© Mikael Good, 2010
Vi stannar bilen utanför huset och plockar ur ett julpaket. Ivars väntar som vanligt vid bilen, i Lettland kan man inte lämna en bil obevakad några längre stunder, även en bilradio som bara är värd några tior är begärligt stöldgods i den ekonomiska krisens Lettland och för att undvika att en ruta krossas i onödan stannar Ivars kvar vid bilen. Liana och jag traskar upp för ett par trappor, knackar på en lägenhetsdörr och efter en kort stund öppnar en glad och vänlig medelålders kvinna som presenterar sig som Iveta dörren, hon bjuder in mig och Liana i lägenheten.
© Mikael Good, 2010
Iveta berättar att hon är ensamstående sedan några år tillbaka och hon bor i lägenheten tillsammans med sina döttrar Vita 17 år och Cyntia 15 år. Iveta jobbar som personlig assistent på omsorgscentret i Baldone. Men trots att hon har jobb har familjen svårt att klara sig på hennes lilla lön samt barnbidraget för flickorna och underhållet från pappan. Ivetas lön har sänkts med nästan 40 procent sedan 2008. De offentliganställdas löner har sänkts för att Lettland ska klara av de tuffa sparkrav som IMF (internationella valutafonden), EU och Sverige ställde som krav på landet i samband med de nödlån som Lettland fick då landets ekonomi höll på att kollapsa för två år sedan. Iveta måste därför vända på varje slant, speciellt nu på vintern då kostnaderna för värme och el ökar. Iveta och hennes döttrar äter oftast en enformig kost bestående av gröt på morgonen och stekt eller kokt potatis på kvällen.
© Mikael Good, 2010
Iveta ställer försiktigt ned det välfyllda julpaketet i en fåtölj vid plastgranen som flickorna och hon satte upp och klädde vid första advent. Hon plockar varsamt ur vara efter vara ur paketet, hon väger dem i handen och tittar leende på de olika förpackningarna, då och då frågar hon mig och Liana vad de innehåller. Det är svårt att beskriva hennes glädje över paketet och hon säger gång på gång:
– Mina flickor kommer att bli så glada när de kommer hem, vilken glad överraskning de kommer att få, ett stort tack speciellt till er som har gett mig denna fina gåvan, hade jag bara fått er adress så skulle jag skickat ett tackbrev. – Nu ska jag packa tillbaka alla varorna och lägga paketet under granen så att mina flickor kan öppna det när de kommer hem, säger Iveta glatt.
Liana och jag tar farväl av Ivete, vi ska fortsätta vår färd, men denna gången ska vi inte färdas speciellt långt, nästa paket ska vi dela ut i grannhuset. Fortsättning följer!
Text och foto: Mikael Good
1 kommentar:
Tack för att du delar med dig! Jag har packat och skickat flera paket varje år, i snart tio års tid, och det känns bra att få läsa om någon som tar emot ett paket, hur de tänker och reagerar på innehållet. Jag brukar alltid skicka med ett vackert julkort med en kort hälsning samt mitt namn och adress, och en gång fick jag, till min stora förvåning, ett svar. Det var en familj som skrev med hjälp av en granne som kunde engelska, ögonblicket då jag läste deras brev kändes magiskt och tårarna började rinna. :) Jag lägger ju ner så mycket omtanke och välvilja i paketen! :)
Skicka en kommentar