Tänk dig att du bara är 17 år. Du har blivit berövad på din barn- och ungdom. Du fick ta hand om dig själv och dina föräldrar när dina vänner kunde leka och ha roligt. Dina föräldrar söp sig sakta men säkert mot en allt för tidig grav och du fick ärva en stor skuld av dem. Du blev gravid med ett barn som genast togs ifrån dig. Du blev gravid med ditt andra barn, ett barn som myndigheterna också lovade att ta från dig så snart som det fötts. Allt hopp om en bättre framtid rann sakta men säkert ur din unga kropp. Du stod där ensam och rödgråten på gränsen till vad du ytterst klarade av. De sista resterna av din identitet hade blivit stulen. Trots din unga ålder började du se döden som en befrielse.
Då sträcks ett par varma händer ut mot dig. Händer som tröstar dig. Händer som knäpps i bön för dig. Händer som omfamnar dig. Händer som kämpar för dig och ger dig rätt i byråkratins djungel. Händer som skriver om din situation. Händer som gräver djupt i sina fickor och betalar dina skulder. Händer som renoverar din nergångna lägenhet och gör den hemtrevlig. Händer som ger dig trygghet. Händer som återförenar dig med dina barn. Händer som gjuter nytt hopp för framtiden. Händer som för dig från mörker till ljus. Händer som hjälper dig att få tillbaka din identitet.
Tack Gud för att jag har fått vara med och ge Lisa och hennes två små barn en ny och bättre framtid.
Lisas lägenhet före renoveringen.
Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar