I början av 1990-talet pluggade jag på Högskolan i Jönköping. Förutom mina studier var jag även engagerad i studentkårens arbete. Några utbytesstudenter från USA kom till högskolan och jag blev ombedd att guida dem runt i staden. När jag hörde att de kom från Chicago blev jag eld och lågor! Nu skulle det snackas blues på allra högsta nivå tänkte jag. Men tyvärr var Chicagoborna okunniga om sin stads musikhistoria och de hade inte en aning om vem Howling Wolf eller Muddy Waters var...
Trots deras okunskap tog jag med dem på en guidad tur i centrala Jönköping. Jag berättade att staden hade fått sina stadsprivilegier 1284 och amerikanerna blev först djupt imponerade, men när de tittade sig omkring i staden blev de allt mer tveksamma över mina uppgifter. Till sist stannade en av kvinnorna till mitt i steget, satte händerna på sina höfter, spännde blicken i mig och sa högt och tydligt:
- Varför finns det inte några gamla byggnader om Jönköping är så gammal som du säger, de flesta husen ser faktiskt ut att vara ganska så nybyggda?
Frågan var i allra högsta grad berättigad. Jönköping är en av de svenska städerna som drabbades extra hårt under 60- och 70-talets rivningshysteri och därför finns inte så mycket av den gamla fina bebyggelsen kvar. Gamla fina kåkar med mycket snickarglädje revs för att ge plats åt grå könlösa betongkolosser i socialistisk klassicistisk stil (sockerbagarstilen) eller DDR jugend som stilen lite skämtsamt kallas.
Jag funderade en stund på mitt svar och till sist sa jag.
- Jönköping blev hårt bombat under andra världskriget och därför finns det knappt något kvar av den gamla stadskärnan.
Givetvis förstod de inte att jag skämtade och de trodde säkerligen att det var amerikanska plan som hade bombat Jönköping sönder och samman under kriget. I vilket fall som helst undvek de fortsättningsvis ämnet.
DDR-Jugend
Text och foto: Mikael Good
