Les Grands Moments: kina

Visar inlägg med etikett kina. Visa alla inlägg

lördag 24 december 2016

Den första julfesten i den kinesiska staden Joping

Blyga och mycket tysta trippade de in, tio stycken barn i olika åldrar från kommunen Joping i södra Kina. De var både nervösa och osäkra på hur de skulle uppföra sig, det är ju inte var dag man är på fest tillsammans med borgmästaren och andra viktiga människor från kommunen, dessutom två vita personer från Sverige.

Julen 2004 lämnade min man Mikael och jag allt vad tomtar, julgranar, fet julmat, stress och jäkt heter, hemma. Istället besökte vi några av Hoppets Stjärnas fadderbarn i Kina, barn som inte ens är medvetna om att julen kommer och går. Eftersom Gud ”inte finns” i det kommunistiska Kina kan man ju knappast fira att hans son föddes för snart 2000 år sedan… Vet de något alls om julen, är det att jultomten bor i norra Europa, en plats som för dem lika gärna kunde ha legat på Mars.

Mat på fulla fat

Den nervösa och spända stämningen lättade när barnen fick sätta sig till bords och fat efter fat med väldoftande mat ställdes fram på bordet. Som traditionen bjuder, skulle det inte snålas på något, här fanns allt du kan tänka dig (utom möjligtvis skinka och janssons frestelse…) Barnens ögon blev större och större - var all den här maten för dem? När de sedan började äta hördes glada skratt och fnitter fyllde rummet där vi satt.

Ensamhet i ett land med 1,4 miljarder människor

Som vid alla ”riktiga” middagar i Kina skulle det hållas tal. Först höll borgmästaren tal, både till barnen och till min man Mikael och mig. Efter borgmästaren var det barnens tur att hålla tal. Jag hade ibland svårt att hålla tillbaka tårarna. Barnen berättade om hur det känns att inte ha föräldrar, om utanförskap och ensamhet. Men de berättade också om en enorm tacksamhet för hjälpen de fått.

Zhang 10 år hade skrivit ett tacktal till Mikael och mig som hon läste upp på borgmästarens mottagning:
- Jag har alltid drömt om att någon skulle vilja hjälpa mig. Nu har min dröm gått i uppfyllelse! TACK!
Mina föräldrar dog när jag var fem år, sedan dess har jag bott hos min farmor. Farmor är gammal och blir äldre varje dag, hon orkar inte så mycket längre och kan inte arbeta som förut. När jag såg andra barn i min ålder gå till skolan varje dag, kände jag mig väldigt ledsen och ensam. Men nu har jag fått hjälp från Hoppets Stjärna och kan gå i skola. Det känns nästan som om jag fått föräldrar, hela mitt liv är fyllt av ljus och glädje. Jag ska göra mitt allra bästa i skolan.
När jag blir stor, vill jag göra som ni, hjälpa föräldralösa barn. Det är mitt sätt att ge tillbaka av det jag fått från er.
Zhang avslutade talet med att säga det enda som hon kunde på engelska - Happy birthday!

När talen var över och det mesta av maten var uppäten bestämde sig barnen för att sjunga en sång för oss. ”Happy birthday”, inte precis någon julsång men varför inte, är det Jesu födelsedag, så passar den ju alldeles utmärkt.

Fickor fulla med godis

När festen var slut fick barnen ta med sig så mycket godis och frukt de kunde från det som fanns kvar på faten. Det var några mycket lyckliga barn som gjorde allt de kunde för att få plats med så mycket godis som möjligt i fickorna. Allra gladast var nog lille Zuo, han hade fått låna sin kusins alltför stora kostym, i den fanns massor av stora fickor. Barnen fick dessutom var sin julklapp innan det var det dags för dem att åka hem igen, mätta, trötta och mycket nöjda med sin absolut första ”julfest”.

Text: Marita Good. Foto: Mikael Good

fredag 5 september 2014

Utbildning - en investering i framtiden

Det är många som gärna pratar och diskuterar om olika vägar för att maximera sin investering för att de ska kunna få ut så mycket som möjligt av den. Det är inget fel i det men jag tror att en av de bästa investeringarna som man kan göra är att investera i ett barns utbildning.

Det har snart gått 10 år sedan jag träffade Jiang-Li som då var 10 år, hennes tvåårige lillebror och deras morfar i en by i närheten av den burmesiska gränsen i Kina. Deras föräldrar hade nyligen dött i en olycka och deras morfar hade fått vårdnaden om dem. Trots att Jiang-Li hade toppbetyg i skolan riskerade hon att regleras för att hennes morfars skrala pension inte räckte till för att betala skolavgiften. När jag fick reda på det bestämde min fru och jag oss utan en sekunds tvekan att se till så att hennes skolavgift blev betald och vår tolk Mr Wu lovade att han personligen skulle se till så att Jiang-Li fick pengar till framtida skolavgifter.

Ett TV-team från Cumming var med och filmade min fru och mig när vi reste runt i byar och små städer i närheten av den burmesiska gränsen. De filmade när vi överräckte gåvan till Jiang-Li. Vi svenskar är ganska så bra på att dela med oss av vårt överflöd till dem som inte har det så bra ställt. Men i Kina är det ytterst ovanligt och därför blev det en ganska så stor nyhet. Jag hoppas i vart fall att vår givmildhet fick vara med och så ett litet frö till ett större inhemskt engagemang för föräldralösa barns skolgång i Cumming.

För barn som växer upp i fattigdom är utbildning oftast den enda möjligheten att bryta sig ur fattigdomen och få ett bättre liv än deras föräldrar. De bästa eleverna i Kina får ofta stipendier av företag mot att de jobbar för dem ett vist antal år på så vis kan de läsa vidare på yrkesgymnasium eller på universitet. Studieivern och studieresultatet i landsbygdsskolorna som min fru och jag besökte var mycket hög och i stort sett alla barn var prydda med en röd halsduk som var ett tecken på flit och ett bra studieresultat.

Snart fyller Jiang-Li 20 år. Jag undrar ibland hur det gick för henne? Med tanke på hennes studieiver och goda betyg skulle jag tro att det har gått bra och att hon kommer att gå långt i livet. Den dryga tusenlappen som min fru och jag fick vara med och investera i Jiang-Lis liv kommer säkert att förränta sig väl. Framförallt gav den en ung flicka en chans som hon annars inte hade fått.

Text och foto: Mikael Good

onsdag 1 januari 2014

Sju goda fotoår har blivit tio

2013 var ett bra fotoår för mig i år och framförallt gavs jag möjlighet att slipa på bredden i mitt fotograferande. Som dokumentärfotograf är det bra att ha en bra bredd och kunna behärska olika områden för att kunna väva samman en berättelse i bilder. Nu fuskar jag i och för sig lite grann eftersom jag även skriver. En bra bild säger som bekant mer än 1000 ord med en bra bild tillsammans med en kärnfull text säger betydligt mer. Framförallt får man svaret på frågorna när, var, hur, vem och varför som en bra bild alltid väcker.

Jag tror att 2014 kommer att bli ett riktigt bra fotoår för min del och det ska bli spännande att se vart det bär. I Bibeln talar man om sju goda år men jag är övertygad om att detta året kommer att bli mitt tionde goda år räknat från den nytändningen som jag fick i och med kinaresan i slutet av 2004. Sedan den resan har jag haft en hel del olika frilansuppdrag som reporter och fotograf och mina bilder och texter har publicerats i ett stort antal tidningar och magasin. Jag har även haft ett par större separatutställningar som har setts av runt 10.000 personer.

Tro inte att kommer att slå mig till ro och njuta av min "framgång". Jag kommer givetvis att fortsätta att arbeta för en bättre värld tillsammans med min kamera och mitt anteckningsblock. Jag har inte tjänat så mycket på mitt fotograferande men jag har fått tjäna många fattiga och utsatta människor genom mina bilder och texter. Genom åren har jag fått vara med och dra in mångmiljonbelopp till behövande. Trots det tänker jag inte slå mig själv för bröstet. Så länge som det finns mängder av människor som behöver lite extra stöd och hjälp att hålla näsan ovanför vattenytan kommer jag att fortsätta med mitt arbete.

Meetings In The Middle of China - 青海
從中間的古村 - From the middle of the Middle Kingdom

"Nej, när du skall hålla fest, bjud fattiga och krymplingar, lama och blinda. Salig är du då, eftersom de inte kan ge dig något tillbaka. Du skall få din lön vid de rättfärdigas uppståndelse." - Jesus

"Och glöm inte att göra gott och dela med er, ty sådana offer har Gud behag till". - Hebreerbrevet

Text och foto © Mikael Good, All Rights Reserved.

måndag 3 juni 2013

Se världen utan dina blågula glasögon

När jag skriver försöker jag att böja mina texter rätt. Jag försöker att betrakta omvärlden utan mina blågula glasögon som klär allt jag ser och upplever i blåa och gula nyanser. Istället försöker jag att se världen i samma färger som dem jag möter.

Personligen är jag främst intresserad av att berätta om människor som kanske inte har gjort så mycket väsen av sig. Även om jag har intervjuat ett par så kallade kändisar genom åren, tror jag ändå att de mest spännande berättelserna finns att hitta bland vanligt folk. För ett par år sedan gjorde jag en intervju med ett helt till synes vanligt lettiskt par i 70-årsåldern. När jag fick ta del av deras livshistoria var det nästan som att jag baxnade.

Jag har berättelsen i min dator, den är lång, ja till och med längre än vanligt och bilderna är starka och personliga. Ändå har jag valt att inte publicera repet trots att det mycket väl skulle kunna vara mitt starkaste reportage hittills. Att få repet publicerat i sin helhet är nog lönlöst då det skulle ta upp för mycket spaltutrymme och därmed ta plats från de livgivande annonserna.

Det blir nog som så att reportaget dyker upp i min blogg framgent. Eventuellt kommer ett urval av de repen som jag publicerat i min blogg, i tidningar och magasin att tryckas upp i bokform. Någon ren fotobok kommer jag inte att göra. Om jag gör en bok ska text och bild få samspela annars är jag inte intresserad av att göra någon bok.

För er som inte orkar vänta på en bok har jag sammanställt en länklista som innehåller de flesta reportagen som jag har publicerat i min blogg genom åren. Även om listan är ganska så lång kan jag lugna er med att jag har ungefär lika mycket material liggande som inte är publicerat. Som skribent är jag extremt produktiv och flitig.

Bokmärk gärna det här blogginlägget och återkom till det då jag kommer att uppdatera länklistan med jämna mellanrum.

Text och foto: Mikael Good

söndag 10 mars 2013

Reportage om människor i Kina, Lettland och Ryssland

När jag var grabb såg jag fram emot att läsa söndagstidningen. I del två fanns det alltid med ett spännande reportage från något av världens hörn. Jag läste det med största intresse och i mina drömmar drogs jag sedan med på resor runt om i världen med min penna och kamera i högsta hugg.

I vuxen ålder har jag getts möjlighet att leva ut min reporterdröm och kanske har någon ung grabb eller tjej fängslats av berättelserna och bilderna som jag själv har delat med mig av. Titt som tätt får jag frågan om det går att läsa mina gamla reportage någonstans. För ett par år sedan sammanställde jag en länklista. Den länklistan har nu blivit uppdaterad med en hel del nya länkar och du hittar den i slutet av det här inlägget.

Mina reportage har publicerats i nyhetsbrev, magasin och tidningar. En del av dem har även översatts till norska, finska och engelska. Ett av mina letlandsreportage är fortfarande ett av de reportagen som har gett mest läsarrespons i den tidningen där det publicerades. Anledningen till att jag har valt att publicera en del reportage i min blogg är för att de ska få lite större spridning och nå utanför målgruppen för tidningarna som jag tidigare skrivit för. Även om länklistan är ganska så lång har jag fortfarande en del reportage på lager som jag kommer att portionera ut vid lämpligt tillfälle.

Bokmärk gärna det här blogginlägget och återkom till det då jag kommer att uppdatera länklistan med jämna mellanrum.

Kolla gärna in min profil på Linkedin om du är intresserad av att anlita eller anställa mig: http://se.linkedin.com/pub/mikael-good/51/a75/689

Text och foto: © Mikael Good, All rights reserved.

tisdag 29 november 2011

Top Five Photographers

Det är många som gör topp fem eller topp tio listor över olika saker och företeelser. Själv så gör jag gärna topplistor över min favoritmusik. Men jag trodde nog aldrig att jag själv skulle hamna på någons topplista.

För ett par veckor sedan skickade en asiatisk dokumentärfotograf en lista på sina fem favoritfotografer till mig, listan är som följer: 1. Cartier Bresson, 2. Sebastiao Salgado, 3. Josef Koudelka, 4. Mikael Good, 5. Steve McCurry. Även om jag själv inte tycker att jag platsar i det gänget så måste jag ändå medge att det känns lite hedrande att mitt namn hamnade på hans lista :-)

Med det skulle kännas ännu mer hedrande om jag fick möjlighet att åka ut på fler jobb. Av fem förväntade reportagejobb vid årets början har hitills bara ett blivit av och det verkar tyvärr som om jag inte kommer att få åka på några fler reportageresor i år... Det har onekligen varit de stängda dörrarnas år för mig vad gäller arbete. Även om det ser mörkt ut för mig på arbetsfronten så hoppas jag ändå att den stora dörren ska öppnas på vid gavel för mig.

Min marknadsföring har trots allt fungerat ganska så bra och mina bilder har fått en del internationell uppmärksamhet. Ett av reportagen som uppmärksammats är Meetings in the middle of China som jag gjorde i december 2004. Det är inte omöjligt att jag kommer att ställa ut Meetings int the middle of China på ett galleri i Jönköping inom en ganska så snar framtid. Jag återkommer med tid och plats i så fall.

Dagens låt: Broadway Jungle - Toots and The Maytals

Text och foto: Mikael Good