I år är det 75 år sedan Nazityskland och Sovjetunionen attackerade Polen vilket blev startskottet för ett långt och blodigt krig som förödde stora delar av Europa och Asien. Med tanke på den senaste tidens utveckling i Europa kan man ställa sig frågan om vi egenligen har lärt oss något av historien?
Nu ekar stöveltrampen på Europas gator igen. För första gången på 69 år sitter företrädare för en ideologi som borde ha dött i en bunker djupt under Berlin i april 1945 på tunga ministerpositioner i ett europeiskt land. I det politiska vakuum som uppstod i Ukraina efter att deras lagligt valde president valde att fly i kölvattnet av de vanvettiga dödskjutningarna på Majdantorget i Kiev, fick politiker från det nationalsocialistiska partiet Ukrainska partiet Svoboda flera tunga ministerposter i den nya ukrainska regeringen. Ukrainas grannland Ryssland ser inte den nya regering som laglig och vägrar därför att förhandla med dem. Enligt Ryssland var risken för ett blodigt inbördeskrig i Ukraina överhängande. Därför ansåg Ryssland att de hade rätt att gå in i Ukraina för att skydda sina intressen och för att försvara ukrainas rysktalande minoritet.
Med det i åtanke kan man bättre förstå varför Ryssland agerar som de gör på Krim. Men om man hoppar över den lilla men ack så viktiga detaljen i nyhetsrapporteringen framstår Rysslands president Vladimir Putin som en man med storhetsvansinne. Märk väl att jag inte står bakom eller försvarar ryssarnas agerande på Krim. Även om det råder delade uppfattningar om den ukrainska regeringen är laglig eller inte, ger det inte Krim rätt att bryta sig ur Ukraina och inte heller Ryssland rätt att sända trupp till området. Rysslands invasion av Krim är ett klart och tydligt brott mot folkrätten och Ryssland borde genast dra tillbaka sina trupper från allt utom sina flottbaser på Krim, där de enligt avtal har rätt att ha trupp. De ryska trupperna borde istället ersättas med FN-trupp tills dess att fria val har hållits i Ukraina och läget mellan länderna stabiliserats.
Att det högerextrema partiet Svoboda tog plats i Ukrainas regering utan att utrikesministern i Sverige protesterade är mer vanhedrande för svensk utrikespolitik än Fredrik Reinfeldts utalande om krisen i Ukraina där han försökte vända på myntet och visa att det faktiskt har två sidor.
Text och foto: Mikael Good
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar