Visar inlägg med etikett Linköping. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Linköping. Visa alla inlägg

onsdag 8 juni 2016

A cold wind is blowing over Europe


There are many different rumors surrounding the Roma people from Bulgaria and Romania who leave unemployment and exclusion to travel to countries in Northern Europe in a desperate attempt to find jobs and income to provide for their families back home. These rumors are unfounded and play on people's prejudices.


Similar to the Jewish people, the Roma people have almost always been subjected to prejudice and hostility due to their ethnicity. Antigypsyism takes various forms and varies in strength, ranging from everyday prejudices to furious hatred leading to bloodshed and even cold-blooded murder. There is an increase in both antisemitism and antigypsyism in Europe, with hateful expressions echoing on the streets of cities across the continent. Jews face hatred from Islamists, while Romas are targeted by right-wing extremists who judge and punish them based on their ethnicity.

In Sweden, there are approximately 4,000 Romas from Romania and Bulgaria who beg, sell handicrafts, do odd jobs, or collect returnable bottles. Although their numbers are not large, they have stirred strong emotions among the Swedish people. While some individuals seek to help them achieve a better future, certain groups, particularly right-wing factions, have seen an increase in antigypsyism. In some cases, this hatred has led to vandalism, arson, assault, and bloodshed.


In Sweden, there are approximately 4,000 Romas from Romania and Bulgaria who beg, sell handicrafts, do odd jobs, or collect returnable bottles. Although their numbers are not large, they have stirred strong emotions among the Swedish people. While some individuals seek to help them achieve a better future, certain groups, particularly right-wing factions, have seen an increase in antigypsyism. In some cases, this hatred has led to vandalism, arson, assault, and bloodshed.

False rumors spread by right-wing extremists claim that Roma people live a luxurious life back home, owning expensive cars and houses filled with luxury items and electronics. These rumors are often propagated by those seeking to rid Sweden of poor Roma migrants. Right-wing extremists base their assertions on rumors and outright lies, having never visited the villages where the migrants come from.


Having visited some villages in Romania where Roma migrants in Sweden originate, I have witnessed firsthand that many live in deep poverty. The harsh living conditions do not align with the propaganda spread by right-wing extremists. I now understand why some Romas leave their families to travel to Northern European countries for work and income. If I were unemployed with no other options, I might also resort to begging as a desperate means to provide for my children.

A cold wind of nationalism is sweeping over Europe, tightening its grip on more people. Hate is on the rise, and there is an imminent risk of pogroms against Romas in many European countries. Both Jews and Romas face the threat of harassment or assault by extremists when moving freely. It is crucial that we learn from history to avoid repeating the mistakes of the 1930s when hate against Jews and Romas, fueled by rumors and lies, set Europe on fire.

The best way to overcome prejudice and negative stereotypes is to get to know people, build mutual understanding, and create bonds between individuals from different countries and ethnicities. It is time to put our dark European history behind us and include Romas and Jews in our European community. "Roma" is Romani for human. Regardless of nationality, ethnicity, religious belief, and gender, we are all human, and God loves us just as we are.


Text and Photo: Mikael Good



tisdag 7 juni 2016

My friend Mitu from Pauleasca



This is Mitu he belongs to the Rudari minority and comes from the village Pauleasca in Romania. I met him in Linköping in the summer of 2014 and I used to sit down and have a chat with him at the railwaystation. Some people believe that Rudaris are Roma people who have lost their traditions and their language. But if you ask them most of them say that they are Romanians. I asked Mitu if he is Roma? He just shook his head and said: - I'm a Romanian man!

Some researchers and historians believe that Rudaris are descendants to the Dacians who lived in the country before the Romanians came. There are also some researchers who believe that Rudaris are descendants to one of the lost tribes of Israel because of their Semitic appearance and the fact that they have some traditions that are similar to older Jewish traditions and customs.


More than 80% of the working population in Pauleasca are unemployed. Some of them has never had a proper job. Mitu is a little over 60 years and no one want to employ him because they think that he is to old and weak to work. During the communist times when Mitu was younger there was labor conscription in the country and people who refused to work could be sentenced to hard work in labor camps. Everybody in Mitus village want to work and get a decent payment, the problem is that it's hard to find any jobs in the country especially for those who can't read or write.

In the early 1990s lost Mitu and many of the other villagers their jobs when Romania became a democracy and imposed a free market economy. With the result that unprofitable state factories closed down or went bankrupt. The first who lost their jobs belonged to the Roma and Rudari minority and many of them hasn't had a proper job since the early 1990s. They have survived on odd jobs for forestry companies and by making traditional spoons, brooms and baskets that they have sold on the market in the town.



Nearly 25% of the Romanian population live in poverty. Millions of jobs with salaries that it's possible to survive on has to be created in the country to be able to tackle the high unemployment among ethnic Romanians as well as the Rudari and Roma minorities. Many of those latter groups also need to learn to read and write and go to vocational schools in order to learn a profession to get a job to be able to break the chains of poverty.

As so many other villagers from Pauleasca travelled Mitu to Sweden with the hope to get some odd jobs and beg for some extra money in order to provide for his family back home. Mitu stayed in Linköping over the summer and he travelled back to Romania in august 2014 and he hasn't been back to Sweden since then. He was in Salzburg in Austria when I visited Pauleasca. But I met his son, his daughter in law and some of his grandchildren during my visit. I hope that I shall be able to meet my friend Mitu again and have a chat with him.


Text and Photo: Mikael Good

lördag 19 mars 2016

Mitu meets everyone with a friendly smile


This is Mitu he belongs to the roma minority in Romania. I met him at the railway station in Linköping two years ago. Mitu travelled to Sweden in order to get some extra money to his family. He sat in a spot at the railway station and he met the people who travelled back or forth with a smile and a friendly greeting with the hope of getting a coin or two. I used to sit down and have a friendly chat with him every now and then.

Mitu went back to Romania in august 2014 and I haven't seen him since then. Everything is ok with Mitu after what I heard from a friend who also know him. I hope that I will be able to meet him again in his village in Romania.


Text and photo: Mikael Good

onsdag 2 mars 2016

Karwan gives free haircuts to poor Romanians


Karwan and his colleague Natalie from the Swedish town Linköping have a barber shop called Salong New Look. They wanted to do something more for the poor people from Romania who begs for money outside shops and shopping mauls in Sweden. Rather than give them some spare coins they decided to give them free haircuts. I followed the first free customers to Salong New Look in Linköping. Some of them had never been to a barber shop before. Some of the pictures have been published in the Swedish Newspaper Expressen.

Click the link if you want to see more photos from the occasion: 
https://www.flickr.com/ph…/chasid68/albums/72157651492398976

Text and photo: Mikael Good

fredag 3 april 2015

Debattartikeln - "Tittar du också bort?" har fyllt sitt syfte


I september 2013 började jag göra research och skriva på en debattartikel om de utsatta EU-medborgarna som kommit till Sverige för att tigga. Rubriken på debattartikeln blev "Tittar du också bort?".

På tidningsredaktioner runt om i landet ställdes frågan om vilka tiggarna var, hur de kommit hit och varför? Tanken var att försöka ge svar på några av deras frågor. Men på den tiden var Hjärta till Hjärta bara en liten halvt okänd hjälporganisation från Linköping vars röst inte var så viktig i den allmäna debatten. Därför lyckades jag inte få in artikeln i någon tidning. Men jag gav inte upp och valde att publicera debattartikeln i min blogg. Hitilldags har debattartikeln haft ungefär 27.000 inklick. Många journalister och annat mediafolk har tagit del av debattartikeln och en del av dem har oblygt snott hela textstycken och vävt in dem i sina egna artiklar!

Men mig bekommer det inte. Tanken med debattartikeln var att skapa opinion för romernas situation i Rumänien och det syftet har nåtts med råge. Trots att det bara var en liten medial sten som kastades i vattnet har ringarna på vattenytan nått betydligt längre än vad jag någonsin hade kunnat drömma och hoppas på när jag tryckte på publicera-knappen den 3 oktober 2013. Med debattartikeln fick jag vara med och bereda väg och öppna dörrar för det som sedan skedde i februari 2014.


Här kan du läsa debattartikel "Tittar du också bort?": http://chasid68.blogspot.se/2013/…/tittar-du-ocksa-bort.html

Text och foto: Mikael Good

tisdag 24 februari 2015

EU-medborgarna som fick en ny look



När vi vill unna oss en stunds avkoppling och uppleva den sköna känslan av att bli ompysslad av någon annan går vi till frisören. Vi börjar oftast att gå till frisören ifrån det att vi är små. I många länder är frisörsalongen en social mötesplats där allt mellan skvaller och politik avhandlas. Att gå till frisören är billigt och det är bara de allra fattigaste som inte har råd att gå dit.

New_Look03

Tillsammans med EU-migranterna Valentin och Cornel från Rumänien och tolken Luiza välkomnas jag av Karwan som äger salongen New Look i Linköping och hans medarbetare Natalie. När Karwan åkte till och från arbetet på salongen mötte han EU-migranterna som kurade ihop sig i kylan under järnvägsbron i Linköping. När han såg dem fylldes han av medlidande och påmindes om den bitande vinterkylan i flyktinglägret i Turkiet vintern 1991, där hans mor och han befann sig efter att ha flytt från hemlandet Kurdistan för att undvika den irakiske diktatorn Saddam Husseins attacker. 1999 återförenades de med Karwans far i Sverige där han hade fått uppehållstillstånd. Han flydde till Sverige några år tidigare sedan han hotats till livet i Kurdistan.

New_Look01

- Jag ville göra lite mer för dem som tigger än att bara lägga en slant i deras muggar. Natalie och jag diskuterade vad vi kunde göra för tiggarna och då kom Natalie på att vi skulle kunna erbjuda dem gratis klippning, säger Karwan.
- För oss är det en självklarhet att gå och klippa oss regelbundet, men för dem är kanske inte så vanligt, säger Natalie.
- Natalie och jag har bestämt att fyra EU-migranter per vecka ska erbjudas gratis klippning på New Look, säger Karwan.

New_Look08

Valentin bjuds att sätta sig i Karwans frisörstol. Han är 19 år och har bara varit hos frisören en gång tidigare. Vanligtvis är det en av hans släktingar som klipper honom.
- Att gå till frisören i Rumänien är mycket dyrt säger Valentin.
När jag frågar honom hur mycket det kostar svarar han att det kostar 20 kronor att gå till frisören.
Cornel som är 21 år slår sig ned i frisörstolen bredvid Valentin. Med hjälp av tolken Luiza förklarar han för Natalie hur han vill att hon ska klippa honom. Han har aldrig tidigare varit inne på en frisörsalong men känner sig ändå ganska så hemtam efter en stund och njuter av klippningen.


Det plingar till i dörren och in kommer Florin som är lite försenad. Jag har träffat Florin tidigare i hans hemby i Rumänien och han hälsar glatt igenkännande på mig. Han slår sig ned i soffan medan han väntar på sin tur. Han får en varm kopp kaffe av Luiza att värma upp sin frusna kropp med. Florin har inte varit på en frisörsalong tidigare och han tittar nyfiket på när hans systerson Cornel och hans kompis Valentin blir klippta av Karwan och Natalie.

New_Look10

- Jag är överraskad av det kalla vädret, jag trodde faktiskt inte att de skulle vara så kallt i Sverige säger Florin och tar en klunk varmt kaffe.
När Cornel är färdig tar Florin plats i Natalies stol.
- Det här känns jättespännande säger han och ler med hela kroppen.
Trots att han är 40 år har han aldrig tidigare varit på en frisörsalong och han ser fram emot upplevelsen. Florin berättar för Natalie att han har 5 barn. Han har kommit till Sverige med en förhoppning att kunna få ihop tillräckligt med pengar till bromsmediciner till sin 19-åriga dotter som har hepatit-c. Hon fick sjukdomen som litet barn.

New_Look13      New_Look14

Cornel och Valentin som är färdigklippta tittar på sig själva i spegeln och säger glatt:
- Nu är vi skitsnygga!
- Jag känner mig lättare, snyggare och bättre, säger Cornel med ett leende och stryker handen genom det nyklippta håret.

New_Look11

Cornel och Valentin är nyfikna på hur mycket det kostar att gå till frisören i Sverige och när de får reda på att de har blivit bjudna på en klippning för 290 kronor hämtar de andan. Cornel säger:
- Så mycket pengar får jag inte ens ihop på en vecka. Jag skulle nog behöva lägga undan pengar i ett helt år för att kunna ha råd att gå till frisören i Sverige.

New_Look12

Trots att de inte är mer än 19 och 21 år är de gifta sedan flera år. Valentin och hans fru har en liten flicka. Cornel och hans fru har inte några barn. Även Florin gifte sig som tonåring. Karwan berättar att tidigare var tonårsäktenskap vanliga i Kurdistan men att de flesta numera väntar med att gifta sig tills de har passerat 20 år.
- Med facit i hand, skulle ni ha gift er lika tidigt idag, undrar Karwan
Valentin och Cornel vet inte riktigt hur de ska svara, men till sist säger de att de nog också skulle väntat.

New_Look15

När Florin är färdigklippt tar de på sig sina ytterkläder och gör sig redo för att gå. Innan de går tackar Cornel, Valentin och Florin, Karwan och Natalie så mycket för klippningen.
- Glöm inte att ta på er mössorna. När det är kallt måste man ha en mössa säger Karwan omsorgsfullt till Valentin, Cornel och Florin innan de går ut i vinterkylan för att sätta sig och tigga ihop några små slantar till sina familjer hemma I Rumänien.

New_look-(kopia)

Bor du i Linköping med omnejd och funderar på att klippa dig kan jag varmt rekommendera ett besök på Salong New Look: www.salongnewlook.se

Text och foto: Mikael Good

torsdag 12 februari 2015

Vem tigger på våra gator och vad gör vi?


I samtal mellan representanter för Linköpings kommun och Hjärta till Hjärta föddes för drygt 12 månader sedan en idé om ett samarbete som skulle bestå av en resa till tiggarnas hembyar i Rumänien och en konferens i Linköping. Den 4 februari 2015 anordnades den första konferensen för utsatta EU-medborgare som tigger i Sverige.



Linköping är ett exempel på en kommun som har nått långt i sin strävan att hjälpa de utsatta EU-medborgarna som tigger på gatorna. Tillsammans med kommunen har Hjärta till Hjärta och Stadsmissionen skapat Linköpingsmodellen för utsatta EU-medborgare som väckt intresse runt om i landet. Kommunen har avsatt 2,5 miljoner kronor årligen till arbetet med de utsatta EU-medborgarna. I staden finns ett härbärge i Ryttargårdskyrkan som drivs tillsammans med Stadsmissionen. Den 26-29 oktober åkte representanter från Hjärta till Hjärta, Linköpings Stadsmission, Svenska Kyrkan och Linköpings kommun på en resa till Rumänien, där besökte de byarna varifrån de flesta som tigger på gatorna i Linköping kommer. Med egna ögon fick de se den fattigdom som människorna lever i.



Konferensen "Vem tigger på våra gator och vad gör vi?" som hölls i Missionskyrkan i Linköping arrangerades av Sveriges kommuner och landsting (SKL) och Linköpings kommun i samverkan med Stadsmissionen och Hjärta till Hjärta. Syftet med konferensen var att problematisera och diskutera möjliga konkreta lösningar, både i dessa människors hemländer och i Sverige. Bland föreläsarna kan nämnas Åsa Regnér, Barn-, äldre- och jämställdhetsminister, Anneli Lindahl Kenny, Sveriges ambassadör i Rumänien, Mats Åberg, Nätverket för EU-migranter, Fredrik Holertz, Svenska Kyrkan, Thomas Hammarberg, ordförande i kommissionen mot antiziganism, Martin Valfridsson, regeringens nya samordnare för utsatta EU-medborgare, Ann Wedin, Röda korset, Erik Hansson, Uppsala universitet, Lennart Gabrielsson (fp), 1:e vice ordförande i SKL med flera representanter från kommuner och civilsamhället. Konferensen var den första i sitt slag och många av föreläsarna beskrev den som en milstolpe. En av tankarna med konferensen var att diskutera vad kommuner kan och får göra för hemlösa EU-medborgare.



Drygt 350 representanter från stat, kommun, landsting och civilsamhället samlades i Missionskyrkan. Där fick de lyssna på olika föredragshållarna och diskutera hur EU-medborgare som tigger ska få hjälp, och vilka utmaningar som finns i Sverige och på deras hemmaplan i Bulgarien och Rumänien. Så här sa ministern Åsa Regnér i sitt anförande:
– Det är viktigt att inte bara se hindren, utan också möjligheten för Sverige att faktiskt nu bidra till att lösa det värsta minoritetsproblemet som funnits i Europa.
På konferensen slog SKL:s olika representanter fast att varje enskild kommun har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver. Kommunerna får hjälpa till med att ordna härbärgen åt tiggarna men det är inte något måste. Men om barn bor i misär är de sociala myndigheterna skyldiga att ingripa.






Efter lunch var det dags för Anders Holmefur, direktor och Rickard Klerfors, biståndsansvarig på Hjärta till Hjärta samt affärsmannen och filantropen Valentin Preda från Rumänien att berätta om deras arbete i Rumänien. Rickard var först upp i talarstolen och han gick igenom romernas historia och orsakerna till det förtryck och det utanförskap som de är utsatta för och som är en av orsakerna till den desperata migrationen. Han berättade att romernas livslängd är 15-20 år lägre än etniska rumäner och att deras arbetslöshetssiffror ligger på 70-80% och att de har lägre utbildningsnivå än övriga medborgare. Rickard poängterade att om vi vill förändra förhållandena för den romska minoriteten i Rumänien så kommer det att behövas integrerade insatser inom utbildning, hälsa, försörjning och strukturpåverkande insatser.





Anders berättade med mycket hopp och framtidstro om Team Roma-projektet. Han berättade att vår avsikt är att Team Roma-projektet ska expandera till andra orter i Rumänien och till Bulgarien och det ska den göra med hjälp av samarbete med andra biståndsorganisationer och lokala grupper som hjälper romer på ort och ställe. Anders berättade att han och Jörgen Ljung som är ordförande i Hjärta till Hjärta nyligen var i Bulgarien där de gjorde fältbesök och träffade möjliga samarbetspartners. När den rumänske affärsmannen och filantropen Valentin Preda fick ordet sa han:
– Vi affärsmän måste också bidra till samhällsutvecklingen, om vi inte gör det kommer de rika att bli rikare och de fattiga fattigare. Med min kunskap från affärsvärlden och erfarenhet av att skapa företag vill jag vara med och verka för en förändring.
Enligt Valentin är det samarbete som är nyckeln till en förändring i Rumänien och tillsammans med Hjärta till Hjärta kommer han att starta upp sociala företag som ska syfta till att skapa arbetstillfällen i tiggarnas hembyar.






Trots att alla var rörande överens om att det kommer att ta många år att komma åt och göra något åt den arbetslöshet, utsatthet och diskriminering som är en av grundorsakerna till att människor ger sig ut på en desperat migration i jakt på pengar, var ändå avslutningen av konferensen varm, optimistisk och hoppfull. I den avslutande paneldebatten påpekade Rickard Klerfors som bott och arbetat i Rumänien i 11 år att det har börjat hända en hel del positiva saker i Rumänien som ger honom hopp för framtiden och han fick medhåll av Anneli Lindahl Kenny och Thomas Hammarberg. Lennart Gabrielsson (fp), 1:e vice ordförande i SKL fick det sista ordet och han sammanfattade konferensen genom att citera Jesus:
– Allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra dem.





Kommunalrådet Daniel Andersson (fp) från Linköping, som är en av initiativtagarna till konferensen, var mycket nöjd efter konferensen och han hoppades att fler kommuner kommer att följa Linköpings exempel och ordna någon form av stöd till utsatta EU-medborgare som tigger på gatorna.





Text och foto: Mikael Good

onsdag 3 december 2014

Greetings from Păuleasca

Children, Tufanu

Follow me to three small Romanian villages in the Păuleasca area from where many of the EU migrants that begs on the streets in Salzburg in Austria as well as the Swedish towns Jönköping, Linköping and Stockholm come from. Păuleasca consists of the villages, Troislav, Tânca and Tufanu and about 4000 persons live in the area.  



The people in Păuleasca were given land to live on by the communist regime in the late 1940s. But after the Romanian revolution in late 1989 most of the old documents from the communist era wasn't valid anymore and the vast majority of the houses in the area was considered to be illegal settlements. Today Păuleasca doesn't even exist on official Romanian maps. They are not longer allowed to travel on main roads with horse and carriage due to governmental restrictions. They are not longer allowed to pick branches of willow and birch In their nearby woods to make traditional handicraft like baskets and broom that they can sell on the local market. And since 2012 is begging illegal in Romania.


Man and Woman, Sinca

All those new restrictions paired with a unemployment rate of nearly 80 percent has created a desperate job migration to richer countries in the northern parts of the European Union. Most of the rudari and romani that migrate don't find a work and end up begging for money on the streets in their new countries to be able to support their families back home. The migration from areas like Păuleasca is not a cosmopolitan aspiration towards new horizons, it springs from a desperate struggle for survival for a minority that has been subjected for indifference, discrimination, hostility and racism from the state and ethnic romanians for years and years.

Family, Troyslav

The people in the pictures belong to the rudari minority. Even if they live in Europe their living conditions are down to the same poor standard as for people living in third world countries. They live in extreme poverty. They have substandard housing. Their life expectancy is 13 years shorter than the average Romanian. They lack running water, proper kitchen, bathroom and toilet. Many of the adults are illiterate but most kids are now in school from grades 1-4. Their food is deficient and many children suffer from malnutrition. Even if the future for the people in the area seems to be painted in dark colours I believe a change is gonna come.



The local mission organisation Somebody Cares Romania has been working with the people in the Păuleasca area since 2002. They work in the villages Troislav, Tânca and Tufanu. They work through evangelisation, education and social help to the people. Somebody Cares get financial support from NGO's and fellowships in Germany, Netherlands, Switzerland and Sweden. You can read more about their work on their website: http://somebodycares.nl/






Click the following link if you want to see more photos from Păuleasca:
www.flickr.com/photos/chasid68/sets/72157649562924582/

Text and Photo: Mikael Good