Jag är tacksam över friheten. Den sanna friheten är som en varm nåderik kram av kärlek och glädje i ett fruset och vintertrött hjärta. Man kan tyvärr inte vinna allas hjärtan men har man en gång vunnit friheten har man redan vunnit allt som går att vinna.
Jag har tämjt min ungdoms vrede. Istället för att den okontrollerat kokar över har jag lärt mig att projicera den precis som när man brygger en perfekt kopp espresso på en varm och rödglödgad spisplatta. Vreden kommer nu andra till gagn. Den har bytt färg och blivit empatisk. Det är en motsägelse men för mig fungerar det. Min vrede har vänts till glädje och jag har fått vara med och hjälpa många som har det svårt. Över 2100 verser i Bibeln handlar om fattiga och förtryckta. Gud står på deras sida.
Hur jag än försöker kan jag inte alltid försvara mig trots att jag är en slipad fighter med en fruktad högerkrok. Jag blir bara känsligare med åren och ju mer jag anstränger mig desto mer inser jag att man till syende och sist är utlämnad åt skapandet och det som har hänt och alla de modiga änglarna som ständigt vakar över varje steg som jag tar. Allt det andra är lätt overkligt och i många fall helt oväsentligt. Alla kan hata, det är egentligen väldigt enkelt. Att älska, glömma och förlåta är däremot en svår gåta som måste lösas innan det sista andetaget dras, helst mycket tidigare.
Det händer att man snubblar över en del oväntade saker i livet. Jag rullar sakta genom ett evighetslångt Huskvarna på min knarrande cykel. Själv är jag allt annat än evig. Spegeln har slutat ljuga för mig. Jag orkar inte att hålla in magen längre och varför ska jag egentligen göra det nu när jag passerat 40? Trots min ålder och mina begynnande ålderskrämpor drivs jag fortfarande av samma hunger att förändra världen som i min ungdom och jag är mer fokuserad än någonsin.
Har man egentligen den minsta lust att se hela sammanhanget genom alla mörka charader som spelas av alla män och kvinnor med makt? Är sammanhanget synligt för oss alla? Bryr vi oss? Svensk sjukvård har gått från att vara en av världens bästa till att bli en välanvänd vuxenblöja som slängts bort på en smutsig bakgård på bara några få år. Internationella riskkapitalbolag roffar girigt åt sig alla russinen från sjukvårdskakan och lämnar bara kvar de torra smulorna till oss skattebetalare. Svensk sjukvård har blivit cynisk sedan girigheten drev omtanken på flykt.
När jag drack och härjade som värst på 90-talet brukade jag längta efter någon att krama om när jag framåt eftermiddagen vaknade som ett grått och hålögt vrak med smak av askfat i munnen. Jag är helt nykter sedan 16 år. Gud hjälpte mig att bryta mig ut ur mitt självförvållade fängelse och jag fann den sanna friheten som finns där Guds Ande är. Nu har jag ständigt den där varma kramen inom räckhåll. Den är inte alltid synlig men den är ständigt närvarande i mitt liv.
Text och foto: Mikael Good
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar