Hjälp oss att överföra Gnosjöandan till Rumänien

Emilie Petersen* (till höger på bilden) är mera känd som Mormor på Herrestad. Hon och hennes man Johan Philip kom till Kärda socken utanför Gnosjö som flyktingar från Tyskland 1814. De kom till en bygd som var djupt präglad av fattigdom, missär, alkoholism, utanförskap och tragiska familjeöden. 



Hon såg problemen, fann lösningarna och blev en pionjär inom utbildning, socialt arbete, entreprenörskap och mission. Utan Emelies helhjärtade arbete som påverkade hela bygden på ett positivt sätt, hade vi nog inte haft någon Gnosjöanda idag! Situationen i de romska byarna i Rumänien som min kollega Rickard Klerfors och jag besökte tidigare i veckan är ungefär densamma som i Kärda socken i Sverige när Emelie och Johan kom dit tvåhundra år tidigare. 



Hjärta till Hjärta vill vara med och sprida en anda liknande den i Gnosjö bland romer och rudari i Rumänien. Vi vill vara med och lyfta människor ur fattigdom, misär och utanförskap och se till så att de kan få utbildning, vård, arbete och äganderätt för sina bostäder. Många romer och rudari är duktiga entreprenörer och skickliga hantverkare men de saknar oftast de verktyg och resurser som de behöver. Om man kunde samla deras kunskap och kompetens och ge dem det stöd och de verktygen som de behöver för sin utveckling är jag övertygad om att de på sikt kommer att kunna försörja sig och resa sig själva och sina grannar ur fattigdom och utanförskap.



Text och foto: Mikael Good

*Bilden på Emelie togs under 2014 års upplaga av en vandring i mormors fotspår.

I Believe A Change Is Gonna Come

För ett tag sedan lyssnade på Sam Cookes sång "A Change Is Gonna Come" (en förändring är på väg) samtidigt som jag skrev på en artikel om romernas utsatta situation i Rumänien. I landet finns ett urgammalt förakt och en utbredd rasism mot de romska och rudariska minoriteterna.

Den rasism och det utanförskap som många romer upplever kan i mångt och mycket liknas vid den segregation som afroamerikanerna i sydstaterna i USA fick uppleva fram till slutet av 1960-talet. Sam Cookes sång blev i vart fall ledmotivet för den afroamerikanska medborgarrättsrörelsens fredliga kamp för sina rättigheter. Sam Cooke valde att ställa sig på barrikaderna och använda sin stjärnstatus till att verka för en verklig förändring. Sam fick betala ett högt pris för sitt engagemang och mördades på ett hotell i Los Angeles 1964. Han blev en av många martyrer som kantade den blodiga vägen till svarta och vitas lika rättigheter i USA. Kanske hade den kampen fördröjts ett par år om inte Sam hade valt att ställa sig upp för svarta och vitas lika rättigheter.

Jag arbetar för Hjärta till Hjärta och vi arbetar för romers och rudaris rättigheter i Rumänien. Därför har vi startat upp Team Roma. Vi vill göra något åt grundorsakerna till fattigdomen och utanförskapet bland romer och rudari. Förutom utbildning, hälsovård, hjälp till självhjälp är även strukturomvandlande åtgärder en självklar del av arbetet. Genom opinionsbildning och meningsfull diplomati vill vi vara med och ge vårt bidrag till en djupgående förändring för Rumäniens romer och rudari. En förändring som gör det möjligt att de en gång för alla kan bryta sig ur fattigdom och förtryck och få samma medborgerliga rättigheter som sina rumänska grannar. Även om vägen till en varaktig förändring är lång och snårig tror jag fullt och fast att en förändring är på väg. 

Text och foto: Mikael Good

Europas skamfläck

Romernas utanförskap på Balkan är en skamfläck för EU. Förändras inte situation radikalt inom de närmsta åren kommer vi att få se ännu fler tiggare på våra gatorna och ännu fler kåkstäder som växer upp i utkanterna av våra städer.

Debatten om tiggare går stundtals het i Svenska media och diskussionsforum. Det finns de som vill förbjuda tiggeri. Men en sådan drastisk åtgärd skulle sannolikt bara leda till att tiggarna söker sig andra vägar att få tag på pengar. Det är viktigt att EU-länderna Bulgarien och Rumänien tar sitt ansvar och börjar använda de EU-pengarna som de fått för att minska klyftorna mellan folkgrupperna romer och rudai och den övriga befolkningen. Men även EU behöver ta sitt ansvar genom att se till så att Europakonventionen följs av alla EU-länder.

Till vardags arbetar jag som informationsansvarig på Hjälpverksamheten Hjärta till Hjärta i Linköping. Hjärta till Hjärta är en hjälporganisation som vill vara med och förändra romernas situation på Balkan. I dag bedriver vi ett arbete bland romer och fattiga rumäner i byn Horezu Poienarilor och vi stöttar ett ABC-projekt för framförallt romska barn i Albanien. De olika arbetena bland romer som vi är med och stöttar är fruktbärande med de är ändå bara en liten droppe i det stora behovshavet.

Vi jobbar främst med stödundervisning och med olika självhjälps åtgärder. Utbildning är ett av de effektivaste vapnen mot fattigdom och den ger fattiga romska och rumänska barn ett hopp om en något bättre framtid än sina föräldrar. Det är förvisso gratis att gå i skolan i Rumänien men skolmaterial, skolresor och annat kostar pengar som familjerna inte har. Det gör att många familjer prioriterar bort sina barn skolgång. En av förutsättningarna för vårt familjestödsprojekt är att föräldrarna gör vad de kan för att barnen ska kunna gå i skolan. 

Tidningen Östgöta Correspondenten har skrivit en hel del artiklar om tiggarna. Förra hösten var de i byn Horezu Poienarilor i Rumänien tillsammans med Rickard Klerfors från Hjärta till Hjärta, i den följande länken kan ni ta del av en film från det besöket: http://www.24corren.se/?category=5017163&clip=6562842&date=latest&startTime=0m0s

Så här kan du hjälpa romer i Rumänien via Hjärta till Hjärta:
• Du kan bli familjestödjare för romska familjer i Rumänien. Familjestödet är inte individuellt utan mer av karaktären gruppfadderskap och pengarna som kommer in går till en gemensam pott och delas ut till dem som bäst behöver dem för tillfället.
• Du kan stötta skolprojektet i Horezu Poienarilor, där romska barn ges en möjlighet att lära sig att läsa och skriva. Utbildning är ett av de effektivaste vapnen mot fattigdom och den ger fattiga romska och rumänska barn ett hopp om en något bättre framtid än sina föräldrar.
• Du kan vara med och stötta uppstarten av vårt speciella Team-Roma-projekt som vi räknar med att starta upp efter sommaren. Tanken med projektet är att komma åt och göra något åt rötterna till utanförskap, misär och fattigdom bland romer, rudari och fattiga rumäner. 

Sätt in din gåva på PG 90 07 85-7 och märk din betalning med antingen "Familjestödjare-Roma", "Skolprojektet-Roma" eller "Team-Roma-Projektet".

Text och foto: Mikael Good

Skrivande självhjälpsprofeter

När jag arbetar med en redaktionell text är det viktigt för mig att ha någon att bolla tankar med och som går igenom och korrigerar texten innan den publiceras.

Jag är mycket glad och tacksam över att jag har en mycket bra och kunnig redaktör i min absoluta närhet. En redaktör som ger mig goda råd och som ger riktigt bra synpunkter på mina texter. Jag tror att det är ganska så osvenskt att jobba mot en redaktör, många frilansande reportrar och skribenter som jag mött är i vart fall skrivande självhjälpsprofeter som blir fly förargade om de får synpunkter på sina perfekta och i sina egna ögon genomtänkta texter.

Själv är dock inte bäste dräng i det här sammanhanget och det kan vara bra att svälja stoltheten och ta ett par steg tillbaka för att senare kunna ta flera steg framåt. Internationellt är det mycket vanligt att frilansande reportar jobbar mot redaktörer. För min del är det den absolut bästa skolan som jag kan få som reporter och det arbetsförfarandet har hjälpt mig att vässa min penna betänkligt genom åren.

Min redaktör kommer säkerligen att läsa det här inlägget och då passar jag även på att rikta ett stort och varmt tack till henne för all den hjälp och det stöd som jag har fått av henne genom åren!

Text och foto © Mikael Good, All Rights Reserved

I don't manipulate my photos it's just the sensor that is broken

There are rumors on the net that the picture above that I sent to the Leica Oskar Barnack Award is manipulated. The rumors isn´t true. Please check with me first before you start to spread a rumour cause there's always a explanation. As you can see in the lower right corner of the original photo below it´s the protective glass in my Leica M8 that is broken. And I had to use the clone stamp in Photoshop to get rid of the signs of the broken glass in the picture. I have to admit that i´m a really bad photoshopper and manipulation is definitely not my cup of tea. I only use the clone stamp every now and then to get rid of dust and scratches in digital och analogue photos and to get rid of the signs of the broken protective glass in my M8.



It would be much easier for me to to fix the camera but that will cost me nearly 6000 kronor and that´s money that I can´t afford to spend on a camera repair right now. It seems that I have to live with the broken protective glass... I could also solve the problem with the broken protective glass by cropping the images from my Leica M8 to 4/3-format. The picture below shows a 4/3-crop of the photo. If you still happen to be suspicious of some of my photos that I've taken with my Leica M8, then you are more than welcome to email me so that I can take a screenshot of the original RAW-file and send it to you.



Text and photo: © Mikael Good, All Rights Reserved.

Jag fick 5 miljoner till mitt arbete

Du kanske också har haft en sådan där dröm som du inte riktigt har velat vakna upp från? När du väl vaknat så har du gjort det i en blandning av glädje och besvikelse över att drömmen inte var sann. I början av förra veckan drömde jag att en vänlig gammal man beslutade sig för att sponsra mig med 5 miljoner kronor så att jag skulle kunna fortsätta mitt arbete bland de mest utsatta grupperna.

Jag hoppas verkligen att drömmen var en sanndröm. Om jag fick 5 miljoner skulle jag se till så att det skulle bli mycket avkastning på pengarna i form av människor som fick hjälp. Och jag skulle ta ut en låg lön för att pengarna skulle räcka så långt som möjligt. Jag skulle samarbeta med hjälp- och biståndsorganisationer och fritt förse dem med bra och genomarbetat material och jag skulle hjälpa dem att bli mer effektiva i sitt arbete så att mer pengar kom in och kunde komma fler behövande till godo. 

I vilket fall som helst har jag en en hel del bra idéer på hur man skulle kunna förändra arbetet i en hjälp- eller biståndsorganisation och anpassa det arbetet till 2000-talet. Många arbetar fortfarande efter principer som fungerade bra under det förra seklet men de senaste 5-10 åren har mycket förändrats och det är inte så många av organisationerna i biståndssvängen som har hängt med i svängarna. Om ingenting görs inom den närmaste framtiden kan det istället leda till att de får svårt med likviditeten inom en 5-10 års period.

Självklart så hade jag gärna delat med mig av mina tankar och idéer om drömmen hade varit sann. Men som det ser ut idag byter jag bara tankarna och idéerna mot ett arbete. Kontakta mig gärna om du är intresserad av att boka ett möte med mig.



Text och foto: © Mikael Good, All Rights Reserved.

I´m thankful for all the gifts that I have been given

I´m very grateful that I have been involved in collecting millions of SKR to people in need with the gifts that I have been given. Helping other people in need is something that I really want to continue to do and something that I´m really good at doing and I hope that I soon will find a new opportunity to work for the least of my brothers and sisters.

