söndag 25 september 2016

Narnia - Lejonet ryter igen



Förväntningarna är höga bland de drygt 200 åskådarna som står packade som sillar inne i den varma och ångande lilla konsertlokalen Sofiehof mitt i Jönköping. Om en liten stund ska stadens stolthet det melodiska hårdrockbandet Narnia äntra scenen.



Jag har lyckats komma allra längst fram vid scenen och där står jag och kämpar mot den tryckande värmen och svettdropparna i panna. Men jag biter ihop, jag tänker inte ge upp den bästa platsen att bevista en rockkonsert på. Genom åren har jag fotograferat mängder av konserter och upplevt hur tusentals vilda och headbangande åskådare har tryckt mig mot kravallstaketet. Men med tanke på allt som jag fått se och uppleva har det varit värt mödan! 


Narnia ska snart ställa sig på scenen som har värmts upp av banden Cell 9 och Hellspray. Spelningarna som de gjorde runt om i Europa 2014 och 2015 gav mersmak och bandet beslutade sig för att göra ett sjunde studioalbum. Den 16 september släpptes deras självbetitlade studioalbum - Narnia. Ett album som fått mycket goda recensioner. Bland annat har albumet fått full pott i tyska Hardline samt i Dangerdog från USA, recensenten i Dangerdog skrev så här om albumet: ”It’s a killer with no filler”. Skivan fick 4,5 av 5 i Sweden Rock Magazine. Enligt många av deras fans som troget följt dem sedan starten 1996 är deras självbetitlade album Narnia deras jämnaste och bästa skiva hittills. 


När bandet kommer ut på scenen möts de av ett öronbedövande jubel och redan från första riffet är publiken med på noterna. De sjunger med och applåderar både de klassiska och nya låtarna som levereras med energi, tryck och glädje. Bandet bjuder på klassiker som Long Live the King och Living Water men även på ett par låtar från den senaste plattan som Messenger, Reaching for the Top och I Still Believe som med sina folkmusikvibbar för tankarna till Gary Moore's skiva Wild frontier. Den sistnämnda låten har stor hitpotential och kan mycket väl bidra till att Narnia hittar nya fans. 


Christians röst har blivit djupare och taggigare med åren och han ömsom morrar, väser och smeker fram orden. I mitt tycke är han bättre än någonsin. Christian far fram som en dunderladdad Samuel Ljungbladh på scenen och trots en krånglande röst levererar han som den showman han är. Han bjuder stort på sig själv och gör allt för att få med publiken på noterna. Mot slutet av spelningen kör han en improviserad kosackdans till publikens stora glädje. Scenen på Sofiehof är liten och det är kanske en anledning till att de andra i bandet inte kan ta ut svängarna.


Med sina gitarriff väver bandets härförare Carl-Johan Grimmark ihop en blytung ljudmatta mot det stenhårda betonggolvet. Ibland kliver han fram och levererade gitarrsolon av allra högsta klass till publikens stora glädje. Carl-Johan är en av de bästa gitarristerna i Sverige och han kvalar lätt in i det internationella toppskicket. Han spelar med lätthet och självklar pondus som bara riktigt stora gitarrister har, men till skillnad från många av de stora hårdrocksgitarristerna är han ingen självupptagen diva utan står tryggt med bägge fötterna på jorden.


Martin Härenstam och Andreas "Habo" Johansson gör som vanligt ett mycket bra jobb och är en självklar del av Narnias patenterade ljudbild, Jonatan Samuelsson som vikarierar för Andreas Passmark stod för ett stabilt basspelande och hjälpte även till med sången. Även om lejonet har tappat sin man så ryter det igen och visar med all önskvärd tydlighet att Narnia fortfarande är en kung att räkna med på den melodiösa hårdrockstronen. På det hela taget levererar Narnia en riktigt bra konsert och med sitt digra låtmaterial och några fler uppträdanden i bagaget som tajtar ihop bandet är de snart redo att erövra världen och de större scenerna.


Har du chansen tycker jag definitivt att du ska passa på och se Narnia under deras turné som kan komma att ta dem till Brasilien, Mexico och USA. På sin hemsida kommer de att lägga upp information om kommande spelningar: http://narniatheband.com/

I den följande länken kan du se bilderna från Narnias spelning på Sofiehof i Jönköping i större format: https://www.flickr.com/photos/chasid68/albums/72157673105462792




Text och foto: Mikael Good

fredag 2 september 2016

Inifrån en rysk internatskola



Den främsta orsaken till att det finns så många barnhem och institutioner i Ryssland beror på arvet från Sovjetunionen. På den tiden hade staten det yttersta ansvaret för barnen och barnhem var den enda lösningen för föräldrar som mist sin föräldrarätt eller som av andra orsaker ansågs oförmögna att ta hand om sina egna barn. Under 1990-talet och 2000-talet fortsatte politiken i upptrampade spår från sovjettiden. Men nu är äntligen den stora barnhemsreformen som klubbades igenom i Ryssland på väg att genomdrivas.




För ett tiotal år sedan togs beslut om att de stora institutionerna och barnhemmen ska avskaffas i Ryssland. Tanken är att de ska ersättas med en mera familjebaserad omvårdnad som ska ske i mindre grupper, men förändringen tar tid då övergången mellan barnhem och familjehem tar tid. För ett par år sedan besökte jag en internatskola i en liten rysk stad där 150 barn och ungdomar med lättare psykiska och sociala funktionsnedsättningar bor och studerar. Barnen kommer från byar och samhällen runt staden, byar som saknar skolor eller i varje fall inte har specialskolor som kan ge barnen det speciella stöd de behöver. Internatskolan som jag besökte omfattas inte av reformen men de arbetar för att barnen och ungdomarna ska få växa upp i en någorlunda familjär miljö.



De flesta barnen och ungdomarna bor på internatet under veckorna och åker hem över helgen. Några barn bor permanent på internatet eftersom deras föräldrar förlorat sin föräldrarätt på grund av alkoholmissbruk, fängelsestraff eller andra sociala problem som gör att de inte kan ta hand om sina barn. Den vanligaste orsaken till att föräldrarna mist sin föräldrarätt är alkoholmissbruk, ett problem som tyvärr är utbrett i Ryssland. Många föräldrar som lever i missbruk förlorar sin föräldrarätt och barnen placeras på barnhem eller institutioner. Detta påverkar främst barnen som får växa upp utan den trygghet som en mamma och pappa ger.



När barnen slutar grundskolan flyttar de flesta till studenthem i S:t Petersburg för fortsatta studier på yrkesskolor eller högskolor. Statens ansvar för föräldralösa barn (barn vars föräldrar mist sin föräldrarätt) tar slut när barnen tagit examen. De förväntas då klara sig själva. På internatskolan får barnen och ungdomarna lektioner i social kompetens och livskunskap. Barnen får lära sig att leva familjeliv, prata om känslor, tvätta kläder, laga mat och sköta sin ekonomi vilket gör att de är bättre rustade att möta livet utanför internatskolans väggar efter sin examen. På sikt kommer dessa åtgärder att minska den dystra statistiken som berättar att upp till 90% av ungdomarna som lämnar barnhem och institutioner luras in i kriminalitet, prostitution och/eller får missbruksproblem.



På internatskolan får barnen förutom skolgång även kläder, mat, omsorg och kärlek från personalen. Skolan prioriterar undervisningen med små klasser, 12-15 elever i varje. De små grupperna gör att barnen kan få mycket specialundervisning. De som behöver får extra stöd och uppmuntran. På internatet finns 90 engagerade medarbetare, varav 40 lärare. Personal finns tillgänglig för barnen dygnet runt. Barnen sover i sovsalar som är uppdelade efter ålder och kön. När jag var där höll den slitna byggnaden från sovjettiden på att renoveras med pengar från den ryska staten och några utländska hjälporganisationer. Hantverkare hade nyligen bytt stammar för vatten och avlopp samt dragit in varmvatten, nu höll de på att renovera badrum och toaletter. Tidigare fanns inget varmvatten på internatskolan och barnen fick gå till badhuset i staden för att bada och duscha.



Även om den ekonomiska situationen i Ryssland har förbättrats rejält det senaste decenniet är arbetslösheten stor i den lilla staden är internatskolan ligger och många av stadens invånare lever i fattigdom. Alkoholmissbruket är utbrett. Vilket har lett till en kraftigt försämrad folkhälsa. Enligt vissa undersökningar dör runt 50% av ryssarna i deras mest produktiva ålder på grund av alkoholen. Att få bukt med alkoholproblemen står högt på den ryska regeringens dagordning, förutom att det är ett stort folkhälsoproblem hotar den även landet ekonomiska utveckling. De senaste åren har Ryssland infört hårdare restriktioner mot alkohol för att få bukt med problemet men det är långt ifrån någon lätt uppgift som de har att lösa.



Klicka här om ni vill se fler bilder från internatskolan: https://www.flickr.com/photos/chasid68/albums/72157669585452941

Text och foto: Mikael Good, frilansreporter

tisdag 2 augusti 2016

Till minne av Zigenarnattens offer



Natten mellan den 2 och 3 augusti är känd som den så kallade "Zigenarnatten". För 72 år sedan beordrade SS chefen Heinrich Himmler att de sista kvarvarande romerna i dödslägret Auschwitz-Birkenau skulle dödas. Den 2 augusti är numera en officiell minnesdag över förintelsens romska offer.

Fram till den natten hade romernas område i förintelselägret varit fylld med sång och dans. Trots alla umbärande valde romerna att låta sången och musiken föra med sig glädje i sorgen och hopp i hopplösheten. Men natten mellan den 2 och 3 augusti tystnade musiken i dödslägret och 3000 romer forslades bort och fick möta döden i nazisternas gaskammare. Man vet inte exakt hur många romer som mördades under andra världskriget. Nazisterna förde inte noggrann bok på hur många romer som dödades och därför kan man bara uppskatta antalet offer. Man tror att någonstans mellan 500 000 - 800.000 romer mördades av nazisterna och deras kollaboratörer under kriget.

Förföljelsen, hatet och våldet mot romer borde ha begravts i Europa i samband med nazitysklands fall 1945. 
Men det begravdes inte. Det låg och pyrde ett par år innan det blossade upp igen. Idag får romer utstå kollektiva bestraffningar och se sina mänskliga rättigheter bli kränkta runt om i Europa bara för att de är romer. Värst är situationen i Ungern och på Balkan där romer behandlas som andra klassens medborgare och utsätts för den övriga befolkningens fördomar, hån och förakt. Antiromismen har ökat i Sverige, romer från Bulgarien och Rumänien som kommit hit i en desperat jakt på försörjning har fått utstå både hot och våld. Enligt polisen har hatbrotten mot romer ökat markant de senaste åren.

Med detta i åtanke är det mer än dags att vi gör upp med vår mörka europeiska historia och inkluderar romerna i vår europeiska gemenskap.

Text och illustration: Mikael Good

torsdag 9 juni 2016

Roses in my Garden


Roses have a reputation of being difficult to care for, but with the correct amount of tempered water you will get this wonderful result.

   

Text and Photo: Mikael Good

onsdag 8 juni 2016

A cold wind is blowing over Europe


There are many different rumors that surrounds the Romas from Bulgaria and Romania who leaves unemployment and exclusion and travels to countries in Northern Europe in a desperate attempt to get a job and a income in order to provide for their families back home. The rumors about them are unfounded and plays on people's prejudices.


Like the Jewish people, the Roma people have almost always been exposed to prejudice and hostility against them because of their ethnicity. This antigypsyism takes different forms and vary in strength, it can be anything from small everyday prejudices to a furious hatred that culminates in bloodshed and even cold blooded murder. There's an increase of both antisemitism and antigypsyism in Europe. Death to the Jews and death to the Romas echoes on the streets in cities all over Europe. Jews are hated by islamists and Romas are hated by right-wing extremists who judges and punishes them because of their ethnicity.

There are only about 4,000 Romas from Romania and Bulgaria who begs, sell handicraft, doing odd jobs, or looking for returnable bottles in Sweden. Even if they are not so many, they have stirred up many emotions among the Swedish people. Some people want to help them to a better future, but in some groups (mainly right-wing) antigypsyism has increased and in some cases has their hatred against Romas led to vandalism, ‪incendiarism‬, fire raising, assault and bloodshed.


False rumours that are spread by right-wing extremists state that Roma-people live a life of luxury back home, that they have expensive cars, houses that are filled with luxury items and expensive electronics. The rumors are often spread by people who want to get rid of the poor Roma migrants who comes to Sweden. As usual right-wing extremists base their facts on statements that are built on rumours and even outright lies and they have never been to the villages where the migrants come from. 

