Efter stormen

I måndags ställde klass 3 stormen Simone till med en hel del problem i de södra delarna av landet. Tåg och bussar ställdes in. Föräldrar uppmanades att i förtid hämta sina barn från dagis, skolor och fritids och sätta sig i säkerhet med dem, folk uppmanades även att plocka undan sådant som vinden kunde greppa tag i och slunga iväg, för att på så vis undvika vidare skador.

Stormen Simone var samtidigt en liten påminnelse om hur sårbara vi faktiskt är trots alla våra tekniska landvinningar. Men samtidigt som stormen drog fram och hade de södra delarna av landet i ett stadigt grepp, fanns det mängder av människor som var i beredskap och som åkte ut och fixade och lagade så gott som de kunde och försökte se till så att infrastrukturen ändå fungerade någorlunda mitt i stormen. 

För oss svenskar betyder en storm inte så mycket mer än ett par timmars obehag. Våra höststormar tappar snabbt kraft och styrka, sedan är det mesta precis som vanligt igen. I länder som inte ligger så långt från Sverige kan en storm som den vi upplevde igår vara förenad med stort lidande, förstörda hem, åkermark och ibland även förlorade liv. Om vi blir drabbade har vi försäkringar som täcker skadorna, men i andra länder kan en kraftig höststorm leda till att en hel familj blir hemlös.

Även om det givetvis finns en hel del fel och brister i det här landet, har vi på det hela taget det fantastiskt bra och vi får aldrig glömma bort att tacka Gud för det land som Han har gett oss mellan alla våra klagorop. Vi får inte heller glömma bort att dela med oss av det överflöd som vi har fått till människor i vår närhet, eller till människor som bor lite längre bort över vattnet och som också behöver vår hjälp och vårt stöd.

"Sänd ditt bröd över vattnet, ty med tiden får du det tillbaka". - Predikaren 11.1

Text och foto: © Mikael Good, All Rights Reserved.