En internationellt meriterad skribent

Jag har fått en hel del reportage och artiklar publicerade i olika medier de senaste åren och mina texter och bilder har setts och lästs av 100 000-tals personer i Sverige, Norge och Finland.

Jag oroar mig inte för om jag skulle tappa en massa läsare efter att jag har genomfört den flytt till blogspot som jag skrev om igår, jag bloggar inte för att få många träffar som möjligt utan för att jag tycker att det är kul att skriva. Att skriva blogg är ett bra sätt för mig att hålla pennan vass. Jag har redan en ganska så bred läsekrets som gärna läser mina tryckta reportage och artiklar. Men jag hoppas att jag ska få möjlighet att fortsätta leverera reportage och artiklar så att mina trogna läsare inte ska bli allt för missnöjda.

I skrivande stund håller en del av mina reportage på att översättas till engelska. När det är klart ska jag med vänners hjälp försöka få in dem i några Engelska och Amerikanska tidningar. Som bekant har jag redan haft med ett par reportage i engelska Life Force Magazine. Om det går bra med publiceringarna kommer jag även att försöka få några av mina reportage översatta till franska och tyska.

Jag är bra på engelska men inte tillräckligt bra för att kunna måla med språket, när jag skriver vill jag gärna måla med orden och mina texter på engelska brukar bara bli ett korrekt ordstaplande. När jag skriver är det viktigt att orden får liv och gifter sig med bilderna så att läsaren träffas rakt i hjärtat.


I det här huset mitt ute på den lettiska landsbygden bodde en gång en rar liten gumma © Mikael Good, 2008. All rights reserved.

Dagens låt: Larry Norman - The Outlaw

Text och foto: Mikael Good

75 procent av oss vill byta jobb - Så hittar du vägen ut ur ditt ekorrhjul

Jag läste en artikel i Svenska Dagbladet med rubriken Detta klagar vi mest om på jobbet. Artikeln handlar bland annat om att 75 procent av oss svenskar vill byta jobb och att 80 procent av oss lider av stress som är det vanligaste arbetsmiljöproblemet.

De som jobbar, jobbar allt mer och under mer och mer pressade förhållanden med hög arbetsbelastning och produktionskraven höjs allt mera. Med det i baktanke är det kanske inte så konstigt att svensken mår dåligt. Det är få som vågar lämna tryggheten som de har i ett fast jobb och kasta sig ut i det okända för att pröva om vingarna bär dem till det jobb som de verkligen vill ha och drömmer om.

Stressen får allt mer grepp om oss. Människorna i det här landet  knaprar piller som aldrig förr. Vi knaprar piller mot magsår, piller mot dålig sömn och tröstar oss med ett glas vin eller öl efter arbetsdagen. Vi stressar oss genom både arbets- och privatlivet på jakt efter den kortvariga lyckan som infinner sig när vi vittjar våra bankkonton den 25:e eller 27:e  varje månad...

Hur ska vi egentligen bära oss åt för att komma ut ur våra ekorrhjul? Är vi beredda på att gå ned i lön så att fler får jobb och arbetstempot minskar så att stressen försvinner? Vill vi jobba vidare under de stundtals hemska arbetsförhållande som vi har bara för att vi ska få en tusing eller två mer att trösta oss med i lönekuvertet? Å andra sidan så kanske summan av de olika inköpen som vi gör för att döva vår arbetsångest är större än de extra tusenlapparna som vi får i plånboken.

Jag tror att vi alla skulle må bra av att ta ett eller två steg tillbaka, sänka arbetstempot och lönen och istället höja vår livskvalitet, det kan vara en bra väg ut ur våra ekorrhjul. Samtidigt som vi skulle må bättre på jobbet skulle fler personer få möjlighet att komma ut i arbetslivet.

“Det är bättre att vara fattig och leva ett rikt liv än att vara rik och leva ett fattigt liv”/ Mikael Good


Konstgjord lycka © Mikael Good, 2010

Dagens låt: Money Can ́t Buy me Love - The Beatles

Text och foto: Mikael Good

Check out the 12th issue of Life Force Magazine

Featuring: Peter Dench - the English and their weather (front cover), Denis Sinyakov’s favourite work, Sarah Hoskin's Car Culture, Agnes Dherbeys' report from Thailand, Cedric Faimali on New Orleans, Sexual Commerce from Myrto Papadopoulos, Behrouz Mehri's report on Medevac in Afghanistan, Cox’s Bazar by Saad Shahriar and Graeme Williams' incredible look at South Africa's journey over the decades.

www.lifeforcemagazine.com

Dagens låt: Hurt - Johnny Cash

Mikael Good

Top Five Photographers

Det är många som gör topp fem eller topp tio listor över olika saker och företeelser. Själv så gör jag gärna topplistor över min favoritmusik. Men jag trodde nog aldrig att jag själv skulle hamna på någons topplista.

För ett par veckor sedan skickade en asiatisk dokumentärfotograf en lista på sina fem favoritfotografer till mig, listan är som följer: 1. Cartier Bresson, 2. Sebastiao Salgado, 3. Josef Koudelka, 4. Mikael Good, 5. Steve McCurry. Även om jag själv inte tycker att jag platsar i det gänget så måste jag ändå medge att det känns lite hedrande att mitt namn hamnade på hans lista :-)

Med det skulle kännas ännu mer hedrande om jag fick möjlighet att åka ut på fler jobb. Av fem förväntade reportagejobb vid årets början har hitills bara ett blivit av och det verkar tyvärr som om jag inte kommer att få åka på några fler reportageresor i år... Det har onekligen varit de stängda dörrarnas år för mig vad gäller arbete. Även om det ser mörkt ut för mig på arbetsfronten så hoppas jag ändå att den stora dörren ska öppnas på vid gavel för mig.

Min marknadsföring har trots allt fungerat ganska så bra och mina bilder har fått en del internationell uppmärksamhet. Ett av reportagen som uppmärksammats är Meetings in the middle of China som jag gjorde i december 2004. Det är inte omöjligt att jag kommer att ställa ut Meetings int the middle of China på ett galleri i Jönköping inom en ganska så snar framtid. Jag återkommer med tid och plats i så fall.

Dagens låt: Broadway Jungle - Toots and The Maytals

Text och foto: Mikael Good

Min Leica blev en riktig tidsmaskin

Jag satt i min svarta skinnfåtölj och vägde min Leica M3 i min hand. Frågan om jag skulle sälja eller behålla den gnagde i mitt huvud. När jag skärskådade fotoapparaten hittade jag en hittills okänd knapp, jag tryckte nyfiket på knappen och det började genast fräsa och spraka runt omkring mig och jag sögs in i något som liknade en gigantisk färgsprakande strut och jag virvlades snabbt frammåt 30 år i tiden.

Jag hamnade i ett stort ljust rum med kala väggar, i rummet satt en äldre man som till utseendet var väldigt lik Sean Connerys rollfigur i filmen medicinmannen, han satt i ena änden av rummet i en gammal trästol framför ett stort skrivbord och han höll en Leica M3 i sin hand, när jag kom närmare såg jag att han tryckte på samma knapp som jag nyligen hade gjort.

Trots att jag gjorde en del ivriga försök kunde jag inte kommunicera med mannen och det kändes som jag var helt osynlig för honom. Mannen satte i från sig sin fotoapparat och började prata in i en mystisk halvgenomskinlig ram som stod på skrivbordet. Jag gjorde mitt bästa för att memorera det som han sa så att jag kunde ta med mig orden tillbaka från framtiden.

Mannen talade rakt in i den mystiska ramen och han ondgjorde sig över den snabba tekniska utvecklingen och undrade varför ungdomarna bara tog kort med sina ögon nu förtiden. Han var rejält trött på alla fantasi- och drömbilder som manipulerades direkt i drömcentrat och framkallades genom att tankarna fördes över till en liten glaspyramid som kunde projicera perfekta tredimensionella bilder och filmer.

Mannen tyckte inte att det var fotografi utan manipulation och han suckade tungt och tog ett rejält tag om sin gamla Leica M3, knäppte av ett par bilder och spolade sedan tillbaka filmen. När han öppnade fotoapparaten trodde jag att han skulle plocka ur en rulle med Tri-X. Med det visade sig att det inte var någon gammal hederlig film utan en digital filmrulle av en sort som jag tidigare inte sett.

Plötsligt vände sig mannen från skrivbordet och tittade mot den plats där jag stod och fastän han inte kunde se mig så tittade han rakt på mig och sa:
– Jag vet att du är här Mikael, jag kan inte se dig men jag har själv varit här och sett mig själv för 30 år sedan. Jag kan inte avslöja några hemligheter för dig om framtiden för då blir jag straffad av staten.
Han tog en andningspaus, lutade sig tillbaka i stolen med ett knarr och plötsligt gick det upp för mig att han var mig själv om 30 år. Jag hann inte tänka så mycket mera innan han fortsatte:
– Men jag vill ändå säga till dig att hålla hårt i din Leica, sälj den inte, för du kommer att få mycket nytta och glädje av den i framtiden. Särskilt när analog film blir förbjuden av miljöskäl om tio år. Men ett gäng entusiaster kommer att uppfinna och börja sälja sådana här digitala filmrullar om femton år. De kommer dock bara att fungera fullt ut  tillsammans med en M-Leica.

Mitt äldre jag höll upp en digital filmrulle mot mig, han vände sig sedan sakta om och placerade filmrullen i något som såg ut som en kristallvas. Det lös till om kristallvasen och inom loppet av några sekunder projicerades en perfekt svartvit kontaktkarta med 36 bilder från en digital Tri-X upp i rummet. Mitt äldre jag pekade på en ruta som snabbt förstorades upp till meterformat, medan han småpratade mot bilden rörde han den lite med händerna och det såg ut ungefär som när man skuggar och efterbelyser en bild i ett mörkrum, när han var klar skrockade han och sa med bestämd röst.
– Det här är vad jag kallar fotografi. Jag tittade länge på bilden och det var nog en av de bästa och mest levande barnbilderna som jag någonsin har sett.

Innan mitt äldre jag hann att säga något mera virvlades jag tillbaka från framtiden och snart satt jag lite omtumlad och omtöcknad i min fåtölj med min M3:a i min hand. Jag tittade på fotoapparaten och sa högt för mig själv:
– Den här fotoapparaten ska jag aldrig sälja.

Håll hårt i era analoga tidsmaskiner, vem vet vad framtiden har att erbjuda? © Mikael Good, 2011

Dagens låt: Future Shock - Curtis Mayfiled

Text och foto: Mikael Good

Möten på den lettiska landsbygden

Som ni säkert redan vet har jag varit i Lettland ett flertal gånger och under den tiden har jag lärt känna Lettland och det lettiska folket ganska så väl. Jag har oftast anlitats för att göra socialreportage som sedan publicerats i nyhetsbrev, månadsbrev och magasin.

Trots ett bitvist ganska så tufft arbetsschema har det inte hindrat mig från att göra egna reportage och en del av dem har också funnit sin väg in i olika magasin. Men allt som oftast har jag inte haft så mycket tid över till att sammanställa mina egna reportage och efter att jag skrivit rent mina anteckningar har de oftast blivit liggande.

För ett par dagar sedan hittade jag renskrivna anteckningar från ett möte som jag hade med en äldre kvinna i ett litet dragigt hus på den lettiska landsbygden för ett par år sedan. Jag läste igenom anteckningarna och blev åter mycket tagen av kvinnans starka levnadsöde och berättelse.

Jag bestämde mig för att skriva ihop anteckningarna till en berättelse, en berättelse som jag eventuellt kommer att dela med er i min blogg när den är färdig.

Det finns inte så många äldre människor kvar på den lettiska landsbygden som kan levandegöra sitt lands historia. Hade jag bara tid, pengar och möjlighet till det skulle jag mer än gärna resa runt och träffa dem och skriva ned deras spännande berättelser innan det är för sent.

