Allt som vi gör på internet lämnar spår efter sig, spår som kan följas och plockas fram när vi minst önskar det. Ett enda litet illa valt ord i fel sammanhang kan i praktiken förändra hela ditt liv genom att ställa sig i vägen mellan dig och ditt drömjobb
Det blir allt vanligare att företag anlitar personer som gör sökningar och bakgrundskontroll på kandidater som söker ett viss arbete eller på nyckelpersoner som de vill värva till sitt företag. Personerna som utför det arbetet kallas ofta för researchers även om deras arbete ofta kan liknas vid ett rent detektivarbete. Tidigare kallades de även för headhunters (huvudjägare). Det är inte ovanligt att researchers är knutna till bemanningsföretag antingen som anställda eller på frilansbasis. Fler och fler personer blir idag anställda genom headhunting och researchern spelar ofta en huvudroll när det gäller att hitta rätt personer till rätt arbete.
Vi lämnar efter oss mängder av digitala fingeravtryck och vet man bara hur man ska gå till väga för att hitta dem går det ganska snabbt att vaska fram uppgifter om den som man vill kolla upp. Därför är det idag viktigare än någonsin att vi tänker på att hålla en god etikett när vi rör oss på internet. Allt kanske inte är lämpligt att lämna ut till allmän beskådan. Det där ogenomtänkta tweetet eller den där bilden som rör sig i gråzonen för yttrandefriheten kan helt plötsligt bli det som ställer sig i vägen mellan dig och ditt drömjobb och gör så att någon annan får det.
Med tanke på att vi kan bli granskade kan det vara bra att låta bli att skriva i affekt eller att försöka tänja på gränserna för vad man får och inte får göra. Även om jag själv inte har något att dölja, tycker jag ändå att det kan vara lite oetiskt att företag anlitar researchers som granskar mina och andras förehavanden utan att ge oss en liten hint om det. De flesta av oss skulle bli ganska förgrymmade om någon fysiskt spionerade på oss och gick igenom våra tillhörigheter på jakt efter information. Egentligen borde vi reagera på samma sätt när det sker på internet.
Problemet med att bara gå efter uppgifter som hittats på internet är att de personerna som verkligen har något att dölja oftast är bra på att torka bort sina digitala fingeravtryck, dölja sina digitala fotspår och bra på att framställa sig själva i en bättre dager. Narcissisten, psykopaten eller den som har en lättare psykopatisk beteendestörning är oftast mästare på att lyfta fram sig själva i en jobbintervju, de är inställsamma, manipulativa och charmiga och har ett stort mått av spelad social kompetens. Risken som jag ser den med att anlita researchers är att fel person ändå får jobbet trots att företaget egentligen har försökt att göra allt för att undvika det.
Att en researcher går igenom kandidater eller tänkbara kandidaters förehavande på internet gäller inte alla arbeten, det skulle bli allt för kostnadskrävande och olönsamt. Det gäller givetvis arbeten som ställer lite högre krav på utövaren och researchern börjar arbeta när det bara finns en handfull kandidater kvar. Hur djupt researchern gräver beror på arbetets art, är det ett VD-jobb som ligger i potten gräver han lite djupare än om det exempelvis handlar om ett akademiskt arbete.
Text och foto: © Mikael Good, All Rights Reserved.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar