Dödsmisshandeln som skakade Sverige

Natten mellan den 7 och 8 augusti 2018 misshandlades den hemlöse rumänen Gheorge ”Gica” Hortolomei-Lupu så svårt av två tonårspojkar i Smedbyparken i Huskvarna att han dog. Den fruktansvärda händelsen borde blivit en väckarklocka mot det besinningslösa våldet, tyvärr blev den inte det och våldet mot utsatta människor ökar i Sverige.

I samband med ettårsdagen av Gicas död förra året bestämde jag mig för att skriva ihop en artikel om honom. Jag ville visa att Gica inte var en "råtta" som han kallades av sina antagonister, utan en människa av kött och blod precis som du och jag. Gica var inte något helgon men ingen förtjänar att över tid utsättas för sådan utstuderad mobbing och trakasserier som han gjorde, och sättet som han dödades på var både rått och brutalt.

Genom åren träffade jag Gica vid ett flertal tillfällen och jag hade möjlighet att prata lite mer med honom med hjälp av tolk vid några av dessa tillfällen. Jag kan inte säga att jag kände Gica på djupet, det gjorde egentligen ingen, han valde att inte släppa in någon på livet. Gica ville själv ta hand om sina problem utan någon annans inblandning. Efter hans tragiska död skrev jag ihop en längre artikel om Gica delvis för att få ett avslut och för att berätta om vem Gica var och varför han hamnade där han hamnade.

I samtal med Gicas bekanta, släktingar, personer från frivilligorganisationer och kyrkor, samt vid genomläsning av förundersökningsmaterialet kunde jag sakta men säkert pussla ihop en grovkornig bild av hans liv. Jag hade ofta en rejäl klump av sorg i halsen när jag gjorde det, särskilt när jag läste om händelseförloppet på mordkvällen. På årsdagen för Gicas död förra året publicerade jag artikeln med rubriken "Dödsmisshandeln av Gica skakade Huskvarna" på Facebook samt i min blogg på Blogger.

Gärningsmännen eller rättare sagt pojkarna och deras vänner avhumaniserade Gica och kallade honom för "råttan". Med min artikel vill jag rehumanisera Gica och visa att han var en medmänniska som på grund av olika omständigheter i livet hamnade snett, en människa som förtjänade ett betydligt bättre slut på sitt liv. Det som hände Gica borde aldrig ha fått ske. Det fanns vuxna personer som visste vad Gica utsattes för, men de valde att fegt titta bort och några av dem hejade på.

Tyvärr ökar våldet mot utsatta människor enligt polisen. Många människor som har flytt fattigdom, främlingsfientlighet, religiös extremism, krig, våld och hat har kommit till Sverige de senaste åren. De flesta av dem har behandlats väl men det finns tyvärr de som utsätts för hat, misshandel och till och med ond bråd död.

Med tanke på det hårdnande samhällsklimatet tror jag att det är viktigt att vi som tror på solidaritet och medmänsklighet inte gömmer vår blick för utsatta människor utan ger dem en chans att resa sig, för att i förlängningen kunna bidra till vår gemensamma välfärd. Ett första steg vore att erbjuda en tak över huvudet garanti åt alla hemlösa, ingen ska behöva sova på gatan.

Jag är bekännande kristen. Över 2000 bibelverser handlar om fattiga och förtryckta. Jesus står på de minsta och svagastes sida. Ett samhälle som inte tar hand om fattiga och förtryckta och som fokuserar på den starkes överlevnad vill jag inte att mina barn ska växa upp i och därför vill jag vara en motkraft mot detta synsätt.

Klicka här för att läsa artikeln om Gica

Text och foto: Mikael Good

Dödsmisshandeln av Gica skakade Huskvarna

Natten mellan den 7 och 8 augusti misshandlades den hemlöse rumänen Gheorghe Hortolomei-Lupu även kallad Gica av två tonårspojkar i Smedbyparken i Huskvarna, vilket ledde till hans död. Det meningslösa dådet sände svallvågor över landet och utomlands. Men vem var Gica egentligen, och varför kom han till Sverige? 

Gica växte upp i den rumänska staden Bacau tillsammans med sin mamma och pappa och tre syskon, en äldre och en yngre bror samt en lillasyster. Uppväxten i den kommunistiska enpartistaten var förhållandevis lycklig. I december 1989 när han var 19 år störtades och dödades landets kommunistiska diktator Nicolae Ceaușescus, och Rumänien blev ett demokratiskt land. 

Bacau 2001. Foto: Sludge G.

När planekonomin försvann och marknadsekonomi infördes stängdes många olönsamma statliga fabriker och arbetslösheten bredde ut sig i landet. Men Gica hade tur och fick jobb som sättare på ett tryckeri i Bacău. 1994 när han var 24 år träffade han Nela som jobbade på samma tryckeri, tycke uppstod och de blev snart ett par. När de varit tillsammans i två år gifte de sig. Deras första tid tillsammans var mycket lycklig, de spenderade mycket tid tillsammans och hade en ordnad ekonomi. De bodde i en lägenhet i Bacău. 1997 fick de en dotter, 1998 en son, och 2006 föddes deras yngsta son lite på sladden.

Men tryckeriet var olönsamt och strax efter milleniumskiftet lades det ned. Både Gica och Nela blev arbetslösa. Det blev ett hårt slag mot familjens ekonomi. Vid den tiden var arbetslöshetsförsäkringen i Rumänien i stort sett obefintlig. Gica gav sig ut på jakt efter ett nytt jobb. Han hade tur och fick ett nytt jobb inom byggsvängen. Men det var ett hårt, tungt och tufft jobb, som tärde på hans humör och krafter. I ett försök att döva smärtan drack Gica och hans arbetskamrater alkohol både under och efter jobbet.

Bacau 2001. Foto: Sludge G

Han spenderade allt mer tid på krogen och när han kom hem från jobbet var han ofta berusad, och med tiden blev han alkoholist. Hans äktenskap med Nela påverkades och deras relation blev allt mer ansträngd. Gicas syskon var medvetna om problemet och erbjöd sin hjälp. “Det här är mitt problem, jag tar hand om det själv”, sade Gica till dem. 

I juni 2008 kom Gica hem lite tidigare från jobbet. Enligt honom själv hittade han sin fru i säng med en annan man. I det ögonblicket rasade Gicas liv samman. Han blev mycket upprörd, samlade ihop sina saker och lämnade hemmet.

Gica hade ingenstans att bo och levde på gatan. Hans äldsta bror erbjöd honom ett rum, och de andra syskonen ville vara med och ge honom stöd. Men relationen till syskonen hade blivit allt mer problematisk, och han tackade bestämt nej till deras hjälp! Efter det har hans syskon inte haft någon kontakt med honom. De försökte få tag på honom ett par gånger utan resultat. Den första gången var när deras far dog 2012, och den andra gången 2014 då Gicas lillebror gick bort.

Budapest, Ungern. Foto: Pixabay

Hösten 2008 lämnade Gica Rumänien och begav sig ut på en resa som skulle ta honom runt om Europa. Först reste han till grannlandet Ungern. Där bodde han i ett par år och försörjde sig genom att jobba i byggsvängen. Under tiden i Ungern lärde han sig ungerska. Efter det flyttade han vidare till Österrike, där han levde som hemlös. Därefter luffade han runt och försörjde sig på ströjobb i bland annat Italien, Spanien och Tyskland, innan han reste vidare till Sverige 2014. På frågan om hur han kom till Sverige svarade han: ”Jag hoppade på ett tåg och åkte tills jag blev avkastad, till sist hamnade jag i Sverige”.

Gica reste runt i hela Sverige och försörjde sig på ströjobb. Bland annat var han i Lund, Göteborg, Haparanda och Märsta. Efter det kom han till Huskvarna i augusti 2014. I början försörjde han sig på ströjobb. Ibland tiggde han eller pantade burkar. Han ville göra rätt för sig, men när jobben uteblev på grund av byråkrati, tröttnade han och valde att tigga på heltid. Under hösten 2014 kom han i kontakt med Kyrkhjälpens verksamhet för utsatta EU-medborgare på Hannas Vardagsrum i Frälsningsarmén i Huskvarna. Han blev en stadig gäst, både vid frukostbordet och vid kvällssamlingarna. En del söndagar gick han till Pingstkyrkan i Huskvarna för att få lite andlig spis och kyrkkaffe.

I det här förrådet i Rosengallerians källare bodde Gicä från hösten 2014 till våren 2018.

Gica hade en ryggsäck med personlig tillhörigheter som han alltid bar med sig, och som han aldrig släppte ur blicken. Han hade även en IKEA-kasse som han brukade låsa in i ett av förvaringsskåpen vid Willys i Rosengallerian. På huvudet hade han oftast en baseballkeps, han tog alltid av sig den när han var inomhus. Han var oftast klädd i blå arbetskläder, vilket tydde på en bakgrund inom byggsvängen.

Gica blev snabbt ett inslag i gatubilden i Huskvarna. Många människor passerade honom varje dag. De flesta hastade förbi honom, och undvek att möta hans blick. Medan andra stannade till hejade och gav en slant. Några huskvarnabor som kunde rumänska fick relativt bra kontakt med Gica, och det blev ett inslag i den dagliga rutinen för dem att gå till Gica, och byta ett par ord med honom. 

Utanför den norra entrén till Rosenhuset satt Gica och tiggde de första åren som han var i Huskvarna. När entrén stängdes flyttade han till den gröna entrén.

De  första två åren i Huskvarna gav Gica ett nyktert intryck. Han satt utanför den norra ingången till Rosengallerian. Och tog tacksamt emot  det som förbipasserande skänkte till honom. Nätterna tillbringade han i  sitt krypin i garaget under Rosengallerian. På morgonen gick han till  Hannas Vardagsrum. Där slog han sig ned vid sitt bord och drack kaffe och åt en smörgås. Ibland kom han lite tidigare för att läsa en rumänsk bok eller spela schack mot någon av Frälsningsarméns volontärer eller personal. Gicä gav ett dystert och lite sorgset intryck. Men de som lärde känna honom lite mer beskriver honom som en förhållandevis glad man, som hade lätt till skratt, men han var samtidigt lite reserverad och mycket bestämd.

De andra utsatta EU-medborgarna i området kände till honom men det var bara ett par av dem som brukade prata med honom. En romsk kvinna från samma stad som Gica lärde känna honom lite mer, hon minns honom som en bra människa, full av humor och alltid med ett glatt leende till hands. Trots sin utsatthet skrattade de mycket tillsammans när de träffades på Hannas Vardagsrum.

Frälsningsarmén i Huskvarna i källaren ligger Hannas Vardagsrum dit Gica brukade gå och äta frukost på vardagarna.

Men Gica var en ensamvarg som helst höll sig för sig själv. Så fort hans landsmän blev lite stökiga eller heta i sina diskussioner drog han sig undan från Hannas Vardagsrum. Men han var samtidigt temperamentsfull. Om någon försökte ta hans plats, eller betedde sig illa kunde han ryta ifrån.

Efter drygt två år i Huskvarna började Gica att dricka igen. När han hade fått ihop tillräckligt med pengar gick han till Systembolaget och köpte vin. Från och med nu var han allt som oftast berusad när han tiggde. Ibland satt han och sov på sin plats, andra gånger gick han till parken där han sov ruset av sig på en parkbänk. Ibland umgicks han med de lokala A-lagarna. Han tyckte inte om de svenska vintrarna, men bet ihop på sin plats utanför den gröna entrén så att han kunde få ihop tillräckligt med pengar till cigaretter, sprit och mat. 

I det här förrådet i Rosengallerians källare bodde Gicä från hösten 2014 till våren 2018.

Sommaren 2017 började ett gäng tonåringar trakassera Gica när han satt och tiggde. Några av dem följde efter honom i förhoppning att hitta hans krypin. När de funnit det, började de trakassera honom både kvälls- och nattetid. På dörren till hans krypin fanns en skylt som varnade för råttgift. Tonåringarna började kalla honom “råttan”. Sakta men säkert avhumaniserade de Gica, och det blev ett slags kvällsnöje för dem att gå och hålla på med “råttan”. De knackade på dörren och ibland sparkade de på väggarna och dörren till hans krypin. Gica blev irriterad och jagade dem så gott han kunde på sina stela ben, han röt åt dem på rumänska och några väl valda ord på engelska. Några av pojkarnas föräldrar kände till vad barnen gjorde, men de gjorde inget för att stoppa trakasserierna.

Hösten 2017 erbjöd ett romskt par som också kom från Bacau, honom plats i deras bil när de skulle åka hem till Rumänien. Gica tackade först vänligt men bestämt nej till deras erbjudande. Men sedan ändrade han sig och funderade allvarligt på att nappa på erbjudandet och följa med hem. Men i sista stund ändrade han sig och sa till dem: “Jag har ingenting att återvända till, det är bättre jag stannar i Sverige”.

Smedbyparken 8 augusti 2018. Det var under det här betongfundamentet som Gica brukade sova.

Han hade börjat få problem med både ryggen och benen, han gick hukande och lätt stapplande. I mitten av maj 2018 avvisades Gica från sitt krypin i Rosengallerian av polis. Han misstänktes för olaga intrång, i och med att han var kraftigt berusad fick han tillbringa natten i polisen arrest. När han blev frisläppt packade han ihop sina tillhörigheter och gav sig ut på jakt efter ett nytt boende.

Tills sist hittade han ett nytt krypin under ett betongfundament i Smedbyparken. När det var för varmt att sova där, valde han att sova på någon av bänkarna i parken. Under våren och försommaren brukade några rumänska romer laga mat på utomhusgrillarna i parken, när Gica var där bjöd de honom på mat. De flesta av dem sov sedan i bilar på en angränsande parkering.

Att ta sig till sitt nya krypin tog lång tid för Gica, och han fick ofta stanna till på vägen. De sista månaderna av sitt liv blev han allt mer mager och utmärglad. Han drack allt mer och den rekordvarma sommaren tärde på hans hälsa. Personalen och volontärerna på Hannas Vardagsrum såg att Gica blev allt sämre. Men när de frågade honom hur han mådde viftade han alltid bort deras omtanke med ett “no problems”. 

Smedbyparken 8 augusti 2018. Gicas sovplats under betongfundamentet. Han valde att inte sova här natten mellan den 7 och 8 augusti.

Tonåringarna som trakasserade Gica undrade vart han hade tagit vägen. En av dem bestämde sig för att följa efter honom och ta reda på var han bodde. Omedveten om sin förföljare ledde Gica honom raka spåret till sitt krypin.

Den nya platsen låg mer avsides och trakasserierna fortsatte. Tonåringarna retade och filmade Gica när han satt och tiggde utanför den gröna entrén i Rosegallerian. Och på nätterna störde de hans sömn i Smedbyparken, de delade filmer sinsemellan på snapchat. Gica röt åt dem, han var för trött och orkelös för att jaga bort dem, men de bara fortsatte att trakassera honom och kallade honom för “råttan”. I maj 2018 berättade Gica för några bekanta att han känt sig påhoppad av ungdomar under en tid. 

Utanför den gröna entrén vid Rosenhuset där Gica brukade sitta.

Utanför den gröna entrén uppmärksammande några Huskvarnabor tonåringarnas trakasserier mot Gica och röt till mot dem. Men de flesta valde att vända bort blicken, kanske var de också rädda för att utsättas. En bekant till Gica såg också vad som hände. På grund av sin dåliga hälsa vågade han inte ingripa. Men vid ett flertal tillfällen sa han till Gica att han inte skulle bry sig om pojkarna, och att de nog skulle lämna honom i fred om han ignorerade dem.

Gica mådde mycket dåligt av det som han utsattes för. Han blev allt magrare och drack ännu mer alkohol. Människor i hans närhet var oroliga för honom. När de frågade honom hur han mådde svarade han. “Det här är mitt liv, jag gör vad jag själv vill med det!”. Gicas bekant, oroade sig över hans ökade alkoholintag och att han blandade vin, sprit och öl. Han bad honom att ta det lugnt med spriten i värmen, och sa till Gica att han kommer att dö om fortsätter att dricka så mycket. "Om jag dör idag eller dör imorgon spelar ingen roll, jag har bara ett liv och jag tanker dricka", svarade Gica. 

Vägen som leder in till Smedbyparken. Det var vid bänken till höger i bild som Gicas livlösa kropp hittades av två män tidigt den 8 augusti.

Den 7 augusti reste sig Gica på vingliga ben från sin plats utanför den gröna entrén. Han tog på sig sin ryggsäck och på stela ben, med böjd rygg vandrade han sakta den dryga kilometern till Smedbyparken. Termometern stod på över 30 grader och det var skållhett i hans krypin i utkanten av parken. Efter att ha vistats i parken en stund, valde han att tillbringa natten på en bänk ute i det fria.

Fem tonårspojkar och två tjejer kom till parken där Gica låg och sov strax efter klockan tio. De bestämde sig för att hålla på lite med “råttan”. Men innan de satte igång ringde de in en 16-årig kille. När han var på plats började trakasserierna, någon kissade i en burk och 16-åringen kastade sedan urinen på Gica. Men han vaknade inte av det. Då började de kasta äpplen och småsten på honom. Gica vaknade till, han blev förargad och röt åt dem, det triggade dem att fortsätta. De båda flickorna lämnade snart platsen, men pojkarna fortsatte att filma och förnedra Gica. Några av pojkarna hade lovat sina föräldrar att vara hemma innan elva, och de lämnade platsen vid kvart i elva. Två av pojkarna, en 14-åring och en 16-åring, som bodde lite mer centralt i Huskvarna dröjde kvar en stund vid en parkering i närheten.

Bilden togs ett par timmar efter att avspärrningen hävts och polisen städat upp på platsen. Vägkonen på bilden användes under dödsmisshandeln och hämtades av polis ett par dagar senare.

De båda pojkarna var inte nöjda, de ville hålla på lite till med “råttan”. De återvände till parken där de fortsatte att trakassera Gica. I början var det bara en lek för dem, de knuffade omkull och förlöjligade honom. Men till sist blev leken allvar och de började slå och sparka på Gica, som inte var förmögen att försvara sig. En av pojkarna filmade förnedringen, och på de suddiga filmerna kan man höra pojkarnas förtjusta skratt när de misshandlar och förnedrar Gica. Filmerna och bilderna som han tog under misshandeln delade han med sina vänner på snapchat.

Pojkarna plockade ned en livboj som fanns på platsen och slog Gica med den, de använde även en vägkon som tillhygge under den utdragna misshandeln, men främst slog och sparkade de honom. Strax efter midnatt när Gica sjunkit ihop till synes livlös i gräset, fick han en sista spark i huvudet av en av pojkarna. De kände sig nöjda för kvällen och lämnade platsen. Gica skulle inte resa sig mer, någon gång under natten avled han på grund av blödningen i levern som han antagligen fått på grund av misshandeln.

Bilden togs ett par timmar efter att avspärrningen hävts och polisen städat upp på platsen. Livbojen på bilden användes under misshandeln, den hängdes tillbaka på sin plats av polis, först efter ett par dagar hämtades den av polis.

Strax innan klockan sex på morgonen den 8 augusti hittade två män Gicas livlösa kropp i gräset. När de kontrollerat om han levde ringde de 112. Efter en stund dök en ambulans upp och sjukvårdarna konstaterade att Gica var avliden och gjorde inga upplivningsförsök. En polispatrull anlände också till platsen. Omständigheterna på platsen gjorde att brott inte kunde uteslutas. Poliserna inledde en förundersökning gällande vållande till annans död och spärrade av området.

De kontaktade tekniker som inledde en platsundersökning. När de var klara med sin undersökning drog de slutsatsen att de yttre skadorna inte orsakat Gicas död och att det inte fanns några tecken på att han hade mördats. Därför valde de att inte kalla någon rättsläkare till platsen.

Bilden togs ett par timmar efter att avspärrningen hävts och polisen städat upp på platsen. Gica sov på den mittersta bänken, ett par meter från bänken hittades han död morgonen den 8 augusti.

Strax innan tolv hävdes avspärrningen. Några poliser städade upp på platsen, de hängde bland annat tillbaka livbojen och ställde tillbaka vägkonen. Övriga bevisföremål tog de med sig till polishuset. En del av dem slängdes i en container ett par dagar senare. Den 15 augusti när Gica obducerades på rättsmedicin i Linköping konstaterades att han mördats. Polisen ändrade brottsrubriceringen från vållande till annans död till mord. Bevismaterialet som slängts i containern vid polishuset var då borta för alltid.

Trakasserierna mot Gica fortsatte även efter hans död. Dagarna efter mordet delades filmer och bilder från dödsmisshandeln på snapchat. De båda gärningsmännen skröt för sina vänner om vad de hade gjort. Som svar på kommentaren ”Det ser lite roligt ut. Haha. Sry” svarade en av gärningsmännen “Det är fett kul haha”. När det började gå upp för dem att Gica dött, blev gärningsmännen oroliga, en av dem brände sina kläder, och hotade vännerna som sett filmerna med stryk om de berättade något om det som de sett och fått höra om. 

Den 15 augusti hölls en minnesgudstjänst för Gica i Frälsningsarmén i Huskvarna. Samma dag ändrades brottsrubriceringen till mord.

Efter att de båda gärningsmännen, samt en tredje oskyldig pojke pekats ut på Flashback började polisen få upp spåret efter dem. Men trots kvalificerade tips dröjde det innan polisen plockade in de utpekade pojkarna för förhör. Vilket gav dem gott om tid att radera SMS-konversationer, bilder och videoklipp. Först den 20-21 augusti förhördes två 14-åriga pojkar av polisen, och den 25 augusti anhölls den 16-årige pojken i sin frånvaro för mord. Han greps den 27 augusti, samtidigt omhändertogs en 14-åring enligt lagen om LVU, även han misstänkt för mord. Först nu började polisens arbete med att samla ihop bevis, förhöra vittnen, gärningsmän, släktingar, bekanta och andra personer som kunde tänkas ha en uppfattning om vad som hänt på mordkvällen.

Inlägg om mordet i den lokala Facebookgruppen “Du vet om att du är från Huskvarna när…” fylldes med hatiska kommentarer både mot pojkarna och mot Gica, gruppens moderatorer hade fullt sjå att radera kommentarerna, och till sist bestämdes att inlägg om mordet inte längre fick delas i gruppen. På Flashback där tongångarna kan vara ganska så råa och empatilösa fanns det de som hyllade mordet, bland annat skrev en person, ”De valde åtminstone rätt person att ha ihjäl”.  

I slutet av augusti började Huskvarnabor att lägga blommor, små hälsningar och tända gravljus vid platsen i Smedbyparken där Gica brukade bo.

Tack vare en insamling som startades av en anonym grupp kunde Gicas stoft föras hem till Rumänien. Den 26 november begravdes han i samhället Caraclau sydväst om Bacău. Drygt 200 personer närvarade. Den Rumänsk-ortodoxa församlingens biskop för norra Europa ledde Gudstjänsten och tolv andra präster närvarade under begravningen. Pengarna som blev över gick till Kyrkhjälpen som valde att ge en del av pengarna till Gicas familj.

Jönköpings Tingsrätt, här föll domen mot den 16-årige pojken den 28 november.

Ett par dagar efter begravningen den 28 november inleddes rättegången i Jönköpings Tingsrätt. 16-åringen ställdes inför rätta för mord. Mot den yngre som inte var straffmyndig väcktes en så kallad bevistalan. Domen föll den 28 december. Tingsrätten slog fast att de båda pojkarna misshandlat Gica, men i och med att ingen rättsläkare kallats till platsen kunde inte dödsögonblicket fastställas. Tingsrätten slog därför fast att det inte gick att fastställa att Gica dött i direkt anslutning till misshandeln. 16-åringen dömdes till fem månaders sluten ungdomsvård för grov misshandel och ofredande. 14-åringen friades helt. Domaren var kritisk över bristerna i utredningen.

Ett par veckor efter dödsmisshandeln började Huskvarnabor att lägga blommor och hälsningar samt sätta ut gravljus på platsen där Gica brukade sitta.

Den 18 januari bestämde sig åklagarsidan för att överklaga domen till Göta Hovrätt. Den 5 april föll domen. Enligt Hovrätten var det ställt utom rimligt tvivel att det våld som pojkarna utövat lett till Gicas död. Men trots det skärptes inte straffet och en enig hovrätt fastställde 16-åringens dom från Tingsrätten. Men de ändrade tingsrättens dom gällande den 14-årige pojken, och dömde honom för grov misshandel. De anhöriga fick inte rätt till något skadestånd, vilket åklagarsidan hade yrkat på.

Samma dag som domen föll den 28 december, placerade någon ett gravljus till minne av Gica på platsen där han brukade sova i Smedbyparken.

Det har gått ett år sedan Gica hittades död i Smedbyparken. Man kan givetvis undra hur en medmänniska kan tillåtas leva utanför samhället i fyra utan att få den hjälp och det stöd som behövs. Civilsamhället i form av Kyrkhjälpen, Frälsningsarmén och privatpersoner har gjort vad de kan. Hjärtat att hjälpa finns men resurserna har inte riktigt räckt till.  

I slutet av augusti började Huskvarnabor att lägga blommor och hälsningar samt tända gravljus vid platsen i Smedbyparken där Gica brukade bo.

Svenska myndigheterna hade kunnat göra mer för Gica. Men de svär sig fria från sitt ansvar och anser att det är Rumäniens skyldighet att lösa problemen för sina egna medborgare. Självklart är det deras ansvar, men samtidigt ska man inte blunda för det som sker här och nu. Personligen anser jag att ingen som vistas i Sverige, oavsett om de är medborgare eller inte ska behöva sova på gatan. Sverige är ett rikt land och av ren solidaritet borde vi kunna erbjuda en varm sovplats, ett mål mat, och sjukvård för alla hemlösa som lever i landet oavsett härkomst. Om Gica hade fått det stödet är jag övertygad om att han hade levt idag.

Det finns få bilder på Gica. Han ville helst inte vara med på bild. Och sa oftast "no photos" när någon försökte fotografera honom, kanske var det för att ingen skulle hitta honom?

Artikeln bygger på egna samtal med Gica samt intervjuer och samtal med personer i Gicas närhet, personer från Kyrkhjälpen, och Frälsningsarmén, samt polisens förundersökningsmaterial.

Om du vill hedra Gicas minne får du gärna sätta in en valfri gåva på Swish: 123 138 89 82 märk den med "Stay Free". Pengarna som administreras av Svenska Alliansmissionen går till den i Bacau verksamma organisationen Valoare Plus som arbetar mot människohandel.Om media eller privatpersoner vill använda sig av bilder, text eller uttdrag ur texten, vill jag att ni först kontaktar mig. 

Den 14 november hölls en manifestationen i Mjölkafållan för Gica. Drygt 1 000 Huskvarnabor slöt upp i manifestationen.

Text: Mikael Good. Foto: Mikael Good (då inget annat anges).

Det finns inga lyckliga horor

I spelfilmer och inom pornografin framställs ofta prostituerade som starka, självständiga och lyckliga kvinnor som själva har valt att sälja sex. Amerikanska PRE har intervjuat 475 prostituerade i fem länder och deras bild av de prostituerades verklighet är en helt annan.

Den amerikanska icke vinstdrivande organisationen Prostitution Research and Education (PRE) som arbetar mot prostitution, pornografi och trafficking, har gjort en undersökning om hur prostituerades situation ser ut i fem länder. De intervjuade 475 prostituerade kvinnor i Sydafrika, Thailand, Turkiet, Zambia och USA. Undersökningen visar att 92 procent av de prostituerade skulle göra något annat om de hade möjlighet till det. Undersökningen visar även att av kvinnor som säljer sin kropp, har 73 procent utsatts för fysiska övergrepp, 62 procent har blivit våldtagna och 67 procent lider av posttraumatiskt stressymptom PTSD.

Prostituerade från Nepal och Indien ingick inte i PRE:s undersökning. Men enligt organisationer som jobbar mot prostituerade i de båda länderna, är siffrorna för våldtäkt och fysiska övergrepp mot prostituerade i paritet med siffrorna i PRE:s undersökning. Enligt Ministry of Women and Child Development finns det runt 2,8 miljoner sexarbetare i Indien, många av dem började ”arbeta” i sexindustrin innan de fyllde 18 år. Flera av dem är sexslavar som har tvingats eller lurats in i prostitution, och har få eller inga möjligheter att bryta sig loss.

Text och foto: Mikael Good

Bilden på Gica är en av årets mest publicerade bilder

En av de mest publicerade bilderna i Sverige det här året är bilden på Gica, en hemlös 48-årig rumän som misshandlades till döds av två tonåringar vid sin sovplats i Smedbyparken i Huskvarna natten mellan den 7 och 8 augusti.

Att bilden på Gica är en av de mest publicerade är inte något som jag är stolt över. Jag hade hellre sett att den inte behövde publiceras, att Gica fått leva, och återförenats med sina barn och syskon hemma i Rumänien. På sätt och vis fick jag vara med och bidra till en återförening då hela bildarvodet har gått till Gicas hemtransport och begravning, samt till Kyrkhjälpens arbete med utsatta EU-medborgare.

Bilden där Gica är med tog jag på Hannas Vardagsrum (Frälsningsarmén) i Huskvarna för över två år sedan. Där får utsatta EU-medborgare kvällsmat, rena kläder och en möjlighet att ta en varm dusch. Det var på Hannas som jag lärde känna Gica. Med hjälp av tolk kunde jag ha ett par djupare samtal med honom. Vid ett av tillfällena frågade jag honom om det var ok att jag tog en bild av honom? Han tackade vänligen men bestämt nej, med motiveringen att han inte tyckte om att bli fotograferad.

Det var svårt att komma Gica in på livet. Han var fåordig om sitt förflutna, jag upplevde det som om han försökte dölja något. I samtal med hans syskon och närmaste vänner efter hans död har jag fått den känslan bekräftad. Men han hade inte gjort något brottsligt. Han lämnade Rumänien av personliga skäl för drygt 10 år sedan. Och gav sig ut på luffen genom Europa. En resa som fick ett mycket tragiskt slut i Huskvarna när han misshandlade till döds i Smedbyparken av två tonåringar natten mellan den 7 och 8 augusti .

Sista rättegångsdagen mot den 16-årige ynglingen som misstänks ha mördat Gica är den 13 december. Mot den 14-årige pojken som inte är straffmyndig förs en så kallad bevistalan för att utreda hans del i dödsmisshandeln.

Text och foto: Mikael Good

Tonåringar i Huskvarna dödade en sjuk, svag och försvarslös man

Mannen på bildens liv slutade natten mot den 8 augusti i Smedbyparken i Huskvarna. Då bestämde sig ett gäng svenska ungdomar för att ta hans liv. Men innan dess misshandlades och förnedrades den rumänska mannen som var sjuk, svag och försvarslös.

Ett par dagar innan mannen hittades mördad hade han rutit till på ett ungdomsgäng som betedde sig illa vid Rosenhuset i centrala Huskvarna. Ungdomsgänget hotade honom och gick sedan därifrån. Några dagar senare hittades mannen död. En dryg vecka senare började rykten spridas bland ungdomar i Huskvarna om att mannen misshandlats och förnedrats av ett ungdomsgäng som sedan lämnade honom att dö. Ungdomsgänget ska även ha filmat misshandeln, visat den för sina vänner och sedan lagt upp filmerna på sociala medier.

Tre personer pekades tidigt ut på Flashback. De har sedan figurerat i polisens utredning, två av dem är bara 14 och den tredje är 16 år. Enligt uppgifter på Flashback har 7-10 ungdomar sett på eller deltagit i misshandeln, varför fler gripanden kan komma. Bland annat ska gärningsmännen ha kastat sten på mannen och kissat i en mugg som de sedan har hällt över den försvarslöse mannen. Enligt folk från Huskvarna är förövarna svenskar, men det är oklart om det rör sig om ett politiskt betingat hatbrott. Förövarna ska även ha hotat vittnen till tystnad, men det var deras eget skryt som till sist avslöjade dem.

Vad som är märkligt är att polisen dröjde med gripandena nästan en vecka efter att uppgifterna om gärningsmännen började figurera bland ungdomar i Huskvarna och på Flashback. Under den tiden fick förövarna gå fria och kunde fortsätta att hota vittnen.

Bildtext: I Smedbyparken i centrala Huskvarna bodde den rumänska mannen och det var även i det området som hans döda kropp hittades av förbipasserande den 8 augusti.

Text och foto: Mikael Good

Obs! Copyright gäller! All otillåten publicering av bilden kommer att debiteras! Kontakta mig om ni vill använda bilden. Behållningen kommer att gå till "Hannas vardagsrum" i Huskvarna.

Misstänkt mord på en utsatt EU-medborgare i Huskvarna

Tidigt den 8 augusti hittades en död man i Smedbyparken i Huskvarna. Ganska snart gick det upp för mig att det var Gjica, som är en av de utsatta EU-medborgarna från Rumänien som vistades i kommunen. Initialt trodde inte polisen att något brott hade begåtts. Men efter den rättsmedicinska undersökningen ändrades brottsrubriceringen till misstanke om mord.



Gjica som blev 48 år bodde i en by ett par mil söder om den rumänska staden Bacau. Han var utbildad typograf och arbetade tidigare på ett tryckeri i staden. Gjica var gift och hade två barn, en flicka och en pojke. För några år sedan blev av med jobbet och hans fru lämnade honom, deras barn var vuxna och hade flyttat hemifrån. I det läget valde Gjica att som så många andra av byinvånarna att ge sig av till andra EU-länder i jakt på arbete.

För fyra år sedan hamnade han i Huskvarna vid Vätterns ände. Varför han valde att stanna till i Huskvarna vet vi inte, kanske tyckte han att staden var vacker och att människorna var trevliga. De första åren försörjde han sig på ströjobb, han pantade burkar och han tiggde när han inte fick in pengar på något annat sätt. Gjica var en vänligt sinnad man, han brukade sitta utanför Rosenhusets gröna entré, där hälsade han glatt på förbipasserande.



Trots att det liv han levde inte var enkelt klagade inte Gjica utan tog tacksamt emot det han fick. Han var en regelbunden deltagare på frukostarna och kvällsmaten på Hannas vardagsrum där han hade sin plats som var lite avsides, en del söndagar gick han till Pingstkyrkan i Huskvarna för att få lite andlig spis och kyrkkaffe.

De andra utsatta EU-medborgarna i området visste vem han var men det var inte många som kom honom in på livet. Gjica var lite av en ensamvarg som gärna höll sig på sin kant. Så fort hans landsmän blev lite stökiga eller heta i sina diskussioner drog han sig undan. Men han var samtidigt temperamentsfull. Om någon tog hans plats eller betedde sig illa kunde han ryta till ganska så ordentligt.



På våren, sommaren och hösten sov Gjica under en brygga i Smedbyparken i Huskvarna (bild 1 och 2), och på vintern när det blev för kallt bodde han i ett garage eller hos någon av sina vänner. De sista två åren var tuffa för Gjica. Han gick ned mycket i vikt och hans närmaste vänner var oroliga för hans hälsa, och bad honom att hålla igen något på drickandet. När de frågade honom hur han mådde viftade han alltid bort frågan med ett glatt ”No problem”!

Elena är en romsk kvinna från samma by som Gjica, hon var en av dem som kom honom in på livet och de blev vänner. De pratade ofta med varandra när de träffades på Hannas vardagsrum i Huskvarna. Elena minns honom som en bra människa, full av humor och alltid med ett glatt leende till hands. Trots sin utsatthet skrattade de mycket tillsammans.



Gjicas liv slutade tidigt på morgonen den 8 augusti i Smedbyparken. Då bestämde sig någon eller några för att ta hans liv. Varför och vilka spekulerades det om. Initialt ville jag inte skriva om de två starka ryktena som florerade för att inte störa polisens arbete. Men i och med de nya uppgifterna som nu sprids i media väljer jag att gå ut med det.

Ett par dagar innan Gjica hittades mördad hade han på något vis kommit i luven med ett tonårsgäng inne i centrala Huskvarna. Några dagar senare hittades Gjica död. På grund av skadorna på kroppen uteslöt polisen en naturlig dödsorsak. Kort efter mordet började rykten att spridas att några ungdomar från Huskvarna misshandlat och förnedrat Gjica och sedan lämnat honom att dö.

Elena och de andra utsatta EU-medborgarna i Huskvarna är ledsna och förvånade över att det var just Gjica som drabbades. De kan inte förstå hur någon kan göra något sådant mot en försvarslös människa. Deras oro är stor och de är rädda för att någon av dem ska drabbas nästa gång.



Den 16 augusti anordnade Kyrkhjälpen en minnesstund för Gjica i Frälsningsarmén i Huskvarna. Ett 40-tal personer från både Sverige och Rumänien var närvarande.

Gjicas liv tog slut alldeles för tidigt, jag lyser frid över hans minne.

Text och foto: Mikael Good

*Elena heter egentligen något annat men på grund av hennes utsatta situation har jag valt att ge henne ett fignerat namn. Jag har även valt att inte skriva ut Gjicas fullständiga namn eller ha med några bilder på honom i artikeln.

Sluta att tumma på sanningen

De senaste åren har ett antal hjälp- och biståndsorganisationer utsatts för medias kritiska granskning, resultatet har lett till att förtroendet för hela branschen har blivit naggat i kanten.

Att spä på sanningen är ingen unik företeelse i insamlingssammanhang. Det finns inget försvar för det, men ALLA bistånds- och hjälporganisationer har någon gång tummat på sanningen för att spä på insamlingsresultat. Ändamålen helgar så att säga medlen i deras ögon. Det är inte heller ovanligt att hjälporganisationer beskriver sina samarbetspartners arbete som ”sitt” arbete och tar år sig alla cred för det. 

Jag är trött på att se arkivbilder från början av 2000-talet dammas av och kläs i en falsk språklig dräkt. Därför vill jag minimera överdrifterna och föra in ett redaktionellt tänk i branschen med mål att det som delas i olika kanalerna är rätt och riktigt. Där artiklar och reportage handlar om verkliga personer som godkänt publicering och inte skapats bakom tangentbordet på något kontor långt från händelsernas centrum

Det är viktigt att materialet går att dubbelkolla och håller för en kritisk granskning från media. Om alla olika aktörer inom branschen slutar att tumma på sanningen och ger rätt personer cred tror jag att branschen snart kommer att självsaneras och att givarnas förtroende kommer att återställas.

Medias roll är att granska makten och rapportera till medborgarna. Alla som har makt ska tåla en granskning. Men det är lika viktigt att media gör ett ordentligt journalistiskt arbete och inte skjuter organisationer i sank på grund av utelämnade uppgifter, felaktiga kvitton eller falska intyg för att få sälja mer tidningar, få mer inklick eller fler tittare så att annonsörerna blir nöjda.

Med tanke på allt snack om "fake news" är det viktigare än någonsin tidigare att media är sanningens budbärare och lägger ordentligt med krut på sina gräv så att de blir med sanningen överrenstämmande även om det skulle visa sig att slutresultatet går emot journalistens tes.

Text och foto: Mikael Good