Visar inlägg med etikett svpol. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett svpol. Visa alla inlägg

onsdag 18 november 2015

Vägen ut ur fattigdom och utanförskap



Under kommunismen rådde arbetsplikt i Rumänien och alla romer hade jobb och bostad. Efter revolutionen kastades landet in i en djup ekonomisk kris och arbetslösheten bredde ut sig. De första som förlorade jobben och sina arbetsbostäder var romerna. Över en natt ställdes de på bar backe och blev hänvisade att bygga upp temporära bostäder i städernas utkanter.


Diskrimineringen som i många fall hade upphört under kommunismen tog åter fart. Romerna fick skulden för den ekonomiska krisen och regelrätta pogromer utbröt där hus brändes ned, många människor misshandlades och en del mördades. Majoritetsbefolkningens och myndigheternas fientliga attityd och motstånd mot romer fick till följd att de fick allt svårare att få tag på arbete och många romer hamnade utanför systemet och sjönk allt djupare in i fattigdom och utanförskap.

Vasile Burtea är professor i sociologi och han är den första rumänske romen som uppnått professorsgrad. Så här sa han om den romska migrationen när jag träffade honom i Bukarest förra året:
- Den romska migrationen är inte någon kosmopolitisk strävan mot nya möjligheter. Migrationen handlar om överlevnad för en grupp som har levt i utanförskap och som utsatts för diskriminering i århundraden i och med att romerna inte har några andra möjligheter till försörjning kommer de att fortsätta att söka sig till rikare länder i Europa.

För ett par månader sedan pratade jag med Sorin, en ung romsk man som kom från en stad vid den rumänska Svartahavskusten. Tillsammans med sin gravida hustru hade han åkt till Sverige för att försöka få tag på ett byggjobb. Tidigare har Sorin arbetat på byggen i Italien, Spanien och England. Nu försökte han få tag på ett liknande jobb i Sverige:
- I Italien sa förmannen på bygget att jag var hans allra bästa arbetare och han önskade att alla på bygget jobbade lika bra som jag. När jag sökte jobb i Rumänien skrek förmännen på byggena att här finns det minsann inte jobb för några lata romer...

Romer är allt annat än lata! Tyvärr är det nästintill omöjligt för dem att få arbete i sina hemländer. Men det finns en stor entreprenörsanda och vilja att förändra sin situation bland romerna. Förutom att majoritetssamhället oftast sätter käppar i hjulen för dem saknas ofta medel och verktyg för en förändring. En del använder pengarna som de tjänat ihop i andra länder till att starta företag och bygga sig en ny framtid i sina hemländer medan andra som inte kan eller vill resa iväg är beroende av hjälp och stöd från utomstående för att komma igång.

Biståndsorganisationerna Erikshjälpen och Hjärta till Hjärta har tillsammans med sina samarbetsorganisationer startat upp sociala företag i Rumänien och i Bulgarien. De har valt att vara lyhörda för behoven och pekar inte med hela handen utan lyssnar in vad romerna själva vill och startar företag utifrån deras önskemål och premisser. Romer som tidigare levt i djup fattigdom har fått jobb i företagen eller gått starta eget kurser och fått mikrolån så att de kunnat starta egna företag. De får betala skatt på sin inkomst och blir på så sätt inkluderade i systemet och får del av de sociala förmånerna som tidigare förvägrades dem.

Även om det inte är många som har fått arbete i de sociala företagen skapar det en anda av hopp och framtidstro i byarna och samhällena som berörs. Runt om i världen har sociala företag fungerat som en katalysator för det lokala företagandet och andra små företag inom tjänstesektorn och handeln har vuxit fram och fler personer har fått arbete.

Vägen ut ur fattigdom och utanförskap stavas inte bara utbildning utan även arbete och försörjningsmöjligheter. Genom att ge romerna verktygen som de behöver för att förändra sin situation kan vi gemensamt vara med och bryta de bojor som fortfarande håller dem fångna och se till att de inkluderas i sina hemländer.

Text och foto: Mikael Good

*Artikeln har tidigare publicerats i Dik Manusch nummer 4

onsdag 21 oktober 2015

Ingen ska behöva sova ute i vinter


De flesta av oss har släktingar som på grund av missväxt och armod tvingades att emigrera från det sena 1800- och det tidiga 1900-talets fattig-Sverige och bege sig ut på en på ett kallt, stormigt hav till det förlovade landet Amerika. Resan ledde till nya möjligheter för många av nybyggarna, men för en del av dem blev guldet till sand och de sjönk allt djupare ned i fattigdom, utanförskap och misär i det nya landet. Mellan 1851 och 1920 emigrerade runt 1 miljon svenskar till USA. Drygt en femtedel av männen och kvinnorna som föddes i Sverige på 1800-talet emigrerade.

Med vårt egen historia i åtanke bör vi inte säga nej till de vågor av utsatta och fattiga människor som söker sig hit på flykt från diskriminering, krig, våld och död. Det är viktigt att vi fortsätter att vandra på medmänsklighetens och solidaritetens väg och öppnar våra hjärtan för våra medmänniskor. Ingen utsatt EU-medborgare, flykting eller hemlös ska behöva sova ute i nattkylan och riskera att bli avhyst av polisen. Det minsta vi kan göra för dem är att erbjuda tak över huvudet och en varm säng att sova i. Sverige är ett rikt land som inte har råd att låta människor få köldskador eller frysa ihjäl på våra gator i vinter.

Text och foto: Mikael Good


måndag 22 juni 2015

Öppna ditt hjärta för utsatta EU-medborgare



Förra året besökte jag byarna i Pauleasca-området i länet Arges i Rumänien varifrån många utsatta EU-medborgare som tigger i Jönköping, Linköping, Stockholm och Salzburg i Österrike kommer. Med egna ögon fick jag se den extrema fattigdom som människorna i byarna lever i. Det var nästan så att jag fick nypa mig i handen för att förstå att jag var i ett EU-land och inte i ett fjärran beläget utvecklingsland.


Människorna i Pauleasca bor i små hus som bäst kan liknas vid hyddor av spillvirke som isolerats med vass och lera. I husen finns enkla kaminer som kämpar en ojämn kamp mot nattkölden som letar sig in genom gliporna i väggarna. Många men inte alla har el, rinnande vatten saknas och dasset står på gården. Asfalten slutar där de romska byarna börjar och övergår först till en illa skött grusväg, som sedan övergår till en bäckfåra och sedan till en flodbädd, när det regnar är vägen ofarbar och lärarinnan i en av byarna kan inte ta sig till skolan. Nästan allt det som vi tar för självklart saknas i området. Det som berörde mig mest var alla barnen som växer upp under usla förhållanden och vars föräldrar i många fall hade rest bort för att tigga. 


Pauleascaborna vill jobba och göra rätt för sig. Problemet är att arbetslösheten i området är 80-90%. Tidigare har en del av dem arbetsmigrerat till Italien, Spanien och Frankrike, men när de enkla jobben som de utförde där tröt i skuggan av den ekonomiska krisen fick de söka sig nya vägar för sin försörjning. Deras migration är inte en kosmopolitisk strävan mot nya möjligheter utan en desperat åtgärd för att kunna ge sina hungrande barn ett mål mat. Kunde de försörja sig på hemmaplan skulle de inte åkt en meter. Vi måste vara beredda på att utsatta människor kommer att fortsätta att komma till Sverige i jakt på en försörjning så länge det inte finns några andra alternativ för dem. Därför är det än viktigare att vi är med och skapar alternativ för deras försörjning.

Jag förstår dem som söker sig hit, jag hade nog gjort samma sak om jag var i samma situation som dem och jag hade nog också motvilligt satt mig på gatan för att tigga om inga andra lösningar fanns. När det handlar om våra barns överlevnad är vi föräldrar beredda att göra nästan vad som helst. De flesta av oss har släktingar som på grund av missväxt och armod tvingades lämna 1800- och det tidiga 1900-talets fattig-Sverige på en resa ut på ett kallt, stormigt hav till det förlovade landet Amerika. Resan ledde till nya möjligheter för många av nybyggarna, men för en del av dem blev guldet till sand och de sjönk allt djupare ned i fattigdom, utanförskap och misär i det nya landet.

Med vårt egen historia i åtanke bör vi inte säga nej till utsatta och fattiga människor. Det är viktigt att vi fortsätter att vandra på medmänsklighetens och solidaritetens väg och öppnar våra hjärtan för utsatta medmänniskor, precis som Fredrik Reinfeldt så rakryggat vädjade till oss att göra i det tal som han höll i samband med förra årets riksdagsval. De flesta men inte alla utsatta EU-medborgare som kommer hit är romer från Bulgarien och Rumänien. Ingen av dem ska behöva sova under bar himmel i Sverige, vare sig på sommar eller vinter i ständig oro över att bli avhysta av polisen. Avhysningar är inte någon lösning, avhysningar är kostsamma och kommer bara att leda till att improviserade bostäder byggs någon annanstans.

Det minsta vi kan göra är att erbjuda tak över huvudet för dem som kommer hit. Ett boende där kommuner står för kostnaden och civilsamhället för volontärer. Men vi måste ha i åtanke att ett boende och hjälp här i Sverige bara är hjälp för stunden. Om vi vill komma till roten med den diskriminering och det utanförskap som romerna utsätts för i sina hemländer, måste vi jobba långsiktigt och målmedvetet i deras hemländer. Jag jobbar på Biståndsorganisationen Hjärta till Hjärta och vi har startat upp projekt Team Roma i både Bulgarien och Rumänien. Vi samarbetar med etablerade organisationer och myndigheter i Bulgarien och Rumänien för att ge aktivt och riktat stöd till utsatta romer och rudarer.

För att nå en långsiktig förändring tror vi att det kommer att behövas integrerade insatser inom följande fyra fokusområden:
• Utbildning för unga, alfabetiseringsprogram och yrkesutbildningar för vuxna.
• Hälsoinsatser med prioritet på småbarnsföräldrar.
• Försörjning, hjälp till självhjälp med produktion av diverse produkter för försäljning i Rumänien och Sverige samt microlån för att stimulera nyföretagandet.
• Strukturomvandlande insatser med fokus på de som saknar identitet och de som saknar ägandebevis på sina bostäder.

Behoven bland romer och rudarer är enorma i både Bulgarien och Rumänien. Tillsammans med våra samarbetsorganisationer driver Hjärta till Hjärta för närvarande 9 projekt i Bulgarien och Rumänien. Om vi hade mer resurser skulle vi kunna starta upp 15-20 nya projekt inom ett par månader. Vi har anställt 3 fältassistenter i Rumänien. De besöker utsatta människor, de träffar myndigheter, organisationer och knyter kontakter för eventuella framtida samarbeten. Fältassistenterna är unga och engagerade rumäner som brinner för att skapa förändring i sitt land och vara med och riva ned murar mellan olika folkgrupper i landet. Hjärta till Hjärta vill vara med och se till så att romerna får de verktygen som de behöver för att utbilda sig, utveckla sig och på sikt kunna bryta sig ur fattigdom och utanförskap.

Det är viktigt att all vi som tror på demokrati står upp för de mänskliga rättigheterna, men det brådskar. I Europa sveper en extrem högervind fram och den får allt fler folk och länder i sitt grepp. I Bulgarien och Ungern ekar slagord som död åt romerna på gatorna. Häromdagen fick jag färska rapporter om etniska kravaller mellan bulgarer och romer i Bulgarien huvudstad Sofia och risken för regelrätta pogromer mot romer är överhängande i landet. Det är mer än dags att vi lär oss av Europas mörka historia och inte upprepar misstagen från 1930- och 40-talet då hatet som göddes av lögn och halvsanningar satte Europa i brand.

Det är mer än dags att vi lägger historien bakom oss och inkluderar romerna i vår Europeiska gemenskap. Rom är romanesch för människa och oavsett nationalitet, etnicitet, religiösa tro eller könstillhörighet är vi alla romer och Gud älskar oss precis som vi är.

Klicka här om du vill se mitt bildreportage från Pauleasca:
https://www.flickr.com/photos/chasid68/sets/72157649562924582

Klicka här om du vill läsa mer om Hjärta till Hjärtas projekt Team-Roma: http://hjartatillhjarta.se/projekt-team-roma/


Text och foto: Mikael Good, Hjärta till Hjärta

fredag 7 november 2014

Det offentliga rummet är till för alla som passar in


Jag var tvungen att gå in på stationen i Linköping för att med egna ögon se om det som var sagt var sant. Mycket riktigt, på varje soffa satt skyltar som påpekade att sittplatsen enbart är för resenärer med giltigt färdbevis. Jag kunde inte låta bli att att associera skylten med de förhatliga "White Only" skyltarna som tidigare fanns i USA:s segregerade Sydstater och i Aphartheidens Sydafrika.

Tanken är att skyltarna ska hjälpa till att hålla oönskade element såsom hemlösa svenskar, missbrukare, vilsna tonåringar, fattiga EU-migranter och andra trasiga själar borta från vänthallen. Jernhusen som äger vänthallen vill inte låta frusna och trötta hjärtan komma in i stugvärmen för en liten stunds värme.

Att hantera fattigdom och utanförskap ingår inte Jernhusens arbetsbeskrivning, men medmänsklig värme borde definitivt finnas på en offentlig mötesplats. Istället väljer Jernhusen att stänga dörren och tvinga ut alla dem som inte passar in i arbetsbeskrivningen rakt ut i kylan. Jernhusen har genom sitt agerande lyckats att göra Sverige till ett kallare land. Som medmänniskor har vi alla ett ansvar även företag!



Appropå något helt annat fick jag precis ett mail från den verkställande direktören på en världsomspännande TV-kanal. De är intresserade av att visa bildspelet Ederlezi i ett av sina debattprogram, om allt går vägen kan bildspelet komma att nå en mångmiljon-publik! :) Jag återkommer med mer information när jag vet mer.



Text och foto: Mikael Good

onsdag 15 oktober 2014

Romerna som bor granne med ett obeskrivbart underverk



Har du bevittnat en solnedgång vid Oset i Huskvarna och sett solens sista strålar smeka Vätterns milda vågor? För oss som gjort det är det en smått obeskrivbar upplevelse som är nästintill omöjlig att klä i ord. Men den amerikanske författaren Mark Twain försökte ändå att göra det omöjliga möjligt för 115 år sedan.



Sommaren 1899 kom Samuel L Clemens som är mera känd under sin pseudonym Mark Twain till Sanna som ligger ett stenkast från badplatsen Oset i Huskvarna, tillsammans med sin fru Jane och deras 19 åriga dotter Jean, för att behandla dotterns epilepsi på Sanna hälsoinstitut, som drevs av den framgångsrike sjukgymnasten Henrik Kellgren. Mark behandlades även för sin reumatism. Familjen stannade i tre månader och de vistades i huvudsak i området runt Sanna. Mark som var fascinerad av solnedgångar brukade ta kvällspromenader i området runt Sanna.



Den 6 september 1899 stod Mark på ungefär samma plats som jag tog bilden som illustrerar inlägget. Efter att han bevittnat 60 solnedgångar vid Södra Vätterstranden bestämde han sig för att försöka klä naturupplevelsen i ord:
"I shall never see another sunset to begin with it this side of heaven... This is the place to be. I have seen about 60 sunsets here; and a good 40 of them were clear and away beyond anything I had ever imagined before for dainty and exquisite and marvellous beauty and infinite change and variety. America? Italy? The tropics? They have no notion of what a sunset ought to be. And this one - this unspeakable wonder! It discounts all the rest. It brings the tears, it is so unutterably beautiful. " så skrev Mark Twain i ett brev daterat Sanna 6 september 1899.



Jag står kvar och beundrar solnedgången på den klara septemberhimlen en kort stund innan jag styr mina steg mot ställplatsen vid Oset. Dit har kommunen hänvisat romer som kommer från byar utanför industristaden Bacau i Rumänien. De har kommit hit med en förhoppning att hitta enklare jobb men har fått sätta sig ned och tigga ihop pengar till sina barns försörjning. På vägen till dem baxar jag mig förbi många av de lyxiga husbilarna som rika svenska pensionärer som besöker den pågående husvagnsmässan på Elmia kommit med.

Kontrasterna mellan de båda grupperna är milsvida trots att avståndet mellan dem bara är drygt 100 meter. Delen av ställplatsen som romerna bor på är allt annat än lyxig, de bor i skrotbilar, tält och gamla husvagnar som några vänliga själar lånat ut till dem. Ingen av de bättre bemedlade vågar närma sig romerna. Det känns som om någon byggt en drygt 100 meter bred osynlig mur mellan grupperna, en mur som effektivt håller isär dem och hindrar dem från att beblandas. 




Jag har lärt känna några av romerna ganska bra sedan min första kontakt med dem i somras. De flesta av dem har gått 4 år i skola och några av dem pratar ganska så bra engelska. Tidigare har många av dem arbetat på industrier och jordbruk i Bacau med omnejd. 2008 köptes många av de jordbruk som de arbetat på upp av utländska jordbruksföretag och när de effektiviserade produktionen fanns det inte längre arbete för romerna och de förlorade sina jobb och sin inkomstkälla.

När den ekonomiska krisen slog till mot Rumänien med full kraft för några år sedan, gick även många fabriker i området i konkurs. En del av dem som bor på Oset hade en ganska så ordnad ekonomi med romska mått mätt innan krisen. De hade hus att bo i, kläder att sätta på kroppen och mat att äta. När de blev av med jobben föll deras ekonomi snabbt samman. Det statliga skyddsnätet som vi håller som självklart är inte lika utbyggt i Rumänien. 



När de inte längre kunde försörja sig på hemmaplan bestämde de sig för att åka till Sverige för att försöka få tag på arbete. Men den typen av enklare jobb inom jordbruk och industri som de är bra på finns det tyvärr ingen efterfrågan på i Sverige. Därför har de tvingats att tigga ihop pengar till sin försörjning. De vill inte erkänna att de tigger, de skäms för att säga det, istället kallar de tiggandet för sitt arbete.

Ingen av mina nyfunna vänner på Oset vet vem författaren Mark Twain är. Och de är fullt upptagna med att försöka laga mat och täta sina tält och bilar mot den bitande nattkylan på kvällarna, än att ta sig tid att beundra de himmelska solnedgångarna som Mark Twain kallade för obeskrivbara underverk. 




Text och foto: Mikael Good

fredag 22 augusti 2014

A Romale, A Chavale



Nästa år är det 40 år sedan Josef Koudelka gav ut mästerverket Gypsies. Romerna som Josef mötte och skildrade i sin bok levde många gånger i fattigdom, förtryck och utanförskap. Under de 39 åren som gått sedan Gypsies kom ut har kommunismen fallit. De flesta människorna i de östra delarna av Europa har vunnit sin frihet men tyvärr har livssituationen för många av östeuropas romer förvärrats. Idag diskrimineras och utsätts romer för hatattacker runt om i Europa, hatattacker som sänder ett obehagligt eko från de mörkaste delarna av Europas historia . 



Även om jag aldrig kommer att kunna mäta mig med Josef Koudelka arbetar jag på ett fotoprojekt som går under arbetsnamnet "A Romale, A Chavale" som syftar på att motverka den avhumanisering av romer som sker runt om i Europa och tyvärr även i Sverige. Avhumaniseringen sker i takt med att nationalistiska partier får allt större inflytande över politiken i många europeiska länder och de hetsar folk att begå hatbrott mot romer. Jag vill lyfta upp romerna och visa dem som de är. Trots att de har utsatt för förföljelse och förtryck i generationer är de ett lyckligt folk. De har gått igenom många svårigheter på vägen men trots det har de alltid nära till leenden och skratt, glädjen och musiken svetsar dem samman och har blivit ett sätt för dem att fly undan allt det hat och förtryck som de ständigt utsätts för. 



Projektet är även en liten hyllning till Josef Koudelka som i mina ögon är den största dokumentärfotografen och minoritetsskildraren som har trampat omkring på denna jord. Tanken är att jag ska presentera mitt arbete i både bok- och utställningsform under nästa år. Eventuella intäkter kommer att gå till Hjälpversamheten Hjärta till Hjärtas återvändarprogram för EU-migranter i Rumänien. 



Text och foto: Mikael Good 

onsdag 20 augusti 2014

Bajsattack mot utsatta EU-medborgare i Huskvarna



Nicolai och Consuela* kom till Sverige med en desperat förhoppning att försöka få tag på pengar till sin egen och till sina barn och barnbarns försörjning. Möjligheten för dem att få tag på ett arbete hemma i Rumänien var obefintlig. Helst av allt skulle de vilja stanna kvar hemma, ta hand om barnbarnen, odla lite grönsaker och njuta av pensionärslivets frukter efter ett långt och många gånger slitsamt arbetsliv.


I början av förra veckan upptäckte de att bilen som de bott i forslats bort under den tiden som de varit i Jönköping och tiggt. Nicolai visste inte riktigt vem det var som forslat bort bilen men han misstänkte att bilhandlaren som hade sålt skrotbilen till honom hade tagit den. I vilket fall som helst var Nicolai mycket upprörd över det som hänt och sa:
- Jag har betalat ett par tusenlappar för bilen och så kommer någon och bara tar den, hur kan någon stjäla av en man som ingenting har?
Nicolai och Consuela hade ingenstans att sova och de fick sova ute under bar himmel. Att sova ute gick ganska bra så länge som det inte regnade. Men natten mellan fredag och lördag öppnade sig himlens portar över dem och regnet vräkte ned.
- Jag sov inte en blund den natten och jag fick stå där för att skydda mig mot regnet säger Consuela och pekade mot den kommunala toaletten vars tak skjuter ut en bit och ger lite skydd mot det värsta regnet.




I lördags fick Consuela och Nicolai mat, torra kläder, madrasser kuddar och täcken samt ett tält som skyddar dem mot regnet av några vänliga svenskar. Consuela strålade av lycka och gav kvinnan som hon fick tältet av en stor varm kram. Äntligen skulle hon få sova gott igen. Med hjälp av en extra presenning som spändes över tältet hade Nicolai och Consuela ett bra skydd mot de envetna regndropparna.
Natten till måndag vaknade de av att tältet öppnades och något slängdes in. En skarp doft av avföring spred sig snabbt i tältet och Nicolai och Consuela fick famla i mörkret för att komma ut ur tältet så att de kunde tvätta av sig i en vattenpöl och få ut de sängkläderna som träffats.
Nicolai var mycket arg över det som hade hänt:
- Jag kan inte förstå hur någon kan göra så här mot oss, vi har inte gjort något ont, vad är det för en hemsk människa som gör så här mot oss?

I mina ögon är det höjden av feghet när någon ger sig på och kränker dem som är gamla, fattiga och utsatta. Jag oroas över det ökande hatet, hoten och den avhumanisering av människor som sker på den politiska högerkanten i Sverige. Kränkningarna och hatbrotten mot EU-migranter i Sverige har ökat sedan i våras enligt Brottsförebyggande rådet. I tidningar kan vi nästan dagligen läsa om EU-migranter som attackeras på olika sätt runt om i landet. De har rätt att vara här. Att tigga är inte kriminellt och EU-migranterna omfattas av den fria rörligheten som är ett av grundfundamenten i EU. De flesta EU-migranterna är romer. I Rumänien är romerna diskriminerade och behandlas i bästa fall som andra klassens medborgare. Där är det inte ovanligt att folk skriker, gör obsena gester eller misshandlar dem. Trots att det finns en del rötägg även i Sverige är vi svenskarna på det hela taget betydligt vänligare mot romerna än rumänerna. De flesta EU-migranterna som jag har intervjuat de senaste åren tycker att svenskarna är fantastiska människor men utifrån deras berättelser har jag förstått att en liten grupp svenskar utsätter dem för kränkande behandling.


SD har gått ut med påståendet att tiggeriet skulle vara organiserat. Först i sin EU-valskampanj i våras och nu i deras riksdagsvalskampanj. Enligt polisen, sociala myndigheter och frivilligorganisationer som har daglig kontakt med EU-migranter från Rumänien och Bulgarien är inte SD:s uppgifter med sanningen överensstämmande. Enligt dem finns det inte några belägg för att tiggeriet skulle vara organiserat. Med en dåres envishet hävdar SD att de har trovärdiga källor till sitt påstående. Deras källor är precis lika trovärdig för mig som de reklamprodukterna som testats av alla oberoende forskningsinstitut i Schweitz. Valkampanjen luktar unket och SD rättar in sig i det antiziganistiska ledet tillsammans med sina högerextrema kamrater i Europa.

Text och foto: Mikael Good

*Nicolai och Consuela heter egentligen något annat

fredag 15 augusti 2014

Attacken mot tiggarnas läger i Huskvarna



I morse läste jag att flera bilar hade blivit vandaliserade nere vid Oset i Huskvarna och att polisen plockat in tre personer på förhör. Med vetskap om att EU-migranterna i Jönköping och Huskvarna bor på parkeringsplatsen vid Oset bestämde jag mig för att åka dit och prata med dem för att röna ut vad som hänt. 

Sedan i våras har antalet hatbrott mot tiggande romer ökat markant runt om i landet och jag var orolig för att de hade utsatts för ett hatbrott. 
När jag kom fram till Oset träffade jag på en romsk man som pratade flytande engelska och som kunde berätta vad som hade hänt. Den här gången var det inte ett hatbrott eller en rasistattack. Den svenska mannen som hade sålt skrotbilarna som EU-migranterna sover i på nätterna hade oväntat dykt upp på kvällen och krävt att han skulle få mer betalt än den överenskomna summan. När EU-migranterna vägrade att ge honom mer pengar blev han aggressiv och tog fram en kulhammare som han slog sönder rutorna på en av bilarna med. Sedan slet han loss registreringsskyltarna från ett par bilar och slängde in dem i sin bil. 

Det var inte EU-migranterna som ringde polisen, några andra personer i området blev varse om vad som hände och ringde genast polisen. Men innan polisen hann fram hade gärningsmannen och hans sällskap flytt i sin bil. Polisen hade dock fått en bra beskrivning på bilen och registreringsnumret vilket gjorde att de snabbt kunde spåra och stoppa den flyende bilen och gripa gärningsmännen. De släpptes dock efter förhör men misstanken mot dem kvarstår. Tyvärr är det ofta som så att EU-migranterna inte anmäler de brott som de utsätts för av rädsla för repressalier. Trots att det inte var de som ringde och anmälde brottet var många av dem riktigt skakade och sov dåligt under natten. De var rädda att gärningsmannen och hans sällskap skulle dyka upp igen för att hämnas.

EU-migranterna uppehåller sig inte olagligt på Oset i Huskvarna. De har anvisats den platsen av Jönköpings kommun, efter att de avhystes från sitt läger vid Juneleden i Jönköping. Nu har de minst en timmas promenad in till centrala Jönköping. Vecka 35 kommer Jönköpings kristna samråd, JKS att starta upp ett arbete bland EU-migranter i Pingstkyrkan i Jönköping. På tisdagar och torsdag kommer EU-migranterna att kunna äta frukost och ta en varm dusch. Det kommer även att delas ut kläder och skor till dem som behöver. Förhoppningsvis kommer även Pingstkyrkan eller Kungsportkyrkan i Huskvarna att öppna sina portar för EU-migranterna. 



Det är många som frågar mig om tiggeriet i Sverige är organiserat. Enligt polis, frivilligorganisationer och sociala myndigheter finns det inte några som helst bevis på att tiggeriet skulle vara organiserat. De flesta tiggarna drar in runt 100 kronor per dag och ungefär hälften av det går åt till mat och dryck resten skickar dem hem till sina barn i Rumänien. För en kriminell organisation är 50 kronor i vinst alldeles för lite och de tjänar betydligt mer på att smuggla cigaretter och sprit till Sverige. Sverigedemonkraternas påstående att tiggeriet är organiserat är ren och skär lögn som tydligt visar att partiet gärna sparkar på en av de mest utsatta grupperna i Europa - romerna. Om SD på allvar hade stått upp för de kristna värderingar som de säger att de bygger sin politik på hade de stått på de minsta och svagaste sida och kämpat för deras rätt!

"Amen säger jag er: Allt vad ni har gjort för ett av dessa mina minsta syskon, det har ni gjort mot mig". - Jesus

Text och foto: Mikael Good

tisdag 1 juli 2014

Pauleasca - byn som inte finns på kartan



Många av tiggarna i Linköping kommer från den ensligt belägna byn Pauleasca i Rumänien.
Trots att byn har funnits i mer än 50 år och började byggas med den gamla kommunistregimens goda minne ses den ändå en illegal bosättning. De drygt 4000 personerna som bor i byn tillhör till största del minoritetsgruppen Rudari. Tidigare har många av dem arbetat på industrier i den närliggande staden Pitesti eller som daglönare inom jord- och skogsbruk. Men sedan den ekonomiska krisen slog till mot landet har många bybor blivit arbetslösa och fått allt svårare att försörja sig.


Pauleasca22

Hjärta till Hjärtas rumänienansvarige Rickard Klerfors beskriver situationen i Paulesca med följande ord:
– Situationen i Pauleasca hör till det värsta jag har sett. Många barn är undernärda och fattigdomssjukdomar som hepatit och TBC frodas i den dåliga miljön. Bostäderna är små och dåliga. Det finns många änklingar och änkor med en tuff försörjningsbörda i byn.

Pauleasca11

Hjärta till Hjärta har arbetat i Rumänien sedan början av 1990-talet och nu planerar de för att ge oss in i ett långsiktigt biståndsprojekt som ska lyfta de drygt 4000 byborna i Paulesca ur analfabetism, fattigdom och utanförskap. Men för att lyckas är de beroende av din hjälp! Sätt in din gåva på PG 90 07 85-7 märk betalningen med "Team Roma". Tillsammans kan vi hjälpas åt att sätta Paulesca på kartan!



Här kan du läsa en artikel om tiggaren Nicolai Tamas från Paulesca som kom till Sverige med en desperat förhoppning att få tag på ett arbete för att kunna betala för sin älskade hustru Georginas sköldkörteloperation: http://chasid68.blogspot.se/2014/06/nicolai-kommer-fran-byn-som-inte-finns.html


Klicka på följande länk om du inte kan se bildspelet från Paulesca i din smartphone eller på din surfplatta: https://www.flickr.com/photos/hth1991/with/14507972643/

Text: Mikael Good. Foto: Jörgen Ljung

fredag 27 juni 2014

Paradis-Oskar från Paulesca i Rumänien



Det är inte för inte som jag kom att tänka på Paradis-Oskar i Astrid Lindgrens bok Rasmus på Luffen när jag träffade Simion på järnvägsstationen i Linköping för första gången. Simion satt med muggen framför sig och hälsade glatt på alla morgontrötta pendlare som ilade förbi på väg till sina arbetsplatser.  



De senaste veckorna har jag stannat till och pratat en stund med Simion när jag har varit på väg till och från pendeltåget. Simion tillhör den rudariska minoriteten i Rumänien och han talar inte något annat språk än Rumänska som är ett latinskt språk med många slaviska låneord. Jag har försökt kommunicera med honom på en blandning av italienska, spanska och ryska och vi har kunnat kommunicera ganska så hjälpligt.


Simion Dumitru kommer från byn Paulesca i Rumänien, han är mellan 60 och 70 år gammal, han är far till 9 barn och han har mängder av barnbarn. Tidigare har Simion och hans hustru livnärt sig på att göra riskvastar som de sålt på marknaden i staden Pitesti. Men minskad tillgång till material samtidigt som efterfrågan på riskvastar har minskat har gjort att de har fått allt svårare att försörja sig. Simion är för gammal för att få daglönarjobb på omkringliggande jordbruk och därför bestämde sig han för att åka till Sverige och tigga för att få ihop pengar till sin stora familj som lever i extrem fattigdom hemma i Rumänien.


I onsdags tog jag lite extra tid på mig med Simion. Jag plockade upp min dator satte mig ned jämte honom och visade Jessica Gow/TTs bilder från Paulesca som var med i Corren i tisdags för honom. Simion tittade och kommenterade bilderna med stort intresse och han nämnde alla personerna som var med på bilderna med namn. När jag visade bilden på en liten flickan med gul jacka som är med på ett par av bilderna för honom, sken han upp, skrattade och sa Renata med ett stort leende. Jag förstod på hans reaktion att han kände henne väl. 


I september kommer jag att åka till Paulesca för att göra reportage för hjälpverksamheten Hjärta till Hjärta som har startat upp ett arbete för åtevändande EU-migranter i byn. Simion kommer att åka tillbaka till byn i augusti och jag har bestämt med honom att jag ska försöka träffa honom och hans familj när jag besöker byn.

Simion tar sig en välförtjänt tupplur

Text och foto: Mikael Good

torsdag 15 maj 2014

Därför kommer tiggarna hit


Ett bra mått på ett lands sociala välstånd är hur väl vi tar hand om främlingar och de mest utsatta grupperna i samhället. För mig är det en självklarhet att vi hjälper tiggarna som kommer hit. Men vi ska inte nöja oss med att ta väl hand om dem här. Det är viktigt att vi gör något åt grundorsakerna till deras problem annars riskerar vår hjälp att bli som att sätta plåster på ett infekterat sår utan att behandla infektionen. Hjärta till Hjärta vill komma till botten med problemet och efter sommaren kommer de att starta upp ett nytt projekt i Rumänien med arbetsnamnet Team Roma.

Trots att Rumänien på papperet har gott om värdefulla naturtillgångar och egentligen borde vara ett ganska så välmående land har landet haft svårt att klara övergången från kommunistisk diktatur till frihet och demokrati. Efter att landet blev fritt 1990 har den trögflytande byråkratin parat ihop sig med en utbredd korruption och det har effektivt hämmat landets demokratiska och ekonomiska utveckling. Drömmarna och förhoppningar som rumänerna bar på efter kommunismens fall har grusats. Efter den senaste ekonomiska krisen som slagit hårt mot Rumänien har resterna av de sista drömmarna raserats. Utöver de ekonomiska problemen finns ett urgammalt förakt och rasism mot de romska och rudariska minoriteterna. Hundratusentals rumäner som lever i extrem fattigdom har valt att bege sig till andra länder i Europa i desperat jakt efter ett arbete så att de ska kunna försörja sina barn. Det som är gemensamt för alla EU-migranter som kommer hit är att de vill få tag på ett arbete och tjäna pengar. Tiggandet är något som de tar till som en sista desperat nödlösning.

De flesta tiggarna som återvänder till sina hembyar i Rumänien har inte så mycket pengar med sig i bagaget. En del av dem kan även vittna om en ytterst omild behandling från polis och en del av befolkningen i de länderna där de har sökt sin försörjning. Tiggarna i Norden behandlas ofta bättre än vad de gör i många andra länder. Trots risken för en dålig behandling väljer ändå många fattiga rumäner att söka lyckan i andra länder. Anledning till det är enkel. De har inga andra alternativ och det är bättre att få några slantar i koppen i ett land i de västra delarna av Europa än att svälta i Rumänien. Så länge som det inte finns några alternativ i Rumänien kommer de att fortsätta komma hit. De allra flesta som kommer hit är hederliga människor som har rest hit på vinst och förlust. Och de tillhör till största del minoritetsfolken romer eller rudari. Den ekonomiska krisen har slagit mot Rumänien med full kraft och även etniska rumäner som tidigare kunde försörja sig har nu börjat att dyka upp som tiggare på våra gator. Oftast har de högre utbildning än de tiggare som tillhör någon av minoritetsgrupperna. 



Jag träffade Ionel* som är etnisk Rumän utanför affären för ett par veckor sedan. På en blandning av spanska och engelska kunde vi föra en enklare konversation. Ionel berättade att han skämdes över att behöva sitta med en mugg och vara beroende av andra människors välvilja. Han vill arbeta och göra rätt för sig.
- Jag har jobbat som hantlangare på byggen runt om i Europa i 15 år men det finns inte några jobb för mig längre. När jag fick höra att det byggs en hel del i Sverige bestämde jag mig för att åka hit för att få tag på ett jobb på ett bygge så att jag kan försörja min familj hemma i Rumänien och få ihop tillräckligt med pengar till min dotter som är sjuk i leukemi och behöver opereras.

Ionel har besökt mängder av byggen i olika städer runt om i Sverige utan att få napp. Till skillnad från många av de andra EU-migranterna från Rumänien har han gått i skolan och pratar flytande spanska och lite engelska. När jag återvände för att prata mer med Ionel dagen efter hade han fått ihop tillräckligt med pengar i sin mugg för att kunna resa vidare till nästa stad på jakt efter ett byggjobb.

Det är viktigt att vi behandlar alla utsatta människor som kommer hit på ett värdigt sätt. Allt prat om att tiggarna skulle vara organiserade är bara myter enligt polisen, sociala myndigheter och de många frivilligorganisationerna som jobbar med tiggare. Högerextrema partier har folk ute som spionerar på tiggarna för att avslöja dem men inte heller de har kommit med några hållbara bevis för att tiggarna skulle vara organiserade av kriminella gäng. Det är viktigt att vi hjälper dem som kommer hit men om vi bara hjälper dem här så missar vi poängen. Om vi inte gör något åt grundproblemet kommer vi aldrig att komma åt orsakerna till utanförskap, diskriminering, fattigdom och misär bland utsatta grupper i Rumänien och tiggarna kommer att fortsätta att komma hit i jakt på en försörjning. Hjälpverksamheten Hjärta till Hjärta som jag arbetar på har långt framskridna planer på att göra något åt grundproblemet på plats i Rumänien. Genom vår rumänska samarbetsorganisation kommer vi att efter sommaren dra igång ett arbete som heter "Team Roma" i en by i Rumänien som många av tiggarna i Linköping kommer ifrån.




Här kan du tal del av en artikel som handlar om romernas utsatta situation i Rumänien och hur man kan vara med och förändra deras livsvillkor: http://hearttoheart91.blogspot.se/2013/12/tittar-du-ocksa-bort.html

Text och foto: Mikael Good

*Ionel heter egentligen något annat.

måndag 7 april 2014

Det är Romernas nationaldag idag

Den 8 april firar romer över hela världen sin nationaldag till minne av den första romska kongressen som hölls i London 1971, samma dag infördes även den romska flaggan som pryder det här inlägget. Förutom att lyfta fram den romska kulturen, sedvänjorna och sitt levnadssätt vill romerna även lyfta fram den förföljelse och den diskrimineringen som de har fått och fortfarande får utstå runt om i världen. 

De romska frågorna har verkligen kommit fram i rampljuset i den nationella debatten det senaste året genom den registrering av romer i en hemlig databas som uppdagades förra året, genom Regeringens Vitbok om övergrepp och kränkningar av romer under 1900-talet och genom det ökande antalet fattiga EU-migranter av framförallt romsk härkomst som kommer hit i desperat jakt på ett arbete, men som allt som oftast hamnar som tiggare på våra gator och torg. Hjärta till Hjärta har varit en del av opinionsbildningen och vi har fått många och stora ingångar i media och bland politiker det senaste året. Bland annat hade vår medarbetare Rickard Klerfors med en debattartikel i Dagens Nyheter (DN) där han berättar om Hjärtats arbete i Rumänien och om hur vi ska kunna bryta romernas utanförskap: http://www.dn.se/debatt/sa-kan-vi-bryta-romernas-tiggeri-och-utanforskap/

I Dagens Nyheter kan du läsa ett mycket skrämmande och gripande reportage med rubriken "Livsvalen, tiggeri eller prostitution" som handlar om romernas mycket tuffa situation i Rumänien. Reportaget har skrivits av Josefine Hökberg och bilderna har tagits av den legendariska fotojournalisten Roger Turesson. Josefin och Roger vann för övrigt stora journalistpriset för reportageserien "Tiggarna i Stockholm" med motiveringen: "För att de berättade vilka livsöden som kan dölja sig bakom en tiggande hand.": http://www.dn.se/sthlm/livsvalen-tiggeri-eller-prostitution/

Hjärta till Hjärta vill vara med och lyfta fram och förändra situationen för Rumäniens romer genom opinionsbildning och direkta hjälpinsatser. Här kan du tal del av en artikel som handlar om romernas utsatta situation i Rumänien och hur man kan vara med och förändra deras livsvillkor: http://chasid68.blogspot.se/2013/10/tittar-du-ocksa-bort.html

Klicka på länken, vrid upp volymen och njut av Barcelona Gipsy Klezmer Orchestras tolkning av romernas vackra nationalsång Djelem, Djelem:



Text: Mikael Good