Cyperns ekonomi är i kraftig gungning och en del ekonomer är rädda för att lilla Cypern ska bli droppen som till sist får hela eurobägaren att svämma över. Men trots att hela eurosamarbetet är i gungning och framtiden för euron som valuta är osäker, kämpar Lettland hårt för att få komma in i den ekonomiska stugvärmen.
Trots att euron är i kraftig gungning har Lettland siktet inställt på att införa den gemensamma valutan i januari 2014. Lettland skulle i så fall bli det 18 eurolandet. Även om landets politiker är entusiastiska över euron är inte det hårt prövade folket i Lettland lika entusiastiska längre. Precis som i Sverige matas de dagligen med information om hur eurosamarbetet knakar i fogarna och det är många som har dragit öronen åt sig och vill avvakta ett tag till. Men enligt Lettlands centralbank uppfyller landet kriterierna för att ingå i eurosamarbetet och under våren ska EU-kommissionen granska Lettland för att se om landet uppfyller alla kriterierna och utröna om de är redo att införa euro som valuta.
I början av 2009 var Lettland helt utslaget och nere för räkning och en nationell bankrutt närmade sig med stormsteg. Då var det nog ingen som trodde att Lettland skulle resa sig på nio, få ordning på sin ekonomi och vara redo för det ekonomiska finrummet på bara fyra år. Tillväxten i Lettland ökar på grund av en tuff ekonomisk politik och ett ekonomiska stålbad av allra värsta sort. Skuldsaneringen och tillväxten i Lettland efter krisen ses numera som ett föredöme inom EU och det är många som anser att fler skuldtyngda EU-länder borde följa Lettlands exempel i spåren för att snabbt få ordning på sina krisande ekonomier.
Men myntet har även en baksida. Drygt 250.000 personer har lämnat landet sedan år 2000, utflyttningen har tagit extra fart efter 2008 (en del källor talar om ännu högre siffror men då jag inte kan få dem verifierade har jag valt att utelämna dem). Många av letterna som har flyttat är högutbildade och de blev antingen av med sina arbeten eller fick sina inkomster kraftigt sänkta i spåren av krisen. Vad denna brain drain (kunskapsflykt) kan få för påverkan på den långsiktiga ekonomiska tillväxten återstår att se. Men för att kunna locka tillbaka dem som har flyttat krävs kraftigt höjda löner och det har inte Lettland råd med inom en överskådlig framtid. Det blir billigare att importera kvalificerad arbetskraft från grannländer som har lägre lönenivåer för att täcka upp för den kunskap som försvunnit ur landet. Men frågan är om Letterna kommer att gå med på en ökad invandring?
Sedan Lettland blev fritt från Sovjetunionen den 21 augusti 1991 har invånarantalet minskat från 2 700 000 (1989) till cirka 2 070 000 (2012). En del rapporter talar om att 2012 års siffror är lätt friserade och att det totala antalet invånare i landet ligger någonstans mellan 1,8 och 1,9 miljoner. Om den senaste siffran stämmer innebär det att Lettland har förlorat drygt 30% av sin befolkning på lite mer än 20 år. Om vi skulle haft samma negativa befolkningsutveckling som Lettland skulle Sveriges befolkning ha sjunkit från drygt 8 600 000 år 1991 till drygt 6 000 000 år 2012. I vilket fall som helst har emigrationen även en positiv effekt på arbetslöshetssiffrorna i Lettland och den har bidragit till att de har sjunkit kraftigt de senaste två åren.
Bilden som illustrerar artikeln föreställer ett bostadsområde i ett litet samhälle i de östra delarna av Lettland. När jag besökte en familj som bodde där i mitten av 2000-talet gapade hälften av lägenheterna tomma. Hur det ser ut idag vet jag inte men jag skulle tro att fler har flyttat därifrån i sin jakt efter ett arbete. Kanske har de flyttat till andra städer i Lettland eller sökt sin lycka utomlands?
Text och foto: © Mikael Good, 2006, 2013. All Rights Reserved.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar