Ingen kan hjälpa alla, men alla kan hjälpa någon!

En östgötsk givare fick nys om det rudariska tiggarparet Petres och Consuelas svåra situation och bestämde sig för att vara med och förändra deras liv. Tillsammans med en arbetskamrat som kan rumänska hade jag ett spännande lunchmöte över en talrik linssoppa med dem i Johanneskyrkan i Linköping i måndags. Ett par timmar senare skulle de sätta sig på bussen hem till Rumänien och lämna tiggeriet bakom sig.

- Det här är mina barn, min mamma och jag säger Consuela och visar mig ett vältummat kort som hon förvarar i fickan närmast hjärtat.
Concuela har inte träffat sina älskade barn på över en månad och hon ska springa dem till mötes och omfamna dem alla på en och samma och hon vet med sig att hennes skratt kommer att blandas med många glädjetårar.

Med sig i bagaget från Sverige har de en motsåg som de har fått från Hjärta till Hjärta i Linköping. Med den kommer Petre att kunna försörja sin familj. Om ett par veckor kommer de att få pengar till en häst och vagn, pengarna har de fått från en östgötsk givare som blev rörd över familjens situation. När Petre förstod att någon annan människa ville göra en sådan välgärning mot hans familj utbrast han glatt:
– Då ska vi genast åka hem till Rumänien, jag vill inte tigga en minut till nu när jag kan försörja mig själv.

Om ett par timmar kommer bussen från Sverige fram till Rumänien och Petre och Consuela kommer kanske inte behöva sätta sig utanför en butik och tigga i ett främmande land igen.

Text och foto: Mikael Good

Gheorghe - Mannen bakom tiggarmyten

När vi svenskar möter okända människor som vi inte riktigt förstår oss på eller kan kommunicera med bygger vi gärna upp myter om dem. I och med att de flesta av oss inte kan prata med tiggarna sprids det många myter om dem. En av myterna är att organiserade ligor tar hand om pengarna som de tigger ihop. Men enligt polisen, socialförvaltningen och de många frivilligorganisationerna som arbetar mot tiggarna i kommuner runt om i landet finns det inte ett enda fall som kan bevisa att myten stämmer.

Mannen på bilden heter Gheorghe han är i 30-årsåldern och kommer från den lilla byn Malu Vanat som ligger drygt 15 mil från huvudstaden Bukarest i Rumänien. 100 av EU-migranterna som tigger i och kring Stockholm kommer från hans hemby. De flesta EU-migranterna som avhystes från tältlägret i Högdalen i februari kom från Malu Vanat och Pauleasca. Gheorghe tillhör minoritetsfolket Rudari som ibland felaktigt kallas för romer. Ingen vet bestämt varifrån de kommer men till utseende och traditioner har de många likheter med stäppfolket Kazarerna som levde i området mellan Svarta havet och Kaspiska havet mellan år 600-900.

Gheorghe kom till Sverige med en förhoppning om att få tag på ett arbete inom jord- eller skogsbruket. Men hur han än försökte fick han inte tag i något arbete. Gheorghe vill inget hellre än att arbeta och göra rätt för sig. Att han bara kan Rumänska och varken kan läsa eller skriva har satt ordentliga käppar i hjulet för honom och till fann han ingen annan utväg än att sätta sig på gatan och tigga ihop pengar. De flesta pengarna som Gheorghe tigger ihop skickar han hem till sin fru och sina barn i Pauleasca. De övriga pengarna sparar han ihop till returbiljetten. Härbärget som han tidigare bodde på stängde för ett par veckor sedan och nu bor han tillsammans med några andra tiggare i en park.

Text och foto: Mikael Good

Der Meschiache undzer iz geshtanen!

Christus ist auferstanden! Er ist wahrhaftig auferstanden!  
Christ is risen! Truly, He is Risen!

Der Meschiache undzer iz geshtanen! Avade er iz ufgeshtanen! 

Messias är uppstånden! Ja, Han är verkligen uppstånden!

Cristo ha resucitado! Verdaderamente, ha resucitado!

Христос Воскресе! Воистину Воскресе!

Hristós diril-Dí! Hakíkatén diril-Dí!

基督復活了 他確實復活了

Kristus nousi kuolleista! Totisesti nousi!

Christus resurrexit! Resurrexit vere!

Cristo è risorto! È veramente risorto! 

Cristo es rinaschieu! In varded, el es rinaschieu!

Kristus augšāmcēlies! Patiesi viņš ir augšāmcēlies

!‎المسيح قام! حقا قام! المسيح قام! بالحقيقة قام!‎

המשיח קם! באמת קם!

Sharpness is a bourgeois concept

A Bedouin guide and me (I'm the man to the right) from my trip to Sinai Peninsula in Egypt. A retired Norwegian journalist who could not handle a range-finder camera took the picture and therefore it is not utterly sharp. But on the other hand is sharpness a bourgeois concept according to Henri Cartier-Bresson and the picture still serves as a good memory for my trip into the vaste hills of the Sinia Peninsula.

Text and photo: Mikael Good

Lettlands ekonomiska kris är inte över för alla

Den lettiska regeringen påstår att den ekonomiska krisen i landet är över, som för att befästa det påståendet ersattes den lettiska valutan Lat av Euro vid årsskiftet. Efter år av ekonomiskt stålbad har Lettland i dag den starkaste tillväxten i EU och landet beskrivs som den snabbast stigande stjärnan i öst. De glädjande nyheterna kablas ut i de nationella nyheterna till människor i både slott och koja. Men är egentligen den ekonomiska krisen över för alla letter?

Trots alla positiva rapporter så lever många människor i Lettland fortfarande i djup fattigdom och misär. Den modiga lettiska tonårstjejen Evita som jag träffade i Lettland i höstas har gett ansikte till familjerna som drabbades hårdast av den ekonomiska krisen i Lettland genom sin medverkan i dokumentären Latvijas faili i den lettiska TV-kanalen LNT. Dokumentären handlar om hur den ekonomiska krisen i landet påverkar barn. Man får följa Evita och hennes tre småsystrar och deras mamma Vivita och pappa Modris och ta del av deras drömmar och förhoppningar om framtiden. Dokumentären är på lettiska men ni får ändå ett utmärkt tillfälle att själva följa med hem till en utsatt familj i vårt östra grannland Lettland som bara ligger 15 mil från Gotland. Du kan se dokumentären om Evita och hennes familj längs ned i denna artikeln.



Familjen bor i ett hus på 17 kvadratmeter som Modris byggde med spillvirke runt ett lastbilsflak sedan deras gamla hus blev utdömt på grund av rasrisk för ett par år sedan. De har en utomhustoalett bakom huset och vattnet får de hämta i brunnen. Tidigare blev Evita mobbad av några pojkar på grund av familjens fattigdom och de öste glåpord och nedsättande kommentarer över henne. Dokumentärfilmen och den uppmärksamheten som den rönte i Lettland förde det goda med sig att de flesta av Evitas klasskamrater fick sympati med henne och började att ryta till mot hennes mobbare. Även resten av familjen har fått det lite bättre tack vare den mediala uppmärksamheten och det är många som har hjälpt dem med mat och kläder. Familjen får även familjestöd genom hjälporganisationen Hjärta till Hjärta i Linköping som har arbetat i landet sedan 1991.

Här följer ett kort referat av dokumentärfilmen av Peteris Ininbergs som hjälpte till med tolkningen när vi besökte familjen i oktober 2013:

Jag var i Tukums hösten 2013 och besökte familjen i filmen tillsammans med medarbetare från den lettiska hjälporganisationen Misija Pakapieni och svenska Hjärta till Hjärta. Förutom att Misija Pakapieni driver hem för kvinnor i nöd ger man även direkt hjälp till familjer. Det framgår också i LNT:s film. Man blir väldigt berörd hur människor kan ha det så här illa ställt men ändå att vuxna såväl som barn kan behålla sin värdighet.

Efter en inledning om situationen i Lettland konstaterar filmen att det finns ett mycket stort antal barnfamiljer i landet som lever i enorm fattigdom och har det mycket svårt. Vi får följa Evitas familj, hemma och i skolan. De bor i en gammal, dragig och trång husvagn som “isolerasts” med brädor. De har mycket tankar och kommentarer om sitt liv men kan inte göra så mycket åt för att förändra sin situation. Mamma Vivita jobbar på nätterna som nattvakt och pappa Modris tar så många småjobb som han orkar. Han är sjukpensionär sedan några år tillbaka på grund av sitt hjärtfel. Modris har ett stort hjärta för sina döttrar och det är så fint att följa hans morgonrutiner med döttrarna när de ska iväg till skolan. Man får följa Evita i skolan där hon härdar ut men ofta är mobbad och kallad för öknamn som i bästa fall kan översättas med “du ditt fattighjon” och hon har desperata tankar om att fick de bara ytterligare ett rum till i vagnen där de bor så kanske skulle hon slippa mobbingen. Det finns andra i hennes klass som också är fattiga men de står tysta och ser på när hon mobbas.

Modris tänker mycket på hur man skulle få det bättre i en större husvagn men han orkar inte göra något åt situationen på grund av sitt hjärtfel. På sin fritid jobbar Evita en hel del extra på en gård i närheten och tar hand om djuren. Vivita säger i en kommentar att hon känner sig skyldig över att ha så många barn men inte kunna ge dem allt som de behöver. Personal från den lettiska hjälporganisationen Misija Pakapieni intervjuas också i filmen och de berättar om de hundratals familjer som deras organisation är med och stödjer tillsamman med bland annat Hjärta till Hjärta. Modris säger att de som lever bra kan inte föreställa sig hur det är att leva så här enkelt. Mot slutet av filmen tittar familjen tillsammans på TV i sitt lilla hus de lyssnar på den lettiska presidentens tal på Lettlands självständighetsdag den 18:e november då han förklarar “hur kloka vi i Lettland ska vara och hur detta land är heligt”. 
Dievs sveti Latviju sjunger man... Gud välsigne Lettland.

Klicka på den följande länken så kommer du till dokumentärfilmen Latvijas Faili som handlar om Evita och hennes familj: http://www.tvplay.lv/parraides/latvijas-faili/339261

Jag hoppas att SVT köper in den lettiska dokumentären och översätter den till svenska och visar den för svenska barn- och ungdomar på UR.



Text och foto: Mikael Good

Ge en gåva till Hjärta till Hjärtas arbete i Lettland. Sätt in gåvan på Plusgiro 90 07 85-7 märk betalningen med "Där det bäst behövs - Lettland"

Det är Romernas nationaldag idag

Den 8 april firar romer över hela världen sin nationaldag till minne av den första romska kongressen som hölls i London 1971, samma dag infördes även den romska flaggan som pryder det här inlägget. Förutom att lyfta fram den romska kulturen, sedvänjorna och sitt levnadssätt vill romerna även lyfta fram den förföljelse och den diskrimineringen som de har fått och fortfarande får utstå runt om i världen. 

De romska frågorna har verkligen kommit fram i rampljuset i den nationella debatten det senaste året genom den registrering av romer i en hemlig databas som uppdagades förra året, genom Regeringens Vitbok om övergrepp och kränkningar av romer under 1900-talet och genom det ökande antalet fattiga EU-migranter av framförallt romsk härkomst som kommer hit i desperat jakt på ett arbete, men som allt som oftast hamnar som tiggare på våra gator och torg. Hjärta till Hjärta har varit en del av opinionsbildningen och vi har fått många och stora ingångar i media och bland politiker det senaste året. Bland annat hade vår medarbetare Rickard Klerfors med en debattartikel i Dagens Nyheter (DN) där han berättar om Hjärtats arbete i Rumänien och om hur vi ska kunna bryta romernas utanförskap: http://www.dn.se/debatt/sa-kan-vi-bryta-romernas-tiggeri-och-utanforskap/

I Dagens Nyheter kan du läsa ett mycket skrämmande och gripande reportage med rubriken "Livsvalen, tiggeri eller prostitution" som handlar om romernas mycket tuffa situation i Rumänien. Reportaget har skrivits av Josefine Hökberg och bilderna har tagits av den legendariska fotojournalisten Roger Turesson. Josefin och Roger vann för övrigt stora journalistpriset för reportageserien "Tiggarna i Stockholm" med motiveringen: "För att de berättade vilka livsöden som kan dölja sig bakom en tiggande hand.": http://www.dn.se/sthlm/livsvalen-tiggeri-eller-prostitution/

Hjärta till Hjärta vill vara med och lyfta fram och förändra situationen för Rumäniens romer genom opinionsbildning och direkta hjälpinsatser. Här kan du tal del av en artikel som handlar om romernas utsatta situation i Rumänien och hur man kan vara med och förändra deras livsvillkor: http://chasid68.blogspot.se/2013/10/tittar-du-ocksa-bort.html

Klicka på länken, vrid upp volymen och njut av Barcelona Gipsy Klezmer Orchestras tolkning av romernas vackra nationalsång Djelem, Djelem:

Text: Mikael Good

Har Vladimir Putin tagit sig vatten över huvudet?

Ryssen kommer skanderar olyckskorparna runt om i Europa och denna gången finns det kanske fog för deras skanderande särskilt efter den senaste tidens otäcka händelseutveckling i Ukraina. Men har egentligen Ryssland de militära- och ekonomiska musklerna som krävs för sitt offensiva agerande eller har de helt enkelt tagit sig vatten över huvudet?

När jag var i Ryssland på en reportageresa för ett par år sedan kom jag till ett land med hopp om framtiden. De sämst ställda i det ryska samhället hade fått det betydligt bättre under Vladimir Putins och Dimitri Medveds presidentperioder. Det är framförallt bland fabriksarbetare, bönder, statsanställda och pensionärer som partiet Enade Ryssland som Vladimir Putin företräder har sitt starkaste stöd, men det är också de grupperna som kommer att drabbas hårdast om den ryska ekonomin skulle försämras. Rysslands ekonomi är beroende av den betydande exporten av gas och olja till Europa. Om den inkomstkällan skulle tryta genom embargon eller genom att Europa väljer att bli mindre beroende av rysk olja och gas kommer Ryssland att få problem med sin ekonomi. Krimäventyret och det av Ryssland regisserade upproret i östra Ukraina kan visa sig bli riktigt kostsamt för både Vladimir Putin och för det ryska folket. Om de ryska arbetarna får försämrade levnadsvillkor eller blir av med sina jobb kan vågskålen snabbt väga över till nackdel för Vladimir Putin och landet kan stå inför en ny arbetarledd revolution.

Även om den ryska försvarsbudgeten har ökat kraftigt de senaste tio åren så spenderade ryssarna enligt IISS "bara" 448 miljarder kronor 2013 mot de 3945 miljarder kronorna som USA spenderade på försvaret och de drygt 1700 miljarder kronorna som EU-länderna tillsammans spenderade på försvaret under samma period. Trots senare tids modernisering och upprustning av den ryska armén är stora delar av deras vapen hopplöst föråldrade om man jämför med de vapen och den slagkraft som EU-länderna och USA gemensamt besitter. Den militära förmågan i Ryssland har ökat kraftigt de senaste åren men slagkraften är bara en skugga av vad den var under Sovjettiden och landet har varken den militära förmågan eller ekonomin som krävs för ett längre krig. Enligt planeringen ska den ryska armén vara fullt moderniserad och upprustad år 2020 men de planerna får nog läggas på is nu. Vad Vladimir Putin har för intentioner med sitt offensiva agerande i Ukarina återstår dock att se, men hittills har hans agerande kostat betydligt mer än vad det smakat för det ryska folket.

Text och foto: Mikael Good