Föreställ dig att du bara är 15 år gammal. Din mamma drack sig nyligen till döds och din far är hospitaliserad och kommer inte ihåg dig efter att ha druckit träsprit. Barnet som du födde har tagits ifrån dig av en snorkig barnmorska. Du har svikits av samhället och alla de människor som du litade på, du är helt ensam. Du börjar tro att det bara finns en väg ut ur din misär. Men när mörkret håller på att kväva dig greppar du det sista halmstrået och dras tillbaka in i ljuset av människor som verkligen bryr sig om dig.
Lisa är höggravid när jag träffar henne i den lilla lägenhet som hon och hennes storasyster ärvt efter sina föräldrar. Lägenheten är i bedrövligt skick och det luktar starkt av kloak och mögel. Lisa håller på att packa, om en vecka ska hon föda sitt andra barn och flytta in på familjecentret Grace i St. Petersburg. För ett halvår sedan var Lisa ensam, utlämnad och totalt uppgiven. Hon hade blivit sviken av alla som stod henne nära och de få vuxna som hon hade haft förtroende för hade vänt henne ryggen.
Lisa växte upp tillsammans med sin nio år äldre syster i lägenheten tillsammans med sin mamma och pappa. Både mamman och pappan var tunga missbrukare och brydde sig inte om sina döttrar. Lisas storasyster höll sig oftast så långt bort från hemmet som hon kunde och kom i princip bara hem för att sova. När andra föräldrar följde sina barn till skolan, fick Lisa gå själv. När hon kom hem från skolan fick hon laga sin egen mat och tvätta sina egna kläder. Från köksfönstret kunde hon se andra barn leka och busa ute på gården och hon drömde om att kunna vara med. När Lisa var 13 år förlorade hennes föräldrar vårdnaden om henne och Lisa hamnade på barnhem. För Lisa, som var van att klara sig själv, var det svårt att anpassa sig till det ständigt uppassade och övervakade livet på barnhemmet. Så ofta hon kunde, sökte hon sig bort från barnhemmet.
Stulen barndom
När Lisa precis fyllt 14 dog mamma av svåra alkoholskador. Pappa som druckit dålig vodka (hembränt som säljs som vodka) fick så svåra hjärnskador att han hamnade på sjukhem. Mitt i sorgen efter sina föräldrar träffade Lisa Maxim, en ung man från Tadzjikistan. De blev kära och eftersom Lisa aldrig fått någon sexualkunskap var hon snart gravid. Personalen på barnhemmet rådde henne att göra abort, något som Lisa vägrade. Men eftersom hon bara var 15 år när sonen Roma föddes, togs han ifrån henne direkt och placerades på ett annat barnhem.
– När de tog min Roma från mig brast mitt hjärta. Jag var så ledsen att jag inte kunde sova på flera veckor, jag tänkte bara på min lille kille som tagits ifrån mig. Jag vet att jag skulle kunnat bli en bra mamma för honom, trots min ålder, men alla vuxna bara skrattade åt mig när jag sa att jag kunde ta hand om honom själv.
– Jag kommer särskilt ihåg en barnmorska som sa till mig att jag skulle glömma Roma. Hon sa till mig att jag säkert skulle få fler barn, det här barnet tar vi hand om. Hur kan någon vara så hjärtlös och elak, säger Lisa och torkar bort tårarna.
Gravid igen
När Lisa slutat högstadiet flyttade hon från barnhemmet till ett studenthem i St. Petersburg. Där skulle hon studera till konditor på en yrkesskola. På studenthemmet hade hon lite större frihet och började regelbundet besöka sonen Roma. Fortfarande bemöttes hon mest av förakt från personalen på barnhemmet.
– Det är svårt, jag vet att jag är mogen nog att ta hand om ett barn, men alla vuxna som jag mött har bara skrattat åt mig och nedlåtande sagt till mig att det klarar du inte lille vän. Det gör mig både arg och besviken.
Den ökade friheten innebar också att Lisa hade större möjlighet att träffa sin pojkvän Maxim. Snart var Lisa gravid igen. Myndigheterna krävde även denna gång att hon skulle göra abort men Lisa vägrade. Hon ville att barnet skulle få födas och växa upp tillsammans med sina föräldrar, trots alla svårigheter och problem. Men Lisa är inte myndig och Maxim saknar ryskt medborgarskap.
Någon som lyssnar
En kompis från barnhemmet tipsade henne om det kristna familjecentret Grace, efter viss tvekan beslutade sig Lisa för att åka dit. På Grace mötte hon för första gången vuxna som tog sig tid att lyssna på henne och som verkligen brydde sig om henne.
– Det var som att komma hem till den där varma och trygga famnen som jag alltid har saknat. Jag ser inte de som jobbar på Grace som personal, de är mer som en mormor eller kanske moster. De lyssnade på mig och de tog sig tid med mig.
Natasja, en av dem som arbetar på Grace, var den som först träffade Lisa. Hon lovade henne att hon och de andra på Grace skulle göra allt som stod i deras makt för att hjälpa Lisa att kunna vara mamma för sina barn. De var rädda att Lisa annars skulle sugas in i ett liv med alkohol och droger, något hennes nio år äldre syster redan gjort och något de gång på gång sett bland andra barnhemsbarn.
Ett värdigt liv för alla
Kärlek och godhet är något som alla behöver, det är utgångspunkt i arbetet på familjecentret Grace, ett arbete som stöds av en biståndsorganisationer från flera länder. I en liten trerumslägenhet har man byggt upp en kristen familjegemenskap för ensamstående mammor och före detta barnhemsbarn. Tanken är att Grace ska fungera som en sluss ut i samhället för föräldralösa barn och ungdomar, samt vara ett stöd för ensamstående mammor som saknar släktingar som kan stötta och avlasta dem. Statens ansvar för föräldralösa barn slutar när de tagit examen och förväntas kunna klara sig själva. Många känner sig både ensamma och utelämnade och hamnar ofta i helt fel sällskap, framförallt flickorna utnyttjas och får ofta barn redan i tonåren.
På Grace skapas den familjegemenskap som många saknar. Här får de rådgivning och praktisk undervisning. Att växa upp på ett barnhem blir lätt lite som att växa upp på en skyddad verkstad, många före detta barnhemsbarn vet inte alls hur de ska ta hand om sig själva. På Grace får de t ex lära sig att sköta sin ekonomi, de får hjälp att söka arbete, stöd i sitt första egna boende och så vidare. Allt det där som man vanligtvis får från sina föräldrar. Ensamstående mammor, även de oftast före detta barnhemsbarn, får förutom socialt stöd även hjälp med mat, kläder, sjukvård och mediciner om det behövs. Ungdomarna och de ensamstående mammorna som bor på, eller regelbundet besöker familjecentret hjälper också varandra med barnpassning och de olika sysslorna som behöver utföras på centret.
Förberedelser
Det var den gemenskapen och omsorgen som Lisa mötte och med stöd från Grace har hon den här gången fått en chans att förbereda sig för att bli mamma. Natasja och hennes kollegor Valentina och Lena har flera gånger varit i kontakt med barnavårdsmyndigheten, den sociala myndigheten och rektorn för den yrkesskola där Lisa går. De har lyckats få fram ett avtal med myndigheterna som innebär att Lisa får bo på Grace tillsammans med sitt barn tills hon kan stå på egna ben. (Lisa som fortfarande inte fyllt 18 år, står under ryska statens ansvar.)
Lisa har fått hjälp att köpa barnvagn, spjälsäng, babykläder och blöjor. Hon har också fått mer kunskap om hur ett litet barn ska tas omhand. Nästa steg är att hjälpa Lisa få tillbaka vårdnaden om sonen Roma. När Lisa gått klart sin utbildning och fått ett jobb, ska de även försöka få tag på ett nytt boende till Lisa. Lägenheten som hon och hennes syster ärvt efter sina föräldrar och som staten anser att hon ska flytta in i är i bedrövligt skick och är inget lämpligt hem för en ung småbarnsmamma med två små barn.
När jag träffar Lisa är det bara någon vecka kvar tills hennes andra barn ska födas. Känslorna är naturligtvis blandade, förväntningar blandas med osäkerhet men också ett lugn och en förtröstan, den här gången är hon inte ensam!
Trots att det finns många hinder på vägen tror jag att Lisa kommer att bli en bra mamma, mycket tack vare sin egen envishet men också genom det stöd hon får från familjecentret Grace. Att vara mamma är det som Lisa vill och jag tror att hon kommer att kunna ge sina barn en varm och trygg famn av kärlek. Det skulle inte förvåna mig om hon blir en resursperson på familjecentret Grace i framtiden, en resursperson som ställer upp och stöttar och hjälper andra unga mödrar som är i samma situation som hon var.
Det har nu gått över ett år sedan jag träffade Lisa. Under den tiden har hon fött dottern Anna och i december förra året fick jag glädjebeskedet att hon tack vare stödet från personalen på familjecentret Grace fått vårdnaden om sin son Roma. Lisa och hennes två barn bodde på familjecentret Grace i St. Petersburg till i september i år. Då de kunde flytta in i sin lägenhet som ligger i ett bostadsområde några mil söder om St. Petersburg. Lägenheten som tidigare var i riktigt bedrövligt skick är nu nyrenoverad och i mycket bra skick. Lisa har bestämt sig för att avsluta sina studier till konditor och under tiden är barnen på dagis. De får fortfarande mycket stöd och hjälp från Grace och bor på där en weekend per månad.
Epilog: I början av 2013 bestämde sig Lisa för att ta emot Jesus som sin frälsare och Herre. Lisas storasyster har blivit fri från sitt alkoholberoende och systrarna bor nu tillsammans i lägenheten. Anna och Romas pappa bor i en lägenhet i St. Petersburg tillsammans med några kompisar. Han vill tyvärr inte leva något familjeliv men han dyker upp lite då och då med mat och presenter till barnen.
Jag vill passa på att rikta ett stort och varmt tack till alla er som engagerade er i Lisas och hennes barns situation efter att ni läst reportaget. Genom era böner och penninggåvor har ni sett till så att en ung kvinna som inte hade någon framtid har fått tillbaka både hopp och livskraft och kan stå på egna ben.
Om ni vill vara med och hjälpa Lisa och andra ryska småbarnsmammor till en bättre framtid så kan ni ge en gåva till Grace Family Center via Star of Hope, USA eller via Big Family Mission For Orphans
Reportaget har tidigare publicerats i tidningen Junia.
*Jag har valt att inte namnge Lisas syster.
