It's like I've been born again

Ioana who is a mother of three children travelled from Romania to Sweden in early 2014 in a desperate attempt to earn the extra money that was needed for her children's education. She tried to get a job but soon she ended up on the streets of Stockholm were she begged for money from bypassers. During her stay Ioana became seriously ill and had to seek medical attention.



A good friend of her took her to a hospital where she underwent a number of tests to determine the cause of the disease. A doctor at the hospital informed her that she suffered from Hepatitis C and had a long time cirrhosis. The doctor gave her one or two years to live if she did not get a liver transplant. He prescribed medications to Ioana and advised her to go home to her family and spend her last days of life with them. Because she is a EU-citizen she had to go back to Romania to do the liver transplant.

Health care is free in Romania but the country has problems with corruption. In order to get the care you need you must either have the right contacts or give bribes. Those who have no contacts or money may choose to get poor care or no care at all. Ioana and her husband Vasile did not have the money that they needed to get medications or a liver transplant and her prospects was bleak.



Many Swedes were engaged in Ioanas situation after her story had been aired on ABC News in early 2014. They started to raise money for the benefit of her medications and liver transplantation. The Swedish NGO Heart to Heart was asked if they could set up a account and transfer the money to Ioana. They decided to transfer the collected money to Ioana without charging any fee.

A female reporter from ABC News and her team fought for Ioanas right to get a liver transplant. And thanks to all the media attention they created in both Sweden and Romania about Ioana she was finally included on the waiting list for a liver transplantation at a specialist clinic in Bukarest. After she undervent the transplantation a number of donors continued to give money to her so she could buy the expensive antiretroviral drugs she needed to survive until the surgery.



I met Ioana who is a very kind and gentle woman in her small house in a Romanian village in the middle on Romania in september 2014. She was very thankful to all the people in Sweden who had been engaged in her situation and helped her with their money and prayers. But she was also very worried about the future. Ioanas mother died when she was a young girl and she didn't want her own children to grow up without the love and support from their mother.
- I want to live as long as I can get to see my children grow up to be big. My mother died when I was small and I do not want my children to have to grow up without their mother, she said to me with tears in her voice.



A couple of weeks after I met Ioana, she received the good news that the vaiting was over and that she should get a liver transplant at a clinic in Bucarest. She received the transplantation at the clinic on november 4. After a couple of weeks of convalescence at the clinic she was healthy enough to go home to her husband Vasile and their three children Bianca, Adrian and Sebastian.



Ioana are doing well after the liver transplant but she have to continue to take retroviral drugs for the rest of her life, otherwise her body will reject the new liver.
- If it hadn't been for all the good-hearted people in Sweden I might have been dead. It feels like I've been born again since I got my new liver. I'm very grateful to everyone who has helped and supported me and who have been involved in giving me a new life.

      

Read more about Heart to Hearts Team Roma-project in the following link: http://english.hearttoheart.se/the-team-roma-project-2/

Text and photo: Mikael Good

Det lilla huset som inte finns på kartan

Trots att människor har bott i byarna i Pauleascaområdet sedan 1940-talet räknas det ändå som en illegal bosättning och finns inte med på officiella kartor. Enligt rumänsk lagstiftning har man rätt att bli laglig ägare om man har bott på en och samma plats i minst 30 år.



I Pauleascaområdet i länet Arges i Rumänien finns de tre små byarna Troislav, Tinca och Tufanu. De flesta av de drygt 4000 invånarna tillhör minoritetsgruppen Rudari*. Många av husen byggdes i slutet av 1940-talet på mark som de blev tilldelade av den gamla kommunistregimen. I samband med att Rumänien blev fritt från kommunismen genomfördes en stor jordreform där de gamla ägarna fick tillbaka marken som de berövats på under kommunismen samtidigt som de flesta av landets 22 miljoner invånare fick en bit mark och äganderätt till sina bostäder. Tyvärr exkluderades många romer och rudari från denna jordreform och den besittningsrätt de haft under kommunistregimen är nu ifrågasatt.

De tidigare markägarna, som fått tillbaka sina egendomar, vill inte ha otillåten bebyggelse på sin mark. Tyvärr är det inte ovanligt att människor i byarna vräks från hus som har varit i deras familjers ägo i 25 år eller mer. Husen demoleras sedan av grävskopor och schaktmaskiner. Familjerna blir hemlösa.

När en av kvinnorna I byn förstod att min kollega Rickard talar flytande rumänska skyndade hon snabbt iväg till sitt hus för att hämta ett dokument som hon ville att han skulle titta på. Kvinnan presenterade sig som Florina, hon är 24 år gammal och bor i ett nybyggt litet hus som är något mindre än en friggebod tillsammans med sin man Nicolae och deras dotter.

– Jag kan varken läsa eller skriva. Snälla, läs och förklara för mig vad det står i det här dokumentet som min man och jag har fått från skogsbolaget, säger Florina med mycket vädjan och oro i rösten när hon räcker det till Rickard.



Rickard tog god tid på sig att läsa och berätta vad som står i dokumentet. På krånglig byråkratrumänska stod det att det statliga skogsbolaget som äger marken där huset står vill att Florina och hennes man infinner sig i rätten. Om det inte gör det kommer huset att demoleras. Rickard ser att datumet för rättegången är passerat. När Florina får höra det blir hon genast orolig för att de ska bli vräkta från sitt hus och att skogsbolaget ska komma och demolera det precis som de gjorde med grannhuset förra vintern.



Florina och Nicolae förlorade striden om sitt hem. Sedan några månader står huset öde och väntar på att bli grävskopornas rov. Familjen har flyttat in hos Nicolaes föräldrar som har ett större hus, ett hus som inte är lika utsatt för väder och vind. Det bör påpekas att skogsbolaget oftast ser genom fingrarna på illegala bosättningar i området. Men enligt skogsbolaget hade familjen byggt sitt hus på en olämplig plats och därför fick de ett rivningsföreläggande. På nationell nivå i Rumänien förs det samtal om att alla fastigheter bör registreras och att tydliga direktiv för bostäder ska tas fram. Förhoppningsvis kommer även frågan om bostadssituationen för nationella minoriteter att tas upp och förbättras.



Genom åren har Hjärta till Hjärta som både Rickard och jag arbetar för varit med och hjälpt många romska familjer att få äganderätt till sina bostäder. Förra året såg Hjärta till Hjärta tillsammans med kommunen i Gradinari och en rumänsk hjälporganisation till så att 115 familjer fått äganderätt till sina bostäder. Nästa steg blir att försöka få till ett liknande projekt i Pauleasca-området.  

Text och foto: Mikael Good

*Rudarernas ursprung är höjt i dunkel. En del tror att de är romer som har förlorat sitt språk och sina traditioner. En del tror att de är en rest av Dakerna som som bodde i Rumänien innan Rumänerna kom till landet. En del tror att de är en blandning mellan olika folkslag som tagits som krigsfångar i krig med det Ottomanska riket och som sedan förslavats. En del tror att rudarerna kan vara en av Israels förlorade stammar.

Jönköping har blivit kallt för utsatta EU-medborgare

De utsatta EU-medborgarna som bor på Oset i Huskvarna har ett avhysningsbeslut från Jönköpings kommun hängande över sig. Kommunen har bestämt sig för att avhysa EU-medborgarna var helst de bosätter sig i ett desperat försök att bli av dem som tigger på gator och torg i kommunen.

Under vintern har Jönköpings kommun genom Kyrkhjälpen i Huskvarna och Jönköping sett till så att de utsatta EU-medborgarna har haft tak över huvudet och kunnat leva ganska så värdigt trots sin utsatta situation. Men i slutet av mars stängde boendet och de utsatta EU-medborgarna som inte längre har någon fast punkt har sökt sig till parker, skogsdungar och ställplatsen vid badplatsen Oset i Huskvarna dit kommunen hänvisade dem förra sommaren. Nu är de inte längre välkomna dit. Tanken var att de skulle avhysas från Oset förra måndagen men det ser ut som om Jönköpings kommun har gett dem några veckor på sig att självmant flytta.

I söndags åkte jag ned till Oset i Huskvarna för att prata med mina romska vänner. De var ganska så uppgivna över situationen. Rädslan över att bli avhysta gnagde i dem. Kvinnan som levde upp och skrattade och dansade till den romska musiken under det romska nationaldagsfirandet som vi hade i Huskvarna den 8 april, satt nu bakom en bil och grät medan hon pratade med sina minsta barn hemma i Rumänien. Hon var mycket orolig över den osäkra situationen och ville försöka komma hem till barnen så snart som möjligt.

En bit bort satt tre män från Bacau och sjöng och spelade. En av dem hade byggt en trumma av en pappkartong och till rytmerna av trumman sjöng de gemensamt en romsk folkvisa. Romerna är glädjens folk och för en stund kunde de gemensamt glömma sina problem och bekymmer. Jag umgicks med grabbarna en stund innan jag gick vidare och stötte på en etnisk rumän som har jobbat i Italien, Spanien och England. Nu säljer han gatutidningen Faktum i Jönköping
- Vet du om någon företagare som behöver en bra hantlangare frågade han mig?
Jag hade inga bra tips att ge, men sa till honom att det är lite lättare att få jobb om han har ett svenskt samordningsnummer vilket han kan få på Skatteverket. Han skrattade lite åt den svenska byråkratin och sa med ett halvt leende.
- Det var mycket lättare att jobba i Italien och Spanien. Där frågade de aldrig efter några papper och de betalade alltid ut lönen när arbetsdagen var slut. Men tyvärr finns det inga jobb att få tag på där längre och därför åkte min fru och jag till Sverige istället.
Han hade hört ett rykte om att de som bor på Oset har till den 25 april på sig att flytta, sedan kommer Jönköpings kommun att avhysa dem som eventuellt finns kvar med hjälp av polisen och skrota bilarna och husvagnarna.

Jag vandrar vidare och träffar på några gamla vänner som kommer från en förort och en liten by i närheten av flygfältet i Bacau. Nu bor de i några tält precis vid Vätterstranden. Även de kände sig missmodiga över sin situation och några äldre personer i deras sällskap hade rest hem av hälsoskäl några dagar tidigare.

- Det är kallt och dragigt här nere vid sjön och vi fryser om nätterna, jag önskar att jag var tillbaka i Rumänien, där är det mycket varmare vid den här årstiden, sa en kvinna och slog armarna om sig och huttrade.
En kvinna från ett litet samhälle utanför Bacau som jag har träffat många gånger, tackade mig för talet som jag höll på romernas nationaldagen och sa till mig:

- Du känner till mitt folks historia och vår situation. Det är nästan som om du vore en av oss. Vi vet att vi kan lita på dig, du kommer inte med en massa löften som du inte håller, du säger alltid att du inte kan lova något men att du ska göra ditt bästa. Så pratar en man som talar sanning.

Kvinnan och hennes man har många barn och de brukar turas om att åka till Sverige. I december var hon hemma i Rumänien och tog hand om barnen.
- En dag kom det en lastbil från Sverige till min hemby och de delade ut mat och ved till nästan alla i byn. De tog kort på mina och andras barn, filmade oss och lovade oss hjälp. Människorna i byn var glada över den oväntade hjälpen och alla löftena. Men nu har det gått 5 månader och vi har inte sett till vare sig dem eller någon hjälp, säger hon och ser både arg och besviken ut.

Jag förklarade för henne att det inte var biståndsorganisationen Hjärta till Hjärta som jag arbetar för som var där. Vi arbetar inte på det sättet. Jag berättade för henne att tillsammans med en annan svensk och en rumänsk organisationer utreder Hjärta till Hjärta möjligheten att starta upp sociala företag i området som ska ge jobb till den romska befolkningen, bland annat inom fiskeri och jordbruk.

- Jag vill jobba på jordbruket, det har jag gjort tidigare, snälla hör av dig till mig om ni tänker starta upp företaget. Får jag ett jobb i Rumänien kommer jag inte att åka till Sverige.

En annan kvinna och hennes man kom fram till mig och sa:
- De flesta av oss kommer att åka hem i veckan. Det är kallt att sova här på nätterna och vi vet inte om vi kommer att bli avhysta av polisen eller inte.
Rapporter om avhysningar har kommit till dem från släktingar och vänner som bor runt om i landet. Och för ett par dagar sedan avhystes en grupp rudarer från Pauleasca-området från sitt temporära boende i skogen i närheten av ICA Maxi i Jönköping.
En man som kommer från en by i mellersta Rumänien och som kan bra engelska blandar sig i samtalet och säger:

- Vi vill inte vara till något besvär och vi vill inte stöta oss med Huskvarnaborna. Får vi toaletter och en container så ger jag dig mitt hedersord på att vi kommer att hålla ordning här.

Innan jag cyklade hem kramade jag om mina vänner och bad om Guds rika välsignelse över var och en av dem. Jag skäms över att Jönköpings kommun har blivit så kall och hård för utsatta medmänniskor. Men å andra sidan har Kyrkhjälpen i Huskvarna och Jönköping och alla deras volontärer gjort ett fantastiskt arbete för våra utsatta vänner och det fyller mitt hjärta med värme, hopp och tacksamhet. Jag är övertygad om att arbetet med de minsta av våra syskon kommer att bli till en välsignelse för staden. 

Jag har medvetet valt att inte ha med några namn eller bilder i reportaget med tanke på mina vänners utsatta situation. Tidigare har jag kunnat fotografera mina vänner ganska så fritt men nu ville de inte att jag tog några bilder, jag plockade genast undan kameran. Att fotografera utsatta människor måste alltid ske på deras villkor.

Text och foto: Mikael Good

Debattartikeln - "Tittar du också bort?" har fyllt sitt syfte

I september 2013 började jag göra research och skriva på en debattartikel om de utsatta EU-medborgarna som kommit till Sverige för att tigga. Rubriken på debattartikeln blev "Tittar du också bort?".

På tidningsredaktioner runt om i landet ställdes frågan om vilka tiggarna var, hur de kommit hit och varför? Tanken var att försöka ge svar på några av deras frågor. Men på den tiden var Hjärta till Hjärta bara en liten halvt okänd hjälporganisation från Linköping vars röst inte var så viktig i den allmäna debatten. Därför lyckades jag inte få in artikeln i någon tidning. Men jag gav inte upp och valde att publicera debattartikeln i min blogg. Hitilldags har debattartikeln haft ungefär 27.000 inklick. Många journalister och annat mediafolk har tagit del av debattartikeln och en del av dem har oblygt snott hela textstycken och vävt in dem i sina egna artiklar!

Men mig bekommer det inte. Tanken med debattartikeln var att skapa opinion för romernas situation i Rumänien och det syftet har nåtts med råge. Trots att det bara var en liten medial sten som kastades i vattnet har ringarna på vattenytan nått betydligt längre än vad jag någonsin hade kunnat drömma och hoppas på när jag tryckte på publicera-knappen den 3 oktober 2013. Med debattartikeln fick jag vara med och bereda väg och öppna dörrar för det som sedan skedde i februari 2014.

Här kan du läsa debattartikel "Tittar du också bort?": http://chasid68.blogspot.se/2013/…/tittar-du-ocksa-bort.html

Text och foto: Mikael Good

Opre Roma - Roman har rest sig från trottoaren

Opre Roma är romanés och betyder res er romer. I många städer och samhällen i Götaland har romer från Bulgarien och Rumänien rest sig från gator och trottoarer för att istället sälja Götalands gatutidning Faktum till förbipasserande. En av Faktumförsäljarna är Roman Sorin som kommer från byn Valea Seaca i den nordöstra delen av Rumänien.

Jag träffar Roman i snålblåsten utanför snabbköpet i Huskvarna. Han står och vaggar av och an i ett desperat försök att undfly kylan och få lite extra värme.

- Det är väldigt kallt idag säger Roman och burrar ihop sig.

Han berättar att han har varit i Sverige i 4 månader. Han har inte någon plats på något härbärge och nätterna tillbringar han i sin bil på olika parkeringsplatser. 

- Min fru och mina tre barn i åldrarna 4, 2 och 6 månader är kvar hemma i Valea Seaca, säger han med mycket saknad i blicken.

Roman kom till Sverige med en förhoppning om att få tag på ett arbete så att han kunde försörja sin familj hemma i Rumänien. Att få tag på ett arbete visade sig vara omöjligt och han pantade flaskor eller tiggde för att få ihop lite pengar.
- Jag fick bara ihop 50-100 kronor per dag till min familj och det räckte inte så långt, säger han med besvikelse i rösten.

För ett par veckor sedan fick han ett erbjudande om att bli Faktumförsäljare och han tackade genast ja till erbjudandet. Tidningen kostar 50 kronor och han tjänar 25 kronor för varje nummer som han säljer. 

- En bra dag kan jag sälja 15 tidningar, säger Roman och ett litet leende sprider sig över hans ansikte.

Förutom att han kan skicka betydligt mer pengar till sin familj än tidigare har han rest sig upp och fått en yrkestitel och en yrkesstolthet. Roman är inte längre en tiggare utan en rakryggad Faktumförsäljare.

Jag berättar för Roman att jag arbetar på biståndsorganisationen Hjärta till Hjärta och att vi har planer på att starta sociala företag i Valea Seaca och Cuvova tillsammans med Rumänien Cucova-hjälpen från Gnosjö och en rumänsk organisation. När han hör det blir han glad och säger:

- Om jag får tag på ett arbete i Rumänien kommer jag inte att åka till Sverige.

Innan jag går köper jag en tidning av honom, strax efter att jag köpt tidningen kommer ännu en glad Huskvarnabo förbi och köper en tidning av Roman.

- Man måste hjälpa sina medmänniskor i nöd säger han innan han går till sin bil

Text och foto: Mikael Good

Det känns som om jag fötts på nytt

Trebarnsmamman Ioana Ghita åkte från Rumänien till Sverige i början av förra året i ett desperat försök att tjäna ihop pengar som behövdes för barnens skolgång. Under tiden i Sverige blev Ioana akut sjuk och blev tvungen att uppsöka läkare.



Ioana besökte en läkare på ett sjukhus i Stockholm och efter undersökningen fick hon beskedet att hon led av hepatit c och hade en långt gången skrumplever. Han gav henne ett eller två år att leva om hon inte lyckades få en levertransplantation. Läkaren skrev ut mediciner till Ioana och rådde henne att åka hem till sin familj och spendera sin sista tid i livet tillsammans med dem. 

Precis som i Sverige är sjukvården fri i Rumänien. Men sjukvården i landet har problem med korruption och för att få vård behöver man i de flesta fall antingen ha kontakter eller ge mutor. De som inte har några kontakter eller pengar får välja på dålig vård eller ingen vård alls. Ioana och hennes man Vasile hade inte pengarna som behövdes för att få mediciner eller en levertransplantation och hennes framtidsutsikter såg dystra ut. 



Efter att ett reportage om Ioana Ghita visats på ABC Nyheter i början av förra året engagerade sig många svenskar i hennes svåra situation och en insamling till förmån för hennes mediciner och levertransplantation startades. Hjälpverksamheten Hjärta till Hjärta tillfrågades om de kunde tänka sig att ställa upp och förmedla pengar till Ioana via sitt 90-konto. De ställde upp och förmedlade pengarna som kommit in till Ioana utan att ta ut någon administrativ avgift. 

När jag träffade Ioana i hennes lilla hus i Malu Vanat ett par mil från Pitesti i september förra året sa hon med mycket darr på stämman:

– Jag vill leva så länge att jag kan få se mina barn växa upp och bli stora. Min mamma dog när jag var liten och jag vill inte att mina barn ska behöva växa upp utan sin mamma.



Nu ser det ut som om Ioanas dröm kan gå i uppfyllelse. Den massmediala uppmärksamheten i Sverige ledde till att Ioana fick genomgå en levertransplantation den 4 november på ett sjukhus i Bukarest utan att behöva betala några mutor. Det har inte tillstött några komplikationer efter operationen och den 27 november efter en dryg månads konvalescens på kliniken var Ioana tillräckligt frisk för att flytta hem till sin man Vasile och deras tre barn Bianca, Adrian och Sebastian.

Ioana mår förhållandevis bra efter levertransplantationen. Så här sa Ioana till Hjärta till Hjärtas rumänska medarbetare Aurora Popescu när hon pratade med henne i mitten av januari. 

– Om det inte hade funnits så många godhjärtade människor i Sverige hade jag kanske varit död idag. Det känns som om jag har fötts på nytt sedan jag fick en ny lever.
– Jag är mycket tacksam till er alla som har hjälpt och stöttat mig och som har varit med och gett mig ett nytt liv.
I början av februari fick Aurora ett tackbrev från Ioana Ghita. Tackbrevet har översatts från rumänska till svenska och du kan ta läsa det här:



Ioana kommer att behöva mediciner, specialkost och besöka läkaren i Bukarest regelbundet. Hon har inte råd med de kostnader som det medför. Hjälpverksamheten Hjärta till Hjärta från Linköping kommer därför att ge Ioana ett extra tillskott på 2000 kronor per månad under ett års tid. Pengarna kommer från deras knappkampanj.

Text och foto: Mikael Good

Drömmen om det stora klippet

Det finns många olika orsaker till den desperata migrationen av fattiga EU-medborgare från Rumänien till Sverige. Men en av orsakerna är att människor lockas att resa när några av deras grannar och vänner "lyckas" och kommer hem med mycket pengar som de oftast använder till att sätta guldkant på sin tillvaro.

De flesta som tigger får inte ihop mer än en dryg 100-lapp per dag, men drömmen om att hitta ett arbete eller att få en stor gåva från någon vänlig svensk bär dem genom deras grå vardag och hjälper dem att uthärda sina vedermödor. Jag har förståelse för att fattiga romer och rudarer* kommer hit och tigger. I byarna som jag besökt i Rumänien ligger arbetslösheten på 80-90%. Diskrimineringen och utanförskapet som de utsätts för gör det svårt för dem att komma in i det rumänska samhället. Social- och barnbidrag är så små att de inte går att leva på och många kan inte försörja sig på något annat sätt än genom att tigga.

Det ryktas om att de som tigger får ihop betydligt större summor än 100 kronor per dag. Jag har konfronterat ryktet och frågat några personer som bor och arbetar med romer och rudarer i Rumänien. Enligt dem är det bara ett fåtal som kommer hem med mycket pengar. De allra flesta som gett sig ut på desperat migration i jakt på pengar har inte så mycket pengar kvar när alla skulder till ockrare och researrangörer har betalats. En del kan inte ens betala sina skulder och får betala med sina ägodelar. I ett fåtal fall har de till och med blivit av med sina hus när skulden krävts in. För dem blev resan som skulle förändra livet blev en resa som förde dem ännu djupare in i fattigdom.

Trots medvetenheten om att det bara är ett fåtal som lyckas ökar den desperata migrationen från Rumänien. Antalet tiggare som kommer hit ökar i takt med att antalet ockrare och researrangörer blir allt fler. Det finns indikationer på att migrationen kommer att öka kraftigt framåt våren när kylan släpper greppet om Sverige. Med det i åtanke börjar det bli akut att ta fram en nationell handlingsplan som kommunerna gemensamt kan förhålla sig till. Samarbetet mellan olika organisationer och föreningar som jobbar i Sverige eller Rumänien behöver också utökas för att undvika onödigt dubbelarbete.

Tyvärr har även våldshandlingarna mot tiggarna ökat kraftigt med mordbränder, misshandel och hot. I höstas fick en rudarisk man sätta livet till i en misstänkt mordbrand i Högdalen. Hos ordningsmakten finns en rädsla att högerextrema medborgargarden ska ta lagen i egna händer och försöka "städa" gatorna från det som de kallar icke önskvärda element. Andelen hatbrott mot romer och rudarer har ökat kraftigt de senaste åren enligt det Brottsförebyggande rådet (Brå) och då ska vi ändå ha i åtanke att de flesta hatbrotten mot romer och rudarer inte anmäls. Rädslan för ordningsmakten och för att utsättas för repressalier är mycket stor hos de romer som jag pratat med.

Mitt engagemang för romer och rudarer bottnar i att jag vill vara med och resa upp de som sitter och se till så att de får tillbaka sitt människovärde och bjuds in i den europeiska stugvärmen där de hör hemma. Även om det är självklart för mig att se och ge en slant till mina medmänniskor som tigger tror jag ändå att det bästa sättet att nå en varaktig förändring är att arbeta med opinionsbildning i både Sverige och Rumänien och att investera i utbildning, hälsovård och socialt företagande i migranternas hemländer. Det är även viktigt att se till så att romer och rudarer får äganderätt på sina bostäder och att de som är identitetslösa blir folkbokförda.

Text och foto: Mikael Good

*Rudarernas ursprung är inte klarlagt men man tror att de är före detta soldater i den Ottomanska hären som tagits som krigsfångar på 1300- och 1400-talet och som sedan använts som slavar i gruvor. Ordet Rudari är fornslaviska och betyder gruvarbetare. I vilket fall som helst talar de inte romani och har inte några romska sedvänjor eller traditioner. Rudarerna själva kallar sig inte för romer utan för rumäner. Det ryktas även om att rudarerna kan ha judiskt ursprung.