Minnesdagen för förintelsens romska offer

Natten mellan den 2 och 3 augusti är känd som den så kallade "Zigenarnatten". För 75 år sedan beordrade SS chefen Heinrich Himmler att de sista kvarvarande romerna i dödslägret Auschwitz-Birkenau skulle dödas. Den 2 augusti är numera en officiell minnesdag över förintelsens romska offer.

Fram till den natten hade romernas område i förintelselägret varit fylld med sång och dans. Trots alla umbärande valde romerna att låta sången och musiken föra med sig glädje i sorgen och hopp i hopplösheten. Men natten mellan den 2 och 3 augusti tystnade musiken i dödslägret och 3000 romer forslades bort och fick möta döden i nazisternas gaskammare. Drygt 20 000 romer internerades i Auschwitz-Birkenau, bara ett fåtal av dem överlevede. Man vet inte exakt hur många romer som mördades under andra världskriget. Nazisterna förde inte noggrann bok på hur många romer som dödades, och därför kan man bara uppskatta antalet offer. Forskningen kring folkmordet på romerna är bristfällig. Men en siffra som återkommer är att 1 000 000 romer mördades av nazisterna och deras kollaboratörer under kriget.

Förföljelsen, hatet och våldet mot romer borde ha begravts i Europa i samband med nazitysklands fall 1945. Men det gjorde det inte. Hatet låg och pyrde ett par år innan det åter blossade upp. Idag får romer utstå kollektiva bestraffningar och får se sina mänskliga rättigheter bli kränkta runt om i Europa bara för att de är romer. Värst är situationen i Ungern, Rumänien och på Balkan där romer behandlas som andra klassens medborgare och regelbundet utsätts för den övriga befolkningens fördomar, hån och förakt.

Antiziganismen har även ökat i Sverige, romer från Bulgarien och Rumänien som kommit hit i en desperat jakt på försörjning har fått utstå både hot och våld. Hatbrotten mot romer har ökat markant i Sverige de senaste åren, men ändå tror polisen att mörkertalet är stort. Svenska romer är rädda för att hamna i polisens register även när de själva är offer, och romer från Bulgarien och Rumänien har lite eller inget förtroende för polisen, på grund av polisövergrepp i deras hemländer.

Med detta i åtanke är det mer än dags att vi gör upp med vår mörka europeiska historia och inkluderar romerna i vår europeiska gemenskap och ger dem samma möjligheter.

Text och illustration: Mikael Good

Följ med hem till de utsatta EU-medborgarnas hembyar

Det är många som frågar sig hur det ser ut i de utsatta EU-medborgarnas hembyar? I bildspelet som du hittar längre ned i artikeln kan du följa med och se hur det ser ut i några av de byarna i Rumänien varifrån en del av de utsatta EU-medborgare som tigger på gatorna i Jönköping, Linköping och Stockholm kommer.

Tanken med bildspelet är att visa hur det ser ut hemma hos de utsatta EU-medborgarna som tigger och låta det bli en motvikt mot alla de felaktiga rykten om romer som sprids i Sverige. Rykten som säger att de lever lyxliv, har fina bilar och bor i fina hus hemma i Rumänien och Bulgarien som de har bekostat med pengar som de tiggt ihop. Bilderna i bildspelet har jag tagit i några romska byar i Rumänien. En del av människorna i byarna har tidigare varit i Sverige och Österrike där de har försörjt sig på att panta burkar eller tigga. 

När jag fick höra de romska musikerna Catalin Vlads och Stefanica Gheorges tolkning av Goran Bregovićs sång Ederlezi kontaktade jag dem och bad att få används sången i ett bildspel som jag höll på att arbeta med. Catalin Vlad är en klassisk gitarrist av yppersta klass. Stefanica Gheorge är en mycket skicklig cellist som går på en masterutbildning i Bukarest, Rumänien. Efter att de sett mina bilder tackade de genast ja.




Bildspelet har tidigare visats på Rysk TV och många av bilderna har visats på SVT och publicerats i olika svenska tidningar och magasin. Det är inte omöjligt att jag inom en nära framtid kommer att lägga upp en längre variant av bildspelet i svartvitt där jag i så fall kommer att samarbeta med en grupp som spelar traditionell romsk folkmusik.

Text och foto: Mikael Good

Go Home - en musikvideo om vänskap

Sången Go Home av Johan Leidefors handlar om Georgian, en romsk man i 30-års åldern. På grund av arbetslöshet sökte han sig till Sverige i desperat jakt efter ett jobb för att kunna försörja sina barn hemma i Rumänien. Trots många försök fick han inte tag på något arbete och nödgades att tigga för att få ihop pengar. Johan Leidefors som har skrivit sången och dokumentärfotografen Mikael Good som har tagit bilderna har lärt känna Georgian och har engagerat sig i hans livsöde. De delar en förhoppning om att på något sätt kunna hjälpa Georgian och hans familj.

Syftet med musikvideon är att samla in pengar från allmänhet och företag så att Kyrkhjälpen Huskvarna/Jönköping ska kunna fortsätta sitt viktiga arbete med att ge ett värdigt mottagande till de utsatta EU-medborgarna som kommer till vår kommun och erbjuda dem mat att äta, kläder att sätta på kroppen, hygienartiklar och tak över huvudet.



Här kan du ta del av Johan Leidefors tankar bakom sången Go home 
Här kan du ta del av en del av Mikael Goods reportage och artiklar om romer

Sätt in din gåva på bankgiro 545-6546 eller Swisha gåvan till 123 175 86 55. Märk betalningen med ”Kyrkhjälpen - Go Home”. (Insamlade medel administreras av Svenska Kyrkan)

Eventuellt överskott från insamlingen kommer att investeras i EU-medborgarnas hemländer genom Erikshjälpen, Hjärta till Hjärta, SAM-hjälp, Metro Ministries Romania och Missionskyrkan i Huskvarna.

Tack på förhand

Johan Leidefors och Mikael Good

Artiklarna om Europas mest utsatta grupp har nått miljoner

De senaste åren har mina artiklar och fotografier publicerats i många olika media. Artiklarna handlar om ett ämne som ligger mig djupt om hjärtat - romernas utsatta situation i Europa. Det är svårt att mäta hur många läsare som sammanlagt har nåtts men mellan tummen och pekfingret gissar jag på ett par miljoner.



Det är helt ofattbart att en hel folkgrupp blir kollektivt diskriminerad och utstött på grund av sitt ursprung. Romer har funnits i Europa i över 1000 år med de behandlas fortfarande som illegala invandrare eller andra klassens medborgare i många europeiska länder.



Jag använder mitt skrivande och fotograferande i kampen för romernas rättigheter. Om vi gör upp med våra egna fördomar och väljer att behandla romerna som våra medmänniskor är jag övertygad om att vi kan knyta viktiga vänskapsband som river ned fördomar och skapar förbrödring som leder till inkludering.



Ordet rom är romanesh för människa. Oavsett nationalitet, etnicitet, religiös tro och könstillhörighet är vi alla romer och Gud älskar oss precis som vi är.



Här följer en länklista som leder till några av de reportage och artiklar som jag har skrivit om romernas situation de senaste åren:

Vägen ut ur fattigdom och utanförskap - Dik Manuch nummer 4

Bygg inte ett förbud på lögner om tiggare - Aftonbladet

Det är dags att vi lär oss historieläxan - Dagens Arena

Det lilla huset som inte finns på kartan - Dik Manusch nummer 3

Romerna som bor granne med ett obeskrivbart underverk

Pressrealese - Folk är Folk nr 3 fotospecial

Jönköping har blivit kallt för utsatta EU-medborgare

Det är Romernas nationaldag idag

Opre Roma - Roman har rest sig från trottoaren

EU-medborgarna som fick en ny look - Expressen

Det känns som om jag fötts på nytt

Vem tigger på våra gator och vad gör vi?

Porajmos - Den romska förintelsen

Drömmen om det stora klippet

Ederlezi - ett bildspel från migranternas hemmaplan

Hjälp oss att överföra Gnosjöandan till Rumänien

I Believe A Change Is Gonna Come

Tiggeriet är inte organiserat

Misstänkt mordbrand mot tältlägret i Högdalen

Bajsattack mot utsatta EU-medborgare i Huskvarna

Stanki nashti chi arakenpe manushen shai - Mountains do not meet, but people do

Greetings from Pauleasca

Attacken mot tiggarnas läger i Huskvarna

Paradis-Oskar från Paulesca i Rumänien

Kärleken drev Nicolai att tigga

Yavor har äntligen fått jobb!

Jesus i förklädnad

Ingen kan hjälpa alla, men alla kan hjälpa någon!

Gheorghe - Mannen bakom tiggarmyten

Förutom ovanstående artiklar har jag även levererat en hel del bilder till TV, tidningar och webb och ställt upp på en hel del intervjuer i Radio, TV och tidningar samt agerat bollplank och referens för kollegor som skrivit artiklar om romer.

Text och foto: Mikael Good

Vägen ut ur fattigdom och utanförskap

Under kommunismen rådde arbetsplikt i Rumänien och alla romer hade jobb och bostad. Efter revolutionen kastades landet in i en djup ekonomisk kris och arbetslösheten bredde ut sig. De första som förlorade jobben och sina arbetsbostäder var romerna. Över en natt ställdes de på bar backe och blev hänvisade att bygga upp temporära bostäder i städernas utkanter.

Diskrimineringen som i många fall hade upphört under kommunismen tog åter fart. Romerna fick skulden för den ekonomiska krisen och regelrätta pogromer utbröt där hus brändes ned, många människor misshandlades och en del mördades. Majoritetsbefolkningens och myndigheternas fientliga attityd och motstånd mot romer fick till följd att de fick allt svårare att få tag på arbete och många romer hamnade utanför systemet och sjönk allt djupare in i fattigdom och utanförskap.

Vasile Burtea är professor i sociologi och han är den första rumänske romen som uppnått professorsgrad. Så här sa han om den romska migrationen när jag träffade honom i Bukarest förra året:
- Den romska migrationen är inte någon kosmopolitisk strävan mot nya möjligheter. Migrationen handlar om överlevnad för en grupp som har levt i utanförskap och som utsatts för diskriminering i århundraden i och med att romerna inte har några andra möjligheter till försörjning kommer de att fortsätta att söka sig till rikare länder i Europa.

För ett par månader sedan pratade jag med Sorin, en ung romsk man som kom från en stad vid den rumänska Svartahavskusten. Tillsammans med sin gravida hustru hade han åkt till Sverige för att försöka få tag på ett byggjobb. Tidigare har Sorin arbetat på byggen i Italien, Spanien och England. Nu försökte han få tag på ett liknande jobb i Sverige:
- I Italien sa förmannen på bygget att jag var hans allra bästa arbetare och han önskade att alla på bygget jobbade lika bra som jag. När jag sökte jobb i Rumänien skrek förmännen på byggena att här finns det minsann inte jobb för några lata romer...

Romer är allt annat än lata! Tyvärr är det nästintill omöjligt för dem att få arbete i sina hemländer. Men det finns en stor entreprenörsanda och vilja att förändra sin situation bland romerna. Förutom att majoritetssamhället oftast sätter käppar i hjulen för dem saknas ofta medel och verktyg för en förändring. En del använder pengarna som de tjänat ihop i andra länder till att starta företag och bygga sig en ny framtid i sina hemländer medan andra som inte kan eller vill resa iväg är beroende av hjälp och stöd från utomstående för att komma igång.

Biståndsorganisationerna Erikshjälpen och Hjärta till Hjärta har tillsammans med sina samarbetsorganisationer startat upp sociala företag i Rumänien och i Bulgarien. De har valt att vara lyhörda för behoven och pekar inte med hela handen utan lyssnar in vad romerna själva vill och startar företag utifrån deras önskemål och premisser. Romer som tidigare levt i djup fattigdom har fått jobb i företagen eller gått starta eget kurser och fått mikrolån så att de kunnat starta egna företag. De får betala skatt på sin inkomst och blir på så sätt inkluderade i systemet och får del av de sociala förmånerna som tidigare förvägrades dem.

Även om det inte är många som har fått arbete i de sociala företagen skapar det en anda av hopp och framtidstro i byarna och samhällena som berörs. Runt om i världen har sociala företag fungerat som en katalysator för det lokala företagandet och andra små företag inom tjänstesektorn och handeln har vuxit fram och fler personer har fått arbete.

Vägen ut ur fattigdom och utanförskap stavas inte bara utbildning utan även arbete och försörjningsmöjligheter. Genom att ge romerna verktygen som de behöver för att förändra sin situation kan vi gemensamt vara med och bryta de bojor som fortfarande håller dem fångna och se till att de inkluderas i sina hemländer.

Text och foto: Mikael Good

*Artikeln har tidigare publicerats i Dik Manusch nummer 4

Det lilla huset som inte finns på kartan

Trots att människor har bott i byarna i Pauleascaområdet sedan 1940-talet räknas det ändå som en illegal bosättning och finns inte med på officiella kartor. Enligt rumänsk lagstiftning har man rätt att bli laglig ägare om man har bott på en och samma plats i minst 30 år.



I Pauleascaområdet i länet Arges i Rumänien finns de tre små byarna Troislav, Tinca och Tufanu. De flesta av de drygt 4000 invånarna tillhör minoritetsgruppen Rudari*. Många av husen byggdes i slutet av 1940-talet på mark som de blev tilldelade av den gamla kommunistregimen. I samband med att Rumänien blev fritt från kommunismen genomfördes en stor jordreform där de gamla ägarna fick tillbaka marken som de berövats på under kommunismen samtidigt som de flesta av landets 22 miljoner invånare fick en bit mark och äganderätt till sina bostäder. Tyvärr exkluderades många romer och rudari från denna jordreform och den besittningsrätt de haft under kommunistregimen är nu ifrågasatt.

De tidigare markägarna, som fått tillbaka sina egendomar, vill inte ha otillåten bebyggelse på sin mark. Tyvärr är det inte ovanligt att människor i byarna vräks från hus som har varit i deras familjers ägo i 25 år eller mer. Husen demoleras sedan av grävskopor och schaktmaskiner. Familjerna blir hemlösa.

När en av kvinnorna I byn förstod att min kollega Rickard talar flytande rumänska skyndade hon snabbt iväg till sitt hus för att hämta ett dokument som hon ville att han skulle titta på. Kvinnan presenterade sig som Florina, hon är 24 år gammal och bor i ett nybyggt litet hus som är något mindre än en friggebod tillsammans med sin man Nicolae och deras dotter.

– Jag kan varken läsa eller skriva. Snälla, läs och förklara för mig vad det står i det här dokumentet som min man och jag har fått från skogsbolaget, säger Florina med mycket vädjan och oro i rösten när hon räcker det till Rickard.



Rickard tog god tid på sig att läsa och berätta vad som står i dokumentet. På krånglig byråkratrumänska stod det att det statliga skogsbolaget som äger marken där huset står vill att Florina och hennes man infinner sig i rätten. Om det inte gör det kommer huset att demoleras. Rickard ser att datumet för rättegången är passerat. När Florina får höra det blir hon genast orolig för att de ska bli vräkta från sitt hus och att skogsbolaget ska komma och demolera det precis som de gjorde med grannhuset förra vintern.



Florina och Nicolae förlorade striden om sitt hem. Sedan några månader står huset öde och väntar på att bli grävskopornas rov. Familjen har flyttat in hos Nicolaes föräldrar som har ett större hus, ett hus som inte är lika utsatt för väder och vind. Det bör påpekas att skogsbolaget oftast ser genom fingrarna på illegala bosättningar i området. Men enligt skogsbolaget hade familjen byggt sitt hus på en olämplig plats och därför fick de ett rivningsföreläggande. På nationell nivå i Rumänien förs det samtal om att alla fastigheter bör registreras och att tydliga direktiv för bostäder ska tas fram. Förhoppningsvis kommer även frågan om bostadssituationen för nationella minoriteter att tas upp och förbättras.



Genom åren har Hjärta till Hjärta som både Rickard och jag arbetar för varit med och hjälpt många romska familjer att få äganderätt till sina bostäder. Förra året såg Hjärta till Hjärta tillsammans med kommunen i Gradinari och en rumänsk hjälporganisation till så att 115 familjer fått äganderätt till sina bostäder. Nästa steg blir att försöka få till ett liknande projekt i Pauleasca-området.  

Text och foto: Mikael Good

*Rudarernas ursprung är höjt i dunkel. En del tror att de är romer som har förlorat sitt språk och sina traditioner. En del tror att de är en rest av Dakerna som som bodde i Rumänien innan Rumänerna kom till landet. En del tror att de är en blandning mellan olika folkslag som tagits som krigsfångar i krig med det Ottomanska riket och som sedan förslavats. En del tror att rudarerna kan vara en av Israels förlorade stammar.

Öppna ditt hjärta för utsatta EU-medborgare

Förra året besökte jag byarna i Pauleasca-området i länet Arges i Rumänien varifrån många utsatta EU-medborgare som tigger i Jönköping, Linköping, Stockholm och Salzburg i Österrike kommer. Med egna ögon fick jag se den extrema fattigdom som människorna i byarna lever i. Det var nästan så att jag fick nypa mig i handen för att förstå att jag var i ett EU-land och inte i ett fjärran beläget utvecklingsland.

Människorna i Pauleasca bor i små hus som bäst kan liknas vid hyddor av spillvirke som isolerats med vass och lera. I husen finns enkla kaminer som kämpar en ojämn kamp mot nattkölden som letar sig in genom gliporna i väggarna. Många men inte alla har el, rinnande vatten saknas och dasset står på gården. Asfalten slutar där de romska byarna börjar och övergår först till en illa skött grusväg, som sedan övergår till en bäckfåra och sedan till en flodbädd, när det regnar är vägen ofarbar och lärarinnan i en av byarna kan inte ta sig till skolan. Nästan allt det som vi tar för självklart saknas i området. Det som berörde mig mest var alla barnen som växer upp under usla förhållanden och vars föräldrar i många fall hade rest bort för att tigga. 

Pauleascaborna vill jobba och göra rätt för sig. Problemet är att arbetslösheten i området är 80-90%. Tidigare har en del av dem arbetsmigrerat till Italien, Spanien och Frankrike, men när de enkla jobben som de utförde där tröt i skuggan av den ekonomiska krisen fick de söka sig nya vägar för sin försörjning. Deras migration är inte en kosmopolitisk strävan mot nya möjligheter utan en desperat åtgärd för att kunna ge sina hungrande barn ett mål mat. Kunde de försörja sig på hemmaplan skulle de inte åkt en meter. Vi måste vara beredda på att utsatta människor kommer att fortsätta att komma till Sverige i jakt på en försörjning så länge det inte finns några andra alternativ för dem. Därför är det än viktigare att vi är med och skapar alternativ för deras försörjning.

Jag förstår dem som söker sig hit, jag hade nog gjort samma sak om jag var i samma situation som dem och jag hade nog också motvilligt satt mig på gatan för att tigga om inga andra lösningar fanns. När det handlar om våra barns överlevnad är vi föräldrar beredda att göra nästan vad som helst. De flesta av oss har släktingar som på grund av missväxt och armod tvingades lämna 1800- och det tidiga 1900-talets fattig-Sverige på en resa ut på ett kallt, stormigt hav till det förlovade landet Amerika. Resan ledde till nya möjligheter för många av nybyggarna, men för en del av dem blev guldet till sand och de sjönk allt djupare ned i fattigdom, utanförskap och misär i det nya landet.

Med vårt egen historia i åtanke bör vi inte säga nej till utsatta och fattiga människor. Det är viktigt att vi fortsätter att vandra på medmänsklighetens och solidaritetens väg och öppnar våra hjärtan för utsatta medmänniskor, precis som Fredrik Reinfeldt så rakryggat vädjade till oss att göra i det tal som han höll i samband med förra årets riksdagsval. De flesta men inte alla utsatta EU-medborgare som kommer hit är romer från Bulgarien och Rumänien. Ingen av dem ska behöva sova under bar himmel i Sverige, vare sig på sommar eller vinter i ständig oro över att bli avhysta av polisen. Avhysningar är inte någon lösning, avhysningar är kostsamma och kommer bara att leda till att improviserade bostäder byggs någon annanstans.

Det minsta vi kan göra är att erbjuda tak över huvudet för dem som kommer hit. Ett boende där kommuner står för kostnaden och civilsamhället för volontärer. Men vi måste ha i åtanke att ett boende och hjälp här i Sverige bara är hjälp för stunden. Om vi vill komma till roten med den diskriminering och det utanförskap som romerna utsätts för i sina hemländer, måste vi jobba långsiktigt och målmedvetet i deras hemländer. Jag jobbar på Biståndsorganisationen Hjärta till Hjärta och vi har startat upp projekt Team Roma i både Bulgarien och Rumänien. Vi samarbetar med etablerade organisationer och myndigheter i Bulgarien och Rumänien för att ge aktivt och riktat stöd till utsatta romer och rudarer.

För att nå en långsiktig förändring tror vi att det kommer att behövas integrerade insatser inom följande fyra fokusområden:
• Utbildning för unga, alfabetiseringsprogram och yrkesutbildningar för vuxna.
• Hälsoinsatser med prioritet på småbarnsföräldrar.
• Försörjning, hjälp till självhjälp med produktion av diverse produkter för försäljning i Rumänien och Sverige samt microlån för att stimulera nyföretagandet.
• Strukturomvandlande insatser med fokus på de som saknar identitet och de som saknar ägandebevis på sina bostäder.

Behoven bland romer och rudarer är enorma i både Bulgarien och Rumänien. Tillsammans med våra samarbetsorganisationer driver Hjärta till Hjärta för närvarande 9 projekt i Bulgarien och Rumänien. Om vi hade mer resurser skulle vi kunna starta upp 15-20 nya projekt inom ett par månader. Vi har anställt 3 fältassistenter i Rumänien. De besöker utsatta människor, de träffar myndigheter, organisationer och knyter kontakter för eventuella framtida samarbeten. Fältassistenterna är unga och engagerade rumäner som brinner för att skapa förändring i sitt land och vara med och riva ned murar mellan olika folkgrupper i landet. Hjärta till Hjärta vill vara med och se till så att romerna får de verktygen som de behöver för att utbilda sig, utveckla sig och på sikt kunna bryta sig ur fattigdom och utanförskap.

Det är viktigt att all vi som tror på demokrati står upp för de mänskliga rättigheterna, men det brådskar. I Europa sveper en extrem högervind fram och den får allt fler folk och länder i sitt grepp. I Bulgarien och Ungern ekar slagord som död åt romerna på gatorna. Häromdagen fick jag färska rapporter om etniska kravaller mellan bulgarer och romer i Bulgarien huvudstad Sofia och risken för regelrätta pogromer mot romer är överhängande i landet. Det är mer än dags att vi lär oss av Europas mörka historia och inte upprepar misstagen från 1930- och 40-talet då hatet som göddes av lögn och halvsanningar satte Europa i brand.

Det är mer än dags att vi lägger historien bakom oss och inkluderar romerna i vår Europeiska gemenskap. Rom är romanesch för människa och oavsett nationalitet, etnicitet, religiösa tro eller könstillhörighet är vi alla romer och Gud älskar oss precis som vi är.

Klicka här om du vill se mitt bildreportage från Pauleasca:
https://www.flickr.com/photos/chasid68/sets/72157649562924582

Klicka här om du vill läsa mer om Hjärta till Hjärtas projekt Team-Roma: http://hjartatillhjarta.se/projekt-team-roma/

Text och foto: Mikael Good, Hjärta till Hjärta

Jönköping har blivit kallt för utsatta EU-medborgare

De utsatta EU-medborgarna som bor på Oset i Huskvarna har ett avhysningsbeslut från Jönköpings kommun hängande över sig. Kommunen har bestämt sig för att avhysa EU-medborgarna var helst de bosätter sig i ett desperat försök att bli av dem som tigger på gator och torg i kommunen.

Under vintern har Jönköpings kommun genom Kyrkhjälpen i Huskvarna och Jönköping sett till så att de utsatta EU-medborgarna har haft tak över huvudet och kunnat leva ganska så värdigt trots sin utsatta situation. Men i slutet av mars stängde boendet och de utsatta EU-medborgarna som inte längre har någon fast punkt har sökt sig till parker, skogsdungar och ställplatsen vid badplatsen Oset i Huskvarna dit kommunen hänvisade dem förra sommaren. Nu är de inte längre välkomna dit. Tanken var att de skulle avhysas från Oset förra måndagen men det ser ut som om Jönköpings kommun har gett dem några veckor på sig att självmant flytta.

I söndags åkte jag ned till Oset i Huskvarna för att prata med mina romska vänner. De var ganska så uppgivna över situationen. Rädslan över att bli avhysta gnagde i dem. Kvinnan som levde upp och skrattade och dansade till den romska musiken under det romska nationaldagsfirandet som vi hade i Huskvarna den 8 april, satt nu bakom en bil och grät medan hon pratade med sina minsta barn hemma i Rumänien. Hon var mycket orolig över den osäkra situationen och ville försöka komma hem till barnen så snart som möjligt.

En bit bort satt tre män från Bacau och sjöng och spelade. En av dem hade byggt en trumma av en pappkartong och till rytmerna av trumman sjöng de gemensamt en romsk folkvisa. Romerna är glädjens folk och för en stund kunde de gemensamt glömma sina problem och bekymmer. Jag umgicks med grabbarna en stund innan jag gick vidare och stötte på en etnisk rumän som har jobbat i Italien, Spanien och England. Nu säljer han gatutidningen Faktum i Jönköping
- Vet du om någon företagare som behöver en bra hantlangare frågade han mig?
Jag hade inga bra tips att ge, men sa till honom att det är lite lättare att få jobb om han har ett svenskt samordningsnummer vilket han kan få på Skatteverket. Han skrattade lite åt den svenska byråkratin och sa med ett halvt leende.
- Det var mycket lättare att jobba i Italien och Spanien. Där frågade de aldrig efter några papper och de betalade alltid ut lönen när arbetsdagen var slut. Men tyvärr finns det inga jobb att få tag på där längre och därför åkte min fru och jag till Sverige istället.
Han hade hört ett rykte om att de som bor på Oset har till den 25 april på sig att flytta, sedan kommer Jönköpings kommun att avhysa dem som eventuellt finns kvar med hjälp av polisen och skrota bilarna och husvagnarna.

Jag vandrar vidare och träffar på några gamla vänner som kommer från en förort och en liten by i närheten av flygfältet i Bacau. Nu bor de i några tält precis vid Vätterstranden. Även de kände sig missmodiga över sin situation och några äldre personer i deras sällskap hade rest hem av hälsoskäl några dagar tidigare.

- Det är kallt och dragigt här nere vid sjön och vi fryser om nätterna, jag önskar att jag var tillbaka i Rumänien, där är det mycket varmare vid den här årstiden, sa en kvinna och slog armarna om sig och huttrade.
En kvinna från ett litet samhälle utanför Bacau som jag har träffat många gånger, tackade mig för talet som jag höll på romernas nationaldagen och sa till mig:

- Du känner till mitt folks historia och vår situation. Det är nästan som om du vore en av oss. Vi vet att vi kan lita på dig, du kommer inte med en massa löften som du inte håller, du säger alltid att du inte kan lova något men att du ska göra ditt bästa. Så pratar en man som talar sanning.

Kvinnan och hennes man har många barn och de brukar turas om att åka till Sverige. I december var hon hemma i Rumänien och tog hand om barnen.
- En dag kom det en lastbil från Sverige till min hemby och de delade ut mat och ved till nästan alla i byn. De tog kort på mina och andras barn, filmade oss och lovade oss hjälp. Människorna i byn var glada över den oväntade hjälpen och alla löftena. Men nu har det gått 5 månader och vi har inte sett till vare sig dem eller någon hjälp, säger hon och ser både arg och besviken ut.

Jag förklarade för henne att det inte var biståndsorganisationen Hjärta till Hjärta som jag arbetar för som var där. Vi arbetar inte på det sättet. Jag berättade för henne att tillsammans med en annan svensk och en rumänsk organisationer utreder Hjärta till Hjärta möjligheten att starta upp sociala företag i området som ska ge jobb till den romska befolkningen, bland annat inom fiskeri och jordbruk.

- Jag vill jobba på jordbruket, det har jag gjort tidigare, snälla hör av dig till mig om ni tänker starta upp företaget. Får jag ett jobb i Rumänien kommer jag inte att åka till Sverige.

En annan kvinna och hennes man kom fram till mig och sa:
- De flesta av oss kommer att åka hem i veckan. Det är kallt att sova här på nätterna och vi vet inte om vi kommer att bli avhysta av polisen eller inte.
Rapporter om avhysningar har kommit till dem från släktingar och vänner som bor runt om i landet. Och för ett par dagar sedan avhystes en grupp rudarer från Pauleasca-området från sitt temporära boende i skogen i närheten av ICA Maxi i Jönköping.
En man som kommer från en by i mellersta Rumänien och som kan bra engelska blandar sig i samtalet och säger:

- Vi vill inte vara till något besvär och vi vill inte stöta oss med Huskvarnaborna. Får vi toaletter och en container så ger jag dig mitt hedersord på att vi kommer att hålla ordning här.

Innan jag cyklade hem kramade jag om mina vänner och bad om Guds rika välsignelse över var och en av dem. Jag skäms över att Jönköpings kommun har blivit så kall och hård för utsatta medmänniskor. Men å andra sidan har Kyrkhjälpen i Huskvarna och Jönköping och alla deras volontärer gjort ett fantastiskt arbete för våra utsatta vänner och det fyller mitt hjärta med värme, hopp och tacksamhet. Jag är övertygad om att arbetet med de minsta av våra syskon kommer att bli till en välsignelse för staden. 

Jag har medvetet valt att inte ha med några namn eller bilder i reportaget med tanke på mina vänners utsatta situation. Tidigare har jag kunnat fotografera mina vänner ganska så fritt men nu ville de inte att jag tog några bilder, jag plockade genast undan kameran. Att fotografera utsatta människor måste alltid ske på deras villkor.

Text och foto: Mikael Good

Det är Romernas nationaldag idag

Det är den 8 april idag och Romer från ett 40-tal länder firar sin nationaldag till minne av den första romska kongressen som hölls i London den 8 april 1971. På kongressen i London infördes den romska flaggan. Det blåa fältet i flaggan symboliserar himlen, det gröna marken och det röda hjulet symboliserar framåtskridandet. Även romernas nationalsång Djelem, Djelem (jag reste, jag reste) infördes på kongressen i London.

År 2000 utropade International Romani Union (IRU) Romanistan som romernas eget hemland utan att ställa några krav på territorium. Att IRU valde att inte ställa krav på något territorium är inte så konstigt, för på sätt och vis kan man säga att hela världen är romernas hemland.

Genom historien har mycket av den romska kulturen, sedvänjorna och levnadssättet slagits i spillror genom diskriminering, förföljelse och ond bråd död. Förföljelsen av romer borde ha begravts i Europa i och med nazismens fall i maj 1945. Men istället berövades de östeuropeiska romerna som hamnade bakom den sovjetiska järnridån de få strukturerna som hade bestått nazisternas försök att utrota både romerna och deras kultur. I västeruropa fortsatte diskrimineringen efter kriget och det skulle dröja till slutet av 1970-talet innan romernas rättigheter började att diskuteras på allvar.

I Östeuropa var det många som trodde att romerna skulle få det bättre efter kommunismens fall men istället ökade diskrimineringen och förföljelsen. Romer behandlas fortfarande som främlingar och andra klassens medborgare i länder som de har bott i nästan 1000 år. Trots att vi har kommit till år 2015 har vi lång väg kvar att vandra innan romerna har inkluderats i vår europeiska stugvärme där de hör hemma. Men jag är övertygad om att vi kommer att nå dit en vacker dag.

Det är mer än dags att vi lägger historien bakom oss och inkluderar romerna i vår gemenskap. Rom är romani för människa och oavsett nationalitet, etnicitet, religiösa tro eller vår könstillhörighet är vi alla romer (människor) och Gud som ser rakt in i djupet av våra hjärtan älskar oss precis som de romer vi är. Opre Roma!

Romernas nationalsång Djelem, Djelem: https://www.youtube.com/watch?v=23dW3H9yFSU

Text och foto: Mikael Good

Detta tal höll jag under firandet av romernas nationaldag på Frälsningsarmén i Huskvarna. Där ett 30-tal romer från Rumänien och Sverige samt ett 10-tal svenskar fanns på plats och deltog i firandet. Talet tolkades till rumänska. P4 Jönköping fanns på plats och sände live från Hannas Var Dags Rum.

Debattartikeln - "Tittar du också bort?" har fyllt sitt syfte

I september 2013 började jag göra research och skriva på en debattartikel om de utsatta EU-medborgarna som kommit till Sverige för att tigga. Rubriken på debattartikeln blev "Tittar du också bort?".

På tidningsredaktioner runt om i landet ställdes frågan om vilka tiggarna var, hur de kommit hit och varför? Tanken var att försöka ge svar på några av deras frågor. Men på den tiden var Hjärta till Hjärta bara en liten halvt okänd hjälporganisation från Linköping vars röst inte var så viktig i den allmäna debatten. Därför lyckades jag inte få in artikeln i någon tidning. Men jag gav inte upp och valde att publicera debattartikeln i min blogg. Hitilldags har debattartikeln haft ungefär 27.000 inklick. Många journalister och annat mediafolk har tagit del av debattartikeln och en del av dem har oblygt snott hela textstycken och vävt in dem i sina egna artiklar!

Men mig bekommer det inte. Tanken med debattartikeln var att skapa opinion för romernas situation i Rumänien och det syftet har nåtts med råge. Trots att det bara var en liten medial sten som kastades i vattnet har ringarna på vattenytan nått betydligt längre än vad jag någonsin hade kunnat drömma och hoppas på när jag tryckte på publicera-knappen den 3 oktober 2013. Med debattartikeln fick jag vara med och bereda väg och öppna dörrar för det som sedan skedde i februari 2014.

Här kan du läsa debattartikel "Tittar du också bort?": http://chasid68.blogspot.se/2013/…/tittar-du-ocksa-bort.html

Text och foto: Mikael Good

Opre Roma - Roman har rest sig från trottoaren

Opre Roma är romanés och betyder res er romer. I många städer och samhällen i Götaland har romer från Bulgarien och Rumänien rest sig från gator och trottoarer för att istället sälja Götalands gatutidning Faktum till förbipasserande. En av Faktumförsäljarna är Roman Sorin som kommer från byn Valea Seaca i den nordöstra delen av Rumänien.

Jag träffar Roman i snålblåsten utanför snabbköpet i Huskvarna. Han står och vaggar av och an i ett desperat försök att undfly kylan och få lite extra värme.

- Det är väldigt kallt idag säger Roman och burrar ihop sig.

Han berättar att han har varit i Sverige i 4 månader. Han har inte någon plats på något härbärge och nätterna tillbringar han i sin bil på olika parkeringsplatser. 

- Min fru och mina tre barn i åldrarna 4, 2 och 6 månader är kvar hemma i Valea Seaca, säger han med mycket saknad i blicken.

Roman kom till Sverige med en förhoppning om att få tag på ett arbete så att han kunde försörja sin familj hemma i Rumänien. Att få tag på ett arbete visade sig vara omöjligt och han pantade flaskor eller tiggde för att få ihop lite pengar.
- Jag fick bara ihop 50-100 kronor per dag till min familj och det räckte inte så långt, säger han med besvikelse i rösten.

För ett par veckor sedan fick han ett erbjudande om att bli Faktumförsäljare och han tackade genast ja till erbjudandet. Tidningen kostar 50 kronor och han tjänar 25 kronor för varje nummer som han säljer. 

- En bra dag kan jag sälja 15 tidningar, säger Roman och ett litet leende sprider sig över hans ansikte.

Förutom att han kan skicka betydligt mer pengar till sin familj än tidigare har han rest sig upp och fått en yrkestitel och en yrkesstolthet. Roman är inte längre en tiggare utan en rakryggad Faktumförsäljare.

Jag berättar för Roman att jag arbetar på biståndsorganisationen Hjärta till Hjärta och att vi har planer på att starta sociala företag i Valea Seaca och Cuvova tillsammans med Rumänien Cucova-hjälpen från Gnosjö och en rumänsk organisation. När han hör det blir han glad och säger:

- Om jag får tag på ett arbete i Rumänien kommer jag inte att åka till Sverige.

Innan jag går köper jag en tidning av honom, strax efter att jag köpt tidningen kommer ännu en glad Huskvarnabo förbi och köper en tidning av Roman.

- Man måste hjälpa sina medmänniskor i nöd säger han innan han går till sin bil

Text och foto: Mikael Good

Det känns som om jag fötts på nytt

Trebarnsmamman Ioana Ghita åkte från Rumänien till Sverige i början av förra året i ett desperat försök att tjäna ihop pengar som behövdes för barnens skolgång. Under tiden i Sverige blev Ioana akut sjuk och blev tvungen att uppsöka läkare.



Ioana besökte en läkare på ett sjukhus i Stockholm och efter undersökningen fick hon beskedet att hon led av hepatit c och hade en långt gången skrumplever. Han gav henne ett eller två år att leva om hon inte lyckades få en levertransplantation. Läkaren skrev ut mediciner till Ioana och rådde henne att åka hem till sin familj och spendera sin sista tid i livet tillsammans med dem. 

Precis som i Sverige är sjukvården fri i Rumänien. Men sjukvården i landet har problem med korruption och för att få vård behöver man i de flesta fall antingen ha kontakter eller ge mutor. De som inte har några kontakter eller pengar får välja på dålig vård eller ingen vård alls. Ioana och hennes man Vasile hade inte pengarna som behövdes för att få mediciner eller en levertransplantation och hennes framtidsutsikter såg dystra ut. 



Efter att ett reportage om Ioana Ghita visats på ABC Nyheter i början av förra året engagerade sig många svenskar i hennes svåra situation och en insamling till förmån för hennes mediciner och levertransplantation startades. Hjälpverksamheten Hjärta till Hjärta tillfrågades om de kunde tänka sig att ställa upp och förmedla pengar till Ioana via sitt 90-konto. De ställde upp och förmedlade pengarna som kommit in till Ioana utan att ta ut någon administrativ avgift. 

När jag träffade Ioana i hennes lilla hus i Malu Vanat ett par mil från Pitesti i september förra året sa hon med mycket darr på stämman:

– Jag vill leva så länge att jag kan få se mina barn växa upp och bli stora. Min mamma dog när jag var liten och jag vill inte att mina barn ska behöva växa upp utan sin mamma.



Nu ser det ut som om Ioanas dröm kan gå i uppfyllelse. Den massmediala uppmärksamheten i Sverige ledde till att Ioana fick genomgå en levertransplantation den 4 november på ett sjukhus i Bukarest utan att behöva betala några mutor. Det har inte tillstött några komplikationer efter operationen och den 27 november efter en dryg månads konvalescens på kliniken var Ioana tillräckligt frisk för att flytta hem till sin man Vasile och deras tre barn Bianca, Adrian och Sebastian.

Ioana mår förhållandevis bra efter levertransplantationen. Så här sa Ioana till Hjärta till Hjärtas rumänska medarbetare Aurora Popescu när hon pratade med henne i mitten av januari. 

– Om det inte hade funnits så många godhjärtade människor i Sverige hade jag kanske varit död idag. Det känns som om jag har fötts på nytt sedan jag fick en ny lever.
– Jag är mycket tacksam till er alla som har hjälpt och stöttat mig och som har varit med och gett mig ett nytt liv.
I början av februari fick Aurora ett tackbrev från Ioana Ghita. Tackbrevet har översatts från rumänska till svenska och du kan ta läsa det här:



Ioana kommer att behöva mediciner, specialkost och besöka läkaren i Bukarest regelbundet. Hon har inte råd med de kostnader som det medför. Hjälpverksamheten Hjärta till Hjärta från Linköping kommer därför att ge Ioana ett extra tillskott på 2000 kronor per månad under ett års tid. Pengarna kommer från deras knappkampanj.

Text och foto: Mikael Good

Har rättvisans vakthund förlorat sitt bett?

I går fick räddningstjänsten in ett larm om en bilbrand under en motorvägsbro utanför Midsommarkransen i Stockholm. Två bilar förstördes i branden. Under motorvägsbron bor ett antal romer från Pitești i Rumänien i sina bilar. Trots att det kan ligga mörka och obehagliga motiv bakom branden har bara små notiser om bilbranden publicerats i stadens tidningar.



I söndags brann 4 skjul i tältlägret i Högdalen ned och två män skadades allvarligt. Vakthavande polisbefäl beskrev först det hela som vårdslöshet med eld trots att ingen tekniker hade skickats till platsen för att utröna brandorsaken. Hjälparbetare från bland annat föreningen HEM som kom till platsen efter branden fick tjata i flera timmar på polisen att skicka brandtekniker till platsen. Trots att många romer i Högdalen var traumatiserade efter branden som höll på att kosta två av deras vänner livet vräktes de från lägret i Högdalen i måndags och många av dem valde att åka tillbaka Rumänien.

Redan efter den första branden började det att spekuleras i om högerextremister var inblandade på något sätt. I vart fall var hjälparbetare och EU-migranter på platsen övertygade om att de själva inte hade orsakat branden. Gårdagens brand vid Midsommarkransen och högerextrema företrädares raljerande över händelserna i social media förstärker misstankarna om att bränderna skulle kunna vara anlagda. Förhoppningsvis kommer polisen att lägga extra krut på att utreda orsakerna och plocka fram bevis. Men trots misstankar om att bilbranden var anlagd finns det inga avspärrningar på platsen.



Massmedia brukar framställas som rättvisans vakthund. Men i det här fallet verkar vakthunden ha förlorat sitt bett och fegt dragit sig undan istället för att nosa upp sanningen och ge skall mot felaktigheterna i polisens agerande mot de rumänska romerna. Det är tyvärr inte första gången som massmedia är tysta när romer utsätts för brott. Under "tattarkravallerna" i Jönköping 1948 som var ett allvarligt försök till etnisk rensning av resande-romer i Sverige. Valde den största tidningen i Jönköping att titta bort när den rasistiska pöbeln förödmjukade och misshandlade resande och de andra tidningarna i staden hjälpte till att piska upp hatet mot dem…

Pöbeln fick härja fritt i flera dagar medan polisen såg åt ett annat håll eller hejade på. När polis och militär till sist valde att ingripa hade flera resande skadats och många hade flytt staden. Det upptrappade våldet och övergreppen mot framförallt romer från Rumänien under det senaste halvåret sänder kusliga ekon till tattarkravallerna. Den 8 augusti i år var min fru, våra barn och jag med på invigningen av minnesmärket över tattarkravallernas offer i Jönköping 1948. En förhoppning som föddes i samband med invigningen var att vi aldrig mer ska behöva resa liknande minnesmärken i Sverige.

Det som romer utsätt för i Sverige får inte gå osett förbi. Det är dags för massmedia i Sverige att åter bli rättvisans vakthund som står på muren och skäller så snart någon blir felaktigt behandlad eller när våra makthavare eller myndigheter gör fel. Nu är det viktigare än någonsin att alla vi som står upp för demokrati och mänskliga rättigheter oavsett partifärg lägger våra egna fördomar åt sidan och skyndar till de utsatta romernas försvar och gemensamt kväver den högerextrema gnistan innan den har utvecklats till en stor okontrollerbar skogsbrand och raskravaller liknande dem i Jönköping 1948 åter bryter ut i Sverige.



Genom HEM, föreningen för hemlösa EU-migranter kan ni hjälpa dem som blivit hemlösa. Har du en husvagn, eller ett tält som du kan avvara? Har du en sovsäck och ett liggunderlag över? Eller kan du avvara en hundring eller två till en utsatt medmänniska? I så fall kan du sätta in en gåva på PG 168 49 60-6 eller Swisha över pengar på 0735-715 735.

Till vardags arbetar jag på Hjärta till Hjärta i Linköping. Vi har precis startat upp ett arbete i byn Paulesca med omnejd för återvändande EU-migranter (tiggare). Vi kommer att ge stöd till utbildning, hjälp med akuta medicinska behov och vi kommer att starta upp ett självförsörjningsprojekt tillsammans med en rumänsk företagare som syftar till att skapa arbetstillfällen i Paulesca. Vi arbetar även med opinionsbildning för att synen på romer i Sverige och Rumänien ska förändras. Men för att vi ska lyckas med vårt arbete behöver vi din hjälp. Sätt gärna in en gåva på PG 90 07 85-7 om du vill vara med och förändra situationen för romer och rudari i Rumänien.

Text: Mikael Good. Foto: HEM, föreningen för hemlösa EU-migranter

Källa: Polisen, HEM, föreningen för hemlösa EU-migranter

Misstänkt mordbrand mot tältlägret i Högdalen

(Arkivbild)

Vid 4-tiden i morse startade en brand i tällägret i Högdalen och 2 personer fick föras till sjukhus med rök och brännskador. 4 skjul brann ned till grunden men större delen av lägret finns fortfarande kvar. Enligt polisen rubriceras branden som allmänfarlig vårdslöshet.

Från början misstänkte polisen inget brott. Hjälparbetare och EU-migranter på platsen är dock övertygade om att branden var anlagd. Det är bra att polisen har bestämt sig för att göra en ordentlig brottsplatsundersökning, men platsen är kontaminerad efter släckningsarbetet och det kommer att bli svårt att utröna den egentliga brandorsaken. Läget för de brandskadade männen är mycket värre än vad som först rapporterades. Den ena av dem skickades direkt till brandskadeavdelningen i Uppsala och den andre skickades först till Huddinge Sjukhus och sedan till Uppsala. En av männen är riktigt illa däran och kämpar just nu för sitt liv. Den andre mannen blev utskriven från sjukhus under söndagseftermiddagen.

På nätet spekuleras det i att branden kan ha ett samband med Svenskarnas partis demonstration i Stockholm i lördags, då många högerextremister från olika orter runt om i landet samlades för att gå med i deras demonstration. Nazister har misstänkts ligga bakom två tidigare mordbränder i Högdalen. Jag väljer att inte spekulera om vem som gjort vad utan överlåter åt polisen att göra sitt jobb och lägga fram eventuella bevis. Men om det skulle visa sig att det rör sig om mordbrand med högerextrema förtecken skulle det kunna vara ett av de allra värsta hatbrotten mot romer i modern tid i Sverige, med det i åtanke är det märkligt att media inte rapporterar mer om branden i Högdalen.

De flesta EU-migranterna i tältlägret i Högdalen är romer från Rumänien. Tidigare har många av dem jobbat inom industrin men när fabrikerna som de jobbade i gick i konkurs i svallvågorna av den ekonomiska krisen i Rumänien, kunde de inte längre försörja sig och sina familjer. I ren desperation sökte de sig till Stockholm för att försöka få tag på arbete. De flesta av dem fick inte tag i något arbete utan tvingades att svälja sin stolthet och sätta sig ned och tigga ihop pengar till sin och sina barns försörjning. 

Stockholms stad har initierat en massiv insats mot EU-migranter. Den 1 september kommer de som inte har fått sina bostäder förstörda av branden att avhysas av kronofogden. Förutom lägret i Högdalen kommer människor i 6 andra läger för EU-migranter att avhysas. Det är den största avhysningen sedan i januari och 200 utsatta och förtvivlade medmänniskor som flytt hit från fattigdom, rasism och diskriminering kommer att bli av med sina bostäder. Staden kommer inte att erbjuda några alternativa övernattningsmöjligheter, men de kommer att erbjuda hemresor till Rumänien.

Genom HEM, föreningen för hemlösa EU-migranter kan ni hjälpa dem som blivit hemlösa. Har du en husvagn, eller ett tält som du kan avvara? Har du en sovsäck och ett liggunderlag över? Eller kan du avvara en hundring eller två till en utsatt medmänniska? I så fall kan du sätta in en gåva på PG 168 49 60-6 eller Swisha över pengar på 0735-715 735.

Text och foto: Mikael Good

Källa: Polisen, Föreningen HEM för hemlösa EU-migranter i Högdalen

A Romale, A Chavale

Nästa år är det 40 år sedan Josef Koudelka gav ut mästerverket Gypsies. Romerna som Josef mötte och skildrade i sin bok levde många gånger i fattigdom, förtryck och utanförskap. Under de 39 åren som gått sedan Gypsies kom ut har kommunismen fallit. De flesta människorna i de östra delarna av Europa har vunnit sin frihet men tyvärr har livssituationen för många av östeuropas romer förvärrats. Idag diskrimineras och utsätts romer för hatattacker runt om i Europa, hatattacker som sänder ett obehagligt eko från de mörkaste delarna av Europas historia . 



Även om jag aldrig kommer att kunna mäta mig med Josef Koudelka arbetar jag på ett fotoprojekt som går under arbetsnamnet "A Romale, A Chavale" som syftar på att motverka den avhumanisering av romer som sker runt om i Europa och tyvärr även i Sverige. Avhumaniseringen sker i takt med att nationalistiska partier får allt större inflytande över politiken i många europeiska länder och de hetsar folk att begå hatbrott mot romer. Jag vill lyfta upp romerna och visa dem som de är. Trots att de har utsatt för förföljelse och förtryck i generationer är de ett lyckligt folk. De har gått igenom många svårigheter på vägen men trots det har de alltid nära till leenden och skratt, glädjen och musiken svetsar dem samman och har blivit ett sätt för dem att fly undan allt det hat och förtryck som de ständigt utsätts för. 



Projektet är även en liten hyllning till Josef Koudelka som i mina ögon är den största dokumentärfotografen och minoritetsskildraren som har trampat omkring på denna jord. Tanken är att jag ska presentera mitt arbete i både bok- och utställningsform under nästa år. Eventuella intäkter kommer att gå till Hjälpversamheten Hjärta till Hjärtas återvändarprogram för EU-migranter i Rumänien. 



Text och foto: Mikael Good 

Bajsattack mot utsatta EU-medborgare i Huskvarna

Nicolai och Consuela* kom till Sverige med en desperat förhoppning att försöka få tag på pengar till sin egen och till sina barn och barnbarns försörjning. Möjligheten för dem att få tag på ett arbete hemma i Rumänien var obefintlig. Helst av allt skulle de vilja stanna kvar hemma, ta hand om barnbarnen, odla lite grönsaker och njuta av pensionärslivets frukter efter ett långt och många gånger slitsamt arbetsliv.

I början av förra veckan upptäckte de att bilen som de bott i forslats bort under den tiden som de varit i Jönköping och tiggt. Nicolai visste inte riktigt vem det var som forslat bort bilen men han misstänkte att bilhandlaren som hade sålt skrotbilen till honom hade tagit den. I vilket fall som helst var Nicolai mycket upprörd över det som hänt och sa:

- Jag har betalat ett par tusenlappar för bilen och så kommer någon och bara tar den, hur kan någon stjäla av en man som ingenting har?
Nicolai och Consuela hade ingenstans att sova och de fick sova ute under bar himmel. Att sova ute gick ganska bra så länge som det inte regnade. Men natten mellan fredag och lördag öppnade sig himlens portar över dem och regnet vräkte ned.
- Jag sov inte en blund den natten och jag fick stå där för att skydda mig mot regnet säger Consuela och pekade mot den kommunala toaletten vars tak skjuter ut en bit och ger lite skydd mot det värsta regnet.



I lördags fick Consuela och Nicolai mat, torra kläder, madrasser kuddar och täcken samt ett tält som skyddar dem mot regnet av några vänliga svenskar. Consuela strålade av lycka och gav kvinnan som hon fick tältet av en stor varm kram. Äntligen skulle hon få sova gott igen. Med hjälp av en extra presenning som spändes över tältet hade Nicolai och Consuela ett bra skydd mot de envetna regndropparna.

Natten till måndag vaknade de av att tältet öppnades och något slängdes in. En skarp doft av avföring spred sig snabbt i tältet och Nicolai och Consuela fick famla i mörkret för att komma ut ur tältet så att de kunde tvätta av sig i en vattenpöl och få ut de sängkläderna som träffats.

Nicolai var mycket arg över det som hade hänt:

- Jag kan inte förstå hur någon kan göra så här mot oss, vi har inte gjort något ont, vad är det för en hemsk människa som gör så här mot oss?

I mina ögon är det höjden av feghet när någon ger sig på och kränker dem som är gamla, fattiga och utsatta. Jag oroas över det ökande hatet, hoten och den avhumanisering av människor som sker på den politiska högerkanten i Sverige. Kränkningarna och hatbrotten mot EU-migranter i Sverige har ökat sedan i våras enligt Brottsförebyggande rådet. I tidningar kan vi nästan dagligen läsa om EU-migranter som attackeras på olika sätt runt om i landet. De har rätt att vara här. Att tigga är inte kriminellt och EU-migranterna omfattas av den fria rörligheten som är ett av grundfundamenten i EU. De flesta EU-migranterna är romer. I Rumänien är romerna diskriminerade och behandlas i bästa fall som andra klassens medborgare. Där är det inte ovanligt att folk skriker, gör obsena gester eller misshandlar dem. Trots att det finns en del rötägg även i Sverige är vi svenskarna på det hela taget betydligt vänligare mot romerna än rumänerna. De flesta EU-migranterna som jag har intervjuat de senaste åren tycker att svenskarna är fantastiska människor men utifrån deras berättelser har jag förstått att en liten grupp svenskar utsätter dem för kränkande behandling.

SD har gått ut med påståendet att tiggeriet skulle vara organiserat. Först i sin EU-valskampanj i våras och nu i deras riksdagsvalskampanj. Enligt polisen, sociala myndigheter och frivilligorganisationer som har daglig kontakt med EU-migranter från Rumänien och Bulgarien är inte SD:s uppgifter med sanningen överensstämmande. Enligt dem finns det inte några belägg för att tiggeriet skulle vara organiserat. Med en dåres envishet hävdar SD att de har trovärdiga källor till sitt påstående. Deras källor är precis lika trovärdig för mig som de reklamprodukterna som testats av alla oberoende forskningsinstitut i Schweitz. Valkampanjen luktar unket och SD rättar in sig i det antiziganistiska ledet tillsammans med sina högerextrema kamrater i Europa.

Text och foto: Mikael Good

*Nicolai och Consuela heter egentligen något annat