För tio år sedan var jag både nyförälskad och nyförlovad. Min fästmö och jag åkte till Nyköping med hennes bil för att besöka hennes syster, svåger och deras barn. Som vanligt på den tiden hade jag gjort ett “blandband” som skulle följa med oss som en musikalisk reskamrat och tonsätta vår resa.
Vädret log inte mot oss på vår resa upp genom landet och efter Gränna visade det sig från sin allra värsta sida. Himmelens portar var vidöppna och vindrutetorkarna fick arbeta frenetiskt för att hålla bort alla små envisa regndroppar från rutan. Speglingarna från mötande bussar, lastbilars och personbilars lyktor formade en mosaik av många små ilsket lysande ljuspunkter som gjorde det svårt att koncentrera sig på körningen. Vi var tvungna att sakta ned farten för att kunna hålla koll på vägen. Då började en låt av The Smiths som följt mig på min livsresa från 80-talet och framåt att sakta fylla kupén från bilens små högtalare.
När låten väl kom till refrängen så jag den i ett helt nytt ljus:
“And if a double-decker bus crashes into us. To die by your side is such a heavenly way to die. And if a 10 ton truck kills the both of us. To die by your side. Well, the pleasure the privilege is mine. There is a light that never goes out.”
Även om vi skulle ha blivit mosade av en stor lastbil eller buss visste jag att jag skulle få dö bredvid den kvinnan som jag älskar mest. Insikten fick mig att le och krama om min älskades hand lite extra. Kärleken är det ljus som aldrig kommer att slockna.
Idag är det tio år sedan vi förlovade oss och jag älskar dig mer än någonsin Marita ❤
Text och foto © Mikael Good. All Rights Reserved.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar