All For The King - Nytt spännande rockband från Jönköping

Gitarristen, producenten och låtskrivaren Erik Tilling har startat bandet All For The King tillsammans med sångaren Ricard Hulteke (Empire 21), basisten Johan Tjernström (Ole Børud band) och trummisen Olof Gardestrand (I'm from Barcelona). Musiken är mycket tyngre än den man vanligtvis brukar höra från Erik Tilling. Tidigare har han skrivit många kristna lovsånger och psalmer. Men vi som har sett honom live har förstått att han har rötter i betydligt tyngre musik. 



All For The King har precis släppt debutsingeln The Old Man som förutom titelspåret även innehåller låten Never Back Down. Rent musikaliskt låter det mycket bra och Eriks tunga riffande mot betonggolv för tankarna till gitarristen Tony Iommi. Men återigen blir jag förvånad över den erfarne lovsångsledaren och sångaren Ricard Hulteke. Trots att han bara sjungit hårdrock i två år imponerar han stort. Han har en av de mäktigaste rockrösterna i Sverige. Hans röst är soulig och sångstilen liknar legenden Glenn Hughes men han når inte lika högt som honom men har å andra sidan lite mer pondus och djup i rösten. 

Den första singeln ger mersmak och bandet håller på att skriva och spela in låtar till sin debutskiva. Om de nya låtarna håller samma höga klass som singeln kan det bli en riktigt bra fullängdare!

Här kan du lyssna på All For The Kings debutsingel som har producerats av Erik Tilling och mixats av Johannes Häger: https://open.spotify.com/album/3VlQwDog7C3o0nJOhU3tq7

Text och foto: Mikael Good

Narnia - Lejonet ryter igen

Förväntningarna är höga bland de drygt 200 åskådarna som står packade som sillar inne i den varma och ångande lilla konsertlokalen Sofiehof mitt i Jönköping. Om en liten stund ska stadens stolthet det melodiska hårdrockbandet Narnia äntra scenen.

Jag har lyckats komma allra längst fram vid scenen och där står jag och kämpar mot den tryckande värmen och svettdropparna i panna. Men jag biter ihop, jag tänker inte ge upp den bästa platsen att bevista en rockkonsert på. Genom åren har jag fotograferat mängder av konserter och upplevt hur tusentals vilda och headbangande åskådare har tryckt mig mot kravallstaketet. Men med tanke på allt som jag fått se och uppleva har det varit värt mödan! 

Narnia ska snart ställa sig på scenen som har värmts upp av banden Cell 9 och Hellspray. Spelningarna som de gjorde runt om i Europa 2014 och 2015 gav mersmak och bandet beslutade sig för att göra ett sjunde studioalbum. Den 16 september släpptes deras självbetitlade studioalbum - Narnia. Ett album som fått mycket goda recensioner. Bland annat har albumet fått full pott i tyska Hardline samt i Dangerdog från USA, recensenten i Dangerdog skrev så här om albumet: ”It’s a killer with no filler”. Skivan fick 4,5 av 5 i Sweden Rock Magazine. Enligt många av deras fans som troget följt dem sedan starten 1996 är deras självbetitlade album Narnia deras jämnaste och bästa skiva hittills. 

När bandet kommer ut på scenen möts de av ett öronbedövande jubel och redan från första riffet är publiken med på noterna. De sjunger med och applåderar både de klassiska och nya låtarna som levereras med energi, tryck och glädje. Bandet bjuder på klassiker som Long Live the King och Living Water men även på ett par låtar från den senaste plattan som Messenger, Reaching for the Top och I Still Believe som med sina folkmusikvibbar för tankarna till Gary Moore's skiva Wild frontier. Den sistnämnda låten har stor hitpotential och kan mycket väl bidra till att Narnia hittar nya fans. Den är även ett mäktigt statement för vad grabbarna i Narnia tror på och på vad som driver dem: - I still believe in the Father, the Son and the Fire.

Christians röst har blivit djupare och taggigare med åren och han ömsom morrar, väser och smeker fram orden. I mitt tycke är han bättre än någonsin. Christian far fram som en dunderladdad Samuel Ljungbladh på scenen och trots en krånglande röst levererar han som den showman han är. Han bjuder stort på sig själv och gör allt för att få med publiken på noterna. Mot slutet av spelningen kör han en improviserad kosackdans till publikens stora glädje.

Med sina gitarriff väver bandets härförare Carl-Johan Grimmark ihop en blytung ljudmatta mot det stenhårda betonggolvet. Ibland kliver han fram och levererade gitarrsolon av allra högsta klass till publikens stora glädje. Carl-Johan är en av de bästa gitarristerna i Sverige och han kvalar lätt in i det internationella toppskicket. Han spelar med lätthet och självklar pondus som bara riktigt stora gitarrister har, men till skillnad från många av de stora hårdrocksgitarristerna är han ingen självupptagen diva utan står tryggt med bägge fötterna på jorden.

Martin Härenstam och Andreas "Habo" Johansson gör som vanligt ett mycket bra jobb och är en självklar del av Narnias patenterade ljudbild, Jonatan Samuelsson som vikarierar för Andreas Passmark stod för ett stabilt basspelande och hjälpte även till med sången. Även om lejonet har tappat sin man så ryter det igen och visar med all önskvärd tydlighet att Narnia fortfarande är en kung att räkna med på den melodiösa hårdrockstronen. På det hela taget levererar Narnia en riktigt bra konsert och med sitt digra låtmaterial och några fler uppträdanden i bagaget som tajtar ihop bandet är de snart redo att erövra världen och de större scenerna.

Har du chansen tycker jag definitivt att du ska passa på och se Narnia live! I april åker de till Sydamerika för spelningar i Argentina och Brasilien. De kommer även att spela på Gullbrannafestivalen 8 juli och Skogsröjet Festival i Rejmyre 4 augusti. På Narnias hemsida kommer de att lägga upp mer information om kommande spelningar: http://narniatheband.com/

I den följande länken kan du se bilderna från Narnias spelning på Sofiehof i Jönköping i större format: https://www.flickr.com/photos/chasid68/albums/72157673105462792



Text och foto: Mikael Good

Dog Eat Dog

Small dogs in the size of an cat that can fit into a purse and are more like a accessory than a dog are called City Cats in Finland! I met the fighting City Cats in the Swedish town Jönköping a couple of years ago when I covered a neo nazi demonstration.

Text and Photo: Mikael Good

Two photographers ruled the stage at Sweden’s Photographer of the Year Award

Two Photographers stood out among the rest at Sweden’s Photographer of the Year Award that was held in the Concert Hall Spira in Jönköping 5/3-2016.

One of them was Magnus Wennman (above right) who works for the Swedish newspaper Aftonbladet. He won the picture of the Year Award with a picture from his photo project "Where the children sleep". Magnus Also won the awards for photo reportage, multimedia and he took first, second and third prize In the category portraits! The other photographer who ruled the stage was Anders Hansson (top middle) from the Swedish newspaper Dagens Nyheter (DN) that was awarded photographer of the year as well as winning the prices for best news image of the year award in Sweden and abroad.



I took the opportunity to ask Magnus a question about winning so many awards when I had a small chat and congratulated him to the awards:
- I am proud and very happy for all the excellent prices that I won today.



Text and Photo: Mikael Good

Go Home - en musikvideo om vänskap

Sången Go Home av Johan Leidefors handlar om Georgian, en romsk man i 30-års åldern. På grund av arbetslöshet sökte han sig till Sverige i desperat jakt efter ett jobb för att kunna försörja sina barn hemma i Rumänien. Trots många försök fick han inte tag på något arbete och nödgades att tigga för att få ihop pengar. Johan Leidefors som har skrivit sången och dokumentärfotografen Mikael Good som har tagit bilderna har lärt känna Georgian och har engagerat sig i hans livsöde. De delar en förhoppning om att på något sätt kunna hjälpa Georgian och hans familj.

Syftet med musikvideon är att samla in pengar från allmänhet och företag så att Kyrkhjälpen Huskvarna/Jönköping ska kunna fortsätta sitt viktiga arbete med att ge ett värdigt mottagande till de utsatta EU-medborgarna som kommer till vår kommun och erbjuda dem mat att äta, kläder att sätta på kroppen, hygienartiklar och tak över huvudet.



Här kan du ta del av Johan Leidefors tankar bakom sången Go home 
Här kan du ta del av en del av Mikael Goods reportage och artiklar om romer

Sätt in din gåva på bankgiro 545-6546 eller Swisha gåvan till 123 175 86 55. Märk betalningen med ”Kyrkhjälpen - Go Home”. (Insamlade medel administreras av Svenska Kyrkan)

Eventuellt överskott från insamlingen kommer att investeras i EU-medborgarnas hemländer genom Erikshjälpen, Hjärta till Hjärta, SAM-hjälp, Metro Ministries Romania och Missionskyrkan i Huskvarna.

Tack på förhand

Johan Leidefors och Mikael Good

Fredlig manifestation för Israel i Smålands Jerusalem

Isaac och Osnat Bachman

Bitande kalla vintervindar från Vättern och ett överhängande terrorhot kunde inte hindra att ett drygt hundratal väl påpälsade åhörare samlades för att delta på en stödmanifestation med rubriken Shalom (fred) för Israel i centrala Jönköping i lördags. Israels ambassadör i Sverige Isaac Bachman talade på manifestationen som på grund av säkerhetsläget övervakades av ett stort antal poliser. Isaacs tal genomsyrades av en ärlig längtan efter fred mellan Israel och dess grannar.



Värden Ewa Jonsson hälsade välkommen till manifestationen som arrangerades av Samfundet Sverige-Israel och Jönköping/Jerusalem Center. Israelisk musik framfördes av Calle Smedman och Börje Jonsson. Bland annat sjöngs sången Hevenu Shalom Aleichem - det är Guds fred jag vill ge dig. Manifestationen inleddes med ljuständningen och en tyst minut för terrorns offer i Mali, Paris och Israel. 

Efter den tysta minuten talade kommunfullmäktiges ordförande i Jönköping Anders Hulusjö (KD) han berättade om sitt långvariga engagemang för det judiska folket och den demokratiska staten Israel. Anders uttryckte oro över att moralen i Europa är såpass urholkad att det snabbt kan gå åt helt fel håll. Han tog det forna Jugoslavien som exempel på hur släkt och vänner snabbt vändes mot varandra och utsatte varandra för barbariska brott. Anders avsluta med att säga att det är viktigt att vi visar respekt för och talar gott om våra medmänniskor.




Anders avlöstes av riksdagsmannen Mats Green (M). Mats strök under att Israel är den enda demokratin i mellanöstern. Landet har ett rikt kulturliv och är världsledande inom IT, teknik och medicin. Israel förtjänar också kritik för sitt handlande men i landet är opposition och kritisk granskning av makten tillåten. Mats oroades över den ökande antisemitismen i Europa som tar sig allt starkare uttryck. Han avslutade sitt tal med att säga:
- Det stora problemet i mellanöstern är inte Israel utan de många diktaturerna, det är dem som vi måste börja påverka för att nå en förändring.

När Mats var klar tog Israels ambassadör i Sverige Isaac Bachamn över talarstolen. Han började med att tacka värden Ewa Jonsson som även fungerade som tolk, föregående talare och alla åhörare. Isaac började med att säga: 

- Vi är sorgsna över att Israel är den enda demokratin i mellanöstern. Vi vill helst lösa konflikter genom en fredlig dialog med våra grannar men tyvärr är vi inte där ännu. Vi önskar att fler demokratier i västvärlden kunde backa upp oss i vår strävan efter en fredlig lösning.

Isaac fortsatte sitt tal och berättade att han är bedrövad över hur Israel framställs i Sverige. När landet försvarar sig mot det meningslösa våldet och terrorn som dess invånare utsätts för ses deras självförsvar som en aggression. 

- I svenska medier framställs Israel som det stora problemet i Mellanöstern. Denna skeva bild av verkligheten skapar bekymmer i relationerna mellan länderna. 
- Det är viktigt att vi förstår att Israel är ett offer för årtionden av terror och hatbrott från våra grannländer. Vi brottas med ett grundläggande hat mot judar, staten Israel och mot västvärlden.

Isaac berättade att Israel bygger på samma moral och värderingar som andra länder i västvärlden och därför är landet unikt i Mellanöstern. Men på grund av dessa värderingar hatas landet av militanta islamister och extremister som drömmer om landets undergång. Precis som i Sverige har alla israeliska medborgare religions- och yttrandefrihet och exempelvis HBTQ-personers rättigheter respekteras. Dessa värderingar respekteras inte i andra länder i Mellanöstern och många HBTQ-personer förföljs, misshandlas, trakasseras och till och med dödas av polis och medborgare.

Enligt Isaac är det viktigt att kalla saker vid dess rätta namn och titta på hur verkligheten i Mellanöstern ser ut. På grund av dåligt politiskt ledarskap och fanatism drivs palestinierna allt djupare in i misär och lidande. Deras mål är att med alla till buds stående medel driva ut judarna ur Israel. När de överger det målet kommer Israel att upphöra med ockupationen och bjuda in palestinierna till fredlig samexistens med Israel. Vi vill som sagt lösa konflikterna på fredligt vis i regionen med dialog och inte med våld!

Isaac avslutade sitt tal med att säga:

- Det är viktigt att vi som tror på frihet och demokrati ställer oss tillsammans i kampen mot hat, terrorism och extremism. Det enda brottet som vi har begått i terroristernas ägon är att vi finns till och har valt att leva fria demokratiska liv. Det enda som vi som står upp för frihet och demokrati kan göra för att förhindra terrorismen är genom att sträcka ut händerna till varandra och kämpa tillsammans för att skydda vår civilisation.

- Blanda inte ihop offret med förövaren! Istället för att fördöma måste vi stå tillsammans i kampen mot en ansiktslös fiende som intet respekterar någon. Vi måste alltid kalla terrorismen vid dess rätta namn oavsett om de slår till i Israel, Paris eller i något annat land.



Manifestationen avslutades genom att alla deltagare gemensamt sjöng Israels nationalsång Hatikvah (hoppet). På plats i Jönköping fanns både uniformerade och civil poliser som övervakade den fredliga manifestationen, de fick en lugn dag utan några ingripanden.

Text och foto: Mikael Good

Jönköping har blivit kallt för utsatta EU-medborgare

De utsatta EU-medborgarna som bor på Oset i Huskvarna har ett avhysningsbeslut från Jönköpings kommun hängande över sig. Kommunen har bestämt sig för att avhysa EU-medborgarna var helst de bosätter sig i ett desperat försök att bli av dem som tigger på gator och torg i kommunen.

Under vintern har Jönköpings kommun genom Kyrkhjälpen i Huskvarna och Jönköping sett till så att de utsatta EU-medborgarna har haft tak över huvudet och kunnat leva ganska så värdigt trots sin utsatta situation. Men i slutet av mars stängde boendet och de utsatta EU-medborgarna som inte längre har någon fast punkt har sökt sig till parker, skogsdungar och ställplatsen vid badplatsen Oset i Huskvarna dit kommunen hänvisade dem förra sommaren. Nu är de inte längre välkomna dit. Tanken var att de skulle avhysas från Oset förra måndagen men det ser ut som om Jönköpings kommun har gett dem några veckor på sig att självmant flytta.

I söndags åkte jag ned till Oset i Huskvarna för att prata med mina romska vänner. De var ganska så uppgivna över situationen. Rädslan över att bli avhysta gnagde i dem. Kvinnan som levde upp och skrattade och dansade till den romska musiken under det romska nationaldagsfirandet som vi hade i Huskvarna den 8 april, satt nu bakom en bil och grät medan hon pratade med sina minsta barn hemma i Rumänien. Hon var mycket orolig över den osäkra situationen och ville försöka komma hem till barnen så snart som möjligt.

En bit bort satt tre män från Bacau och sjöng och spelade. En av dem hade byggt en trumma av en pappkartong och till rytmerna av trumman sjöng de gemensamt en romsk folkvisa. Romerna är glädjens folk och för en stund kunde de gemensamt glömma sina problem och bekymmer. Jag umgicks med grabbarna en stund innan jag gick vidare och stötte på en etnisk rumän som har jobbat i Italien, Spanien och England. Nu säljer han gatutidningen Faktum i Jönköping
- Vet du om någon företagare som behöver en bra hantlangare frågade han mig?
Jag hade inga bra tips att ge, men sa till honom att det är lite lättare att få jobb om han har ett svenskt samordningsnummer vilket han kan få på Skatteverket. Han skrattade lite åt den svenska byråkratin och sa med ett halvt leende.
- Det var mycket lättare att jobba i Italien och Spanien. Där frågade de aldrig efter några papper och de betalade alltid ut lönen när arbetsdagen var slut. Men tyvärr finns det inga jobb att få tag på där längre och därför åkte min fru och jag till Sverige istället.
Han hade hört ett rykte om att de som bor på Oset har till den 25 april på sig att flytta, sedan kommer Jönköpings kommun att avhysa dem som eventuellt finns kvar med hjälp av polisen och skrota bilarna och husvagnarna.

Jag vandrar vidare och träffar på några gamla vänner som kommer från en förort och en liten by i närheten av flygfältet i Bacau. Nu bor de i några tält precis vid Vätterstranden. Även de kände sig missmodiga över sin situation och några äldre personer i deras sällskap hade rest hem av hälsoskäl några dagar tidigare.

- Det är kallt och dragigt här nere vid sjön och vi fryser om nätterna, jag önskar att jag var tillbaka i Rumänien, där är det mycket varmare vid den här årstiden, sa en kvinna och slog armarna om sig och huttrade.
En kvinna från ett litet samhälle utanför Bacau som jag har träffat många gånger, tackade mig för talet som jag höll på romernas nationaldagen och sa till mig:

- Du känner till mitt folks historia och vår situation. Det är nästan som om du vore en av oss. Vi vet att vi kan lita på dig, du kommer inte med en massa löften som du inte håller, du säger alltid att du inte kan lova något men att du ska göra ditt bästa. Så pratar en man som talar sanning.

Kvinnan och hennes man har många barn och de brukar turas om att åka till Sverige. I december var hon hemma i Rumänien och tog hand om barnen.
- En dag kom det en lastbil från Sverige till min hemby och de delade ut mat och ved till nästan alla i byn. De tog kort på mina och andras barn, filmade oss och lovade oss hjälp. Människorna i byn var glada över den oväntade hjälpen och alla löftena. Men nu har det gått 5 månader och vi har inte sett till vare sig dem eller någon hjälp, säger hon och ser både arg och besviken ut.

Jag förklarade för henne att det inte var biståndsorganisationen Hjärta till Hjärta som jag arbetar för som var där. Vi arbetar inte på det sättet. Jag berättade för henne att tillsammans med en annan svensk och en rumänsk organisationer utreder Hjärta till Hjärta möjligheten att starta upp sociala företag i området som ska ge jobb till den romska befolkningen, bland annat inom fiskeri och jordbruk.

- Jag vill jobba på jordbruket, det har jag gjort tidigare, snälla hör av dig till mig om ni tänker starta upp företaget. Får jag ett jobb i Rumänien kommer jag inte att åka till Sverige.

En annan kvinna och hennes man kom fram till mig och sa:
- De flesta av oss kommer att åka hem i veckan. Det är kallt att sova här på nätterna och vi vet inte om vi kommer att bli avhysta av polisen eller inte.
Rapporter om avhysningar har kommit till dem från släktingar och vänner som bor runt om i landet. Och för ett par dagar sedan avhystes en grupp rudarer från Pauleasca-området från sitt temporära boende i skogen i närheten av ICA Maxi i Jönköping.
En man som kommer från en by i mellersta Rumänien och som kan bra engelska blandar sig i samtalet och säger:

- Vi vill inte vara till något besvär och vi vill inte stöta oss med Huskvarnaborna. Får vi toaletter och en container så ger jag dig mitt hedersord på att vi kommer att hålla ordning här.

Innan jag cyklade hem kramade jag om mina vänner och bad om Guds rika välsignelse över var och en av dem. Jag skäms över att Jönköpings kommun har blivit så kall och hård för utsatta medmänniskor. Men å andra sidan har Kyrkhjälpen i Huskvarna och Jönköping och alla deras volontärer gjort ett fantastiskt arbete för våra utsatta vänner och det fyller mitt hjärta med värme, hopp och tacksamhet. Jag är övertygad om att arbetet med de minsta av våra syskon kommer att bli till en välsignelse för staden. 

Jag har medvetet valt att inte ha med några namn eller bilder i reportaget med tanke på mina vänners utsatta situation. Tidigare har jag kunnat fotografera mina vänner ganska så fritt men nu ville de inte att jag tog några bilder, jag plockade genast undan kameran. Att fotografera utsatta människor måste alltid ske på deras villkor.

Text och foto: Mikael Good

Greetings from Păuleasca

Follow me to three small Romanian villages in the Păuleasca area from where many of the EU migrants that begs on the streets in Salzburg in Austria as well as the Swedish towns Jönköping, Linköping and Stockholm come from. Păuleasca consists of the villages, Troislav, Tânca and Tufanu and about 4000 persons live in the area.  



The people in Păuleasca were given land to live on by the communist regime in the late 1940s. But after the Romanian revolution in late 1989 most of the old documents from the communist era wasn't valid anymore and the vast majority of the houses in the area was considered to be illegal settlements. Today Păuleasca doesn't even exist on official Romanian maps. They are not longer allowed to travel on main roads with horse and carriage due to governmental restrictions. They are not longer allowed to pick branches of willow and birch In their nearby woods to make traditional handicraft like baskets and broom that they can sell on the local market. And since 2012 is begging illegal in Romania.



All those new restrictions paired with a unemployment rate of nearly 80 percent has created a desperate job migration to richer countries in the northern parts of the European Union. Most of the rudari and romani that migrate don't find a work and end up begging for money on the streets in their new countries to be able to support their families back home. The migration from areas like Păuleasca is not a cosmopolitan aspiration towards new horizons, it springs from a desperate struggle for survival for a minority that has been subjected for indifference, discrimination, hostility and racism from the state and ethnic romanians for years and years.



The people in the pictures belong to the rudari minority. Even if they live in Europe their living conditions are down to the same poor standard as for people living in third world countries. They live in extreme poverty. They have substandard housing. Their life expectancy is 13 years shorter than the average Romanian. They lack running water, proper kitchen, bathroom and toilet. Many of the adults are illiterate but most kids are now in school from grades 1-4. Their food is deficient and many children suffer from malnutrition. Even if the future for the people in the area seems to be painted in dark colours I believe a change is gonna come.



The local mission organisation Somebody Cares Romania has been working with the people in the Păuleasca area since 2002. They work in the villages Troislav, Tânca and Tufanu. They work through evangelisation, education and social help to the people. Somebody Cares get financial support from NGO's and fellowships in Germany, Netherlands, Switzerland and Sweden. You can read more about their work on their website: http://somebodycares.nl/

Click the following link if you want to see more photos from Păuleasca: www.flickr.com/photos/chasid68/sets/72157649562924582/

Text and Photo: Mikael Good

Har rättvisans vakthund förlorat sitt bett?

I går fick räddningstjänsten in ett larm om en bilbrand under en motorvägsbro utanför Midsommarkransen i Stockholm. Två bilar förstördes i branden. Under motorvägsbron bor ett antal romer från Pitești i Rumänien i sina bilar. Trots att det kan ligga mörka och obehagliga motiv bakom branden har bara små notiser om bilbranden publicerats i stadens tidningar.



I söndags brann 4 skjul i tältlägret i Högdalen ned och två män skadades allvarligt. Vakthavande polisbefäl beskrev först det hela som vårdslöshet med eld trots att ingen tekniker hade skickats till platsen för att utröna brandorsaken. Hjälparbetare från bland annat föreningen HEM som kom till platsen efter branden fick tjata i flera timmar på polisen att skicka brandtekniker till platsen. Trots att många romer i Högdalen var traumatiserade efter branden som höll på att kosta två av deras vänner livet vräktes de från lägret i Högdalen i måndags och många av dem valde att åka tillbaka Rumänien.

Redan efter den första branden började det att spekuleras i om högerextremister var inblandade på något sätt. I vart fall var hjälparbetare och EU-migranter på platsen övertygade om att de själva inte hade orsakat branden. Gårdagens brand vid Midsommarkransen och högerextrema företrädares raljerande över händelserna i social media förstärker misstankarna om att bränderna skulle kunna vara anlagda. Förhoppningsvis kommer polisen att lägga extra krut på att utreda orsakerna och plocka fram bevis. Men trots misstankar om att bilbranden var anlagd finns det inga avspärrningar på platsen.



Massmedia brukar framställas som rättvisans vakthund. Men i det här fallet verkar vakthunden ha förlorat sitt bett och fegt dragit sig undan istället för att nosa upp sanningen och ge skall mot felaktigheterna i polisens agerande mot de rumänska romerna. Det är tyvärr inte första gången som massmedia är tysta när romer utsätts för brott. Under "tattarkravallerna" i Jönköping 1948 som var ett allvarligt försök till etnisk rensning av resande-romer i Sverige. Valde den största tidningen i Jönköping att titta bort när den rasistiska pöbeln förödmjukade och misshandlade resande och de andra tidningarna i staden hjälpte till att piska upp hatet mot dem…

Pöbeln fick härja fritt i flera dagar medan polisen såg åt ett annat håll eller hejade på. När polis och militär till sist valde att ingripa hade flera resande skadats och många hade flytt staden. Det upptrappade våldet och övergreppen mot framförallt romer från Rumänien under det senaste halvåret sänder kusliga ekon till tattarkravallerna. Den 8 augusti i år var min fru, våra barn och jag med på invigningen av minnesmärket över tattarkravallernas offer i Jönköping 1948. En förhoppning som föddes i samband med invigningen var att vi aldrig mer ska behöva resa liknande minnesmärken i Sverige.

Det som romer utsätt för i Sverige får inte gå osett förbi. Det är dags för massmedia i Sverige att åter bli rättvisans vakthund som står på muren och skäller så snart någon blir felaktigt behandlad eller när våra makthavare eller myndigheter gör fel. Nu är det viktigare än någonsin att alla vi som står upp för demokrati och mänskliga rättigheter oavsett partifärg lägger våra egna fördomar åt sidan och skyndar till de utsatta romernas försvar och gemensamt kväver den högerextrema gnistan innan den har utvecklats till en stor okontrollerbar skogsbrand och raskravaller liknande dem i Jönköping 1948 åter bryter ut i Sverige.



Genom HEM, föreningen för hemlösa EU-migranter kan ni hjälpa dem som blivit hemlösa. Har du en husvagn, eller ett tält som du kan avvara? Har du en sovsäck och ett liggunderlag över? Eller kan du avvara en hundring eller två till en utsatt medmänniska? I så fall kan du sätta in en gåva på PG 168 49 60-6 eller Swisha över pengar på 0735-715 735.

Till vardags arbetar jag på Hjärta till Hjärta i Linköping. Vi har precis startat upp ett arbete i byn Paulesca med omnejd för återvändande EU-migranter (tiggare). Vi kommer att ge stöd till utbildning, hjälp med akuta medicinska behov och vi kommer att starta upp ett självförsörjningsprojekt tillsammans med en rumänsk företagare som syftar till att skapa arbetstillfällen i Paulesca. Vi arbetar även med opinionsbildning för att synen på romer i Sverige och Rumänien ska förändras. Men för att vi ska lyckas med vårt arbete behöver vi din hjälp. Sätt gärna in en gåva på PG 90 07 85-7 om du vill vara med och förändra situationen för romer och rudari i Rumänien.

Text: Mikael Good. Foto: HEM, föreningen för hemlösa EU-migranter

Källa: Polisen, HEM, föreningen för hemlösa EU-migranter

Bajsattack mot utsatta EU-medborgare i Huskvarna

Nicolai och Consuela* kom till Sverige med en desperat förhoppning att försöka få tag på pengar till sin egen och till sina barn och barnbarns försörjning. Möjligheten för dem att få tag på ett arbete hemma i Rumänien var obefintlig. Helst av allt skulle de vilja stanna kvar hemma, ta hand om barnbarnen, odla lite grönsaker och njuta av pensionärslivets frukter efter ett långt och många gånger slitsamt arbetsliv.

I början av förra veckan upptäckte de att bilen som de bott i forslats bort under den tiden som de varit i Jönköping och tiggt. Nicolai visste inte riktigt vem det var som forslat bort bilen men han misstänkte att bilhandlaren som hade sålt skrotbilen till honom hade tagit den. I vilket fall som helst var Nicolai mycket upprörd över det som hänt och sa:

- Jag har betalat ett par tusenlappar för bilen och så kommer någon och bara tar den, hur kan någon stjäla av en man som ingenting har?
Nicolai och Consuela hade ingenstans att sova och de fick sova ute under bar himmel. Att sova ute gick ganska bra så länge som det inte regnade. Men natten mellan fredag och lördag öppnade sig himlens portar över dem och regnet vräkte ned.
- Jag sov inte en blund den natten och jag fick stå där för att skydda mig mot regnet säger Consuela och pekade mot den kommunala toaletten vars tak skjuter ut en bit och ger lite skydd mot det värsta regnet.



I lördags fick Consuela och Nicolai mat, torra kläder, madrasser kuddar och täcken samt ett tält som skyddar dem mot regnet av några vänliga svenskar. Consuela strålade av lycka och gav kvinnan som hon fick tältet av en stor varm kram. Äntligen skulle hon få sova gott igen. Med hjälp av en extra presenning som spändes över tältet hade Nicolai och Consuela ett bra skydd mot de envetna regndropparna.

Natten till måndag vaknade de av att tältet öppnades och något slängdes in. En skarp doft av avföring spred sig snabbt i tältet och Nicolai och Consuela fick famla i mörkret för att komma ut ur tältet så att de kunde tvätta av sig i en vattenpöl och få ut de sängkläderna som träffats.

Nicolai var mycket arg över det som hade hänt:

- Jag kan inte förstå hur någon kan göra så här mot oss, vi har inte gjort något ont, vad är det för en hemsk människa som gör så här mot oss?

I mina ögon är det höjden av feghet när någon ger sig på och kränker dem som är gamla, fattiga och utsatta. Jag oroas över det ökande hatet, hoten och den avhumanisering av människor som sker på den politiska högerkanten i Sverige. Kränkningarna och hatbrotten mot EU-migranter i Sverige har ökat sedan i våras enligt Brottsförebyggande rådet. I tidningar kan vi nästan dagligen läsa om EU-migranter som attackeras på olika sätt runt om i landet. De har rätt att vara här. Att tigga är inte kriminellt och EU-migranterna omfattas av den fria rörligheten som är ett av grundfundamenten i EU. De flesta EU-migranterna är romer. I Rumänien är romerna diskriminerade och behandlas i bästa fall som andra klassens medborgare. Där är det inte ovanligt att folk skriker, gör obsena gester eller misshandlar dem. Trots att det finns en del rötägg även i Sverige är vi svenskarna på det hela taget betydligt vänligare mot romerna än rumänerna. De flesta EU-migranterna som jag har intervjuat de senaste åren tycker att svenskarna är fantastiska människor men utifrån deras berättelser har jag förstått att en liten grupp svenskar utsätter dem för kränkande behandling.

SD har gått ut med påståendet att tiggeriet skulle vara organiserat. Först i sin EU-valskampanj i våras och nu i deras riksdagsvalskampanj. Enligt polisen, sociala myndigheter och frivilligorganisationer som har daglig kontakt med EU-migranter från Rumänien och Bulgarien är inte SD:s uppgifter med sanningen överensstämmande. Enligt dem finns det inte några belägg för att tiggeriet skulle vara organiserat. Med en dåres envishet hävdar SD att de har trovärdiga källor till sitt påstående. Deras källor är precis lika trovärdig för mig som de reklamprodukterna som testats av alla oberoende forskningsinstitut i Schweitz. Valkampanjen luktar unket och SD rättar in sig i det antiziganistiska ledet tillsammans med sina högerextrema kamrater i Europa.

Text och foto: Mikael Good

*Nicolai och Consuela heter egentligen något annat

Attacken mot tiggarnas läger i Huskvarna

I morse läste jag att flera bilar hade blivit vandaliserade nere vid Oset i Huskvarna och att polisen plockat in tre personer på förhör. Med vetskap om att EU-migranterna i Jönköping och Huskvarna bor på parkeringsplatsen vid Oset bestämde jag mig för att åka dit och prata med dem för att röna ut vad som hänt. 

Sedan i våras har antalet hatbrott mot tiggande romer ökat markant runt om i landet och jag var orolig för att de hade utsatts för ett hatbrott. När jag kom fram till Oset träffade jag på en romsk man som pratade flytande engelska och som kunde berätta vad som hade hänt. Den här gången var det inte ett hatbrott eller en rasistattack. Den svenska mannen som hade sålt skrotbilarna som EU-migranterna sover i på nätterna hade oväntat dykt upp på kvällen och krävt att han skulle få mer betalt än den överenskomna summan. När EU-migranterna vägrade att ge honom mer pengar blev han aggressiv och tog fram en kulhammare som han slog sönder rutorna på en av bilarna med. Sedan slet han loss registreringsskyltarna från ett par bilar och slängde in dem i sin bil. 

Det var inte EU-migranterna som ringde polisen, några andra personer i området blev varse om vad som hände och ringde genast polisen. Men innan polisen hann fram hade gärningsmannen och hans sällskap flytt i sin bil. Polisen hade dock fått en bra beskrivning på bilen och registreringsnumret vilket gjorde att de snabbt kunde spåra och stoppa den flyende bilen och gripa gärningsmännen. De släpptes dock efter förhör men misstanken mot dem kvarstår. Tyvärr är det ofta som så att EU-migranterna inte anmäler de brott som de utsätts för av rädsla för repressalier. Trots att det inte var de som ringde och anmälde brottet var många av dem riktigt skakade och sov dåligt under natten. De var rädda att gärningsmannen och hans sällskap skulle dyka upp igen för att hämnas.

EU-migranterna uppehåller sig inte olagligt på Oset i Huskvarna. De har anvisats den platsen av Jönköpings kommun, efter att de avhystes från sitt läger vid Juneleden i Jönköping. Nu har de minst en timmas promenad in till centrala Jönköping. Vecka 35 kommer Jönköpings kristna samråd, JKS att starta upp ett arbete bland EU-migranter i Pingstkyrkan i Jönköping. På tisdagar och torsdag kommer EU-migranterna att kunna äta frukost och ta en varm dusch. Det kommer även att delas ut kläder och skor till dem som behöver. Förhoppningsvis kommer även Pingstkyrkan eller Kungsportkyrkan i Huskvarna att öppna sina portar för EU-migranterna. 



Det är många som frågar mig om tiggeriet i Sverige är organiserat. Enligt polis, frivilligorganisationer och sociala myndigheter finns det inte några som helst bevis på att tiggeriet skulle vara organiserat. De flesta tiggarna drar in runt 100 kronor per dag och ungefär hälften av det går åt till mat och dryck resten skickar dem hem till sina barn i Rumänien. För en kriminell organisation är 50 kronor i vinst alldeles för lite och de tjänar betydligt mer på att smuggla cigaretter och sprit till Sverige. Sverigedemonkraternas påstående att tiggeriet är organiserat är ren och skär lögn som tydligt visar att partiet gärna sparkar på en av de mest utsatta grupperna i Europa - romerna. Om SD på allvar hade stått upp för de kristna värderingar som de säger att de bygger sin politik på hade de stått på de minsta och svagaste sida och kämpat för deras rätt!

"Amen säger jag er: Allt vad ni har gjort för ett av dessa mina minsta syskon, det har ni gjort mot mig". - Jesus

Text och foto: Mikael Good

Tattarkravallerna i Jönköping 1948

Fredagen den 8 augusti invigdes ett minnesmärke över tattarkravallernas offer i Jönköping 1948 som konstnären Mario Rojas har gjort. På invigningsceremonin på Hovrättstorget i Jönköping talade politiker och företrädare för resandefolket om en av de värsta rasistiska händelserna i Sveriges moderna historia.

Tattarkravallerna var ett brutalt försök till etnisk rensning som skedde bara 3 år efter att den fulla vidden av nazisternas fruktansvärda krigsbrott mot judar och romer blivit kända. Kravallerna byggde på stora missuppfattningar som ledde till starka motsättningar mellan svenskar och resande. Som genom ett under behövde ingen sätta livet till i kravallerna. Det skulle dröja 66 år innan resandefolket fick upprättelse för de brott som riktades mot dem i samband med de våldsamma raskravallerna i Jönköping 1948, allt medan polis och media tyst såg på eller hejade på pöbeln. Jag hoppas verkligen att vi aldrig mer kommer att behöva resa liknade minnesmärken i Sverige. Men samma skoningslösa hat som riktades mot resandefolket i Jönköping sommaren 1948 har idag börjat att riktas mot fattiga romer och rudari från Bulgarien och Rumänien som har kommit hit med en desperat förhoppning att kunna få ihop tillräckligt med pengar för att kunna försörja sina hungrande barn. Sedan i våras har antalet hatbrott mot tiggande romer ökat markant runt om i landet.

Jag jobbar på en debattartikel om "tattarkravallerna" och om det högerextrema hat som i dag bubblar upp mot romer och rudari i Sverige och Skandinavien. Det är viktigare än någonsin att vi som står upp för demokrati och mänskliga rättigheter lägger alla våra egna fördomar åt sidan och skyndar till de utsatta romernas försvar och gemensamt kväver den högerextrema gnistan innan den har utvecklats till en stor okontrollerbar skogsbrand och raskravaller liknande dem i Jönköping 1948 åter bryter ut runt om  i Sverige.

Jag arbetar på Hjälpverksamheten Hjärta till Hjärta och vi arbetar bland annat med att bryta ned fördomar och förändra synen på Rumäniens romer och rudari. Vi har startat upp ett arbete som syftar på att ge hjälp till självhjälp till romer i byn Paulesca med omnejd. I den här artikeln av TT journalisterna Helena Ekinge och Jessica Gow får ni en bra inblick i Hjärta till Hjärtas arbete bland romer och rudari i Rumänien: http://www.corren.se/nyheter/linkoping/linkopings-tiggare-far-hjalp-i-sin-hemby-7076566.aspx



Text och foto: Mikael Good