© Mikael Good, 2008. All rights reserved.

Dagens låt: Why don´t you look into Jesus - Larry Norman

Text och foto: Mikael Good

Sköt dig själv och skit i andra är tidens melodi

Jag hade en arbetskamrat som sakta men säkert förvandlades till en fullfjädrad misantrop och hon trodde till sist på fullaste allvar att alla som höll på med biståndsverksamhet enbart gjorde det för att verka duktiga i andra människors ögon...

Misantroper är bland det värsta som jag vet och så snart som jag möter en människa som är direkt människofientlig kommer mina taggar ut. Jag kan för mitt liv inte förstå mig på dem som inte bryr sig om sina medmänniskor och bara lever efter en egoistisk sköt dig själv och skit i andra mentalitet …

Min före detta arbetskamrat är tyvärr inte ensam om sina åsikter det värsta är att den sortens människor bara blir fler och fler och de finns nu representerade inom i stort sett alla samhällsgrupper. Sakta men säkert håller det här landet på att förgiftas av en allvarlig egoistisk sjuka och misantroperna blir bara fler och fler...

En trasig fönsterruta som lagats med packtejp © Mikael Good, 20011. All rights reserved.

Dagens låt: Bob Dylan - A Hard Rain's A Gonna Fall

Text och foto: Mikael Good

Den lyckliga familjen är nu ett minne blott

I sviterna av den ekonomiska depressionen som råder i Lettland brottas många familjer med svåra ekonomiska problem. Istället för att möta problemen och besegra dem flyr många föräldrar fältet och lämnar sina barn i sticket...

Ännu en lettisk mamma har lämnat sina barn. Hon har träffat en ny man, blivit gravid och flyttat till i en ort i den östra delen av Lettland långt bort från sina barn. Barnens släktingar har tagit hand om hennes flickor. Sonen som är myndig bor fortfarande kvar i familjens lägenhet och han försöker desperat att få tag på ett arbete så att han kan ska kunna hjälpa till att försörja sina yngre syskon. Barnens pappa lämnade familjen redan förra året och de har knappt hört av honom sedan dess. Det skar i hjärtat på mig när jag fick ta del av den tråkiga nyheten av mina lettiska vänner.

Att bara ha blivit lämnade vind för våg av sina älskade föräldrar är mycket svårt för barnen och de kommer att behöva mycket hjälp, tröst och stöd för att klara sig igenom sitt mörker. De vet inte om mamman kommer tillbaka eller om hon har lämnat dem för gott och de slits mellan hopp och förtvivlan. Särskilt svårt är det för den yngsta flickan som bara är fem år. På bara ett år har hennes älskade mamma och pappa lämnat henne. Hon är ofta otröstlig och längtar efter att åter få krypa upp i sin mammas varma och trygga famn…

Mamman och pappan har lämnat en stor hyres- och elskuld bakom sig och det är en skuld som barnen har fått ärva från sina föräldrar. Det låter konstigt i våra svenska öron men sådant är tyvärr systemet i Lettland… Mormor försöker desperat att betala av på skulden med hjälp av sin lilla pension samtidigt som hon ska försöka försörja sina barnbarn, hon får visst stöd av andra släktingar men även de har det tufft ekonomiskt och kan inte bidra med så mycket.



Jag kan för mitt liv inte begripa varför en mamma och en pappa bara lämnar sina barn i sticket särskilt som kärlek, värme och familjegemenskap tidigare stod i det första rummet i familjen. Det var en familj som trots sina bekymmer valde att inte fästa blicken på problemen som omgärdade dem utan de riktade istället sina blickar mot ljuset i slutet av den mörka tunneln. I mina ögon var det en relativt lycklig familj trots sina problem, men nu är det bara ett minne blott. Att bägge föräldrarna bara har gett upp och lämnat sina barn vind för våg det kan jag varken förstå eller begripa. För mig är barnen det viktigaste som vi har och det är alltid en förälders skyldighet och ansvar att se till så att barnen mår bra oavsett den egna situationen.

Nu har ändå det obegripliga hänt och det är något som jag tyvärr har sett allt för många gånger i Lettland. Föräldrar i kris flyr sina barn och söker lyckan på egen hand. Varför de gör så det förstår jag inte riktigt men jag vet att det har med arvet från Sovjetunionen att göra. Bägge föräldrarna växte upp i och fostrades i ett system där staten hade det yttersta ansvaret för barnen och inte föräldrarna. Istället för att möta problemet flyr föräldrarna fältet och lämnar barnen till dem som de fortfarande tror har det yttersta ansvaret för barnen nämligen staten, kvar finns barnen som i bästa fall tas om hand av sina släktingar…



Jag vänder mig därför till er för jag vet att ni har varit med och hjälpt många lettiska familjer i kris tidigare och tillsammans kan vi se till att flickorna får det stöd som de behöver. Det enda som de har kvar är varandra. Tillsammans kan vi se till att inte de splittras upp och hamnar i olika fosterfamiljer långt bort från varandra.

Hjärta till Hjärta är en svensk biståndsorganisation från Linköping som förmedlar pengar till behövande lettiska familjer via lettiska Velki Association. Det bästa är att större delen av det som man skänker via dem går fram till de behövande. Om du vill vara med och hjälpa barnen att reda upp den svåra ekonomiska situationen som deras föräldrar har satt dem i så får du gärna ge en gåva: http://www.hearttoheart.se/gavo_formular.html

Klicka bort bocken där det bäst behövs och skriv "Lettiska familjer i kris" i rutan för valfritt önskemål.



Om du behöver anlita en engagerad reporter och fotograf med ett stort hjärta för människor i kris och som har stor kunskap om österuopa är du varmt välkommen att höra av dig till mig. Tidigare har jag jobbat en hel del tillsammans med biståndsorganisationen Hoppets Stjärna men jag söker även nya samarbetspartners. På följande länk finns ett litet urval av arbeten som jag har fått publicerade i olika trycksaker och tidningar, under fliken info finns även mitt telefonnummer och min mailadress: http://www.chasid.fotosidan.se/viewpf.htm?pfID=318240

Lettland är ett litet land där alla känner alla och av respekt för de inblandade personerna har jag valt att ändra på platser och orter. Bilderna som illustrerar artikeln har inget med den aktuella familjen att göra, de är tagna på andra platser i Lettland och Ryssland.

Text och foto: Mikael Good, 2011

All Images and text © Mikael Good. All Rights Reserved.

Mazel Tov - Glädjens dag :) Nu kopplas elen på igen!

I dag är det en glädjens dag för mig. Jag har precis fått besked om att Regina och hennes flickor som har levt utan el sedan april 2010 nu har fått tillbaka elen tack vare många frikostiga gåvor från svenska givare.

Tack vare reportaget som jag gjorde helt ideellt för Hoppets Stjärnas räkning tidigare i år är det många som har valt att engagera sig i familjen och i andra lettiska familjer i kris. Att få vara med och förändra livssituationen för andra människor är något som gör mig riktigt glad och det är en av de stora drivkrafterna i både mitt skrivande och fotande :)



Här kan du läsa reportaget om Regina och hennes flickor:http://www.hoppetsstjarna.se/om-hoppets-stjaerna/laender-vi-arbetar-i/lettland/foelj-med-naer-regina-och-hennes-flickor-far-ett-julpaket.html

Jag håller på att fila på en längre artikel om Regina och hennes flickor och jag kommer att inkludera en hel del text som jag valde att stryka för att det bättre skulle passa formatet för Hoppets Stjärnas månadsbrev. Det är möjligt att jag kommer att publicera det reportaget i min blogg fram igenom.

Här kan du läsa de senaste nyheterna om Regina och hennes flickor:
http://www.hoppetsstjarna.se/nyheter-a-press/nyheter/1681-nu-kopplas-elen-pa-igen.html


Elina, Bauska, Latvia © Mikael Good, 2010

Dagens låt: Face of Christ - Chris Rice

Text och foto: Mikael Good