I have a clear goal with my work and that is to use my knowledge and the gifts that I have been given in such a effective way as possible so that it benefits other people. This is the foundation that I will have independent of which work situation that I will be given. My personal ambitions are high and even if I can do a good job on my own I strive for being a part of a team that works creative and effective for common goals that will benefit others.

I´m a skilled photojournalist, reporter, public relations officer, editor, graphic designer and I know how to handle social media in a effective way. The only thing that I don´t have is a proper job and I hope that you who has read this text to this point in some way shall be able to provide the link between me and my new job.

Thanks in advance!

http://se.linkedin.com/pub/mikael-good/51/a75/689/en
http://www.flickr.com/photos/61029780@N06/
http://www.chasid.fotosidan.se/

Text and Photo: © Mikael Good. All Rights Reserved.

Reportrar som får betala för att arbete

Det finns inga gratisluncher men ändå envisas en del organisationer och företag med att inte betala skäliga löner till reportrar för det arbete som de utför. Varför förväntas reportrar jobba gratis? Är deras arbete inte lika mycket värt som andras?

De senaste åren har jag tackat nej till en del uppdrag utomlands. Anledningen är att jag i bästa fall bara har erbjudits resa, kost och logi. Om jag ska tacka ja till ett arbete vill jag ha en marknadsmässig lön för all den tid som jag lägger ned. Tackar jag ja till ett obetalt uppdrag måste jag ändå deklarera arbete på mina stämplingskort. Med tanke på inkomstbortfallet skulle det i praktiken innebära att jag själv fick betala för att arbete. Nu är jag tyvärr inte den ende som har fått sådana här erbjudanden och de verkar tyvärr bli allt vanligare...

Vem tackar egentligen ja till en sådan dålig deal och varför förväntas oftast gratisarbete av reportrar? Är deras arbete så mycket mindre värt än en inköpares, marknadsansvarigs, informatörs, verksamhetschefs eller en biståndshandläggares arbete? Självklart är en reporters arbete lika mycket värt. En reporter som är bra på att förmedla sina upplevelser till läsarna kan hjälpa till att dra in betydande belopp åt en organisation eller ett företag och då är det inte mer än rätt att han eller hon också får sin beskärda del av kakan.

För mig är det viktigt att arbetaren får betalt för det arbete som han eller hon utför. Men i dag finns det tyvärr konkurrens från lycksökare och fattigdomsturister med dålig bakgrundskunskap som jobbar gratis för den egna upplevelsens skull eller för bilder och texter som ska föra dem själva till ära och berömmelse. Tyvärr tycker jag mig se att deras material allt oftare hamnar hos biståndsorganisationer vilket får till följd att materialet blir allt mer urvattnat, tunt och utan den substans som präglar en slipad reporters material. Det är en tråkig utveckling men sparivern är tyvärr så stor att många väljer att spara in på fel saker.

Missförstå mig rätt jag anser inte att jag är unik eller bättre än andra på något sätt. Det finns fler duktiga reportrar både inom som utom landet som gör ett lika bra eller betydligt bättre arbete än mig att välja på för uppdragsgivarna. De flesta av dem drivs precis som mig av ett stort socialt engagemang och ett uppriktigt hjärta som klappar för människor i nöd. Men de måste också få skäligt betalt för att de själva ska kunna leva och betala sina räkningar och fortsätta sitt viktiga arbete.

Om samma tankesätt skulle spridas till fler branscher i samhället så skulle det kunna ställa till riktigt stora problem för många yrkesgrupper. Tänk om exempelvis arbetslösa lärare eller sjuksköterskor också skulle börja jobba mot löften om att bara få resa, kost och logi men ingen lön. Även om en del mindre nogräknande arbetsgivare säkerligen skulle välkomna ett sådant system med öppna armar så skulle jag inte vilja vara yrkesverksam i ett sådant samhälle där bara ett fåtal får betalt för sitt arbete.

Märk väl att jag varken är bitter eller besviken. Men om det förväntas av mig att jag ska jobba gratis så är det bättre att jag verkligen gör det som jag själv vill göra och brinner för. I detta nu håller jag faktiskt på att skissa på ett nytt projekt som ska ta vid där det senaste slutade. Eventuellt kommer det att innefatta ett spännande samarbete med en annan fotograf.

Text och foto: © Mikael Good, 2012

Jag blir lätt fartblind när det handlar om att samla in pengar

Fyra lettiska syskon som precis har fått ett familjepaket från hjälporganisationen Hjärta till Hjärta.

De senaste åren har jag haft rätt så många fotoutställningar och jag har sålt en hel del foton. All behållning har gått till välgörande ändamål. Trots att det handlar om så mycket som 30.000-40.000 kronor tycker jag ändå att det är ganska så lite pengar.

Anledningen till att jag tycker att det är lite pengar beror främst på att jag är van att dra in betydligt större belopp. De artiklarna och reportagen som har publicerats i månadsbrev eller magasin har hjälpt till att dra in miljonbelopp till hjälporganisationerna som jag arbetat för. Det är därför som jag har lätt för att bli fartblind när det handlar om att samla in pengar. Egentligen är 30.000-40.000 kronor riktigt mycket pengar som kan ge stor avkastning om de investeras rätt.

Innerst inne vet jag att om man sätter en insamlad 1000-lapp i händerna på rätt människa kan det i förlängningen betyda lika mycket som ett miljonbistånd till en hel by. 1000-lappen kan vara precis det beloppet som en entreprenör behöver för att starta upp ett företag och när väl företaget är i gång kan det sätta fler människor i byn i arbete och när det vuxit ytterligare kan det hjälpa till att dra hela regionen upp ur fattigdomen. När man kastar en sten i vatten så bildas ringar på vattnet och det är precis så som man ska arbeta med bistånd. Jag tror att vi människor mår bäst när vi får arbeta och göra rätt för oss oavsett om vi bor i rika eller fattiga länder. Det är aldrig bra för självkänslan att bara få pengar utan någon form av motprestation.

Just nu är jag tyvärr mellan jobben men jag skulle inte ha något emot att åka ut på fler reportageresor. Jag vet att jag är bra på att förmedla min upplevelser och känslor på ett sådant vis att människor gräver djupt i sina plånböcker för att hjälpa och stötta dem jag skrivit om eller andra människor i samma situation. Visst det kanske låter lite kaxigt men det är inte min tanke. Jag vill helt enkelt inte sticka under stol med det som jag kan och är bra på. De som verkligen känner mig vet att jag är ganska så ödmjuk och har ett stort hjärta som inte bara klappar för mina nära och kära utan även för dem som lever i den yttersta marginalen.

Om du är intresserad av att veta mer om mig och vad jag har arbetat med tidigare är du varmt välkommen att besöka min yrkesprofil på Linkedin. Om du så vill får du gärna lägga till mig i dina kontakter .

Text och foto: © Mikael Good, 2012. All Rights Reserved.

Fattigdomen bor granne med mig

Jag ser dem när jag lämnar och hämtar min dotter på skolan. Barnen som växer upp i fattiga familjer. Deras kläder är trasiga och för små. De saknar värmande strumpor i sina alltför slitna och icke fotriktiga skor.

Jag har sett barn i samma situation allt för många gånger tidigare under mina många resor i Östeuropa. Men jag trodde inte att jag skulle få se barn i den situationen här i Huskvarna. Fattigdomen kryper tyvärr närmare och närmare vårt trygga folkhem. Om du öppnar dina ögon lite grann kommer du också att se den.

Många som jobbar för församlingar och bistånds- och hjälporganisationer läser min blogg. Till er vill jag säga att nu är det hög tid att samla in och dela ut kläder och skor till behövande barn i Sverige. Precis som i Östeuropa blir barn mobbade för att de har slitna och otidsenliga kläder och skor. Kontakta dem som jobbar med och känner barnen så att de diskret kan hjälpa till att förse dem med kläder och skor.

Oavsett er politiska färg vill jag säga till alla politiker som läser min blogg; – Hur kunde ni låta det här ske? Barn ska inte behöva lida för att deras föräldrar är arbetslösa, långtidssjukskrivna eller ensamstående. Tanken är väl att alla barn i Sverige ska ha samma grundförutsättningar och möjligheter. Jag skäms faktiskt för att jag är svensk idag och det beror till stor del på er som styr och ställer...

Här kan ni läsa mer om Barnfattigdom i Sverige

Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.

Generalsekreterare sänk era löner

De som ger pengar till biståndsorganisationer är oftast väldigt kunniga och engagerade. De delar gärna med sig av sina pengar men de vill i gengäld ha regelbundna återrapporter så att de får se ett konkret resultat av sitt givande. Därför är det viktigt att de som serverar dem den informationen har rätt kunskap, kompetens och engagemang och ger givarna vad givarna vill ha.

För mig är förtroendet viktigt och den biståndsorganisation som står högst upp på min lista idag kanske inte gör det imorgon. Biståndsorganisationer där generalsekreterarna och övriga anställda har orimligt höga löner eller där gamla trotjänare sägs upp och ersätts med personer som inte har rätt kompetens eller engagemang för uppgiften tappar i förtroende hos mig. Det är inte så konstigt egentligen, vem skulle vilja få sina tänder lagade av en överbetald och okunnig mäklare när man tidigare har haft en underbetald men kunnig tandläkare?

Orden vinstmaximering och kostnadseffektivisering har sakta med säkert smugit sig in i biståndsvärlden och det är en plats där de orden inte hör hemma enligt mig. Att arbeta med bistånd är ett långsiktigt verk och även om biståndsorganisationerna på kort sikt kan spara in på sina utgifter kommer resultatet på lång sikt att bli sämre på grund av sämre återrapportering och för få medarbetare som kan ta hand om och förmedla materialet. Den kostnaden som det faktiskt går att spara in på utan att behöva säga upp personal är lönekostnaden. Det kanske låter motstridigt, men det går faktiskt att spara in på lönekostnaden utan att behöva göra sig av med personal. Enligt mig borde en generalsekreterare, ordförande eller någon annan anställd på en biståndsorganisation inte tjäna mer än 40 000 kronor per månad. De som ändå gör det är giriga i mina ögon och stjäl på sätt och vis pengar från givarna och alla dem som de vill hjälpa.

Jag tror att de biståndsorganisationerna som väljer att investera i människor och kvalitet kommer att dra det längsta strået vad gäller givarna i framtiden. En del biståndsorganisationer har en övertro på sociala medier. Sociala medier är förvisso bra kanaler för att möta givarna och för att få direkt återkoppling och för att kunna göra omedelbara återrapporter från de olika projektländerna. Men de generera inte så mycket pengar och de kan inte helt ersätta traditionella tidningsannonser och tryckta artiklar som fortfarande ligger på topp vad gäller insamlingsresultatet.

En annan bieffekt med att återrapportera via sociala media förutom att du inte når alla givarna är att bilderna oftast tas med mobiltelefoner. Bildkvaliteten med mobiltelefoner är tyvärr undermålig. Jag har sett bilder tagna med mobiler som är helt fantastiska på skärmen men tyvärr är bildkvaliteten så dålig att de bara går att använda på nätet och inte i tryckta medier, det tycker jag är en tråkig utveckling med tanke på att det finns billiga och bra digitala kompaktkameror för runt 1000-lappen som ger betydligt bättre bilder än vad en mobil ger.

Att arbeta med bistånd är inte ett vanligt arbete det är snarare ett kall. Man får vara beredd på att kavla upp ärmarna och arbete mer än 40 timmar per vecka om och när det behövs. Jag har arbetat med bistånd tidigare och vet vad det handlar om och om jag skulle ges möjlighet så skulle jag gärna arbeta inom det området igen. För mig är det inte lönen som lockar utan möjligheten att få göra skilland för andra människor.

Det här inlägget handlar inte om någon specifik biståndsorganisation, utan om en del negativa trender som jag som före detta biståndsarbetare har mött när jag har samlat på mig fakta om många i Sverige verksamma biståndsorganisationer. De flesta biståndsorganisationerna sköter sitt arbete på ett ypperligt sätt. Men det finns en del stora och små sorgebarn som skulle kunna göra betydligt mer om bara viljan och hjärtat fanns. Vad gäller biståndsarbete så tror jag att det viktigaste för att nå ett bra resultat är att man låter hjärtat vara med i allt det som man gör och inte använder sitt arbete som en språngbräda för den egna karriären.

Till sist vill jag uppmana er att fortsätta ge pengar till olika biståndsorganisationer. Men tänk gärna efter före så att era pengar går till dem som verkligen behöver dem och inte till att betala ut allt för höga löner till dem som redan har mer än de behöver.



Är du på jakt efter en bra medarbetare? Du kan i så fall läsa min resumé här:
http://se.linkedin.com/pub/mikael-good/51/a75/689

Text och foto: © Mikael Good. All rights reserved

Bistånd - Att hjälpa kan vara att stjälpa

Det är många svenska företag och privatpersoner som skänker kläder, leksaker, möbler, husgeråd, mat med mera till Lettland och på sätt och vis är det bra för hjälpen behövs verkligen. Men medaljen har även en baksida.



Vad händer när den lokala lettiska klädbutiken, leksaksaffären, sportbutiken, och matvarubutiken måste slå igen för att de inte kan möta konkurrensen från våra hjälpsändningar? Då kommer det att bli ännu svårare att få tag på de varorna som behövs när vår hjälp upphör.

En lösning på problemet skulle kunna vara att vi skänker pengar som därefter omvandlas till presentkort som kan delas ut av socialförvaltningen. Då skulle även de lokala handlarna få del av kakan och kunna fortsätta sin verksamhet och även se till att fler kom i arbete. En del av de prylarna som vi skänker skulle kunna säljas i lettiska second-hand butiker och på så vis skulle vi kunna se till att ett antal arbetslösa får ett arbete som de kan försörja sig och sina familjer på och överskottet från verksamheten skulle kunna gå till presentkort till de mest utsatta grupperna.

Då skulle vi få en win-win situation som skulle gynna alla parter. De lokala handlarna skulle kunna fortsätta sitt arbete och inte bli utkonkurrerade av våra hjälpsändningar och de som behöver lite extra stöd för att hålla näsan ovanför vattenytan skulle få det. Att ge bistånd handlar om långsiktigt tänkande som ska bygga upp och utveckla ett samhälle. Att bara pumpa in hjälp utan att tänka efter först är ungefär lika dumt som att sätta ett plåster på ett kraftigt blödande sår som behöver ses om och sys.



Text och foto: © Mikael Good. All rights reserved.

I går föddes 371.000 prinsar och prinsessor

Jag förstår inte den mediala uppståndelsen över att EN prinsessa har fötts? Det föds i genomsnitt 371 000 prinsar och prinsessor varje dag. De flesta av dem föds till ett liv i fattigdom. Tillsammans kan vi vara med och se till att alla prinsessor och prinsar som föds får det stöd och den uppmärksamhet som de förtjänar.


Den här lille prinsen föddes för fyra år sedan.

Erikshjälpen är en biståndsorganisation som jag har stort förtroende för och de är bra på att förvalta givarnas pengar på allra bästa sätt. Skänker du en hundralapp till Erikshjälpen så går större delen av den fram till dem som verkligen behöver pengarna: http://www.erikshjalpen.se/

Här kan du läsa om FN:s milleniummål: http://www.millenniemalen.nu/blir-varlden-battre/kap4-stora-utmaningar-kvarstar/miljoner-barn-dor-i-onodan/

Text och foto: © Mikael Good. All rights reserved.