Låt rätten till vård gå hand i hand med rätten till samvetsfrihet

Genom historien har Tyskland fått lära sig en mycket dyrköpt läxa för att förstå vad som händer när medborgarna inte har rätt att välja mellan yrke och samvete. Det är dags för Sverige att vi lär oss den tyska läxan och inför samvetsfrihet. Med dårens envishet hävdar våra företrädare att vi bor i ett demokratiskt land där alla har rätt till sin egen åsikt. Debatten om samvetsfrihet har tyvärr visat på motsatsen...

En person ska inte behöva välja mellan sitt yrke och sitt samvete. Historien borde har lärt oss vad som kan hända när det valet inte finns. I Nazityskland infördes yrkesförbud på 1930-talet för dem som hade fel uppfattning, fel tro, fel bakgrund eller tillhörde fel folkslag. De tyskar som inte var villig att lyda en direkt order från överordnade riskerade att kastas i fängelse och under krigsåren kunde ordervägran leda till döden. Under Nürnbergrättegångarna hävdade många av de åtalade att de var oskyldiga, de hade bara lytt en direkt order och därför ansåg de att det var deras chefer som skulle straffas för alla de fruktansvärda handlingar som de hade beordrats att göra. Att det var så få tyskar som vågade visa ryggrad och ordervägra när de beordrades att döda civila är ett tragiskt kapitel i Tysklands historia. I dag är rätten till samvetsvägran inskriven och djupt rotad i den tyska konstitutionen. 

Det är tragiskt att abort används som ett slagträ i debatten om samvetsfrihet i Sverige. Oavsett vad man tycker om abort är debatten om samvetsfrihet först och främst en demokratifråga. Det är tragiskt att ledande demokratiförespråkare antingen är tysta eller själva väljer att gå emot den demokratiska rätten till samvetsfrihet. Danmark och Nederländerna som är ett eller ett par steg liberalare än Sverige har samvetsfrihet för sin vårdpersonal. I de länderna går rätten till vård hand i hand med rätten att följa samvetet. Om Sverige skulle följa exempelvis Belgien och Nederländerna i fotspåren och införa aktiv dödshjälp breddas frågan och vårdpersonal kan ställas inför kravet att döda sina patienter eller att bli av med sitt arbete. För att vi svenskar ska vara förberedda för morgondagens frågor är det viktigt att vi tar lärdom av historien och i god tid skärper våra samveten så att vi är väl rustade när de frågorna dyker upp. 

Sverige vill gärna vara hela världens samvete. Genom historien har vi gjort mycket gott för framförallt små nationers demokratiska rättigheter och vi har arbetat hårt för en värld i fred. Men i Sverige har inte vårdpersonal rätt att följa sitt eget samvete. De ska snällt rätta in sig i ledet och göra det arbetet som de beordras att göra av sina chefer. Låt oss istället lära oss av Tysklands dyrköpta läxa och rusta oss för framtiden genom att skriva in rätten till samvetsvägran i den svenska grundlagen. Först då och inte innan kan vi vara världens samvete fullt ut!

Text och foto: Mikael Good

Mirakelbabyn som gav sin mamma ett nytt liv

Tänk dig att du bara är 17 år, höggravid, hemlös och inte har några föräldrar som du kan vända dig till, du har precis blivit utkastad från ditt studenthem, din bästa vän har vänt dig ryggen, du har ingenstans att vända dig eller ta vägen, du är helt ensam och övergiven av alla. Så var situationen för Sveta som jag träffade på familjecentret Grace i St. Petersburg.

Svetas föräldar dog i en bilolycka när hon bara var nio år. Hon hamnade på barnhemmet Svalan där hon bodde tills hon tog examen. Hon flyttade till ett studentboende i närheten av skolan i St. Petersburg och började att studera på en yrkesskola. På studenthemmet träffade hon en kille som hon blev ihop med snart var hon gravid. Ett par år tidigare hade hon fått reda på att hon aldrig skulle kunna bli gravid på grund av en medfödd defekt på livmodern. Förhållandet med pojkvännen hann dock ta slut innan hon förstod att hon var gravid, den före detta pojkvännen var inte alls intresserad av att bli pappa och han tyckte att hon skulle göra abort. 

– Först ville jag också göra abort och jag bokade in en tid på sjukhuset. Men precis innan aborten skulle utföras ändrade jag mig och bestämde mig för att barnet skulle få födas, säger Sveta och tittar blygt ned i golvet. 

Sveta visste inte om hon skulle kunna få flera barn i framtiden och därför beslöt hon att barnet skulle få födas. Men när personalen på studenthemmet där hon bodde fick reda på att hon var gravid blev hon utkastad därifrån.

Hon blev utsparkad av sin kompis

Sveta fick bo hos en kompis, men kompisen ville hyra ut rummet och tjäna pengar på det, när det visade sig att Sveta inte kunde betala för sig blev hon utsparkad. Sveta var nu både hemlös och höggravid och som en sista utväg ringde hon till sin före detta rektor på barnhemmet Svalan, hon kunde inte heller hjälpa Sveta men hon gav henne telefonnumret till familjecentret Grace i St. Petersburg. Sveta ringde till familjecentret Grace och när de svarade sa hon med ren och skär desperation i rösten:

– Jag är höggravid, jag har ingenstans att bo och det finns ingen som vill eller kan hjälpa mig.
Personalen på Grace bestämde att Sveta skulle få bo familjecentrets lägenhet och redan samma eftermiddag hämtade de Sveta. När jag besöker Grace har Sveta bott i ett rum där sedan början av september 2009. Hennes son Sergei föddes i oktober samma år. 

– Jag är mycket tacksam för att jag behöll Sergei och inte gjorde abort, det är inte säkert att jag kan få fler barn i framtiden, Sveta hämtar andan och säger, Sergei är en riktig gudagåva, en mirakelbaby, han är en frisk och mycket glad liten kille, Sveta kramar kärleksfullt om sin lilla son.

Sergei får tag på en leksakskamera och han hoppar ned från sin mammas knä och börjar ta kort på mig med den. Jag tar kort på honom med min fotoapparat och visar bilden för honom på kameradisplayen, Sergei skrattar så att han kiknar när han ser bilden på sig själv. Sergei är en glad liten kille som trivs med att stå i händelsernas centrum och på Grace finns det alltid ett vänligt knä som han kan få sitta i.



Det största som hänt i mitt liv

Sveta stormtrivs på Grace trots att det stundtals är trångt och stökigt där. Den varma kristna atmosfären och alla vänliga människor i hennes närhet som lever ut sin tro gjorde att Sveta blev avundsjuk på dem, hon ville också ha det som de hade.

– Det största som har hänt mig på Grace är att jag har tagit emot Jesus som min personliga frälsare och Herre och blivit döpt. Min mamma brukade tala med mig om Jesus när jag var liten och när jag bodde på barnhemmet brukade vi besöka kyrkan ett par gånger per år men det är först här på Grace som jag har mött människor som verkligen lever ut sin tro säger Sveta och strålar.

Trots att alla som kommer till Grace inte är kristna så brukar de flesta följa med till gudstjänsterna i den närbelägna Rysk-ortodoxa kyrkan. Prästen och nunnorna är ofta på besök på Grace, där de håller i bibelstudier och pratar med dem som bor på eller besöker centret.
När Sergei blir två år ska personalen på Grace hjälpa Sveta att få tag på en egen lägenhet där hon och hennes son kan få bo. Då ska Sergei börja på dagis och Sveta ska försöka få tag på ett arbete. I samband med att Sergei föddes så dog Svetas mormor och hon ärvde ett litet markområde som hon funderar på att sälja så att hon får ett startkapital. Gud har verkligen tagit hand om Sveta och Sergei. 

       

Kärlek och godhet är något som vi alla behöver
Grace är ett familjecenter i St. Petersburg som arbetar efter mottot: Kärlek och godhet är något som alla behöver. De har byggt upp en kristen familjegemenskap för ensamstående mammor och före detta barnhemsbarn. De ensamstående mammorna som kommer till Grace har oftast vuxit upp på barnhem. Ett av målen med verksamheten på Grace är att de som kommer dit ska få möta Jesus och bli en del av Guds stora familj. De som arbetar på Grace är noga med att inte tvinga sig på någon, även de som inte är troende är varmt välkomna att dela gemenskapen på familjecentret. Personal från Grace besöker regelbundet föräldralösa barn och ungdomar på studenthem, internatskolor och barnhem i St. Petersburg med omnejd, de predikar evangeliet för dem som vill lyssna och bjuder in barnen till gemenskapen på familjecentret, allt för att de föräldralösa barnen ska veta vart de kan vända sig när de har tagit studenten och förväntas klara sig själva. Arbetet är viktigt, särskilt i en storstad som St. Petersburg där ensamheten är utbredd och många före detta barnhemsbarn hamnar i fel sällskap. Det finns några sängplatser på Grace där de som behöver extra stöd kan få bo.

   

Om du vill får du gärna stödja Grace Family Center genom att antingen ta kontakt med mig så hjälper jag dig att förmedla dina pengar via en betrodd svensk hjälporganisation eller så kan du donera pengar direkt till Grace via biståndsorganisationen Star of Hope, USA. Även om de inte själva jobbar mot Ryssland så ställer de gärna upp och förmedlar pengar till Grace: Grace St. Petersburg

Text och foto: © Mikael Good, All Rights Reserved