lördag 25 april 2015

Artikelserien om de glömda barnen i Ryssland blev en smärre succé



Det finns en del olyckskorpar som hest kraxar ur sig att djuplodanden reportage i text och bild tillhör en svunnen tid och inte är något som vare sig tidningarna eller deras läsare är intresserade av längre. I det första fallet är jag benägen att till viss del hålla med olyckskorparna men när det gäller läsarnas intresse tycker jag annorlunda utifrån mina egna erfarenheter.




En av anledningarna till att jag inte håller med är att de reportagen som jag tidigare har fått publicerade i olika tidningar både inom som utom landet har rönt stor till mycket stor respons bland läsarna. Artikelserien om de glömda barnen i Ryssland blev en smärre succé. Hitinitills har jag haft nästan 60.000 inklick till inläggen i mina bägge bloggar, vilket är en mycket bra siffra för mig. En del av reportagen och artiklarna har även publicerats i tidningar och magasin både i och utanför landet, dessa artiklar har givetvis nått en betydligt större grupp läsare. Antalet besökare från både Ryssland och USA ökar rejält när jag publicerar engelskspråkiga artiklar och lite mer än hälften av besöken kom från de länderna.

Lisa outside her old room

Jag är väldigt glad och tacksam för den positiva respons och det beröm som jag har fått från både vanligt folk som yrkesverksamma reportar och fotografer, ert stöd har sporrat mig i mitt fortsatta skrivande. Men jag väljer att inte låta berömmet stiga mig över öronen. Jag vill hellre peka på situationen för alla dem som jag har mött och skrivit om. Det är de som förtjänar att uppmärksammas och inte jag. Jag har inte tjänat några pengar på artikelserien. Min lön är att människorna som jag skrivit om förhoppningsvis ska få den hjälp och det stöd som de behöver för att kunna hålla näsan ovanför vattenytan. Framförallt är jag tacksam för att familjecentret Grace och Big Family Mission har fått alla de sponsorer som de behövde för att kunna fortsätta sin verksamhet och att en av deras stödorganisationer vände helt om och valde att ge fortsatt stöd.

Jayer 29

Jag har fått en del frågor om jag kommer att göra en uppföljning på reportaget Jayer - dödens hus. Det kommer sannolikt att bli en uppföljning men jag kommer nog inte att göra den själv. Jag har tipsat en rysk fotojournalist om Jayer och han är mycket intresserad av att ta upp stafettpinnen och göra ett mer djupgående reportage om människorna som rör sig runt Jayer över tid. Han arbetar på ungefär samma sätt som mig men han har fördelen av att han bor i nära anslutning till Jayer och kan språket vilket krävs för att kunna tränga djuoare in i ämnet. Själv kommer jag att ta en liten paus från Ryssland och koncentrera mig på mitt arbete om romernas situation. Men jag hoppas att jag får möjlighet att återvända till Ryssland för jag tycker väldigt mycket om både landet och dess invånare.


Church

Här följer en länklista över artiklarna som ingår i serien de glömda barnen i Ryssland:


• JAYER - dödens hus
• De glömda barnen i Ryssland
• Mirakelbabyn som gav sin mamma ett nytt liv
• En trygg famn för Lisa
• Klockan klämtar för de föräldralösa barnen
• A Oasis Of Grace In The Darkness



Text och foto: Mikael Good

Inga kommentarer: