Änglabesök på ryska fängelser och straffkolonier

I år firar det ryska välgörenhetsprojektet Christmas Angel Tree tioårsjubileum. Tack vare projektet har tiotusentals brustna familjeband återupprättats. Fångarnas barn har fått julhälsningar och julklappar från sina fängslade föräldrar genom projektet, i vissa fall har deras barn inte hört av sina föräldrar på många år. Tusentals fångar i Ryssland har fått hopp om en bättre framtid och många fångar har lämnat sin kriminalitet bakom sig och börjat om på nytt med sina nära och kära när de suttit av sina straff.



I Sverige är det tomten som kommer med julklapparna men i Ryssland är det julängeln som levererar klapparna.Välgörenhetsprojektet Christmas Angel Tree (skrivs i fortsättningen änglaträdet) startade 2003 och under sin relativt korta livstid har änglaträdsprojektet spridit sig till många regioner i Ryssland. Ett stort antal volontärer arbetar med projektet och tack vare dem finslipas och utvecklas projektet varje år. Fångarnas familjer besöks genom projektet och de arrangerar möten mellan fångarna och deras barn. Änglaträdsprojektet organiserar även speciella informationsträffar i fängelserna där de betonar vikten av att kunna förlåta för att gå vidare i livet.

Änglaträdets volontärer har fått se många trasiga familjeband helas och upprättas under de år som projektet har pågått. I vissa fall har barnen inte sett sina barn sedan de var spädbarn. Trots föräldrarnas svek är barnen oftast väldigt förväntansfulla och ser oftast fram emot att få träffa dem när kontakten har tagits. Larisa Dubrovkina är en av änglaträdets kordinatorer. Hon berättade nyligen att hon hittat ett foto på internet som föreställde en flicka som kramar en teddybjörn, vilken hon hade fått från sin fängslade mamma genom projektet. Larisa skickade ett meddelande till flickan. När flickan svarade på Larisas meddelande skrev hon att efter det att hennes mamma hade blivit frigiven hämtade hon hem henne från barnhemmet där hon bott medan mamman satt i fängelse. I dag lever de ett vanligt familjeliv och teddybjörnen som hon fick från sin mamma genom änglaträdet är hennes mest älskade och dyrbaraste ägodel.



Även om många av berättelserna om föräldrar och barn som har återförenats har lyckliga slut, händer det allt som oftast att det ligger en ganska så komplicerad historia bakom. För några år sedan träffade änglaträdets koordinator Larisa Dubrovkina en fängslad kvinna som hade en dotter som hon inte haft kontakt med på många år. Kvinnan ville ge en julklapp genom änglaträdet till sin dotter i ett försök att återupprätta den brutna kontakten. Hennes dotter vägrade att ta emot julklappen på grund av mammans tidigare svek. Men mamman var envis och följande år deltog hon åter i änglaträdet med förhoppning om att kunna återknyta kontakten med dottern som hon missunnat i allt för många år. 



Denna gången tog Larsia god tid på sig med att prata med flickan. Larisa försökte förklara för henne att alla kan göra misstag i livet men att vi inte ska vara allt för snara med att döma, vi ska alltid vara beredda att förlåta och ge en extra chans. Till sist tog flickan emot gåvan från sin mamma. Några veckor senare när Larisa var med och samlade ihop enkäter som fångarna på kvinnofängelset fyllt i om änglaträdet, kom flickans mamma fram till Larisa och tackade för alla hjälp. Hon berättade att hon börjat kommunicera med sin dotter igen och nu hoppades hon på en bättre framtid för dottern och sig själv och att de hade börjat planera för att bo tillsammans efter att hon hade blivit frigiven från sitt fängelsestraff.



Fängelseadministrationerna på de olika fängelserna ger gärna sitt tillstånd till änglaträdsprojektet. De har sett att projektet har en väldigt positiv effekt på fångarna. De är också väldigt hjälpsamma under uppstarten av projektet och de hjälper till med organiseringen. Änglaträdet är inte bara ett väldigt intressant och spännande projekt det är också ett projekt som rör människor på hjärtedjupet. Några reportage om änglaträdet har sänts på Rysk TV och publicerats i ryska tidningar och de reportagen har fått en mycket positiv respons av tittare och läsare. 



I år kommer en känd rysk fotograf att följa arbetet på olika fängelser runt om i landet. Han ska göra bildreportage om änglaträdsprojektet för olika magasin och tidningar och tanken är att hans arbete även ska resultera i en utställning och en bok.



Vill du läsa mer om Christmas Angel Tree:s arbete? I det här reportaget kan du läsa om en liten pojke som placerades och växte upp på barnhem i Ryssland när hans mamma blev dömd till fängelse. Pojken älskade sin mamma och drömde om att få återförenas med henne trots att hon under många år hade svikit och försummat honom: Jag vill bo tillsammans med min mamma

Text: Maria Shipilova och Mikael Good, Hjärta till Hjärta. Foto: Fängelsemissionen, Ryssland

Om du vill vara med och stötta Christmas Angel Trees viktiga och framgångsrika arbete med att återupprätta familjerelationerna mellan ryska fångar och deras barn kan du ge en gåva till projektet via hjälpverksamheten Hjärta till Hjärtas 90-konto: 90 08 85-7, märk din gåva med "änglaträdet".

Dela gärna det här inlägget med dina vänner och arbetskamrater. Tack på förhand!

Jag vill bo tillsammans med min mamma

Det här är en berättelse om en liten pojke som placerades och växte upp på barnhem i Ryssland när hans mamma blev dömd till fängelse. Pojken älskade sin mamma och drömde om att få återförenas med henne trots att hon under många år hade svikit och försummat honom på grund av sin kriminalitet och sitt missbruk.

Trots att Sergei inte hade hört av sin mamma på flera år och att hon hade försummat honom redan innan hon blev fängslad på grund av sitt missbruk, drömde Sergei om att hans mamma bara skulle dyka upp på barnhemmet och hämta hem honom så att de kunde bo tillsammans igen. Men det var bara en dröm och ju längre tiden gick desto troligare var det att han skulle hamna i ett fosterhem. Det hade till och med gått så långt i planeringen att föreståndaren på barnhemmet hade valt ut en lämplig familj som de tyckte skulle ta hand om Sergei. När den familjen stod i begrepp att besöka honom på barnhemmet blev han varse om det och med tårar som rullade ned för kinderna sa han med bruten stämma:
- Jag vill inte till något fosterhem, jag vill bo med min mamma!

Barnhemsföreståndaren blev berörd av Sergeis tårar och bestämde sig för att skjuta upp fosterhemsplaceringen ytterligare en tid, åtminstone tills dess att Sergeis mamma hade avtjänat sitt straff.

Samtidigt arrangerade samordnaren för projektet “Christmas Angel Tree” i St: Petersburg Vera Roganova projektet på kvinnofängelset IK-2. Projektet går i korthet ut på att personal och volontärer från Christmas Angel Tree förmedlar julklappar och hälsningar mellan fångar och deras barn. Ett av syftena är att hela trasiga familjeband och återupprätta den kontakten som i många fall har gått förlorad när barnens föräldrar dömts till fängelse. Många av fångarna passade på att skicka en julhälsning och en julklapp till sina barn.


Sergei, Elena och Vera

Vera mindes speciellt en ung kvinna vid namn Elena Erofeeva. När hon dömdes till fängelse för stöld placerades hennes son Sergei på ett barnhem i Vyborg (Viborg) nära den finska gränsen. Trots att Elena inte hade träffat sin son på lång tid var hon orolig för honom och hon bad Vera att hon skulle ge honom en julhälsning och en julklapp från henne. När en av våra volontärer besökte barnhemmet och överlämnade julklappen till Elenas son meddelade barnhemsföreståndaren att det fanns en familj som ville adoptera Sergei. Men Sergei hade varit mycket bestämd med att han inte ville bli bortadopterad. Han hade redan en mamma som han ville leva med. När Elena fick höra vad hennes son hade sagt till volontären blev hon mycket rörd. Hon kände att hon hade svikit Sergei genom sin kriminalitet och sitt missbruk. Och hon hade inte funnit till hands för honom när han behövde henne som mest.

Pojkens envishet fick hennes moderskänslor att vakna och sakta men säkert började Elena att förändras till det bättre och hon ställde allt mer in sig på att hon skulle bli en riktig mor för sin son och leva tillsamman med honom när hon hade avtjänat sitt straff i maj i år. Vera och några volontärer från fängelsemissionen fortsatte att träffa Elena regelbundet och de samtalade och bad tillsammans med henne. Att de verkligen brydde sig om Elena och visade henne en kärlek och vänlighet som hon inte upplevt tidigare bar till sist rik frukt och i början av maj strax innan hon blev frigiven böjde sig Elena för Jesus och tog emot Honom som sin frälsare och Herre. 

Elena och Sergei

När Elena blev frigiven hjälpte några av volontärerna i Christmas Angel Tree henne att få tag på ett arbete och en bostad. Elena gick även med i en församling där hon fick mycket hjälp och stöd av sina trossyskon. Under ett par månader redde hon upp de problem som hon hade med polisen och andra myndigheter. Elena genomgick en radikal förändring under den här korta tiden. Från att bara ha låtit sitt liv kretsa kring sitt eget liv och sina egna problem hamnade hennes fokus istället på sonen. Hon började att regelbundet besöka Sergei på det sommarläger för barnhemsbarn som han var på. Elena lyckade även få Sergeis far som hon inte hade träffat på många år att ta kontakt med sin son och han började också att besöka honom.

Elena förväntade inte att någon skulle våga lita på henne. Under alla de åren som hon hade varit slav under sitt missbruk hade hon behandlat sina nära och kära illa. Nu fruktade hon att hennes släktingar, arbetskamrater och grannar skulle förskjuta henne, men det blev helt tvärtom. Alla hennes arbetskamrater, släktingar, grannar och även de övervakarna som hon träffade såg att hon var helt förändrad och de behandlade henne väl och gav henne mycket hjälp och stöd.

I början av augusti i år ringde Elena till Sergei på barnhemmet, hon hade en bra och en dålig nyhet att berätta för sin son. Hon frågade honom vilken han ville höra först. Sergei tänkte efter en stund och sa sedan att han ville höra den dåliga först.
Elena sa med lätt darrande stämma:
- Den dålig nyheten är att jag aldrig har besökt dig på barnhemmet under alla år som du har varit där, hon var tyst en liten stund och sedan sa hon:
- Vet du vilken den goda nyheten är? 

Sergei svarade:

- Nej det vet jag inte. Berätta för mig.

Elena fortsatte:
- Jag ska komma till dig på barnhemmet och hämta hem dig till vårt gemensamma hem. Den 10 augusti i år återförenades Sergei äntligen med sin mamma.


Sergei och Elena

Elena berättade att hon själv inte hade trott att hon skulle kunna få tillbaka vårdanden och kunna ta hem sin son på bara två månader. Att hon kunde göra det är ett mirakel, men å andra sidan är julen en tid för mirakel. Elena är mycket tacksam mot alla dem som engagerade sig i hennes livssituation, och speciellt mot alla i projektet “Christmas Angel Tree”. Tack vare att de levde ut sin tro och gav Elena det som hon behövde mest i sitt liv, kärlek och omtanke, blev hon frälst och både hennes och Sergeis liv blev helt förvandlade.

Ett ryskt filmteam från TV-kanalen TBN-Ryssland följde med Elena när hon hämtade Sergei på barnhemmet. Inslaget sändes i rysk TV i mitten av augusti. Christmas Angel Tree har fått tillstånd att använda sig av inslaget i sitt arbete. Och de hoppas att det ska kunna fungera som uppmuntra för andra fångar som är i en liknande situation som Elena.

Text: Mikael Good. Foto: Fängelsemissionen, Ryssland

Om du vill vara med och stötta Christmas Angel Trees arbete med att återupprätta familjerelationerna mellan ryska fångar och deras barn kan du ge en gåva till projektet via hjälpverksamheten Hjärta till Hjärtas 90-konto: 90 07 85-7, märk din gåva med "änglaträdet".


Dela gärna det här inlägget med dina vänner och arbetskamrater. Tack på förhand!

Miracles take place around the Christmas Angel Tree

It´s the tenth anniversary of the charity project called Christmas Angel Tree. We celebrate ten years of many healed family bonds between convicted parents and their children. Thanks to the project thousands of imprisoned Russians have found a hope for a better future, broken family bonds have been recovered and many children has received news from their mothers or fathers in prison.

Thanks to the Christmas Angel Tree project over 14,000 children has received a Christmas gift and a greeting from their imprisoned parents. The project has been very effective in restoring family bonds between prisoners and their children. The project started in 2003 and during its relatively short lifetime it has spread to prisons in St. Petersburg, Moscow, Vologda, Arkhangelsk, Stavropol, Krasnoyarsk, Bashkortostan. Many volunteer coordinators works with the project and they improves the project, they arrange meetings between parents and their children, visit the families of the prisoners, organize special events in prison colonies in order to inform people about the importance of having a good contact with their families, and they inform the prisoners and their families about the importance of forgiveness.

Our volunteer coordinators are sure that the Christmas Angel Tree project helps to recover broken family bonds between prisoners and their families. It also allows some of the children to remember their parents. In some case they have not seen them since they were toddlers. And although they haven't heard anything from their parents in years they are often looking forward to meet them. Our coordinator Larisa Dubrovkina told us that she recently found a photo on the internet of a little girl who hold a toy that she had received thanks to the project. She wrote a message to the little girl and found out that after her mother was released from prison, she took her daughter home from the orphanage were she had lived during her mothers time in prison. They live as a ordinary family today. A teddy bear that she received from one of our coordinators on behalf of her mother is her personal favorite and is the toy that she values most.

Even if many of the stories have a happy ending, there are also some more complicated stories. A couple of years ago our coordinator Larisa Dubrovkina met a imprisoned mother of a daughter during the project. We tried to give a Christmas gift to her daughter on her behalf. But the girl refused to receive the gift due to her mother's earlier betrayal. But her mother refused to give up and she took part in the project the following year eager to restore the lost family bonds with her daughter. Larisa brought another Christmas gift to the girl from her mother. This time Larisa had some time to talk with the girl and she tried to explain to her that everybody can make a mistake, but we shouldn't be to soon to judge them, we shall always give them a extra chance. Finally the girl accepted the gift. When our coordinators gathered questionnaires from the prisoners, the girl’s mother came up to Larisa and thanked her for the help. She had started to communicate with her daughter and now she had hope for a happy future for her and her daughter and that they would be able to live together after she spent her time in prison.

Igor Polyakov who is our coordinator in Yaroslavl reported that this year five colonies from prison number six has been taking part in the project. 
- It´s the third time that we organize the project this year and the number of participants are increasing for every year. The increasement of the project makes us very glad especially when people who initially were very suspicious towards the project joined it one ore two years later. This time we arranged special concerts for the prisoners. Our intention was to inform them about the importance of the family in a more creative way. Over the years we have seen that people have a tendency to come to such performances not only for having a good time but they also come for the reason to learn something important that can put them in the right direction in life, said Igor Polyakov.



Andrey Mitroshin who is our coordinator in Nizhniy Novgorod noted that the project gives the prisoners an opportunity to understand how much a family really means. It gives them a reason to comprehend their life in a new way and to start it all over again while they still are in prison. So that they are better prepared for a life outside the prison walls.

Our coordinators think that the Christmas Angel Tree project should be spread to other countries. The project has no geographical limits and it would be interesting to involve other countries in it. 
- A gift can be sent by mail but it’s very important that a coordinator visit the families of the prisoners, meet their children and encourage them, said Igor Polyakov.

The prison administrations of various Russian prisons give their approval to the project because it has a very positive influence on the prisoners. They are also very helpful when we start up the project and they help us with the organization of the project.
The Christmas Angel Tree project is not only a very interesting project it´s also a heart-touching project. Some Christmas Angel Tree stories has been published in Russian media and they have received a very positive response from the viewers or readers. In Christmas time the hearts of people are wide open, people are willing to donate their kindness to others, to bring joy to they neighbor's house and some of them willingly join the project.



There are no other projects like the Christmas Angel Tree project in Russia at this time. Our coordinators receive thankful letters from prisoners and their children for Christmas gifts and messages. Many of them are thankful to the project for providing aid to heal family bonds that has been broken. Imprisoned parents regains faith in that their children are waiting for their release. Their children get confidence and faith that they are remembered and loved thanks to the letters and gifts from their imprisoned mothers and fathers.



The time for the project was chosen with a greater purpose. It was chosen with a very special purpose. In Russia people believe that miracles happens on Christmas. For some families such Christmas miracles can become a reality with the help of a Christmas Tree Angel.

If you are a EU citizen you can support Christmas Angel Tree project by donating money to the Swedish NGO Heart to Heart who sends the donated money to the Russian organization, so that they can continue with their important work among prisoners and their children.

Text: Maria Shipilova and Mikael Good. Photo: Mikael Good & Various Russian photographers