28 juni 1914 blev Franz Ferdinand av Österrike och hans hustru Sophie von Chotek dödade av en serbisk nationalist. Den händelsen blev startsignalen till det första världskriget. Det var ingen bedömare som trodde att det skulle bli krig i Europa vid det tillfället. Vi får innerligt hoppas att skotten på Krim den 18 mars 2014 då en ukrainsk militärt blev dödad av ryska nationalister inte blir startsignalen till ännu ett europeiskt storkrig...
Ett krig mellan Ryssland och Ukarina riskerar att smitta av sig på andra kontinenter. Redan idag är situationen mycket infekterad mellan Nord- och Sydkorea samt mellan Kina och Japan. Ett krig i Europa skulle säkerligen legitimera dem att genom vapenmakt lösa sina oegentligheten. Vad ett sådant förfarande i så fall skulle komma att få för konsekvenser för världsekonomin vill jag inte ens spekulera i.
Jag tror på bönens kraft och jag tror att det är dags för oss som tror att vi ställer oss på bönemuren och ber om en fredlig lösning på krisen i Ukraina! Be för att ledarna för de båda broderfolken kommer till besinning och att de sätter sig ned vid förhandlingsbordet och når en fredlig överenskommelse om Krim.
Vladimir Putin hävdar att han är kristen. Om Vladimir eller någon av hans förtrogna mot förmodan skulle läsa denna text vill jag i så fall skicka med följande hälsning till honom:
"Den som säger sig vara i ljuset men hatar sin broder är ännu kvar i mörkret. Den som älskar sin broder förblir i ljuset och har ingenting inom sig som leder till fall. Men den som hatar sin broder är i mörkret; han vandrar i mörkret och vet inte vart han går, ty mörkret har gjort hans ögon blinda." - 1 Joh 2:3-11
Кто говорит, что принадлежит свету, а сам ненавидит брата своего, всё ещё находится во тьме. Кто любит брата своего, остаётся в Свете, и ничто не сможет вовлечь его в грех. Тот же, кто ненавидит брата своего, находится во тьме, живёт во тьме и не знает, куда идёт, так как тьма ослепила его. - 1-e Иоанна 2
Text och foto: Mikael Good
I år är det 75 år sedan Nazityskland och Sovjetunionen attackerade Polen vilket blev startskottet för ett långt och blodigt krig som förödde stora delar av Europa och Asien. Med tanke på den senaste tidens utveckling i Europa kan man ställa sig frågan om vi egenligen har lärt oss något av historien?
Nu ekar stöveltrampen på Europas gator igen. För första gången på 69 år sitter företrädare för en ideologi som borde ha dött i en bunker djupt under Berlin i april 1945 på tunga ministerpositioner i ett europeiskt land. I det politiska vakuum som uppstod i Ukraina efter att deras lagligt valde president valde att fly i kölvattnet av de vanvettiga dödskjutningarna på Majdantorget i Kiev, fick politiker från det nationalsocialistiska partiet Ukrainska partiet Svoboda flera tunga ministerposter i den nya ukrainska regeringen. Ukrainas grannland Ryssland ser inte den nya regering som laglig och vägrar därför att förhandla med dem. Enligt Ryssland var risken för ett blodigt inbördeskrig i Ukraina överhängande. Därför ansåg Ryssland att de hade rätt att gå in i Ukraina för att skydda sina intressen och för att försvara ukrainas rysktalande minoritet.
Med det i åtanke kan man bättre förstå varför Ryssland agerar som de gör på Krim. Men om man hoppar över den lilla men ack så viktiga detaljen i nyhetsrapporteringen framstår Rysslands president Vladimir Putin som en man med storhetsvansinne. Märk väl att jag inte står bakom eller försvarar ryssarnas agerande på Krim. Även om det råder delade uppfattningar om den ukrainska regeringen är laglig eller inte, ger det inte Krim rätt att bryta sig ur Ukraina och inte heller Ryssland rätt att sända trupp till området. Rysslands invasion av Krim är ett klart och tydligt brott mot folkrätten och Ryssland borde genast dra tillbaka sina trupper från allt utom sina flottbaser på Krim, där de enligt avtal har rätt att ha trupp. De ryska trupperna borde istället ersättas med FN-trupp tills dess att fria val har hållits i Ukraina och läget mellan länderna stabiliserats.
Att det högerextrema partiet Svoboda tog plats i Ukrainas regering utan att utrikesministern i Sverige protesterade är mer vanhedrande för svensk utrikespolitik än Fredrik Reinfeldts utalande om krisen i Ukraina där han försökte vända på myntet och visa att det faktiskt har två sidor.
Text och foto: Mikael Good
Med tanke på situationens allvar var det en akt av ren och skär dårskap av det ukrainska parlamentet att utse en tillfällig regering med Ihor Tenjukh som försvarsminister, Oleksandr Sitj som vice premiärminister och Oleh Maknitskij som chefsåklagare i Ukraina.
De tre Ministrarna kommer från det nationalsocialistiska partiet Svoboda. Förutom antisemitism är partiet ökänt för hatet mot både homosexuella och ryssar. De har en stab av unga våldsbenägna unga män som lyder minsta vink från partihögkvarteret, risken att de nu beväpnar sig är överhängande när en av deras egna innehar försvarministerposten. Att sätta politiker från Svoboda på tunga ministerposter i Ukraina kan vara misstaget som åter sätter Europa i brand och det är en av förklaringarna till varför Ryssland agerar som de gör.
Tyvärr bortser många medier från detta i sin rapportering. Märk väl att jag inte försvarar ryssarnas agerande. Jag tror att det går att få till en fredlig lösning utan spända muskler och vapenskrammel. Tyvärr kommer tiden för en fredlig lösning snart att ticka ut. I skrivande stund har den ukrainska armén satts i högsta beredskap. Med en ukrainsk försvarminister från ett anti ryskt nationalistiskt parti och ett Ryssland som inte backar ett steg för att skydda ryssar och sina egna intressen är risken för krig tyvärr överhängande...
Det är dags för alla oss som tror på bönens kraft att be till Gud för en fredlig lösning på krisen i Ukraina! Be för att ledarna i de båda länderna kommer till besinning och att de sätter sig ned vid förhandlingsbordet och når en fredlig överenskommelse om Krim. Be också att Ukraina upplöser sitt parlament och tillsätter ministrar från demokratiska partier och förpassar de nationalsocialistiska politikerna och deras mörka ideologi till historiens skräphög där den hör hemma.
Det finns de som undrar var mitt tidigare aviserade reportage om det växande heroinmissbruket i det forna Sovjetunionen med stark koppling till Afghanistan har tagit vägen? I vart fall var tanken att reportaget skulle gått under samma namn som rubriken till det här inlägget.
I vanliga fall är jag ganska så snabb med att få ut mitt material men i det här fallet fanns det två bra anledningar till varför jag valde att hålla på materialet. För det första så skulle jag behövt komplettera materialet genom att göra en eller två resor till Ryssland och Uzbekistan. För det andra har jag fått ta del av en del nytt material som helt omkullkastade min tidigare research vilket gjorde att tyngdpunkten i min story kraftigt försköts och kunde ifrågasättas.
Det är viktigt för mig att det jag skriver stämmer med verkligheten. Jag är evinnerligt trött på tidningar och organisationer som bygger sina storys på uppgifter som verkar tagna helt ur luften eller där research och källkoll är allt annat än bra. Jag vet inte hur det är för dig men för min del sjunker mitt förtroende för dem när en text är full av felaktigheter. För att jag själv inte ska lockas i samma fälla har jag därför valt att lägga min story om heroinmissbruk på hyllan. Jag kommer istället att plocka fram bilder och skriva ihop en ny text med en helt annan vinkling utifrån mitt befintliga material.
Denna gången kommer jag att skriva på engelska och förhoppningsvis kommer reportaget att leta sig in i någon webbaserad engelskspråkig reportagetidning. Jag har i vart fall fått en del förfrågningar om att bidra med material. Trots att jag inte kommer att få någon betalning kan det vara ett bra sätt att nå ut till en betydligt större publik. Marknadsföringsvärdet är i vart fall mycket högt då tidningarna läses av en hel del branschfolk och kulturpersonligheter.
Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.
