Tidigt den 8 augusti hittades en död man i Smedbyparken i Huskvarna. Ganska snart gick det upp för mig att det var Gjica, som är en av de utsatta EU-medborgarna från Rumänien som vistades i kommunen. Initialt trodde inte polisen att något brott hade begåtts. Men efter den rättsmedicinska undersökningen ändrades brottsrubriceringen till misstanke om mord.
Gjica som blev 48 år bodde i en by ett par mil söder om den rumänska staden Bacau. Han var utbildad typograf och arbetade tidigare på ett tryckeri i staden. Gjica var gift och hade två barn, en flicka och en pojke. För några år sedan blev av med jobbet och hans fru lämnade honom, deras barn var vuxna och hade flyttat hemifrån. I det läget valde Gjica att som så många andra av byinvånarna att ge sig av till andra EU-länder i jakt på arbete.
För fyra år sedan hamnade han i Huskvarna vid Vätterns ände. Varför han valde att stanna till i Huskvarna vet vi inte, kanske tyckte han att staden var vacker och att människorna var trevliga. De första åren försörjde han sig på ströjobb, han pantade burkar och han tiggde när han inte fick in pengar på något annat sätt. Gjica var en vänligt sinnad man, han brukade sitta utanför Rosenhusets gröna entré, där hälsade han glatt på förbipasserande.
Trots att det liv han levde inte var enkelt klagade inte Gjica utan tog tacksamt emot det han fick. Han var en regelbunden deltagare på frukostarna och kvällsmaten på Hannas vardagsrum där han hade sin plats som var lite avsides, en del söndagar gick han till Pingstkyrkan i Huskvarna för att få lite andlig spis och kyrkkaffe.
De andra utsatta EU-medborgarna i området visste vem han var men det var inte många som kom honom in på livet. Gjica var lite av en ensamvarg som gärna höll sig på sin kant. Så fort hans landsmän blev lite stökiga eller heta i sina diskussioner drog han sig undan. Men han var samtidigt temperamentsfull. Om någon tog hans plats eller betedde sig illa kunde han ryta till ganska så ordentligt.
På våren, sommaren och hösten sov Gjica under en brygga i Smedbyparken i Huskvarna (bild 1 och 2), och på vintern när det blev för kallt bodde han i ett garage eller hos någon av sina vänner. De sista två åren var tuffa för Gjica. Han gick ned mycket i vikt och hans närmaste vänner var oroliga för hans hälsa, och bad honom att hålla igen något på drickandet. När de frågade honom hur han mådde viftade han alltid bort frågan med ett glatt ”No problem”!
Elena är en romsk kvinna från samma by som Gjica, hon var en av dem som kom honom in på livet och de blev vänner. De pratade ofta med varandra när de träffades på Hannas vardagsrum i Huskvarna. Elena minns honom som en bra människa, full av humor och alltid med ett glatt leende till hands. Trots sin utsatthet skrattade de mycket tillsammans.
Gjicas liv slutade tidigt på morgonen den 8 augusti i Smedbyparken. Då bestämde sig någon eller några för att ta hans liv. Varför och vilka spekulerades det om. Initialt ville jag inte skriva om de två starka ryktena som florerade för att inte störa polisens arbete. Men i och med de nya uppgifterna som nu sprids i media väljer jag att gå ut med det.
Ett par dagar innan Gjica hittades mördad hade han på något vis kommit i luven med ett tonårsgäng inne i centrala Huskvarna. Några dagar senare hittades Gjica död. På grund av skadorna på kroppen uteslöt polisen en naturlig dödsorsak. Kort efter mordet började rykten att spridas att några ungdomar från Huskvarna misshandlat och förnedrat Gjica och sedan lämnat honom att dö.
Elena och de andra utsatta EU-medborgarna i Huskvarna är ledsna och förvånade över att det var just Gjica som drabbades. De kan inte förstå hur någon kan göra något sådant mot en försvarslös människa. Deras oro är stor och de är rädda för att någon av dem ska drabbas nästa gång.
Den 16 augusti anordnade Kyrkhjälpen en minnesstund för Gjica i Frälsningsarmén i Huskvarna. Ett 40-tal personer från både Sverige och Rumänien var närvarande.
Gjicas liv tog slut alldeles för tidigt, jag lyser frid över hans minne.
Text och foto: Mikael Good
*Elena heter egentligen något annat men på grund av hennes utsatta situation har jag valt att ge henne ett fignerat namn. Jag har även valt att inte skriva ut Gjicas fullständiga namn eller ha med några bilder på honom i artikeln.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar