Ibland skulle det vara skönt att bara stänga av alla små apparater som styr våra liv genom sina i många fall ganska så onödiga skan och måsten. Hur gjorde vi egentligen innan twitter, facebook och instagram fanns? Det kanske är dags för oss att ta ett par steg tillbaka från alla tidsslukande och stressframkallande apparater som vi har fyllt våra liv med och istället ta ett par steg framåt som människor.
Att kommunicera är viktigt för oss. Vi människor är sociala varelser som i grund och botten tycker om att synas och uppmärksammas. Vi fylls med välbefinnande när någon gillar våra inlägg eller på annat sätt visar sin uppskattning över det som vi gör. Men behöver vi egentligen vara ständigt uppkopplade och leverera läsvärda blogginlägg, oneliners på twitter, skojiga eller välkammade uppdateringar på facebook och ögontjusande bilder på instagram bara för att tillgodose våra behov av att synas och uppmärksammas. Skulle det egentligen inte bara vara rätt så skönt att bara sätta sig ned och stänga av allt och bara koppla av.
Jag har valt att låta min mobil vara just en mobil telefon och inte ett bärbart litet mediacenter som jag ständigt kan koppla upp mig med. Egentligen skulle det vara enklare för mig att kapitulera inför nuets tyranni och släppa in hela världen i min mobil. Om jag hade allt i mobilen skulle jag kunna uppdaterade mitt twitterflöde en gång i timman. Då skulle säkerligen fler följa mig på twitter. Om jag kunde skriva någon välkammad vardagstrivialitet eller någon genomtänkt lustifikation på mitt facebook-konto när jag ändå bara satt på bussen skulle jag säkerligen få fler glada tummar. Om jag hade instagram skulle jag ögonblickligen kunna ladda upp mina mobilbilder. Jag kanske skulle kunna ta den bilden som blev dagens snackis?
Det är lätt att bli stressad över alla statusuppdateringar som behöver göras för att vi ska synas i flödet. Vi lever i ett samhälle som är väldigt fokuserat på nuet och det är lätt att bli stressad när vi ska försöka synas i den störtflod av information som präglar vårt samhälle. Jag kanske raljerar lite. Givetvis är vi fria att göra som vi vill med vår tid. Men trots att jag försöker att sätta ned foten lite då och då så erkänner jag utan omsvep att jag är en slav under interaktionssamhället och det gick väldigt fort att hamna där. För sex år sedan bloggade jag inte, jag hade varken facebook eller twitter och jag använde knappt min mobiltelefon. Via min bärbara dator har jag effektivt sugits in i interaktionssamhället och det har skapat behov för mig som jag inte tidigare vare sig hade eller behövde.
Jag är medveten om mitt problem och jag försöker göra något åt det innan alla tidsbesparande prylar har ätit upp de sista små resterna av min lediga tid. Vad gjorde vi egentligen med all den överskottstiden som vi hade för bara 5-10 år sedan innan de tidsbesparande prylarna förslavade oss? Många av de nya prylarna som vi köper säljs med argumentet att de sparar tid åt oss. Men vad gör vi egentligen med all den sparade tid som vi köper på oss? Är det egentligen inte så att prylarna äter vår fritid? Och när fritiden inte längre räcker till använder många istället sin arbetstid för att kunna umgås och synas i sociala medier.
När jag tog bilden som illustrerar inlägget i mitten av 80-talet gick det att skicka meddelanden mellan alla datorerna på skolan och det gick att via modem koppla upp sig mot ett par datorer på två andra skolor i samma stad och skicka textmeddelanden. Jag tror inte att någon av personerna på bilden ens kunde drömma om att de skulle kunna hålla kontakt med människor runt om i hela världen och kunna skicka bilder och filmer till dem via en portabel apparat som är ungefär lika stor som en miniräknare. Men å andra sidan hade vi tid till att umgås med varandra på 80-talet.
Dela gärna det här inlägget på twitter och facebook så att så många som möjligt kan få ta del av det. Tack på förhand!
Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.
Människor tränger allt djupare in i sitt jag, mig och mitt utan att ta någon som helst notis om världen utanför sina lätt förljugna livsbubblor. I hög fart stryker bilarna förbi några decimeter från mig och grabben när vi cyklar till dagis. Ett människoliv i Sverige idag verkar inte vara mer värt än ett par sekunders intjänad restid…
Det vrids och vänds på argumenten för eller emot olika prylar som vi köper för att trösta våra trötta och sårade sinnen med. Egentligen är alla diskussioner om prylar ganska meningslösa. Så länge prylarna som vi har fungerar och levererar är det ganska så onödigt att byta till nyare modeller. Genom att använda kärlekens intima språk har skickliga marknadsförare lyckats med bedriften att lura oss att köpa prylar som vi egentligen inte behöver och att i rask takt byta ut de prylarna vi redan har för att marknadshjulen i samhället ska rulla snabbare och generera ännu mer pengar.
Ge dig inte in i meningslösa diskussioner och strider om ord sådant bryter ned den goda diskussionen och för in den på den mörka planhalvan där prestige, ilska och förtal härskar. Orden når mig från ryggmärgen. Jag lyssnar och bestämmer mig för att försöka undvika att ge mig in i fler meningslösa diskussioner. Många människor har inte längre tid till att lyssna, de är fullt upptagna med att tänka ut vad de själva ska säga och snappar bara upp ett och annat ord ur konversationen, därför är det tyvärr lätt att bli missförstådd trots att man egentligen menar väl.
Vi lever i ett samhälle där lögnen på ett skickligt sätt har gjorts till sanning och sanningen har gjorts till lögn. Men allt det som döljs i mörker kommer fram i ljuset så även lögnen. Snart kommer den att avslöjas och sanningen om lögnen kommer att bli uppenbarad för oss i hela sin prakt. Våra lätt förljugna och kraftigt belånade livsbubblor kommer då att spricka och då blir det ordentlig fart på det här landet.
Text och foto: © Mikael Good. All rights reserved.
Jag är tacksam över friheten. Den sanna friheten är som en varm nåderik kram av kärlek och glädje i ett fruset och vintertrött hjärta. Man kan tyvärr inte vinna allas hjärtan men har man en gång vunnit friheten har man redan vunnit allt som går att vinna.
Jag har tämjt min ungdoms vrede. Istället för att den okontrollerat kokar över har jag lärt mig att projicera den precis som när man brygger en perfekt kopp espresso på en varm och rödglödgad spisplatta. Vreden kommer nu andra till gagn. Den har bytt färg och blivit empatisk. Det är en motsägelse men för mig fungerar det. Min vrede har vänts till glädje och jag har fått vara med och hjälpa många som har det svårt. Över 2100 verser i Bibeln handlar om fattiga och förtryckta. Gud står på deras sida.
Hur jag än försöker kan jag inte alltid försvara mig trots att jag är en slipad fighter med en fruktad högerkrok. Jag blir bara känsligare med åren och ju mer jag anstränger mig desto mer inser jag att man till syende och sist är utlämnad åt skapandet och det som har hänt och alla de modiga änglarna som ständigt vakar över varje steg som jag tar. Allt det andra är lätt overkligt och i många fall helt oväsentligt. Alla kan hata, det är egentligen väldigt enkelt. Att älska, glömma och förlåta är däremot en svår gåta som måste lösas innan det sista andetaget dras, helst mycket tidigare.
Det händer att man snubblar över en del oväntade saker i livet. Jag rullar sakta genom ett evighetslångt Huskvarna på min knarrande cykel. Själv är jag allt annat än evig. Spegeln har slutat ljuga för mig. Jag orkar inte att hålla in magen längre och varför ska jag egentligen göra det nu när jag passerat 40? Trots min ålder och mina begynnande ålderskrämpor drivs jag fortfarande av samma hunger att förändra världen som i min ungdom och jag är mer fokuserad än någonsin.
Har man egentligen den minsta lust att se hela sammanhanget genom alla mörka charader som spelas av alla män och kvinnor med makt? Är sammanhanget synligt för oss alla? Bryr vi oss? Svensk sjukvård har gått från att vara en av världens bästa till att bli en välanvänd vuxenblöja som slängts bort på en smutsig bakgård på bara några få år. Internationella riskkapitalbolag roffar girigt åt sig alla russinen från sjukvårdskakan och lämnar bara kvar de torra smulorna till oss skattebetalare. Svensk sjukvård har blivit cynisk sedan girigheten drev omtanken på flykt.
När jag drack och härjade som värst på 90-talet brukade jag längta efter någon att krama om när jag framåt eftermiddagen vaknade som ett grått och hålögt vrak med smak av askfat i munnen. Jag är helt nykter sedan 16 år. Gud hjälpte mig att bryta mig ut ur mitt självförvållade fängelse och jag fann den sanna friheten som finns där Guds Ande är. Nu har jag ständigt den där varma kramen inom räckhåll. Den är inte alltid synlig men den är ständigt närvarande i mitt liv.
Text och foto: Mikael Good
De senaste tre åren har jag haft en del kortare och längre anställningar. Det som är intressant med de olika anställningarna är att jag både har fått och klarat av att jobba på toppen av min förmåga.
Det har varit mycket lärorikt och utmanande för mig att jobba som reporter, fotojournalist, mediatränare, redigerare, informatör/kommunikatör och att från scratch lära mig att använda sociala medier i marknadsföringen för olika kampanjer. Utöver de jobben som jag har haft så har jag även ett stort socialt engagemang och jag har fått vara med och lyfta människor i både Lettland och Ryssland till en bättre framtid.
Det enda som jag ångrar är att jag inte vågade ta det här steget mycket tidigare. Jag behövde bli varslad från mitt arbete som annonskreatör för att jag skulle förstå vad jag egentligen är riktigt bra på och ska arbeta med. Innerst inne vet jag att jag brukar ro olika utmaningar i hamn men jag har varit trygg i mina fasta anställningar och har därför inte vågat ta steget ut på okänd mark.
Just nu ser det mörkt ut på arbetsfronten men jag tror på mirakler och jag tycker mig kunna se en liten ljusning på arbetsfronten. Kanske är det du som läser det här inlägget som kommer att stå för den ljusningen?
Om du är intresserad av att veta mer om mig och vad jag har arbetat med tidigare är du varmt välkommen att besöka min yrkesprofil på Linkedin. Om du så vill får du gärna lägga till mig i dina kontakter. Tveka inte att kontakta mig om du vill veta lite mera om mig.
Dagens låt: Ramones - I Believe In Miracles
Text och foto: © Mikael Good, 2012. All Rights Reserved.
Det är många som tror att det är främst är unga kvinnliga bloggare som är bra på att marknadsföra olika produkter till sina läsare. Därför ska jag ge er ett exempel på en äldre gentleman som har passerat 70 strecket men som ändå har ett mycket stort inflytande på en relativt stor grupp fotografer genom sin blogg.
Den äldre bloggaren som har drygt 1000 läsare per inlägg har genom sin blogg skapat ett slags mythos kring en analog tysk mätsökarkamera. Bloggarens inlägg har lett till intresset för kameramodellen har väckts bland läsarna och många av dem har köpt mätsökarkameror tack vare hans inlägg. Marknadsvärdet på bloggarens inlägg är stort och jag är övertygad om att bloggaren är en stark bidragande orsak till att begagnatpriserna på analoga mätsökarkameror och objektiv har stigit i Sverige de senaste åren.
När bloggaren nyligen köpte en digital mätsökarliknande kamera och började skriva om den i sin blogg var kameraföretagets marknadsavdelning snabba med att länka till hans blogg från sin Facebooksida. Väl medvetna om att bloggarens inlägg skulle leda till en merförsäljning av kameramodellen. För säkerhet skull vill jag passa på att poängtera att jag inte tror att bloggaren är sponsrad av kameraföretaget. Men det är egentligen inte så konstigt att bloggaren skriver om sin kamera. Är man nöjd med en vara eller tjänst så skriver man om den så att fler personer ska få upp ögonen för den.
Jag är övertygad om att sociala media är framtidens melodi för direkt marknadsföring. Genom exempelvis twitter, facebook och bloggar kan vi få ta del av produktrecensioner från vänner eller andra personer som vi litar på. Därigenom får vi reda vilka olika varor eller tjänster som våra vänner rekommenderar. Sådana rekommendationer är guld värda för företagen då de direkta rekommendationerna från våra vänner ger större sälj än vad exempelvis tidningsannonser ger. Det bästa för företagen är att de sällan behöver betala för den reklamen och det är något som ägarna tycker om.
Samtidigt som sociala media är ett bra sätt att snabbt nå ut till sina kunder så finns det även faror. Ett företags professionella rykte kan raseras i en handvändning om de har fel attityd i sitt bemötande mot en endaste liten kund. Att ställa sig i försvarsställning med taggarna utåt när det är uppenbara fel på någon produkt och istället skylla på kunden kan idag bli mycket kostsamt. Om en endaste liten kund vädrar sitt missnöje i sociala media kan inlägget sprida sig som en löpeld runt hela jorden på ett par timmar och därigenom skapa stora problem och kostnader för företaget.
Det finns ett ganska så färskt exempel på ett stort multinationellt företag som har brutit mot en mängd outtalade regler och förordningar i sociala media för att desperat försöka försvara en undermålig produkt. Det ska bli intressant att se hur skadat företagets professionella rykte kommer att bli och om de till sist blir tvungna att göra en kovändning för att försöka reparera den skadan som redan skett.
I det nya interaktionssamhället är det än viktigare för företagen att vårda sina kundrelationer. En enda missnöjd kund kan orsaka stor ekonomisk skada för både stora och små företag. Därför är det än viktigare för företagen att vårda sina varumärken och ha en bra och nära kontakt med sina kunder. Trots att vi lever i nya spännande tider för både reklam och marknadsföring gäller fortfarande devisen: - En nöjd kund är en bra kund!
Text och foto: © Mikael Good, 2012. All Rights Reserved.
Ps: Jag tjänar inga pengar på min blogg men förhoppningsvis kan den hjälpa mig att få ett betalt arbete. Om du är intresserad av att veta mer om mig är du varmt välkommen att besöka min profil på Linkedin och kanske lägga till mig i dina kontakter.
Ett företags rykte bygger inte enbart på dess chefer eller ägare det bygger även på de anställda. I framtiden kommer de anställda att vara en dominerande faktor för ett företags rykte och därför är det viktigt för dem att vårda sina nyckelpersoner ömt och att försöka knyta till sig personal med stor framtida potential.
För att företag ska kunna locka till sig nya kundgrupper och behålla de gamla är ett bra rykte a och o. Ett bra rykte kommer att bli ännu viktigare i det nya interaktionssamhället som håller på att ta över efter informationssamhället. Idag är företagens värde i än högre grad knutna till deras rykte. Ett professionella rykte som tagit många år att bygga upp kan raseras på nolltid i sociala medier. Om företagets nya produkter är undermåliga eller om en enda kund får ett dåligt bemötande kan det negativa ryktet sprida sig som en löpeld runt jorden. Många företag har ingen beredskap för hur de ska hantera en sådan situation.
De flesta av de gamla tungrodda företagsmodellerna som vi följer idag skapades av män för män under det förra seklet. När företagsmodellerna skapades för över 50 år sedan fanns det tyvärr inget utrymme för kvinnor. De kvinnorna som ändå nådde chefspositioner var tvugna att tänka som och agera som män för att passa in. Nu när det är hög tid att skapa nya företagsmodeller för att möta det nya interaktionssamhället så har vi full frihet att bygga dem på en helt jämlik grund så att de passar både kvinnor och män och de olika egenskaperna och ledarstilarna som vi har.
Det är framförallt yrkesskickliga kvinnor som glöms bort på arbetsmarknaden. Män i chefsposition är snabba på att trycka ned dem och suga åt sig det beröm som egentligen var ämnat till kvinnorna. När kvinnorna sätter ned foten och säger stopp får de antingen lämna företaget eller acceptera att bli omplacerade till enklare tjänster som straff för att de sagt sanningen. Med nya företagsmodeller som är anpassade för den här tiden skulle dessa kvinnor istället kunna lyftas fram och placeras på de chefspositioner som de faktiskt är lämpade för.
När jag var på en intervju för ett tidningsjobb kallade intervjuaren mig för morgondagens arbetskraft på grund av min yrkesbredd och min stora potential. Om hon hade fått bestämma vilken kandidat som skulle anställas så hade jag haft ett arbete idag. Jag önskar att fler arbetsgivare vågar se den framtida potentialen än att de bara stirrar sig blinda på de tidigare erfarenheterna när de nyanställer.
Om du som läser detta är på jakt efter morgondagens arbetskraft redan idag så är du varmt välkommen att kontakta mig eller besöka min profilsida på Linkedin och läsa mer om mina tidigare erfarenheter: se.linkedin.com/pub/mikael-good/51/a75/689
Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.
