De digitala verktygen blir bara bättre och bättre

I förrgår publicerade jag ett inlägg med rubriken Grace finds beauty in every face i min blogg. Inlägget handlade om och illustrerades med en bild på en mormor och hennes barnbarn. När jag tittade på bilden i full storlek på skärmen bestämde jag mig för att framkalla bilden med hjälp av den nyaste RAW-konverteraren som jag har tillhands. 

Filmkorn är snyggt men digitalt brus är allt annat än snyggt. När jag tog bilden på mormodern och barnbarnet i december 2006 hade jag en kamera som brusade rätt så ordentligt över 800 ASA och då det befintliga ljuset inte räckte till bestämde jag mig för att använda blixt i dunklet. Bilden sparades i RAW-format i kameran och jag framkallade sedan bilden med hjälp av Capture One som var ett ganska så avancerat program för sin tid, bilden bearbetades sedan i Photoshop 5.

Jag framkallade bilden med hjälp av Adobe Camera RAW CS5 (ACR) och valde sedan att göra en varsam svartvit konvertering i Photoshop CS5. Den stora skillnaden är att ACR CS5 är betydligt bättre på att vaska fram detaljer ur bilden än vad Capture One anno 2006 var. Om du tittar på bilderna nedan kan du kanske avgöra om du tycker att det blev bättre eller sämre.

Personligen tycker jag att den "nya" bilden har en betydligt mer attraktiv gråskala och jag har bestämt mig för att gå igenom och restaurera mina tidigare gjorda bilder med hjälp av ACR CS5. Främst för att jag nu enkelt kan få fram den gråskala i bilderna som jag tidigare fick kämpa länge för att få fram.

Det är väldigt svårt att avgöra vilken av de två bilderna som är bäst på webben. Det bästa sättet att skilja agnarna från vetet är genom att skriva ut bilderna och se dem på papper framför sig. Men min nykalibrerade skärm och min profil från Crimson säger mig att den nya bilden kommer att se bäst ut på papper. Men det är lite det som är problemet med den digitala tekniken jag kan aldrig vara riktigt säker på att mina bilder blir som jag vill ha dem innan jag har fått dem printade.


Bilden framkallad med Capture One, 2007.


Bilden framkallad med ACR CS5, 2012.

Det kanske låter som om jag är nöjd. Men jag är faktiskt långt ifrån nöjd med dagens teknik och jag längtar till den dagen då ACR och Photoshop ger ett lika bra resultat som det gamla hederliga mörkrummet. I min trappa hänger fyra bilder från Riga som jag tog i augusti 1995. Det tog mig två dagar i mörkrummet innan kopiorna var som jag ville ha dem. De pryder sin plats i trappan men tjänar också som en referens för mig. Den dagen som mina digitala kopior blir bättre än dem, då först kan jag säga att det digitala mörkrummet är bättre än det digitala. Tills den dagen kommer är jag tyst.

Text och foto: © Mikael Good. All rights reserved.