Tiggeriet är inte organiserat

På valaffischer, i tidningsannonser och på bussar basuneras budskapet "Stoppa det organiserade tiggeriet" ut av Sverigedemokraterna. Att tiggeriet skulle vara organiserat av kriminella gäng är dock inte sant. Det är märkligt att ett politiskt parti får använda sig av rena lögner i valrörelsen. Jag trodde att det bara var i diktaturer som sådant förekom...

Tiggeriet är organiserat så till vida att grannar, släktingar eller vänner fyller en bil eller åker buss tillsammans till nordeuropa i ett desperat försök att få tag på arbete till sin och sina barns försörjning. Allt som oftast får de inte tag på ett arbete och tvingas förnedra sig till att tigga utanför våra välfyllda butiker och shoppingcentra för att få ihop pengar till sin överlevnad. De flesta EU-migranterna är romer. Att det är just romer som kommer hit är ingen slump, romerna behandlas som andra klassens medborgare i Bulgarien och Rumänien. För dem är det nästintill omöjligt att få tag på ett arbete i sina hemländer, som drabbats hårt av den ekonomiska krisen. Precis som många andra arbetslösa EU-medborgare utnyttjar de sin rätt att försöka få tag på arbete i andra EU-länder.

Jag har pratat med och intervjuat en hel del EU-migranter det senaste året och jag har varit i kontakt med många organisationer som jobbar mot EU-migranter runt om i landet. Ingen av dem har hört talas om eller sett några tecken på något organiserat tiggeri. Vi svenskar har en tendens att skapa myter om dem som vi inte kan kommunicera med. Myterna har en otäck förmåga att avhumanisera och rättfärdiga lite hårdare tag mot dem det handlar om. Jag vill klä av myterna och det bästa sättet att göra det på är genom att möta människor och sätta sig ned och prata och umgås med dem. Snart kommer jag att åka på en reportageresa till Rumänien. Där ska jag möta romer och rudari i deras hembyar och skriva ned deras berättelser. Alla människor är bärare av spännande berättelser och det är en stor förmån att få skriva ned och förmedla dem.

Vid sidan av mitt arbete håller jag på med ett projekt som har arbetsnamnet "A Romale, A Chavale". Projektet syftar till att motverka den avhumanisering av romer som sker runt om i Europa och tyvärr även i Sverige. Avhumaniseringen sker i takt med att nationalistiska partier får allt större inflytande över politiken i många europeiska länder och de hetsar folk att begå hatbrott mot romer. Jag vill lyfta upp romerna och visa dem som de är. Trots att de har utsatt för förföljelse och förtryck i generationer är de ett lyckligt folk. De har gått igenom många svårigheter på vägen men trots det har de alltid nära till leenden och skratt. Glädjen och musiken svetsar dem samman och har blivit ett sätt för dem att fly undan allt det hat och förtryck som de ständigt utsätts för.

För många år sedan, innan jag fick ordning på mitt liv rörde jag mig i utkanten av kriminella kretsar, i den hårda inre kärnan rullade pengarna snabbt och de behövde ständigt fyllas på med mer snabba pengar. Med tanke på att en tiggare drar in runt 150 kronor per dag, minus omkostnader, skulle det kunna ge runt 75 kronor per tiggare och dag. Det är för lite pengar för kriminella gäng som gör betydligt mer pengar på att smuggla sprit och cigaretter från Balkan till Sverige. Därmed inte sagt att det inte finns organiserad människohandel i Sverige. Trafficking som är en smutsig och lukrativ handeln med människoliv är organiserad. Unga kvinnor från Moldavien och Rumänien säljs som sexslavar till svenska män, en del av kvinnorna är romer och en del av dem har inte ens fyllt 15 år. På hemliga bordeller runt om i landet står svenska män i kö för att våldta dem mot betalning…

För mig är det en självklarhet att vi ska hjälpa de EU-migranterna som har kommit hit. För mig är det viktigt att visa solidaritet med den svage. Men det allra bästa är att göra något åt de bakomliggande orsakerna till deras fattigdom och utanförskap och medverka till en varaktig förändring i deras hemländer. 

Text och foto: Mikael Good