Right-wing extremists know that their half-truths and lies works because many of their followers are ahistorical and has no knowledge of the situation in the Romas migrants home countries and therefore they are easy prey for the antigypsy propaganda. We who know our history do not buy their lies. We know that right-wing populist parties looks for scapegoats that they can use to whip up the atmosphere among their supporters so that they eventually will take the law into their own hands and do something about the problem that the party want them to solve.


I have been in some of the villages in Romania where some of the Roma migrants that you can meet on the streets of Sweden come from. With my own eyes I have seen that many of the migrants live in deep poverty. I didn't believe that kind of poverty existed in Europe anymore. The harsh living conditions that they lived under didn't in any way match the right-wing extremists propaganda. Nowadays I can even understand why some Romas leave their families and travel to countries in northern Europe in order to get a job and a income. If I was unemployed and didn't have any other possibility to get an income I would probably swallow my pride and sit down and beg for money as a last desperate way to get some money to provide for my children.

A cold wind is blowing over Europe and it gets more and more people in it's nationalistic grip. The hate is rising and there's a imminent risk of pogroms against Romas in many European countries. Many Jews and Romas can not move freely without risking being harassed or assaulted by extremists. It's time that we learn the lessons of history so that the mistakes of the 1930s will not be repeated. Back then was the hate against Jews and Romas fueled by rumors and outright lies which eventually put Europe on fire.

The best way to overcome prejudice and negative stereotypes is to learn to know people and build up mutual understandings and create bonds between people from different countries and ethnicities. It's time that we put our dark European history behind us and include Romas and Jews in our European Community. Roma is Romani for human. Regardless of nationality, ethnicity, religious belief and gender, we are all Roma and God loves us just as we are.



Text and Photo: Mikael Good



tisdag 7 juni 2016

My friend Mitu from Pauleasca



This is Mitu he belongs to the Rudari minority and comes from the village Pauleasca in Romania. I met him in Linköping in the summer of 2014 and I used to sit down and have a chat with him at the railwaystation. Some people believe that Rudaris are Roma people who have lost their traditions and their language. But if you ask them most of them say that they are Romanians. I asked Mitu if he is Roma? He just shook his head and said: I'm a Romanian man!

Some researchers and historians believe that Rudaris are descendants to the Dacians who lived in the country before the Romanians came. There are also some researchers who believe that Rudaris are descendants to one of the lost tribes of Israel because of their Semitic appearance and the fact that they have some traditions that are similar to older Jewish traditions and customs.


More than 80% of the working population in Pauleasca are unemployed. Some of them has never had a proper job. Mitu is a little over 60 years and no one want to employ him because they think that he is to old and weak to work. During the communist times when Mitu was younger there was labor conscription in the country and people who refused to work could be sentenced to hard work in labor camps. Everybody in Mitus village want to work and get a decent payment, the problem is that it's hard to find any jobs in the country especially for those who can't read or write.

In the early 1990s lost Mitu and many of the other villagers their jobs when Romania became a democracy and imposed a free market economy. With the result that unprofitable state factories closed down or went bankrupt. The first who lost their jobs belonged to the Roma and Rudari minority and many of them hasn't had a proper job since the early 1990s. They have survived on odd jobs for forestry companies and by making traditional spoons, brooms and baskets that they have sold on the market in the town.



Nearly 25% of the Romanian population live in poverty. Millions of jobs with salaries that it's possible to survive on has to be created in the country to be able to tackle the high unemployment among ethnic Romanians as well as the Rudari and Roma minorities. Many of those latter groups also need to learn to read and write and go to vocational schools in order to learn a profession to get a job to be able to break the chains of poverty.

As so many other villagers from Pauleasca travelled Mitu to Sweden with the hope to get some odd jobs and beg for some extra money in order to provide for his family back home. Mitu stayed in Linköping over the summer and he travelled back to Romania in august 2014 and he hasn't been back to Sweden since then. He was in Salzburg in Austria when I visited Pauleasca. But I met his son, his daughter in law and some of his grandchildren during my visit. I hope that I shall be able to meet my friend Mitu again and have a chat with him.


Text and Photo: Mikael Good

måndag 6 juni 2016

A book about the recession in Latvia



I have spent much time in Latvia and I have met many interesting persons that I have interviewed. My pictures and articles describes a tough economical time in Latvia's history. A time that the country hopefully will never experience again. My plan is to put together a book with photos and articles about the persons that I have met in Latvia. I have slowly started to work on the book and I'm planning to release it within ten years.

Text and Photo: Mikael Good