All For The King - Nytt spännande rockband från Jönköping

Gitarristen, producenten och låtskrivaren Erik Tilling har startat bandet All For The King tillsammans med sångaren Ricard Hulteke (Empire 21), basisten Johan Tjernström (Ole Børud band) och trummisen Olof Gardestrand (I'm from Barcelona). Musiken är mycket tyngre än den man vanligtvis brukar höra från Erik Tilling. Tidigare har han skrivit många kristna lovsånger och psalmer. Men vi som har sett honom live har förstått att han har rötter i betydligt tyngre musik. 



All For The King har precis släppt debutsingeln The Old Man som förutom titelspåret även innehåller låten Never Back Down. Rent musikaliskt låter det mycket bra och Eriks tunga riffande mot betonggolv för tankarna till gitarristen Tony Iommi. Men återigen blir jag förvånad över den erfarne lovsångsledaren och sångaren Ricard Hulteke. Trots att han bara sjungit hårdrock i två år imponerar han stort. Han har en av de mäktigaste rockrösterna i Sverige. Hans röst är soulig och sångstilen liknar legenden Glenn Hughes men han når inte lika högt som honom men har å andra sidan lite mer pondus och djup i rösten. 

Den första singeln ger mersmak och bandet håller på att skriva och spela in låtar till sin debutskiva. Om de nya låtarna håller samma höga klass som singeln kan det bli en riktigt bra fullängdare!

Här kan du lyssna på All For The Kings debutsingel som har producerats av Erik Tilling och mixats av Johannes Häger: https://open.spotify.com/album/3VlQwDog7C3o0nJOhU3tq7

Text och foto: Mikael Good

Kolja and the puppy

I met Kolja and his family in their apartment in St Petersburg, Russia on mothers day. They had just bought a puppy. The photo is not arranged I took it in the right moment just before Kolja put the puppy in my lap. The story that I wrote about Koljas mother was published in Junia magazine.

Text and Photo: Mikael Good

I can see a Rainbow Rising

What is the probability that you'll see a double rainbow while listening to the song Stargazer by Rainbow? It happened to me yesterday when I went to downtown Husqvarna. I think that the double Rainbow must be some kind of PR stunt for the upcoming reunion of Ritchie Blackmore's Rainbow this summer!

Stargazer Rainbow: https://www.youtube.com/watch?v=rVXy1OhaERY

Text and Photo: Mikael Good

A Properly Dressed Photojournalist

For many photojournalists is important to blend in and be like a fly on the wall to be able to capture the flying moments of time. I'm not like them since I like to be in the center of the situation fully visible and connecting with people in order to earn their confidence. Photography is socialization for me, it's a good way to learn to know interesting people. I prefer to use Leica and Sony cameras when I work since I don't like to hide behind a big bulky camera and lens. A good old Leica is still a perfect tool for photojournalists who wants to capture once-in-a-lifetime moments.

Text and Photo: Mikael Good

Music Festival Photos From Gullbranna 2015

The Gullbranna festival is a meeting place where you can get inspired and be challenged in the Christian faith, you can listen to good music, meet friends and enjoy the beach and the sea. The festival is held in Gullbranna outside the Swedish town Halmstad the first week in july.



The festival is arranged by the Swedish Alliance Mission Youth (SAU), in cooperation with the NGO Erikshjälpen, Gullbrannagården, Swedish Alliance Mission, the Centre Church in Forserum, Älgabäcksryds Missionsförsamling, Gullbranna Church, Bilda and 350 volunteers.



I have been working voluntarily as a festival photographer for the festival for a couple of years. You can find 169 of the photos that I took at the 2015 festival at my Flickr page. Hope you enjoy them: https://www.flickr.com/ph…/chasid68/albums/72157664529553760

Text and photo: Mikael Good

A Hungry Latvian Boy

Arvids just sat on a chair in his old worn sweater and big trousers and looked straight ahead when I met him. He tried to think about something else than his stomach that was aching of hunger. He lived with his unemployed mother and his four siblings in a apartment on the Latvian countryside. His mother got some money from the social service but they didn't cover the expenses. Therefor she couldn't afford more than two simple meals a day to feed her children, and they often had to go to bed on a empty stomach.

I visited the family when I followed two Latvian AID-workers that handed out a Christmas parcel to the family. Arvids and his older sisters opened the parcel and their faces turned from sorrow to happiness when they unpacked the parcel that was bristling with food and healthcare products. Arvids literally shined with his whole body when he held up a bag of macaroni and showed it to his mother and said:
- Mummy please, can we have macaroni for lunch?

Text and Photo: Mikael Good

Go Home - en musikvideo om vänskap

Sången Go Home av Johan Leidefors handlar om Georgian, en romsk man i 30-års åldern. På grund av arbetslöshet sökte han sig till Sverige i desperat jakt efter ett jobb för att kunna försörja sina barn hemma i Rumänien. Trots många försök fick han inte tag på något arbete och nödgades att tigga för att få ihop pengar. Johan Leidefors som har skrivit sången och dokumentärfotografen Mikael Good som har tagit bilderna har lärt känna Georgian och har engagerat sig i hans livsöde. De delar en förhoppning om att på något sätt kunna hjälpa Georgian och hans familj.

Syftet med musikvideon är att samla in pengar från allmänhet och företag så att Kyrkhjälpen Huskvarna/Jönköping ska kunna fortsätta sitt viktiga arbete med att ge ett värdigt mottagande till de utsatta EU-medborgarna som kommer till vår kommun och erbjuda dem mat att äta, kläder att sätta på kroppen, hygienartiklar och tak över huvudet.



Här kan du ta del av Johan Leidefors tankar bakom sången Go home 
Här kan du ta del av en del av Mikael Goods reportage och artiklar om romer

Sätt in din gåva på bankgiro 545-6546 eller Swisha gåvan till 123 175 86 55. Märk betalningen med ”Kyrkhjälpen - Go Home”. (Insamlade medel administreras av Svenska Kyrkan)

Eventuellt överskott från insamlingen kommer att investeras i EU-medborgarnas hemländer genom Erikshjälpen, Hjärta till Hjärta, SAM-hjälp, Metro Ministries Romania och Missionskyrkan i Huskvarna.

Tack på förhand

Johan Leidefors och Mikael Good

Vägen ut ur fattigdom och utanförskap

Under kommunismen rådde arbetsplikt i Rumänien och alla romer hade jobb och bostad. Efter revolutionen kastades landet in i en djup ekonomisk kris och arbetslösheten bredde ut sig. De första som förlorade jobben och sina arbetsbostäder var romerna. Över en natt ställdes de på bar backe och blev hänvisade att bygga upp temporära bostäder i städernas utkanter.

Diskrimineringen som i många fall hade upphört under kommunismen tog åter fart. Romerna fick skulden för den ekonomiska krisen och regelrätta pogromer utbröt där hus brändes ned, många människor misshandlades och en del mördades. Majoritetsbefolkningens och myndigheternas fientliga attityd och motstånd mot romer fick till följd att de fick allt svårare att få tag på arbete och många romer hamnade utanför systemet och sjönk allt djupare in i fattigdom och utanförskap.

Vasile Burtea är professor i sociologi och han är den första rumänske romen som uppnått professorsgrad. Så här sa han om den romska migrationen när jag träffade honom i Bukarest förra året:
- Den romska migrationen är inte någon kosmopolitisk strävan mot nya möjligheter. Migrationen handlar om överlevnad för en grupp som har levt i utanförskap och som utsatts för diskriminering i århundraden i och med att romerna inte har några andra möjligheter till försörjning kommer de att fortsätta att söka sig till rikare länder i Europa.

För ett par månader sedan pratade jag med Sorin, en ung romsk man som kom från en stad vid den rumänska Svartahavskusten. Tillsammans med sin gravida hustru hade han åkt till Sverige för att försöka få tag på ett byggjobb. Tidigare har Sorin arbetat på byggen i Italien, Spanien och England. Nu försökte han få tag på ett liknande jobb i Sverige:
- I Italien sa förmannen på bygget att jag var hans allra bästa arbetare och han önskade att alla på bygget jobbade lika bra som jag. När jag sökte jobb i Rumänien skrek förmännen på byggena att här finns det minsann inte jobb för några lata romer...

Romer är allt annat än lata! Tyvärr är det nästintill omöjligt för dem att få arbete i sina hemländer. Men det finns en stor entreprenörsanda och vilja att förändra sin situation bland romerna. Förutom att majoritetssamhället oftast sätter käppar i hjulen för dem saknas ofta medel och verktyg för en förändring. En del använder pengarna som de tjänat ihop i andra länder till att starta företag och bygga sig en ny framtid i sina hemländer medan andra som inte kan eller vill resa iväg är beroende av hjälp och stöd från utomstående för att komma igång.

Biståndsorganisationerna Erikshjälpen och Hjärta till Hjärta har tillsammans med sina samarbetsorganisationer startat upp sociala företag i Rumänien och i Bulgarien. De har valt att vara lyhörda för behoven och pekar inte med hela handen utan lyssnar in vad romerna själva vill och startar företag utifrån deras önskemål och premisser. Romer som tidigare levt i djup fattigdom har fått jobb i företagen eller gått starta eget kurser och fått mikrolån så att de kunnat starta egna företag. De får betala skatt på sin inkomst och blir på så sätt inkluderade i systemet och får del av de sociala förmånerna som tidigare förvägrades dem.

Även om det inte är många som har fått arbete i de sociala företagen skapar det en anda av hopp och framtidstro i byarna och samhällena som berörs. Runt om i världen har sociala företag fungerat som en katalysator för det lokala företagandet och andra små företag inom tjänstesektorn och handeln har vuxit fram och fler personer har fått arbete.

Vägen ut ur fattigdom och utanförskap stavas inte bara utbildning utan även arbete och försörjningsmöjligheter. Genom att ge romerna verktygen som de behöver för att förändra sin situation kan vi gemensamt vara med och bryta de bojor som fortfarande håller dem fångna och se till att de inkluderas i sina hemländer.

Text och foto: Mikael Good

*Artikeln har tidigare publicerats i Dik Manusch nummer 4

Ingen ska behöva sova ute i vinter

De flesta av oss har släktingar som på grund av missväxt och armod tvingades att emigrera från det sena 1800- och det tidiga 1900-talets fattig-Sverige och bege sig ut på en på ett kallt, stormigt hav till det förlovade landet Amerika. Resan ledde till nya möjligheter för många av nybyggarna, men för en del av dem blev guldet till sand och de sjönk allt djupare ned i fattigdom, utanförskap och misär i det nya landet. Mellan 1851 och 1920 emigrerade runt 1 miljon svenskar till USA. Drygt en femtedel av männen och kvinnorna som föddes i Sverige på 1800-talet emigrerade.

Med vårt egen historia i åtanke bör vi inte säga nej till de vågor av utsatta och fattiga människor som söker sig hit på flykt från diskriminering, krig, våld och död. Det är viktigt att vi fortsätter att vandra på medmänsklighetens och solidaritetens väg och öppnar våra hjärtan för våra medmänniskor. Ingen utsatt EU-medborgare, flykting eller hemlös ska behöva sova ute i nattkylan och riskera att bli avhyst av polisen. Det minsta vi kan göra för dem är att erbjuda tak över huvudet och en varm säng att sova i. Sverige är ett rikt land som inte har råd att låta människor få köldskador eller frysa ihjäl på våra gator i vinter.

Text och foto: Mikael Good

The Leica M8 is still my favorite “Pro” camera

Writing articles and taking photos are a essential part of my job. And I also work as a freelance photojournalist and reporter every now and then. I use many different cameras when I work but there's one camera that I prefer to use. A camera that has become a natural extension of what my eye sees.



During the last years I have used my Leica M8 as my main professional camera. I have used it on assignments in Egypt and Sweden. The camera performed well in the Sinai desert as well as in the challenging light conditions of a fast paced concert.



When I use my Leica M8 I often get the following question by fellow photographers:
- Why do you still use a nearly 10 year old digital camera when there's newer and better alternatives around? My answer is:
- It's old but it's still good, everytime I choose to bring another camera I miss my good old M8. It's hard to explain but the Leica M8 together with the Summicron-C 40mm gives my pictures a certain mojo that I prefer. It's like shooting with film without the boring job of developing and digitalising the images.




I prefer to shoot Black and white but most of my customers prefer color and thats the main reason why I don´t go for a M Monocrome. The M8 is the next best alternative for Black and White and it also gives me the opportunity to deliver color images to customers.



I don´t like using Canon and Nikons oversized cameras and lenses. I have tested Leica M9 and M 240 and I own a Fuji X100s and a Sony A7. It's definetly good cameras, but I prefer the picture quality of my M8. And I will use my M8 until it stops working.



Text and photo: Mikael Good