måndag 27 augusti 2018

Tonåringar i Huskvarna dödade en sjuk, svag och försvarslös man



Mannen på bildens liv slutade natten mot den 8 augusti i Smedbyparken i Huskvarna. Då bestämde sig ett gäng svenska ungdomar för att ta hans liv. Men innan dess misshandlades och förnedrades den rumänska mannen som var sjuk, svag och försvarslös.

Ett par dagar innan mannen hittades mördad hade han rutit till på ett ungdomsgäng som betedde sig illa vid Rosenhuset i centrala Huskvarna. Ungdomsgänget hotade honom och gick sedan därifrån. Några dagar senare hittades mannen död. En dryg vecka senare började rykten spridas bland ungdomar i Huskvarna om att mannen misshandlats och förnedrats av ett ungdomsgäng som sedan lämnade honom att dö. Ungdomsgänget ska även ha filmat misshandeln, visat den för sina vänner och sedan lagt upp filmerna på sociala medier.

Tre personer pekades tidigt ut på Flashback. De har sedan figurerat i polisens utredning, två av dem är bara 14 och den tredje är 16 år. Enligt uppgifter på Flashback har 7-10 ungdomar sett på eller deltagit i misshandeln, varför fler gripanden kan komma. Bland annat ska gärningsmännen ha kastat sten på mannen och kissat i en mugg som de sedan har hällt över den försvarslöse mannen. Enligt folk från Huskvarna är förövarna svenskar, men det är oklart om det rör sig om ett politiskt betingat hatbrott. Förövarna ska även ha hotat vittnen till tystnad, men det var deras eget skryt som till sist avslöjade dem.

Vad som är märkligt är att polisen dröjde med gripandena nästan en vecka efter att uppgifterna om gärningsmännen började figurera bland ungdomar i Huskvarna och på Flashback. Under den tiden fick förövarna gå fria och kunde fortsätta att hota vittnen.

Bildtext: I Smedbyparken i centrala Huskvarna bodde den rumänska mannen och det var även i det området som hans döda kropp hittades av förbipasserande den 8 augusti.

Text och foto: Mikael Good

Obs! Copyright gäller! All otillåten publicering av bilden kommer att debiteras! Kontakta mig om ni vill använda bilden. Behållningen kommer att gå till "Hannas vardagsrum" i Huskvarna.

söndag 19 augusti 2018

Misstänkt mord på en utsatt EU-medborgare i Huskvarna



Tidigt den 8 augusti hittades en död man i Smedbyparken i Huskvarna. Ganska snart gick det upp för mig att det var Gjica, som är en av de utsatta EU-medborgarna från Rumänien som vistades i kommunen. Initialt trodde inte polisen att något brott hade begåtts. Men efter den rättsmedicinska undersökningen ändrades brottsrubriceringen till misstanke om mord.




Gjica som blev 48 år bodde i en by ett par mil söder om den rumänska staden Bacau. Han var utbildad typograf och arbetade tidigare på ett tryckeri i staden. Gjica var gift och hade två barn, en flicka och en pojke. För några år sedan blev av med jobbet och hans fru lämnade honom, deras barn var vuxna och hade flyttat hemifrån. I det läget valde Gjica att som så många andra av byinvånarna att ge sig av till andra EU-länder i jakt på arbete.

För fyra år sedan hamnade han i Huskvarna vid Vätterns ände. Varför han valde att stanna till i Huskvarna vet vi inte, kanske tyckte han att staden var vacker och att människorna var trevliga. De första åren försörjde han sig på ströjobb, han pantade burkar och han tiggde när han inte fick in pengar på något annat sätt. Gjica var en vänligt sinnad man, han brukade sitta utanför Rosenhusets gröna entré, där hälsade han glatt på förbipasserande.



Trots att det liv han levde inte var enkelt klagade inte Gjica utan tog tacksamt emot det han fick. Han var en regelbunden deltagare på frukostarna och kvällsmaten på Hannas vardagsrum där han hade sin plats som var lite avsides, en del söndagar gick han till Pingstkyrkan i Huskvarna för att få lite andlig spis och kyrkkaffe.

De andra utsatta EU-medborgarna i området visste vem han var men det var inte många som kom honom in på livet. Gjica var lite av en ensamvarg som gärna höll sig på sin kant. Så fort hans landsmän blev lite stökiga eller heta i sina diskussioner drog han sig undan. Men han var samtidigt temperamentsfull. Om någon tog hans plats eller betedde sig illa kunde han ryta till ganska så ordentligt.



På våren, sommaren och hösten sov Gjica under en brygga i Smedbyparken i Huskvarna (bild 1 och 2), och på vintern när det blev för kallt bodde han i ett garage eller hos någon av sina vänner. De sista två åren var tuffa för Gjica. Han gick ned mycket i vikt och hans närmaste vänner var oroliga för hans hälsa, och bad honom att hålla igen något på drickandet. När de frågade honom hur han mådde viftade han alltid bort frågan med ett glatt ”No problem”!

Elena är en romsk kvinna från samma by som Gjica, hon var en av dem som kom honom in på livet och de blev vänner. De pratade ofta med varandra när de träffades på Hannas vardagsrum i Huskvarna. Elena minns honom som en bra människa, full av humor och alltid med ett glatt leende till hands. Trots sin utsatthet skrattade de mycket tillsammans.



Gjicas liv slutade tidigt på morgonen den 8 augusti i Smedbyparken. Då bestämde sig någon eller några för att ta hans liv. Varför och vilka spekulerades det om. Initialt ville jag inte skriva om de två starka ryktena som florerade för att inte störa polisens arbete. Men i och med de nya uppgifterna som nu sprids i media väljer jag att gå ut med det.

Ett par dagar innan Gjica hittades mördad hade han på något vis kommit i luven med ett tonårsgäng inne i centrala Huskvarna. Några dagar senare hittades Gjica död. På grund av skadorna på kroppen uteslöt polisen en naturlig dödsorsak. Kort efter mordet började rykten att spridas att några ungdomar från Huskvarna misshandlat och förnedrat Gjica och sedan lämnat honom att dö.

Elena och de andra utsatta EU-medborgarna i Huskvarna är ledsna och förvånade över att det var just Gjica som drabbades. De kan inte förstå hur någon kan göra något sådant mot en försvarslös människa. Deras oro är stor och de är rädda för att någon av dem ska drabbas nästa gång.



Den 16 augusti anordnade Kyrkhjälpen en minnesstund för Gjica i Frälsningsarmén i Huskvarna. Ett 40-tal personer från både Sverige och Rumänien var närvarande.

Gjicas liv tog slut alldeles för tidigt, jag lyser frid över hans minne.

Text och foto: Mikael Good

*Elena heter egentligen något annat men på grund av hennes utsatta situation har jag valt att ge henne ett fignerat namn. Jag har även valt att inte skriva ut Gjicas fullständiga namn eller ha med några bilder på honom i artikeln.

fredag 23 februari 2018

Sluta att tumma på sanningen




De senaste åren har ett antal hjälp- och biståndsorganisationer utsatts för medias kritiska granskning, resultatet har lett till att förtroendet för hela branschen har blivit naggat i kanten.

Att spä på sanningen är ingen unik företeelse i insamlingssammanhang. Det finns inget försvar för det, men ALLA bistånds- och hjälporganisationer har någon gång tummat på sanningen för att spä på insamlingsresultat. Ändamålen helgar så att säga medlen i deras ögon. Det är inte heller ovanligt att hjälporganisationer beskriver sina samarbetspartners arbete som ”sitt” arbete och tar år sig alla cred för det. 

Jag är trött på att se arkivbilder från början av 2000-talet dammas av och kläs i en falsk språklig dräkt. Därför vill jag minimera överdrifterna och föra in ett redaktionellt tänk i branschen med mål att det som delas i olika kanalerna är rätt och riktigt. Där artiklar och reportage handlar om verkliga personer som godkänt publicering och inte skapats bakom tangentbordet på något kontor långt från händelsernas centrum

Det är viktigt att materialet går att dubbelkolla och håller för en kritisk granskning från media. Om alla olika aktörer inom branschen slutar att tumma på sanningen och ger rätt personer cred tror jag att branschen snart kommer att självsaneras och att givarnas förtroende kommer att återställas.

Medias roll är att granska makten och rapportera till medborgarna. Alla som har makt ska tåla en granskning. Men det är lika viktigt att media gör ett ordentligt journalistiskt arbete och inte skjuter organisationer i sank på grund av utelämnade uppgifter, felaktiga kvitton eller falska intyg för att få sälja mer tidningar, få mer inklick eller fler tittare så att annonsörerna blir nöjda.

Med tanke på allt snack om "fake news" är det viktigare än någonsin tidigare att media är sanningens budbärare och lägger ordentligt med krut på sina gräv så att de blir med sanningen överrenstämmande även om det skulle visa sig att slutresultatet går emot journalistens tes.

Text och foto: Mikael Good

onsdag 8 november 2017

Miraklet i Mirkovo



Förra veckan var jag med på en missionsresa till Bulgarien i Life Missions regi. Vi predikade glädjens evangelium i staden Pazardzjik med omnejd. Efter mötena fick vi be med många till frälsning och när vi bad för sjuka blev de flesta som kom fram helade och upprättade.



Vid ett tillfälle hade vi ett möte i Pingstkyrkan i Mirkovo som ligger i den romska delen av samhället. När mötet hade pågått en stund, kördes en svårt leversjuk romsk kvinna dit i bil av sina vänner. Hon satte sig nästan längst fram på den vänstra raden. Kvinnan var mycket sjuk och hade antagligen inte så lång tid kvar att leva. Under predikan svimmade hon av smärtan och lutade sig mot sin väninna som satt jämte henne. När kvinnans andning blev allt svagare och hennes läppar blev blåa, blev väninnan alldeles förskräckt. Jag blev orolig för henne la undan kameran och gick fram för att titta till henne, samtidigt som mig gick pastorn i församlingen fram och vi stadgade gemensamt upp kvinnan. Pastorn lugnade hennes väninna och sa att vi skulle be för hennes vän direkt efter predikan. 



När predikan var över gick vi genast fram till kvinnan, efter en stunds förbön där vi talade in helande och läkedom i Jesu namn rakt in i hennes lever, hostade hon till, bad om lite vatten och tog en djup klunk. När vi sedan frågade henne hur hon mådde sken hon upp och sa - SUPER med ett stort leende! Hon hade blivit fullständigt helad och var full av glädje och tacksamhet till Gud. Efter att hon hämtat sig en stund reste hon sig från bänken och gick sedan obehindrat omkring med ett stort leende på läpparna!





Dagen efter följde hon med den lokala pingstförsamling till den gemensamma Gudstjänsten i sporthallen Vasil Levski i Pazardjik. När mötet var slut ville hon dela sitt vittnesbörd, men innan hon kom till orda blev hon fylld av den helige Ande och föll till marken. Efter en stund reste hon sig upp på vingliga ben. När hon sedan vittnade om helandet och vad Gud gjort i henens liv strålade det om henne och hon berättade för alla i sporthallen om vilket mirakel Gud gjort i henne. Som avslutning lyfte hon händerna mot himlen och sa “Slava na Boga, Slava na Jezusa (Prisa Gud, prisa Jesus)!”






Text och foto: Mikael Good

*Av respekt för kvinnan har jag valt att inte skriva hennes namn eller bostadsort.

torsdag 28 september 2017

Rīgas Centrāltirgus



I have been in Riga on many different assignments as a reporter and photograper. I'm often on a tight schedule, but one place that I like to visit if I have any spare time is Rīgas Centrāltirgus (The Riga Central Market).





































































































Text and Photo: Mikael Good