onsdag 18 november 2015

Vägen ut ur fattigdom och utanförskap



Under kommunismen rådde arbetsplikt i Rumänien och alla romer hade jobb och bostad. Efter revolutionen kastades landet in i en djup ekonomisk kris och arbetslösheten bredde ut sig. De första som förlorade jobben och sina arbetsbostäder var romerna. Över en natt ställdes de på bar backe och blev hänvisade att bygga upp temporära bostäder i städernas utkanter.


Diskrimineringen som i många fall hade upphört under kommunismen tog åter fart. Romerna fick skulden för den ekonomiska krisen och regelrätta pogromer utbröt där hus brändes ned, många människor misshandlades och en del mördades. Majoritetsbefolkningens och myndigheternas fientliga attityd och motstånd mot romer fick till följd att de fick allt svårare att få tag på arbete och många romer hamnade utanför systemet och sjönk allt djupare in i fattigdom och utanförskap.

Vasile Burtea är professor i sociologi och han är den första rumänske romen som uppnått professorsgrad. Så här sa han om den romska migrationen när jag träffade honom i Bukarest förra året:
- Den romska migrationen är inte någon kosmopolitisk strävan mot nya möjligheter. Migrationen handlar om överlevnad för en grupp som har levt i utanförskap och som utsatts för diskriminering i århundraden i och med att romerna inte har några andra möjligheter till försörjning kommer de att fortsätta att söka sig till rikare länder i Europa.

För ett par månader sedan pratade jag med Sorin, en ung romsk man som kom från en stad vid den rumänska Svartahavskusten. Tillsammans med sin gravida hustru hade han åkt till Sverige för att försöka få tag på ett byggjobb. Tidigare har Sorin arbetat på byggen i Italien, Spanien och England. Nu försökte han få tag på ett liknande jobb i Sverige:
- I Italien sa förmannen på bygget att jag var hans allra bästa arbetare och han önskade att alla på bygget jobbade lika bra som jag. När jag sökte jobb i Rumänien skrek förmännen på byggena att här finns det minsann inte jobb för några lata romer...

Romer är allt annat än lata! Tyvärr är det nästintill omöjligt för dem att få arbete i sina hemländer. Men det finns en stor entreprenörsanda och vilja att förändra sin situation bland romerna. Förutom att majoritetssamhället oftast sätter käppar i hjulen för dem saknas ofta medel och verktyg för en förändring. En del använder pengarna som de tjänat ihop i andra länder till att starta företag och bygga sig en ny framtid i sina hemländer medan andra som inte kan eller vill resa iväg är beroende av hjälp och stöd från utomstående för att komma igång.

Biståndsorganisationerna Hjärta till Hjärta och Erikshjälpen har tillsammans med sina samarbetsorganisationer startat upp sociala företag i Rumänien och i Bulgarien. De har valt att vara lyhörda för behoven och pekar inte med hela handen utan lyssnar in vad romerna själva vill och startar företag utifrån deras önskemål och premisser. Romer som tidigare levt i djup fattigdom har fått jobb i företagen eller gått starta eget kurser och fått mikrolån så att de kunnat starta egna företag. De får betala skatt på sin inkomst och blir på så sätt inkluderade i systemet och får del av de sociala förmånerna som tidigare förvägrades dem.

Även om det inte är många som har fått arbete i de sociala företagen skapar det en anda av hopp och framtidstro i byarna och samhällena som berörs. Runt om i världen har sociala företag fungerat som en katalysator för det lokala företagandet och andra små företag inom tjänstesektorn och handeln har vuxit fram och fler personer har fått arbete.

Vägen ut ur fattigdom och utanförskap stavas inte bara utbildning utan även arbete och försörjningsmöjligheter. Genom att ge romerna verktygen som de behöver för att förändra sin situation kan vi gemensamt vara med och bryta de bojor som fortfarande håller dem fångna och se till att de inkluderas i sina hemländer.

Text och foto: Mikael Good

*Artikeln har tidigare publicerats i Dik Manusch nummer 4

Inga kommentarer: