samtal dök det upp ett vikariat som jag av någon märklig anlednings inte blev kontaktad om. Det jobbet gick till en annan trots chefens löfte. Jag fick reda på chefens löftesbrottet av en före detta arbetskamrat i slutet av år 2010. Nu är jag fullt medveten om att ord står mot ord, men i min värld är ett muntligt löfte som beseglas med ett handslag ett bindande löfte. Att jag inte fick det arbetet som jag hade fått löfte om tror jag i grund och botten beror på att jag var föräldraledig och att jag valde att ta det mesta av vabbet under min uppsägningstid.
Chefen blev så småningom av med sitt arbete och hon blev ersatt med en ny chef som har ett stort mått av social kompetens. Jag fått en personlig ursäkt för det som hände av den nya chefen och jag har valt att acceptera den ursäkten. Jag vill inte att någon skugga ska falla över företaget som jag arbetade på. Sedan min före detta chef "slutade" har arbetsplatsen blivit betydligt bättre. Nu har de riktigt bra chefer som engagerar sig och bryr sig om sina underordnade och de som vill vara föräldralediga får både stöd och uppmuntran. Jag önskar både företaget och mina forna arbetskamrater all lycka och välgång i framtiden. Trots det som jag blev utsatt för har jag valt att förlåta min före detta chef och gå vidare. Det sista jag vill är att bli bitter och besviken. Jag tror att ett kärleksfullt hjärta och kraften i ordet förlåt kan befria oss från många av de bojor som binder oss i livet.
På frågan om jag hade gjort samma val i dag om jag vetat att det skulle leda till att jag blev av med mitt arbete är mitt svar: - Ja, jag är övertygad om att den bästa investeringarna som man kan göra i livet är att umgås mycket med sina barn och ett bra sätt att börja på är att dela på föräldraledigheten.
Klockan 07.45 den 17/3 var jag med i nyhetsmorgon på TV4 och pratade om en del av det som du har kunnat läsa om i denna artikeln. Du hittar klippet här: http://www.tv4play.se/program/nyhetsmorgon?video_id=2578117
Text och foto: © Mikael Good, 2014
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar